Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

20160209_00120160209_00220160209_003

Jag har kravlat mig ur sjukstugan! Det känns, efter att ha tillbringat fem och en halv dag ungefär som Boo Radley, som en så pass häpnadsväckande händelse att det krävde att uppmärksammas inte bara med en bild utan tre. Gick för att handla ingredienser till spenatsoppa men återvände även med en spegel, för den som tidigare hängde i tamburen har vi flyttat på så det behövdes en annan där, och en pannå plus penslar samt konstnärliga ambitioner. Tror att det blir till att försöka på ett porträtt av Selma (vad annars…) men jag kan inte minnas när jag sist skulle försökt måla nånting föreställande nånting, så jag känner redan prestationsångesten krusa sig i nerverna. Nåja.

Fick ju feber i onsdags och har alltså varit hemma sen i torsdags. Galet länge. Hade ännu lite feber idag men är äntligen på bättringsvägen. Ska bli helt trevligt att återfå någon rutin på tillvaron, även om jag vet att det inte kommer dröja länge innan jag börjar tycka synd om mig själv för hur trött jag alltid är efter arbetsdagarnas slut igen. Trots att merparten av min vakna sjukdomstid nog har gått åt att apatiskt stirra på olika saker så har det ändå varit en ganska händelserik sjukledighet, jag har t.ex. börjat klippa delar av podd och vi har också spelat in det senaste avsnittet under min förkylning (vilket emellanåt hörs ganska bra både i röst och fokus och har således naturligtvis drivit mig till självhatsvansinne), har påbörjat galleriväggen jag talade om tidigare, gjort några e-vändagskort, känt ivern och peppen över nystartade FB-gruppen Finlandssvenska Feminister, har saknat ett sådant community så länge och hoppas att gemenskapen växer sig stark där utan att det blir för pjåskigt puttenuttigt (ELLER det motsatta, men det säger väl sig självt), har arrangerat en Secret Valentine-vykortsväxel, och pysslat på med lite annat smått.

Ur det perspektivet sett har det nog varit en kreativ sjukledighet. Kan ha varit exakt vad jag behövde, brukar alltid bli så jäkla psykiskt klen under februari och kanske var istället fysisk klenhet precis rätt medicin i.o.m. att den fysiska svackan gav mig tid att ta hand om mitt psykiska välmående. Det tycks vara under den här månaden som den klassiska vinterdepressionen går all-in och sen är jag trött och sur på livet, universum och allt i några veckor. Just nu, när jag äntligen kan existera utan att behöva snyta mig var femte minut så känner jag mig nästan pånyttfödd. Det har säkert gjort mig gott att jag för en gångs skull har sovit sovit och sovit flera nätter i rad, men att ha möjlighet att kunna syssla med någonting egenvalt kreativt bara för att det får mig att må bra är nog ändå den huvudsakliga mirakelmedicinen, tror jag. Återigen återkommer jag till det som Betty Friedan sa om eget kreativt arbete, att det är det enda sättet för en människa att finna sig själv. Tänker på det ofta och blir mer och mer övertygad om att vi behöver eget kreativt arbete, i vilken form det än är, för att känna oss hela. Många av oss, åtminstone. Är bombsäker på att det är bautaavgörande för hur jag själv mår, i alla fall.

Jag brukar nästan aldrig avsluta inlägg med frågor för det känns som nånting bloggare ”ska” göra och sällan genuint, vilket jag inte gillar. Men jag undrar verkligen nu. Vad får er att må bra?

P.S. Småhatar förresten rubriken på det här inlägget, eftersom att jag inte kan tänka på den där frasen ”Hey Boo” utan att känna mig helt gråtfärdig. Ni som läst/sett To Kill a Mockingbird fattar. HEY BOO. Wääääh!

Kommentarer

3 kommentarer

Post a comment
  1. februari 9, 2016

    Hmm. Jag mår egentligen som bäst när jag är som mest upptagen, då har jag minst tid att tänka och då känner jag mig även mest närvarande. Håller med om det där med kreativt arbete!

    • februari 10, 2016

      Kan känna igen det där! Men då hänger det ändå på att jag är upptagen med saker jag i stunden själv valt att göra, att t.ex. ha många stressiga jobbuppgifter som avlöser varandra är inte så givande, hah, men så är det väl säkert för de flesta tänker jag? Sen brukar jag inte heller må bra i längden av att hålla mig konstant sysselsatt — behöver nog dels den där tiden att bara dega utan större hjärnaktivitet och sen också en mer aktiv betänketid att bearbeta saker. Hur är det för dig? Typ vilka saker är det som du vill vara upptagen med — är det att umgås med människor, att studera, att fotografera et.c.?

Trackbacks & Pingbacks

  1. årsresumé tjugohundrasexton | HÄXBRYGD

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS