l’heure bleue

danmarkdiabild_001danmarkdiabild_002danmarkdiabild_003

I morse kom min mor förbi och lämnade av bland annat en katt och en hop med negativ och positiv. Skannade några positiv ikväll men hade inställningarna helt fel till att börja med, men jag gillade den här kalla drömmigheten i bilderna som felskannades. Som om de var tagna under den blå timmen. Jag vet inte om de var det. Kan inte ens minnas att jag skulle ha sett dem förut. Däremot vet jag att de blev tagna i Danmark och gissningsvis var året ungefär 1989, att döma av min frisyr.

I övrigt är jag lite i en blå timme just nu också. Känner mig vemodig och plågad, som att åt vilket håll jag än riktar tanken så smyger ångesten på där, kutryggad, långnaglad och kroktandad. Det är nog för att jag är så trött, vilket jag förstås ofta är med tanke på hur jäkla ofta jag tjatar om att jag är det i den här bloggen, men ni vet, det finns olika sätt att vara trött på. Oftast är den ju bara avtrubbande, den där tröttheten, och det är mest bara tråkigt men okej bara jag inte tänker på hur ofta jag är så trött för det gör mig vresig (slöseri med liv!). Ibland blir jag positiv och fnittrig av sömnbrist, vilket är kul. Andra gånger blir jag deppig och glåmig både till det yttre och det inre. Det här är en av de sistnämnda gångerna och nä, det är inte fullt lika tokroligt.

Skönt med fredag, i alla fall. Alfred torde komma hem från mötet för revyn han regisserar vilken minut som helst och då blir det pizza! Helt usligt är det alltså icke!

Annonser