vilket lödder

20160712_tvaal_002

Jag har gått och blivit lite tossig i Marseilletvål. (Det där måste f.ö. vara det larvigaste sättet jag nånsin inlett ett inlägg.) För en tid sen så köpte jag några då jag råkade få syn på ett paket med en liten påklistrad notis som informerade mig om att tvålarna innehåller 72% olivolja och exakt noll procent parabener eller ämnen av animaliskt ursprung. På själva paketet stod det också att märket ”est contre les tests sur animaux”, d.v.s. är emot djurförsök, och detta gillades förstås. Såld!

Sen börjar jag googla. Och jag lär mig att enligt en fransk lag som härstammar ända från 1600-talet får en tvål som bär namnet Marseille inte innehålla färgämnen eller parfym, samt att den måste innehålla minst 72 procent vegetabilisk olja. Den vanliga standard-Marseilletvålen gjord på olivolja doftar föga förvånande just olivolja. Men på ett mycket rent och rejält sätt, lite sådär som tallsåpa gör, ni vet, men förstås inte tall då.

Jag lär mig att tack vare att tvålen har en sån hög fetthalt torkar den inte ut huden som många andra tvålar gör, och den kan användas både för hud, hår och plagg. Den är hypoallergen, antiseptisk, fri från kemikalier samt konserveringsmedel och rekommenderas därför ofta för de som har problem med acne, eksem, psoriasis och känslig hy. Den är extremt dryg också. Det går lätt att jobba upp ett drömmigt lent lödder som många använder som raklödder. En del använder den t.o.m. som tandkräm men har själv inte testat. Konstnärer använder den för att rengöra sina penslar. (Kanske också makeupartister gör det, vem vet?) Vid det här laget är förstås fascinationen fullständig och jag tänker att detta kan mycket väl vara min bästa upptäckt detta decennium, meeen i ärlighetens namn säger det kanske mer om mitt liv än det gör om tvålarna i fråga.

Jag har alltså varit väldans nöjd med trepacket tvål och har ännu 2½ bit kvar. Likväl är jag en fjant för olika dofter. Så då Alfred och jag idag gick förbi det europeiska mattorget som finns i Vasa denna vecka, där en försäljare även erbjuder Marseilletvål (inte direkt mat, men jag klagar inte) med olika doftsättningar… Ja, då handlas det fler, helt enkelt.

20160712_tvaal_001

Vi kunde inte bestämma oss så det blev två stycken. Verbenablomster och sandelträ. Det var ett rent sammanträffande att min utstyrsel råkade matcha tvålarna så bra, men jag kan varmt rekommendera att ni siktar på det. Det kändes märkligt tillfredsställande.

Sen efteråt började det spöregna här i Vasa, som att molnen tagit femton shottar för många och bara ohämmat kaskadspydde ur sig, och varje gång de trodde att de var klara och kanske redo att bege sig vidare i livet så fick de störta ner mot toalettstolen igen. Vi funderade hur det skulle gå med alla försäljningsstånd, mattält och förstås Marseilletvålar. Jag förutspådde att morgondagens framsiderubrik på Vasabladet kommer att handla om löst lödder på gatorna i Vasa. ”Enda vi kan säga med säkerhet är att löddret matchar Linnea Portins kläder, meddelar tvålsäkerhetspolisen SÅPO”, tillade Alfred.

Nä hörni, om jag skulle ta och komponera nåt pompöst och episkt verk nu då jag ändå håller på, förstås dessa underbara tvålar till ära, eller vad säger ni? Jag tänker typ en symfoni, ett epos, eller eller eller… ska jag våga säga detta? Ok jag gör det. EN SÅPOPERA.

Annonser