rumpberättelser från en onsdagsnatt

Jag vill börja med att visa vad jag hade på mig i onsdags, när jag gick ut på en nattklubb jag inte oftast går till, och jag står där och talar, skojar och skrattar med mina vänner, då en främling går förbi och klämmer mig på rumpan.

20160702_tweed_001

Det här. Detta. Ett par ganska lösa byxor. En överlag proper skjorta. Och så det som, av nån orsak, gör mig allra mest perplex: En freakin’ tweedkavaj?!

Han stannar inte ens upp utan bara tafsar i förbifarten, sådär lättsamt och vardagligt som en tydligen gör med okänt folk. Jag tittar bakom mig men mannen ser inte mot mitt håll innan han satt sig på en stol på motsatt sida av rummet och då vågar han först titta på mig, med en blick som växer sig utmanande. Och jag tror mig veta varför han verkar smått generad och osäker först — för att han visste att jag kunde bli arg. Men jag blev inte arg, så jag såg inte arg ut, och då tror han att han kan vara på rätt väg. Därför har han gått vidare till steg två, ögonkontakt. Att kvinnor kan tänkas bli arga på honom för steg ett, tafsning, det är inget hinder för honom att ge det ett försök.

Så då han sitter där och stirrar så känns det lite som att han har gjort sitt move i parningsleken och det har således blivit min tur. För det där ska funka, antar jag? Alltså vilken tölp. Önskar att David Attenborough med sitt filmteam hade varit där för det hade blivit en utmärkt naturdokumentär faktiskt. Alas, the clumsy male fails at his gruff attempts to woo the female.

20160702_tweed_002

Jag och mina vänner söker oss vidare till dansgolvet, där jag återigen mest bara står, så länge andra dansar. Jag har hängt min tweedkavaj över armen. Då får jag plötsligt ett par klappar på rumpan och jag känner bara att är detta på riktigt? Är det sant? Igen? Inom loppet av typ tjugo minuter? Vad är det här för ett jävla ställe? Vilka är de här sabla männen och varför finns kvinnor kvar här över huvud taget? Vad är det för en kultur som florerar här?

Jag är återigen mest bara perplex än arg eller upprörd. Att folk gör så här? Att de får ut nånting av det? Men den här gången vill jag ändå säga något så jag vänder mig om och en kille som nyss gått förbi mig tittar på mig över axeln, så jag antar att det är han som tafsat. ”SERIÖST?!” ropar jag, han bryter ögonkontakt och går vidare. Den gången verkade det inte ens som något i närheten av ett raggningsförsök, utan bara som… ja, jag vet inte. Som att det är väl självklart att han ska kunna klappa kvinnor på rumpan när de ändå har en rumpa och när nu han ändå råkar gå förbi dessa kvinnorumpor emellanåt. Fattar verkligen inte grejen, hur tänker såna riktigt där?

Jag kan inte helt veta att det var han som tafsade. Det var mycket folk där, men han var också enda som ens såg åt mitt håll. Om det var han, så fortsatte han kvällen med att dansa med en del av mina kompisar i.o.m. att han tydligen kände dem, alltså i princip bredvid mig, men utan att säga ett ord åt mig. För jag verkade ju kanske i mitt utbristande ha blivit arg, ni vet. Och när jag inte visar intresse, eller inte verkar ha blivit smickrad, så då tycks allt liksom ha blivit nollställt. Som att det aldrig hände. Det här känner jag igen från så jävla många gånger. Ingenting innan det räknas, förutom om jag mot förmodan skulle nappa.

20160702_tweed_003

Alltså. Det finns tyvärr värre saker att utsättas för, ingen fråga om den saken. Jag tycker inte att det är okej att någon okänd karl klämmer eller klappar mig på rumpan — tvärtom är det är ganska motbjudande och patetiskt och respektlöst — men jag hinner inte bli arg sådana gånger ändå. Det är över så snabbt och jag blir som många gånger konstaterat mer konfys än upprörd. Förbluffad av att det fortfarande finns personer som tror att det är okej att göra sånt för att initiera kontakt, eller för skojs skull, eller för uttråknings skull, eller bara för att bara för att.

Men någon dag senare läser jag om den anmälda våldtäkten under Zara Larssons konsert på Bråvalla, och reaktionerna hennes ilska utlöste (som Peppe skrev om här), och… ni inser att det här är samma struktur, va? Det här är en länk i samma jävla kedja. Det här är samma förbannade resonemang, uppfattning, attityd. Män får och ska ta för sig. Det hör till manligheten. Boys will be boys. Det är så vi uppfostrar dem.

Att tafsa är heeelt okej. Att någon kvinna inte uppskattar det är iiinga problem. Det är bara att gå vidare. För det är ju inte hela världen att ha tafsat lite. Vare sig kvinnan hade velat det eller inte. Nä, bäst att tafsa först och få reda på det sen, resonerar en del män.

Men ve den kvinna som blir arg på att män tar sig friheter med hennes kropp eller andras. Det är plötsligt bara hennes problem, eller snarare: Hon som har problem.

Eller kan vi tänka oss att problemet kanske är större än så, ändå, går djupare, likväl? Att roten kanske finns hos sjukdomen och inte symptomen? Kanske inte felet sitter hos de som reagerar på att folk gör fel? Kanske det inte borde vara värt det att någon kan bli arg, skrämd eller ledsen om du tafsar på dem? Kanske du bara borde försöka respektera deras rätt till deras egna kroppar?

Ärligt talat besvärar det mig att jag inte ens själv blir arg på att män tafsat på mig. Jag skulle verkligen ha all rätt. För att det är min kropp. Min.

För övrigt är det naturligtvis inte okej att kvinnor oinbjudet tafsar på män heller. Men använd det fan inte som nåt slags motargument till varför det är okej att män tafsar. Det motbevisar inte heller feminism, trots populär missuppfattning, det påvisar ännu en struktur som feminister överlag inte är okej med och vill få bort.

Och då vi ändå håller på så kan vi ju verkligen släppa det här med att det spelar någon roll vad någon har på sig. För fan, en tweedkavaj! Jag kan inte komma över den grejen, det känns så absurt. Jag kände mig liksom värdig och respektabel i den, på nåt sätt, men haha nope. Det spelar verkligen ingen roll. Jag gör inte det. Bara att jag har en kropp.

Men inte att den är min.

P.S. För mer läsning om nattklubbstafskulturen i Vasa/Finland/världen så rekommenderar jag Chevelles inlägg från tidigare i sommar.

Annonser