Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

20161208

Ida-Marie J. bloggade om psykisk ohälsa och jag läste inlägget ganska direkt efter att jag publicerat mitt senaste, och på något sätt matchade de varandra. Ida-Marie skriver bl.a. om att fokusera på de bra sidorna, och detta var ju också vad jag skrev att jag har så svårt att göra just nu.

Jag kan inte påstå att jag är deprimerad nu. Men jag har varit deprimerad i många omgångar tidigare och jag känner igen området mitt nuvarande tillstånd gränsar till — jag fattar att jag långsamt kan trilla över den linjen till depressionen. Jag är en sån som drabbas av the winter blues nästan årligen, men det är ganska länge sedan de eskalerat till något större. Jag oroar mig ändå inte, för jag vet att det är temporärt. Det är någonting jag går igenom, bara. Det är inte så att jag visionerar en ljus framtid i horisonten, men att jag förstår att detta inte är hur mitt liv alltid kommer vara, så jag är inte längre rädd för att det ska bli så. Livet måste, lyckligtvis, slänga värre saker på mig än en typisk finländsk vinter för att knäcka mig så pass mycket. (Haha vilket jävla ställe att bo på allså.) En sann depression har, enligt mina upplevelser, sällan heller en tydlig utlösare på samma sätt.

Ni vet den där klassiska porträtteringen av ens samvete med en ängel på ena axeln och en djävul på den andra? Tänk er att de föreställer något annat än samvetet. Jag menar typ humöret, kanske attityden, kanske hoppet, kanske er energi och engagemang och ork och lust. Enligt min erfarenhet så är depression lite så där som att ängeln i det skedet tagit långtidssjukledigt. Ingen vet varför. Dyker bara inte upp på jobbet. Försöker ibland ströjobba lite hemifrån men gör ärligt talat ett ganska uruselt arbete. Det är ingen större övertygelse i det jobb den sätter in. ”Det ordnar sig”, mumlar den matt från sin sjuksäng. Djävulen himlar med ögonen och spelar en hetsig marimbasamba på dina hjärnskrynklor. ”Tänk om det inte gör det? Det finns ingen lag som säger att saker ordnar sig. Allt kan bli skit också, det är fullt lika möjligt. Du tror att du mår dåligt nu men hahahaha det finns inga gränser för människans lidande vet du väl.”

Till sist så bara lyssnar du inte alls, inte på någon av dem. Du är trött på deras jävla bullshit, ängelns inkompetens och djävulens sadism. Inget spelar någon roll längre. Du kan skratta, men utrymmet där du känt glädje är tomt i nästa sekund. Du kan gråta förtvivlat, men du erfar aldrig det där utloppet, befrielsen, lättnaden som annars följer med tårar. Du känner dig maktlös och hopplös och meningslös och det få tycks fatta är att du har blivit tvingad in i depressionen för att skydda dig själv. Du valde den inte. Det gick aldrig att positivtänka bort den, det alternativet fråntogs dig. Kanske försvann det under tiden stigmatiseringen kring psykisk ohälsa var för stor för att söka hjälp. För samtidigt som en del säger att du ska ta itu med problemen innan de går för långt så finns osäkerheten där, inuti dig, en direkt återspegling av tabun i samhället. Är din psykiska ohälsa inte egentligen psykisk ohälsa? Är den en överdrift? Är den egentligen hittepå? Måste du bara skärpa dig och tänka annorlunda? Borde du ha gjort det för länge sen? Borde du bara fan skämmas för den och hur patetiskt du hanterat den? Ställa dig i skamvrån och leva där så länge du måste?

Men nu är du där var allting bara tär på dig och du vill inget hellre än att medvetslös ligga i ett vakuum tills det går över. Så det är vad du gör, inte avsiktligt, men aningslöst. Din depression blir, märkligt nog, din räddning och det som håller dig trygg. Inte varm, inte hel, men borta från det aktiva krigsfältet. Du lever istället som passiv fånge.

Så det är inte konstigt att du känner dig missförstådd, förnärmad, ledsen och frustrerad när att lyssna på den positiva ängel sätts fram som lösningen på dina oallvarlig-klassade problem. Att den möjligheten försvann är ju kanske exakt vad som var problemet. Det känns lite som att du har huvudvärk och någon förklarar åt dig att inte ha ont i huvudet.

Det är inte heller konstigt att du känner likadant när du är bekant med psykisk ohälsa och någon säger att det i många fall är en överdrift och i vissa rent av en lätt lösning till varför någon vill slippa undan vissa saker. Det känns lite som att du har endometrios och någon berättar åt dig att det är alldeles för många som påstår sig lida av det nu för tiden för att du ska kunna tas på fullaste allvar.

Det finns så mycket i det där som jag tycker att är djupt bedrövligt. Varken du eller jag är i position att avgöra huruvida en person som säger sig lida av psykisk ohälsa faktiskt gör det eller inte, såtillvida att du inte råkar vara dennes psykiatriker.

I alla fall, vad jag beskrivit är en typ av depression. Erfarenheter brukar ju variera så jag antar att det finns oändliga sorter. Tycker det är väldigt viktigt att vi håller ett öppet sinne och varken förminskar folks upplevelser utav psykiska bekymmer eller förstorar dem till något mer stigmatiserat än de borde vara. Det är ett clusterfuck till minfält att prata om sånt här, det är verkligen det. Så därför önskar jag att vi ansträngde oss till det yttersta för att vara försiktiga och eftertänksamma. Vad vi säger blir så lätt skadligt. Så jag ber er, särskilt ni som faktiskt inte har personliga erfarenheter och kanske dras med en viss skepsis gentemot fenomenet därför — reflektera ordentligt. Kan ni avgöra vems problem som är giltiga? Måste det ni tycker sägas? Kan det vara giftigt? Är er yttrandefrihet värd så mycket? Riskerar ert perspektiv befästa ett samhälleligt helvete för många människor? För är det någonting vi inte behöver så är det en kraftigare stämpel i pannan på den psykiska ohälsan. Särskilt här i landet. För ja, vi är många som drabbas av den.

Kommentarer

3 kommentarer

Post a comment
  1. Antonia #
    december 9, 2016

    Tack för ert jättebra och viktigt inlägg! Heja du och fuck mörkret ❤

Trackbacks & Pingbacks

  1. topp tio tjugohundrasexton | HÄXBRYGD

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS