så går en skottdag

20160228_rosblad

Kommer hem och ungefär tre minuter senare åker sambon iväg. Det har varit så den senaste tiden EFTERSOM HAN HATAR MIG. Nånää, eftersom att han regisserar revy, ju! Den har premiär på lördag så förberedandet tar upp varje kväll just nu och ibland hinner jag knappt hem innan han måste iväg. Eftersom jag jobbar dagtid blir det inte mycket tid till övers för att umgås. Särskilt inte för att göra podd, så den har vi skjutit upp med en vecka ännu en gång.

Känner mig överlag mycket spretig just nu. Skulle ha jobbat på ett specifikt projekt efter jobbet idag, det blev bestämt igår att det är vad jag ägna måndagskvällen åt, men istället glömmer jag heeeelt bort det och pysslar på med något annat och tänker gång på gång att det är ”fan så skönt att ha tid att pyssla bara för skojs skull”. Några timmar senare slår det mig att absolut överst på mitt schema låg pyssel som definitivt inte bara är för skojs skull utan ett kommande seriöst åtagande. Förstår inte hur det bara kunde försvinna sådär! Pratade senast om det på lunchen och sen flög det iväg från mitt huvud som en tunn dagslända för att landa nånstans på andra sidan stan där den skulle lägga sig ner för att dö. Vad händer med min schweizerost hjärna?

Tror jag blir tvungen att skylla på att den här dagen är en låtsasdag. Finns inte egentligen. Det hörs på datumet.

På tal om att bli glömsk, gaggig och gammal så trodde jag mig bländas av ett grått hårstrå idag. Visade sig att det bara var ljuset som spelade mig ett spratt men det förvånande var att jag kände genuin iver. Så då såg jag fram emot att bli ännu äldre en stund där. D.v.s. tills att Caitlin Moran började prata om bröst som är som persikor som legat på bottnen av ens handväska i en vecka, då gick det (fånigt nog) om, men det är visst en annan historia.

Annonser