inspelningsdag två

rekreation & civilisation

20160803_ivankallan_001

Regin är igång. Inspelningarna för filmen som Alfred regisserar har inletts i går/förrgår och i morse åkte jag med ut till Österö där jag lekte regiassistent, coachade en kvinna som gjorde skådespelardebut, knäppte bilder och senare såg en trollslända äta en levande humla och det var fullständigt uppfuckat och jag är fortfarande traumatiserad av knastret.

20160803_ivankallan_002

Såg också en SUPERGULLIG båt.

20160803_ivankallan_003

Men åter till filminspelningen, där kameramannen fick nog och rodde iväg. Så det blir ingen film.

ELLER så blir den trickfilmad! Så kan vi säga.

20160803_ivankallan_004

Tillbaka på filmbasecampet, någon ungdomslokal, med en del av det glada gänget.

Jag har återvänt till Vasa och det var fruktansvärt att köra hem över en lång bro där färjor gick förr. Tyckte det var en aning obehagligt att sitta på när vi körde över den andra vägen i morse, men fy blä örk att köra själv och det medan jag är så trött som jag är. Vet inte om jag har berättat om det förr i bloggriket, men alltså jag har en återkommande mardröm där jag kör bil på en lång jävla bro och vattenytan är så hög att den ibland flyter över bron som f.ö. sällan har en reling ens och long dröm short: dödsångesten är ett faktum. Jag brukar däremot alltid vakna innan jag drunknar, vilket kanske skulle betyda något ifall att den där bron inte skulle vara evigt ändlös. Skulle alltså kunna tillbringa resten av mitt liv med att köra på den, ifall jag hamnar i koma som låter mig drömma eller utvecklar en slags sömnsjuka där jag aldrig vaknar igen. I alla fall, blev ganska hispig i bilen idag men lugnade ner mig genom att påminna mig själv om att det inte är min mardröm jag genomlever, utan detta är verkliga livet, där det t.ex. går att bromsa och backa och vända om och parkera och lägga sig i fosterställning och panikpipa i baksätet ifall att bron plötsligt skulle råka hamna under vattenytan framför en.

Efter tre-fyra timmars sömn är jag ganska dimmig i huvudet, som ni kanske förstår. Åskvädret som härjat av och an i tre dagar verkar ha nått sitt crescendo inatt. Låg vaken och försökte att inte bländas av alla blixtar som trängde in genom mörka gardiner och lyste upp rummet. Gillar ovädret, men mer de nätter då jag inte ska vara uppe med tuppen följande morgon. Åskan har varje gång under dessa dagar kommit så plötsligt — ena minuten är det fint väder, klarblå himmel och gassande solsken, och den andra är det plötsligt mörkvioletta moln, regn, hagel och muller överalltifrån. Alltså bokstavligen, det har skiftat supertvärt, inom ett par minuter är det som att leva i en helt annan värld än den en bebodde för två klunkar kaffe sen. Spännande tider minsann. Säger en som pratar om vädret, eeh.

Annonser

5 reaktioner på ”inspelningsdag två

  1. Prata om väder du bara!
    Jag har en liknande mardröm – eller jag vet inte om den är mera dröm eller bara en traumatiserande föreställning som jag dras med. Men den går ut på att jag kör över kanten av en bro och faller ner i vattnet, i ett sjunkande fordon. Vet inte varför just tanken på att drunkna ”i en grej” ter sig så mycket mer skrämmande än att bara drunkna i allmänhet. Så jag håller på att få nåt smärre sammanbrott varje gång jag ska köra uppå m/s Eivor som tar oss här mellan Nötö o fastlandet. Den har en ramp som är ungefär lika smal som bilen och så ska man då pricka in hjulen rätt där och du förstår. Det har hänt att jag stigit ur bilen och ställt till med smärre dramer (vilket stör mig, eftersom jag har för mig att det späder på allas föreställningar om att 1. kvinnor och bilar = bää och 2. kvinnor är traumatiserade nervvrak) men så har nån båtkarl bara skuffat in mig tillbaka i bilen o sagt att ”nu kör du bara”. Och så har jag kört. Med hjärtat dunkande som en trummaskin.

    1. Oj gud vad jag skulle bli stressad i den situationen, I feel ya! Går det lättare vartefter eller förblir det lika jobbigt? Har också tänkt på det där att drunkna i ett fordon, och jag antar att det är liksom två obehag som spelar in där, både att drunkna och att vara instängd. Det är inte bara att försöka sprattla sig upp till ytan, utan första hindret som en ska ta sig över är att komma ut ur bilen, vilket f.ö. lär vara jävligt svårt under vatten och förstås i paniksituationer. BLÄ.

      1. Det värsta är att det förblir lika jobbigt. Och som J säger (han har en massa teorier om allting) så går jag in i mina trauman och hejar på dem, istället för att försöka intala mig att vara lugn – eftersom jag har så få saker som faktiskt gör mig rädd. (Han, å andra sidan – får ångest av en massa saker och hanterar dem bättre för att överhuvudtaget kunna leva. Rolig bisak bara, tycker jag:)

        1. Håh, intressant teori faktiskt! Kanske det kan vara så. Själv har jag fått höra att jag hejar på mina bedrövelser, men så har jag också MASSOR med saker som gör mig ängslig och bedrövad. Faaaaan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.