om du känner dig utanför

20160922_koek

Sent igår kväll bekände jag en sak i en kommentar, och jag tänkte att jag eventuellt borde göra ett eget inlägg av det. I stort sett är det här inlägget den kommentaren, men jag ska putsa till och vidareutveckla den här och där med förhoppningar om att den ska bli tydligare. Lite bakgrundsinfo: Finalisterna till bloggalan har presenterats. Tidigare under gårdagen hade jag läst Malins inlägg kring att inte passa in, och tänkte därmed på utanförskap under dagens lopp. I går kväll då så läste jag Lindas inlägg om bekräftelse och det var där jag skrev kommentaren som jag ska komma till.

Jag tror nämligen att det är väldigt många som känner sig utanför för att de inte finns på listan på nominerade, men att det är svårt att medge en sådan sak. Det råder en slags populär kommunikativ trend där sånt vi säger som inte är att glädjas med andra till 110%, tenderar betraktas som missunnsamhet och ful ful avundsjuka. Så det är inte så otänkbart att få vill avslöja att de känner sig utanför eller besvikna. Det känns antagligen futtigt på flera sätt.

Trots att jag själv hållit mig på avstånd ifrån galan och definitivt inte hade kunnat föreställa mig att jag skulle ha dykt upp någonstans på nomineringslistan*, så kände jag ändå ett snopet sting när jag väl scrollat igenom den. Det blir på något vis en sådan skarp illustration av ”detta är de populäraste bloggarna och DU är inte en av dem”. Istället för att tänka på hundra bra bloggar som inte heller fanns på listan, så jämförde jag mig själv med de tre nominerade i varsin kategori, i den stunden. Jag fokuserade alltså på den allra mest negativa aspekten av det, och jag tror inte att det bara är jag som har sådana tendenser.

* Det säger jag inte utav ödmjukhet, inte ens fejkad sådan, jag gillar min blogg och tycker den oftast är ganska bra (kaaan ju förvisso hända att jag är aningen partisk…), men jag inser ju också att jag inte har så många besökare eller uppdaterar så flitigt och allt sånt.

Den typen av jämförelser där jag befann mig i ett klart underläge fick mig att känna mig osäker och tveksam — kände små undrande hugg så som är det någon vits att blogga, inte kan jag ändå tävla med de där, et.c. I en sekund där glömde jag liksom bara bort att jag inte bloggar för att bli populär. (Menar inte att de nominerade gör det heller, bara att det inte borde spela någon större roll för mig om jag är ”populär” eller inte.) Jävligt obehagligt, ärligt talat, att det är så lätt att glömma det. För jag tycker att jag tänker på detta så ofta och jobbar på att inte jämföra mig själv med andra i bloggosfären. Likväl gjorde jag det hux flux.

Och nu tänker jag på de som inte stretade emot galahajpen, och hur det kan tänkas kännas för dem. Det är så lätt att rivas med i ivern som genomsyrat vår bloggosfär de senaste veckorna, att dras med i den där lavinen av förhoppningar och pepp… Men sen när vi når fram till detta moment och sluttningen planat ut så sitter kanske majoriteten av de som tumlat tätt intill varandra framför sina skärmar och känner sig just så — avskärmade.

Jag menar om t.o.m. jag som trodde att jag verkligen hade noll intresse av det hela ändå kände en kvick smärt av utanförskap och impopularitet, så nog kan jag allt föreställa mig att det kan kännas ganska så knäckande för de som istället gått all in.

Det är något otäckt med känslan av att vår bloggosfär på något vis kulminerar i galan. Men bloggosfären gör ju inte det, den går vidare och vidare och vidare.

Jag förstår att bloggalan sprider mycket glädje, så jag försöker inte säga att den inte borde ordnas eller dylikt. Men jag vill säga att det är viktigt, för många av oss, att minnas vad Linda säger, att pris inte är allt. Det är jättefint med priser och nomineringar och alla ska känna sig stolta, ja, men bloggosfären är ändå större än så, mer än så, och framför allt är den här varje dag. Du kommer skriva nya uppskattade inlägg och du kommer knyta flera vänskapsband och du kommer delta i ivriga diskussioner och du kommer känna att du ändå — trots och oavsett hur du än har känt under de senaste dagarna — visst är innanför.

Annonser