konsten att dra ett skämt

För någon dag sen läste min sambo (som är komiker) upp ett skämt han läst och tyckt att haft undermålig leverans. Det var ett ganska standardskämt enligt stilen missuppfattning plus rättelse, ni vet. Men skämtet slutade inte när det kommit fram utan fortsatte traggla ut sig i förtydliganden. Stryk det sista, tyckte han. Jag såg vad han menade, poängen försvann. Jag tyckte också att resten borde kastas om, så att twisten avslutade, istället för inledde.

Om jag var en rolig person skulle jag hitta på ett exempel att förklara och underhålla med, men nu är det inte så det ligger till här va. Vi återkommer till detta senare. I ALLA FALL, komikern höll med om min teori att skämtet vore roligare om det kastades om, och tillade muttrande något om att jag tydligen kan det där jag.

Fortfarande mallig över detta (inre monolog: ”WOW jag är så bra på HUMOR wow wow jag är BÄST”) pratade jag med en man i telefon idag, och han skulle ursprungligen ringa för att prata om något feminismrelaterat. Detta nischades senare till något kretsande kring frisörfältet, men ändå fortfarande relaterat till feminism. Jag vet att det låter som en jättelång åsnebrygga där emellan men jag lovar, det var inte det. Detta hade vi mejlats om.

I alla fall, till grejen hör att jag är 1) säkert en helt duglig person att prata feminism med, men 2) i det stora hela bara en absurd person att prata frisörsaker med. Inte endast utav den orsaken att jag är feminist men inte frisör, utan nämligen för att under senaste cirka 15 åren har jag besökt en frisör två gånger. TVÅ. Det känns därför bara något långsökt och oväntat, fast ämnena är i kombination, om ni fattar vad jag menar.

Nåjo, tyckte detta var lite lustigt och försökte förmedla det som ett skojeri i början av samtalet, oooch… det sket på sig. Alltså ord kan inte uttrycka hur mycket det sket på sig. Full-jävla-ständigt. Min leverans var bedrövlig, alltså bland det sämsta jag nånsin både gjort och hört. Tonfallet befann sig flera mil vid sidan om skämtsam och lika långt ifrån deadpan, så att jag istället lät 1) helt seriös när jag sipprade ut med ungefär ”så jag hoppas det inte är alltför avancerade frågor hehehehee………….” och 2) därmed oroväckande hjärndöd. Som att jag på allvar trodde att han skulle ställa mig frågor om typ hårkvalitet. Att ämnet gått från feminism till frisöreri helt utan sammankoppling. Och som att det fortfarande var helt rimligt för mig att bli kontaktad om detta och till på köpet uttala mig om saken?? Vad skulle min roll vara ens, liksom, att GISSA NÅNTING OM SAXAR?! Herregud. Platt fall. Stackarn i andra änden tycktes bli ganska ställd (fast hanterade det jättetrevligt och proffsigt) och JAG FÖRSTÅR HONOM.

Tvingades bli en av de där som försvarar sig med ”Jag skojade bara”.

Det var allt jag ville skamrapportera.

Högaktningsfullt,
Linnea — bra i teorin, flopp i praktiken.

tummenuppva

P.S. Ni trodde kanske att detta inlägg skulle vara roligare än såhär. Ledsen att göra er besvikna, men jag har också goda nyheter: The joke’s on YOU! HA!

*kastar sig platt mot marken*

Annonser