Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

danmarkdiabild_001danmarkdiabild_002danmarkdiabild_003

I morse kom min mor förbi och lämnade av bland annat en katt och en hop med negativ och positiv. Skannade några positiv ikväll men hade inställningarna helt fel till att börja med, men jag gillade den här kalla drömmigheten i bilderna som felskannades. Som om de var tagna under den blå timmen. Jag vet inte om de var det. Kan inte ens minnas att jag skulle ha sett dem förut. Däremot vet jag att de blev tagna i Danmark och gissningsvis var året ungefär 1989, att döma av min frisyr.

I övrigt är jag lite i en blå timme just nu också. Känner mig vemodig och plågad, som att åt vilket håll jag än riktar tanken så smyger ångesten på där, kutryggad, långnaglad och kroktandad. Det är nog för att jag är så trött, vilket jag förstås ofta är med tanke på hur jäkla ofta jag tjatar om att jag är det i den här bloggen, men ni vet, det finns olika sätt att vara trött på. Oftast är den ju bara avtrubbande, den där tröttheten, och det är mest bara tråkigt men okej bara jag inte tänker på hur ofta jag är så trött för det gör mig vresig (slöseri med liv!). Ibland blir jag positiv och fnittrig av sömnbrist, vilket är kul. Andra gånger blir jag deppig och glåmig både till det yttre och det inre. Det här är en av de sistnämnda gångerna och nä, det är inte fullt lika tokroligt.

Skönt med fredag, i alla fall. Alfred torde komma hem från mötet för revyn han regisserar vilken minut som helst och då blir det pizza! Helt usligt är det alltså icke!

Kommentarer

4 kommentarer

Post a comment
  1. februari 19, 2016

    Åh vilka bilder! Och känner så igen känslan du beskriver. Att en inte borde klaga, men ändå gör det. Skrev om samma i måndags. Hoppas fredagspizzan hade förväntad effekt. 🙂

    • februari 20, 2016

      Tack snälla. 🙂 Var tvungen att ändra på slutet lite, lät nu så förbannat surmulen först. Det känns bara så avigt ibland, det här varandet.

      • februari 20, 2016

        Tror det inte är så konstigt. Människan är en sökare och nyfiken på vad som väntar runt hörnet. Tror mycket av min ångest handlar om att det finns så mycket att uträtta, så många ställen att bo på. Hur ska jag hinna med allt? Känslorna förstärktes helt klart av Berlinbesöket.

        • februari 24, 2016

          Ja, jag tror jag förstår, brukar känna nånting snarlikt. Må vi leva länge så vi hinner med allt vi vill och hålla oss unga i våra hjärtan så vi hinner vilja allt så länge vi lever! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS