Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

De senaste dagarna har jag befunnit mig ute på vift, Vasa → Katternö → Bennäs → Helsingfors → Tallinn → Riga → Tallinn → Helsingfors → Bennäs → Katternö → Vasa. Resan började i torsdags med att bila till Katternö för att lämna av Selma hos mina föräldrar och efteråt klev vi på tåget från Bennäs station som bara ligger några kilometer därifrån, och i går kväll var vi hemma i Vasa igen. Har vandrat som en… en… eh, en vandrare…? En turist? En fotgängare utan särskilda mål, planer eller förståelse för stadsmiljöns kollektivtrafikssystem? Och min tankeverksamhet är inte riktigt up to speed ännu efter denna plötsliga ansträngning. Kändes nästan kränkande att tvingas stiga upp och bege sig på jobb i dag. Så reserapport får bli en annan dag, här är däremot eeeeeeen — trumvirvel — förberedelserappoooooort!

Gud så jag säljer detta inlägg. Jag förstår att ni dregeljublar av spänning.

20160505_packning

Ungefär så här såg min packning ut. Det slog mig först då jag tittade på den här bilden hur gammalt så mycket av det på den är, läderväskan uppe till vänster köpte jag på loppis när jag var kanske sjutton eller aderton. Den rymmer precis mina nödvändigheter och är behändig på det sättet för den tvingar mig att tänka efter vad jag riktigt behöver, så går jag inte och släpar på en massa krafs i onödan. Den svarta lädernecessären uppe till höger är min mammas gamla, om jag inte misstar mig köpte hon den på bröllopsresa till Kanarieöarna under tidigt 70-tal.

Polaroid-solglasögonen har jag också köpt på loppis, men det är nog bara ett par år sen fast de har funnits sen 70-talet, men själv har jag inte använt dem innan nu. Har onödigt många solglasögon, eftersom det är nästan omöjligt att hitta ett par som sitter okej på min näsrygg. Alla halkar ner så att jag likväl får solen i ögonen, eller så klämmer de åt så hårt att det gör ont. Brukar alltid tvingas röra i mina glasögon hela fanens tiden, men de här hölls faktiskt på plats, och detta utan att orsaka smärta t.o.m. Sånt gör mig så jäkla NÖJD för det är myyycket sällan det händer. Min näsrygg är ytterst korkad.

Vad annat är gammalt? Yashican är från tidigt 80-tal (precis som jag ✨), även om den fann sig i min ägo först för några år sen. Fjällräven-ryggsäcken från sent 90-tal, den köpte mamma åt mig då jag gick i högstadiet och jag tyckte att logon var så färgglad att jag lackade över den med nagellack. Det var nog också då på den tiden nån gång som jag tyckte det var en bra idé att rita stjärnor på fickan i silvertusch, minns att jag också hade en silverhalvmåne som dinglade från dragkedjan till fickan. Det var så vi 80-talister tvingades vara goth och försöka uttrycka vår mysteriösa djupsinnighet i ungdomen, vi hade inga Tumblrs vi. H&M hade ingen gothavdelning heller, för den delen. Jag försökte fan FÄRGA plagg svarta. Och på tal om kläder så är flera plagg också begagnade men, äsch, orka babbla mer om detta. Vi gör som tiden och går vidare istället.

20160505_bil

Såhär reser Selma helst om hon får välja. Och för att vara helt ärliga, kanske jag med.

Separationsångesten var ett faktum då vi lämnade Selma hos mina föräldrar och åkte iväg utan henne. Varje dag sa endera jag eller Alfred ”Vad tror du Selma gör nu?”, oftast flera gånger om dagen. Mamma skickade en rapport redan första kvällen men vi kunde inte likväl hålla oss från att sms:a och fråga hur det gick för katten nån dag senare. Alfred menade att vi har anlag för att bli bra föräldrar i.o.m. att vi känner ett sånt ansvar o.dyl. för en katt men jag fnysskrattade ett HA och meddelade att vi inte kommer bry oss lika mycket i nån unge.

Jag tar min roll som galen tantkatt ganska seriöst.

20160505_faerja

Här befann vi oss på en sen färja från Helsingfors till Tallinn, anlände i hamnen under spöktimmen och traskade in till gamla stan där vi hade bokat ett rum på ett ganska sunkigt hostell. Redan nästa förmiddag åkte vi vidare till Riga så vi hann inte ta in så mycket av Tallinn under den genomfarten, men på hemvägen hade vi mer tid på oss. Mer om detta en annan gång dock.

Den observante noterade kanske att jag hade med mig två böcker, en att läsa från och en att skriva i. Hann läsa ingenting, och hann anteckna ingenting. Ogillar att göra anteckningar på telefon/surfplatta, blir bara frustrerad på hur obekvämt det är och blir på dåligt humör som resultat av detta, men jag hade ändå någon romantisk idé om att jag skulle skriva ner många betraktelser under resan. Jo, visst. Fördrev istället den mesta dötiden med att spela Trivia Crack på surfplattan. Det är tydligen så det är att resa nu för tiden. Det måste vara ganska mycket lättare att resa med barn nu för tiden än det var förr. Jag minns bilsemestrar med familjen då jag var liten, vi var t.ex. körandes till Danmark två gånger, och allt som fanns att göra på vägen var ju ungefär att sova, stirra ut genom fönstret eller sprätta med benen tills någon blev irriterad på det. Tror att jag kanske läste en del också men det kan jag inte längre i bilar, får huvudvärk och blir illamående numera, och undrar om det inte var lite så då jag var barn också. Minns däremot att det vita taket i bilen hade små små svarta prickar och att om jag lutade huvudet bakåt och ofokuserade blicken, så att jag liksom stirrade igenom taket, så gav det illusionen av att prickarna sakta kröp närmare mig tills de bara var nån centimeter ifrån. Detta roade mig. Underhållningsmöjligheterna under långa bilfärder var på riktigt på den nivån. Det var tider det.

(Helt plötsligt slog det mig att jag uttrycker mig som att jag skrev ett brev till mina framtida barnbarn eller nåt? Liksom ni var väl antagligen också med på den tiden och minns det här lika bra som jag gör? Ah ja. Som sagt: Tankeverksamheten. Inte helt synkroniserad än.)

Kommentarer

3 kommentarer

Post a comment
  1. maj 12, 2016

    haha, jag och min karl betedde oss på precis samma vis då vi var borta hemifrån under en helg. Med väldigt jämna mellanrum var vår katt och hennes välmående ett återkommande samtalsämne – so I feel you as a fellow galen kattant! 🙂

    • maj 13, 2016

      Haha! Skönt att vi inte är ensamma om det, kändes smått bisarrt att inse hur ofta tankarna sökte sig till katten. Galna kattanter unite! 😸

Trackbacks & Pingbacks

  1. årsresumé tjugohundrasexton | HÄXBRYGD

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS