på dumburken

opinion & reflektion

20160914_blomster

För er som är medlemmar i Finlandssvenska feminister på FB kan detta säkert bli tjatigt, men det är alltså så att häromdagen snubblade jag över en artikel i Hufvudstadsbladet. I den med ifrågasätts, med all rätt, Yles tveksamma val att på tv sända en inhemsk film daterad 1960 med titeln Träskalle och Stumpen som negrer och ingredienser så som blackface — o ja, de annars vita huvudkaraktärerna ska föreställa mörkhyade, hohoho så tokroligt — helt utanför något slags kritiskt eller pedagogiskt sammanhang, istället bara hux flux klockan halv två en torsdagseftermiddag. Peppe Öhman och Jenna Vierinen har också bloggat om saken.

Att skattebetalda public service-Yle tycker att sånt är helt okej tycker jag förstås att är ganska vidrigt. Bättre blir det inte av att kommentarsfälten på diverse sajter föga förvånande går heta eftersom att (vitt) folk inte kan hålla sig ifrån att
1) försvara ”vår kulturhistoria”, som att någon av dem faktiskt har brytt sig ett skit om den här filmen innan nu den här diskussionen uppstod,
2) härja om ”censur”, som att det på riktigt var vad som var på gång här eller som att det ens skulle ha insinuerats att ”filmen bör förbjudas” eller dylikt i artikeln — i vilken det däremot kom fram att mer information kunde tänkas efterlysas i samband med att filmen visas (tips åt censurskrikarna: slå upp ord innan ni använder dem),
3) påstå att filmen ”inte är rasistisk” eftersom att ”det är ju på skoj”/”samhället var annorlunda på 60-talet”, som att det i dag (nyckelord: I DAG, NU, INTE DÅ) gäller som argument,
4) försöka rättfärdiga användningen av n-ordet (vilket förresten alla vet att härstammar från ett annat ord precis som så gott som alla ord i varje språk, sen spelar det ingen roll om ursprunget är från en viss färg eller annan för problemet är hur det används), som att det på riktigt skulle medföra nån form av överhängande hot mot deras livskvalitet ifall att de valde att helt enkelt bara inte använda ordet,
5) gnälla om att ”det var bättre förr”, och detta som vita människor i en diskussion som för helvete berör rasism, som att det på något vis är de (vi) som är utsatta och som att ett sådant påstående inte är fullkomligt jävla perspektivlöst. Alltså det är så vansinnigt taktlöst, vidrigt, inskränkt och oeftertänksamt att jag blir helt ställd.

I Hbl-artikeln så ställs programchefen på Yle1, Pentti Väliahdet, några frågor om deras val att sända filmen. Han berättar bl.a. att ”Då filmen gjordes hade ordet neger ingen rasistisk klang. Det har blivit rasistiskt först senare. […] Filmen är från en tid då det inte fanns några mörkhyade här. Knappast ville man göra narr av någon.

Okej, men det spelar inte riktigt någon roll vad någon ”knappast” avsett eller ej. Huruvida blackface-sminket var ämnat att såra eller ej, kränka en skild individ eller inte, är i slutändan irrelevant för det är förlöjligande hur vi än vrider och vänder på det. Att låtsas att det är annorlunda är att göra sig dummare än vad en är. Träskalle och Stumpen som mörkhyade var utan tvekan ämnade att vara lustiga på ett sätt som inte är respektfullt alls. N-ordet är nedsättande och var så även på 60-talet, att vita människor inte uppfattat någon rasistisk klang i det säger antagligen mer om dem än om ordet. Faktiskt. Men även om det hade varit så att alla människor i hela världen på 60-talet hade varit helt överens om att jamen det är väl helt okej, så lever vi år 2016 nu och n-ordet är fan inte okej för många av oss. Vi måste ta samtiden in i sammanhanget i och med att det är när och var vi lever.

Som Väliahdet själv säger så fanns det knappt några mörkhyade i Finland på den tiden när filmen gjordes — och personligen tror jag att det är en stark orsak till att vi varit/är så slöa med att fatta sådana här saker här i landet. Vi har haft sådan låg invandring att vi inte hängt med, utan istället kunnat fortsätta isolera och distansera oss från andra människor, exotifierat och avpersonifierat folkgrupper till ett klart ”dem” kontra vårt ”vi”, fortsatt att hålla på med sådant som oberoende av avsikt faktiskt är ett normaliserande av rasistiska strukturer.

Sedan säger Väliahdet något som förbryllade mig, nämligen ”Den kan i dag snarare ses som en bild av hur vi själva bunkrat in oss och inte förmått se på världen med öppen blick.

Där låter det ju som att han är helt medveten om problematiken kring detta, att oavsett avsikt så bär filmen de facto rasistiska drag, men väljer likväl att blunda för denna inblick.

Och det här känns som en sådan typisk attityd som vi omges av här i landet. Nu vet jag förstås inte om den stämmer överens med Väliahdets syn på saken, men jag uppfattar ganska ofta i samhället en nonchalant inställning till rasism i vår historia. Ofta betraktas den med ett axelknyck som tycks vilja säga ”Nå det var ju del av vår utveckling, så det är okej då”.

Istället för att se och bekräfta problematiken i historian så klappar vi oss på axeln för att vi kommit längre på vägen. Vi fokuserar på inget annat än att känna oss en aning nöjda med oss själva.

Det här kan lätt gå hand i hand med det säkert vanligaste avfärdandet vi ser även i nutid, alltså ”Inte menades ju någonting illa”, ”Det är bara på skoj”, eller, för all del, ”Men sådär har det ju alltid varit”.

För då vi inte ens kan se allvaret och väsentligheten i att bekräfta att JA det där var rasism och JA det var ett fucking misstag då det gäller 60 år tillbaka i tiden, så är det inte att undra på att det tycks vara så svårt för allmänheten att känna igen rasism och rasistiska strukturer i nutiden heller.

Det är himla lätt att bara rycka på axlarna och tralla vidare inlindad i självbemyndigad rättfärdighet. Men det kan knappast krävas något större geni för att inse att det fasen inte är så simpelt när det gäller vad som är klokt, eller schysst, eller viktigt, eller rätt.

Annonser

5 reaktioner på ”på dumburken

  1. *ägg-drop*

    Ja! Alltså för i h-e vad jag höll på att gå sönder av kommentaren att n-ordet, black face etc. inte skulle ha varit rasistiskt på 60-talet. Det var det i allra högsta grad och att Yles programchef är så ignorant är djupt problematiskt. Han ska inte hålla på och killgissa. Bara för att det gjorts alla möjliga typer av filmer för decennier sedan betyder det inte att Yle måste välja att visa dem alla (det gör de ju inte heller så varför inte skippa dylikt skräp?) och att de väljer bort filmer som inte är lämpliga att visa i dag betyder inte att det är fråga om censur. Det är otroligt vad folk orkar stå upp för rätten att se på precis vad som helst trots att det är sårande mot en stor andel människor.

    1. ÄGG-DROP!! 😀 😀 😀

      Jamen gud ja, det är så mycket HUMBUG! Inga argument håller, ingenting är logiskt. På FB var det en kille som sa åt mig att ”Den som först tar ordet rasism i sin mun, är själv den största rasisten.”… w a t . Vem ÄR ni och VILKET ALTERNATIVUNIVERSUM HAR NI REST HIT FRÅN?

      Nej, det är så mycket ofattbart i hela den här grejen. Just det här absurda behovet av att försvara saker de aldrig brytt sig i har jag försökt förstå mig på i dag. En film de knappast aldrig sett eller velat se är plötsligt superduperviktig. Ett ord som de blir ombedda att skippa verkar de använda BARA för att visa att de viker sig inte för någon ”censur” (lol) de. Vad är det som tas ifrån dem, tycker det? Vann e feili? Hu djyyft gar pinn? Och andra filosofiska frågor, et cetera.

  2. Jag åt just lunch med en person som precis som jag är inflyttad till Finland (vi är dock båda vita från nordiska grannländer) och hon berättade att hon läst att det i början på 1980-talet bara fanns ca 20 000 personer som räknades som utlänningar i Finland och en stor del av dem var återflyttare. Smaka på den siffran. Tjugotusen. Det är den världen som de här människorna fortfarande lever i.

    Redan som tonåring reagerade jag på hur vitt det var. Det är det ju ännu, men inget jämfört med 1980-talet.

    1. Måste först säga hjälp och ursäkta för hur länge det tog mig att besvara din kommentar, tyckte den var intressant! Har också tänkt på det, hur vitt det är. Nu tycker jag att vi alldeles nyligen börjat se lite variation i Vasa centrum men under flera år kunde det ibland slå mig på marknader och övriga folkliga evenemang ute på stan, att jag rörde mig i ett hav av ljushyade, blåögda människor. Det är svårt att föreställa sig hur det är inte inte tillhöra den vita normen och majoriteten, men gudars så främmande det måste kännas innan en vänjer sig vid det… och kanske också hotfullt, det kan jag förstå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.