katt får vän

UTFLYKT & BESÖKANDE

I måndags var det den internationella kattdagen och vi firade detta, på väg från Katternö till Vasa, genom att stanna i Vassor för att ta Selma på zoo. Eller, till en fårhage. Och det var kanske främst vi människor som ville träffa fåren.

20160808_faar_002

Denna modiga charmör var den enda som vågade sig fram till stängslet efter att vi hade stått och bräkt en tid. Vi överöste honom med gräs och kärlek. Selma var skygg och skraj men Carl (som Alfred döpte honom) som annars var nyfiken och social var så försiktig och from med Selma. Han stod helt stilla och lät henne nosa på honom, men när hon gick iväg följde han lugnt och vänt efter längs med stängslet för att snusa på henne igen. Helt klart utåtriktat fundersam över vem/vad denna lilla katt var för en typ.

20160808_faar

Det slog mig vilka kloka djur får är ändå. De är vänliga nog att söka vänner och förståndiga nog att vara försiktiga med de som är mindre än dem. ”Fårskalle” borde betyda någonting helt annat.

20160808_faar_001

När vi skulle gå iväg grät Carl efter oss och det var både gulligt och ledsamt. Fick vända om och ge honom en rödklöverblomma som han glatt mumsade i sig.

Som vanligt efter att jag träffat på djur av den här typen så är jag totalt splittrad — å ena sidan harmonisk och tacksam (no pun intended) utav upplevelsen, för det är helt utan ljug mycket terapeutiskt att klappa ett får. Å den andra sidan är jag så äcklad av och förbannad på skitmänniskan som äter de här härliga varelserna — eller då särskilt att de föds upp för den orsaken. Ugh, vidriga köttproduktion alltså. Vill helst inte tänka på saken men tycker att alla som äter kött gärna kunde göra det mer. *räcker värdinneligt fram ett serveringsfat moralkakor*

Det var allt, tackor och bockar.

Annonser

5 reaktioner på ”katt får vän

  1. Underbar, jag älskar får! ❤ Vi har haft en del får när jag var liten, men vi hade dem som sällskapsdjur, inte för att de skulle bli kött 🙂

    1. De är så härliga! Mina kusiner som bodde nära mig hade får när jag var liten, så jag brukade ofta hälsa på dem i fähuset. De blev alltid så ivriga då jag kom dit, och då brukade jag inte ens ha mat med mig utan bara klappa dem. Ååh. Bor jag nånsin i ett hus på landet ska jag nog fasen ha ett par sällskapsfår. 🙂

  2. Min mamma hade får och en massa andra djur när jag var liten. Tuppen som hon hade hoppade upp på min axel och rev mej en gång när jag skulle titta om hönorna hade ägg, efter det var jag livrädd att gå in till fåren eftersom man hamnade att gå genom hönshuset för att komma dit. En gång när jag var hos fåren kom tuppen dit, och livrädd som jag var ställde mej upp efter gallret. Vad gjorde fåren? De kom och lade sej som en skyddande mur runt mej för att de märkte hur rädd jag var!! Fårskalle är verkligen något som människor borde sluta använda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s