Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

20161004_klipp_00120161004_klipp_002

Det hade gått ett år minus sex dagar sedan jag sist klippte håret, så det var verkligen dags att göra någonting åt mina toppar. Jag kontaktade min kompis Anna för hjälp, liksom i fjol. (Näst intill identiska bilder.) Då hade jag klippt jäkligt snett då jag försökte klippa topparna så sedan dess har jag inte vågat ta till saxen själv, även om jag i övrigt är ganska van med den grejen. Men bara inte lika i den här längden.

När jag var liten var det alltid mamma som klippte mitt hår, men när jag gick på sexan for jag för första gången (vad jag kan minnas?) till frisören och klippte av mitt långa hår till en axellång page. Sjukt pirrigt. (Alla sa efteråt att jag såg ut som Angela i My So-Called Life, särskilt sen då jag lade till en bred röd slinga nånstans i området kring ena örat, vilket jag älskade.) Gick till frisören ungefär en handfull gånger till efter det, tills jag beslöt att växa ut mitt långa hår igen och började då klippa mig själv. Inte så svårt när det mestadels bara rör sig om att kapa topparna ibland och med några års mellanrum klippa pannlugg och sedan ångra sig direkt och spara ut den igen.

Senast en frisör klippte mitt hår, framtills i fjol då Anna klippte mig då, var år 1999 då jag ville ha pannlugg till mitt skulderbladslånga hår. Iakttog noggrant vad frisören gjorde och har efterapat det många gånger efterå, ha haa! Under många år brukade jag färga mitt hår men jag har inte ens tonat det sen 2013 och och det är så oerhört skönt att slippa känna tvånget att åtgärda saker som en ful utväxt eller fel nyans. Är alldeles för lat för sånt. Med undantag för en URUSEL avfärgning hos frisören cirka 2004 så har jag också bara färgat håret själv. Satt här och funderade på gånger en utbildad frisör har gjort något åt mitt hår och det slog mig att det är ganska knäppt att jag kan räkna gångerna. Ikväll nådde jag siffran åtta.

Kommentarer

2 kommentarer

Post a comment
  1. Krister #
    oktober 9, 2016

    Ni feminister borde ta upp kvinnliga förövare.
    https://mitti.se/mamma-doms-for-barnmisshandel/

    • oktober 12, 2016

      Vilket feministiskt perspektiv är det du saknar i sådana fall? 🙂 Som feminist sysslar jag oftast med att granska strukturer och sociala konstruktioner, men jag har svårt att sätta fingret på något i fallet du hänvisar till med klar anknytning till feministiska frågor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS