Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

20160625_exkursion_001

Iklädda gummistövlar gick vi ut på en exkursion sent på kvällen vid midsommardagens slut. Vi gick in i skogen bakom mina föräldrars hus och den har förändrats under de senaste åren, många träd har gått av samt vält i blåsten så att enorma mosstäckta rotvältor krönte marken och nya små kärr hade uppkommit i groparna. I en sådan tjärn hittade vi massor av missne, Calla palustris, också känd som drakrot eller vildkalla.

20160625_exkursion_002

Några smörblommor letade sig också fram där. Ranunculus acris.

20160625_exkursion_003

Vattenytan var täckt av små gröna växter. Kände ett märkligt sug att dyka ner i det. Klockan var 23:36.

20160625_exkursion_004

Vi gick vidare in i skogen då jag plötsligt såg små ljusa fläckar nere vid mina fötter, och jag började hoppa omkring och ojneja mig. ”Stod på mig själv”, sa jag när Alfred undrade vad jag håller på med. Jag har inte sett linneor, Linnaea borealis, där i skogen på många, många år, inte sen högstadietiden. Kul att de har gjort en comeback.

20160625_exkursion_005

Ute i andra änden av skogsstrimman som träd har vält i har också många träd huggits ned. Och ett har vält där med, som ni ser. Jag antar att det är därför som vegetationen har förändrats en aning.

20160625_exkursion_006

Vi gick vidare och kom ut till en äng. Ladan, som torde ha tillhört mina förfäder om jag inte misstar mig, hade taket ramlat in på. Eller egentligen i. Bucklig plåt låg på gamla höbalar inuti den. Gick inte in i denna lada men däremot i en annan senare, och där tittade jag på de karvade inskriptionerna i väggen som jag vagt mindes från barndomen att var där. Det stod ett årtal där, nu har jag glömt det exakta, men det var september och 1700-tal. Kanske 1758. Kanske 1785. Nånting sådant.

20160625_exkursion_007

Invid ett dike (som jag minns att mina kusiner skrinnade på nån vinter för cirka 25 år sedan) växte tistlar. Många insekter var i farten.

20160625_exkursion_008

Tistlar har de senaste åren klättrat högt upp på listan över mina favoritblommor. Jag gillade dem mycket när jag var barn också men glömde visst dem under många år. Den på bild här ovanför torde vara en brudborste, Cirsium helenoides. På engelska Melancholy Thistle, vilket jag tycker att låter som ett perfekt namn för en smått cynisk hjältinna i en semigotisk äventyrsroman för barn. Den här tisteln ansågs förr kunna bota ledsamhet, år 1669 sa botanisten Nicholas Culpepper att ”The decoction of the thistle in wine, being drunk, expels superfluous Melancholy out of the body and makes a man as merry as a cricket”. Får lust att prova detta. Fast jag tror det snarare är vinet som gör en syrsglättig.

20160625_exkursion_009

Vi vandrade vidare från ängarna och kom så småningom ut till en grusväg.

20160625_exkursion_010

Vid den förra grusvägens slut beslöt vi att istället för att vända vänster, vilket vore hemåt, så vände vi höger och gick ut till en större grusväg. Dimman låg där borta mot horisonten och dolde skogen som möter ängarna där.

20160625_exkursion_011

Vi vände upp vid det närmaste skogsbrynet och gick längs med utkanten av den upp till detta ställe.

20160625_exkursion_012

Åt ett annat håll såg det ut så här där. Alfred kliade myggbett. Vi fick många.

20160625_exkursion_013

Mycket hundfloka, hundloka, hundkäx eller vad ni vill kalla den. Anthriscus sylvestris. Klockan var 00:24.

20160625_exkursion_014

Och för att ta oss hem därifrån var det bara att ta oss över en äng. ”Vad är det där?” frågade Alfred och syftade på en mörklila lågväxt fläck ute på ängen. Det var en plätt med humleblomster, Geum rivale, som vågat ta debatten mot all hundfloka och rallarros.

20160625_exkursion_015

Och här är en sjunde blomstersort, som vi tidigare gått förbi. Insåg till mitt förtret att jag hittills bara hade sex sorters blommor och det ska ju vara sju på midsommar, såklart. Här har vi vänderot, vendelört eller katteleka, Valeriana officinalis. En gammal känd medicinalväxt för lugnande syften och extrakt från denna används fortfarande i många naturläkemedel mot sömnsvårigheter. Brukar ibland gräva upp en rot och ge åt katterna, för jag är tydligen en pusher vad det gäller kattknark. De blir först himla tossiga, glada men lättretliga, eventuellt lite dregliga, vältrar sig mycket, och sen sover de länge. Med tanke på att det också finns droger som får folk att äta andra människors ansikten så tycker jag att detta är tämligen harmlöst. Jag är okej med mitt dubbelliv som knarklangare i katternas Katternö.

Kommentarer

2 kommentarer

Post a comment
  1. juli 11, 2016

    Älskar dessa bilder! Du får verkligen till den där mystiska mörka känslan i dina bilder!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS