men gråzonerna då

opinion & reflektion

Jag tror det här får vara sista metainlägget jag skriver om bloggosfären på en lång tid, ska hämta inspiration från Malin och göra mitt bästa för att försöka nonchalera jakten på ”vem som har rätt och vem som har fel”, hur störande den än är. Min åsikt är ju då att alla har rätt i bloggaladiskussionen. ALLA! Alla nominerade är de rätta personerna (folket har talat!), alla förtjänar sina nomineringar (alla är mycket uppskattade!), alla åsikter är sanna (galan är super! den är också inte allas grej!), alla känslor är berättigade (glad/snopen/innanför/utanför/tacksam/överflödig), och så vidare. Jag tror också att alla är fullt kapabla till att känna på flera sätt än bara ett, för den delen.

Jag skulle egentligen kunna sätta punkt för detta inlägg där, antar jag. Men eftersom jag inte förstår bättre gör jag inte det. Ty innan jag tar denna ämnespaus har jag SAKER ATT SKRIVA. *trumpetar fanfar*

kittencomputer

Ibland känns det som att bloggosfären (eller kanske alla sfärer?) delas in i svart och vitt och att det är jätteviktigt att befinna sig på ena sidan. Nej, stryk det där, det är inte ”jätteviktigt”. Det verkar istället ibland vara fan i mig OMÖJLIGT att inte skuffas iväg till endera, för min del oftast den svarta. Måste hänga ihop med min glädjestrålande personlighet!!

Förstås är bloggalan ett ytterst levande exempel på detta just nu. Har läst en del kommentarer spridda här och där efter mina inlägg om ämnet, och… eeh. Att förtydliga är kanske förgäves, men ökad förståelse vore önskvärd så jag ska likväl ge det ett försök.

För det är så att jag ser mycket tjusning i bloggalan, kanske främst ur andras perspektiv men oavsett så ser jag den, så det betyder att det är mycket vitt i min hink. Där har vi grunden då. Men personligen är jag inte så intresserad eller engagerad. Vi sätter i nån skopa harmlöst mellangrått. Men jag ser också några få tråkigheter, så det betyder att vi skvätter i lite svart. Å andra sidan så tycker jag att tråkigheterna är fullkomligt mänskliga och naturliga. Exempelvis tycker jag att det är helt förståeligt att en känsla av impopularitet kan följa med då vi rangordnar någonting så personligt som personliga bloggar (vilka för många är en förlängning av våra personer). Sådant kan lätt tas personligt, även om det inte avses så utav någon alls. Och i och med att det just är så mänskligt att känna så, så är den svarta färgen inte nattsvart syndasvart kolsvart, utan en ganska svag nyans av svart. En inte så pigmenterad, utan en ganska genomskinlig, sådär som ett billigt nagellack du måste måla i flera lager för att det ska bli heltäckande svart. Några droppar av det, då. Rör ihop denna färgblandning. Sist och slutligen är allt ganska helt okej och en ickehotfull nyans av snärttigt ljusgrått.

Ursäkta för denna hiskeliga metafor, förresten. Visste inte bara hur jag skulle förklara det på annat sätt.

Jag har stött på flertalet tankar om att det skulle vara bäst om alla kunde från första början skippa att jämföra sig med andra, strunta i eventuell negativitet, istället känna sig självsäkra och trygga, erfara att de får vad de behöver/önskar ifrån bloggupplevelsen, och så vidare. Naturligtvis. Absolut. Självfallet. Det skulle såklart på alla sätt vara fördelaktigt. Men är detta faktiskt en nyhet för nån? Eller faktiskt givande information för nån? Detta är säkert igen en sak jag borde be om ursäkt för, men återigen vet jag bara inte hur annars jag ska säga det. För alltså ni gör saker lite väl simpla då ni säger sådant. Och samtidigt så svåra.

Min poäng med det här med utanförskap/innanförskap var att det är fullkomligt mänskligt att känna ett sting när en lämnar utanför. Det handlar inte ens om specifikt bloggalan, utan bara den här känslan av att dras med i något och sedan likväl inte rymmas med. En tusendel av en sådan känsla du kan ha när dina kompisar går på fest men ingen har frågat om du vill komma med eller när ingen sätter sig med dig i skolmatsalen. Ni fattar. Sånt vi kan stöta på här och där i våra liv. Utanförskap, om än bara en gnutta.

Och jag tror banne mig att det är helt okej att känna sig snopen eller ledsen, om än så bara i en kort sekund så som jag gjorde, eller fast en hel dag eller längre. Vi har alla olika bakgrunder och erfarenheter, och saker kan lika bra träffa mitt i prick som vid sidan om. Det betyder inte att det alltid finns skäliga välgrundade orsaker till att känna på ett vis eller annat, men alltså vi pratar ju för fasen om spontana känslor och inte genomtänkt logik.

Så vad jag menar är att det är frågan om ifall att det är så lätt, eller ens möjligt, att uppnå målet att inte bry sig alls. Är det ärligt talat ens någorlunda värt det att fortsätta sätta teflonhöljet som ideal, när det ändå är så naturligt att nu som då känna sig utanför? Jag tvivlar innerligt på den saken. Och jag känner lite att när folk nu fortsätter att indirekt tillrättavisa känslor som innehåller en viss mängd misslyckande, så blir det ju liksom ännu ett bidrag till misslyckandenivån. Vet ni vad jag menar? När jag är som mest frustrerad på detta så känner jag så här: Kan vi bara pliiiz få berätta om misslyckade känslor utan att nån kommer in och säger neppneppneppneppnepp så ska du inte känna/reagera för att vara en lyckad individ hörrödu…?

Men nu känner jag mig ganska axelknyckig och vill sammanfatta det så här: Det skulle som välkänt vara härligt att ingen någonsin kände ett sting av något slag över huvud taget. För mig personligen skulle det också vara ungefär lika härligt att folk alltid förstod precis vad jag menade varje gång jag försökte säga något, meeen det är inte riktigt så det ligger till här nu va? ¯\_(ツ)_/¯

Annonser

En reaktion på ”men gråzonerna då

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.