ett halvt eget rum

20170115_hoerna_001

Har surfat på en del inredning på sistone och tänkte först visa lite bilder som jag pinterestat, men så har jag småplockat i ”mitt rum” de senaste dagarna och skruvade igår äntligen upp de hyllor som väntat på golvet ungefär sen vi flyttade in, d.v.s. i över ett år, så det får bli bilder från det egna hemmet istället. Eller, ja, från en vrå av det i alla fall.

Jag har alltså ett slags eget krypin här, Alfred har också ett eget arbetsrum uppe på vinden och min hörna är på bottenplan, och är ett utrymme som ligger mellan vardagsrum och tambur. Det hade en dörr mot vardagsrummet men den tog vi ner direkt vi flyttade in för att göra vardagsrummet mer luftigt. Istället för dörr hänger där träklossdraperier från 70-talet och Finnpine Hobby, sammansatta så att längderna varierar.

Är urusel på att använda sminkbordet men så har det också fått agera förvaringsplats länge, men nu när hyllorna är uppsatta så fick det mer ledig yta. Sminkar mig inte mycket till vardags och det känns ganska motsatsen till tidseffektivt att sätta sig ner för de få minuter det tar mig att fylla i ögonbrynen, men nästa gång det vankas fest ska jag öva mig på att få in rutinen att använda sminkbordet då. Skulle vara trevligt att inte ha en massa sminkprodukter omkringdrällande i badrummet.

20170115_hoerna_002

Har t.ex. redan förflyttat mina parfymer till sminkbordet, till vardags använder jag bara body mist. Det turkosa lilla skrinet sprejmålade jag igår, det är en cigarillask i plåt som jag förvarar hårnålar i. I cigarettetuiet under det förvarar jag hårspännen, den asken köpte jag på Juthbackamarknaden för några år sedan. På hyllan ovanför är mina smyckesskrin och i den mörklila läderväskan förvarar jag tunna scarfar. Solglasögon får hänga med i en krukhållare, eller vad det heter.

På väggen till höger om sminkbordet dinglar mina halsband och några små väskor som är mer för fest än vardag, rymmer max telefon plus plånbok och kanske ett läppstift, typ. Den svarta sammansatt utav träpärlor, den vinröda i nån slags metallmesh, och så den glada grodan i målat läder.

20170115_hoerna_003

På väggen till vänster om sminkbordet hittar vi fler väskor och kassar. Har precis gallrat ur den samlingen en del, och uppenbarligen lär det likväl inte gå någon väsknöd på mig. Det är väl tämligen uppenbart vid detta skede att jag är en sådan som tenderar samla på sig saker. I.o.m. att jag köper ca 90% av allt jag äger på loppis så är priset sällan heller högt, och då har jag alltså råd, rent ekonomiskt, att ge saker en chans. Hade t.ex. några väskor jag gillar men inte hittar användning för, men ändå hållit fast vid för att, ja, för att jag gillar dem. I höstas hörslade jag Marie Kondos The Life-Changing Magic of Tidying Up och fast den är totaljävla omöjlig att ta på allvar (min favoritrecension av den på Goodreads: ”Do you like talking to furniture? Do you believe shirts have souls? Are you insane? This might be the book for you.”) och sjukt frustrerande på det viset att den aldrig, för fan aldrig, kommer fram till nån kärnpoäng som den alltid insinuerar att ska finnas, så gav den mig åtminstone motivationen att vara strängare med vad jag handlar och mindre mesig med att göra mig av med saker. Slängde t.ex. massor med halvobekväma underkläder efter att jag kommit igenom den, kan rekommendera detta. Blev också inspirerad till att leva mer minimalistiskt, men hahaha as if. Jag går för övrigt emot den här Konmarimetoden som författaren förespråkar i.o.m. att jag rensar i etapper. Har inte ännu rensat bland allt jag ska rensa, samt att jag ska göra en ny gallring av saker jag redan gallrat under senvåren eller tidig sommar och antagligen kommer jag då att kunna göra mig av med fler saker, men utan att behöva bära på den här känslan av att jag förhastat mig.

Nåja, nog om det. Åter till vad vi ser på bilderna —

På hyllan som syns där vilar nu ett par sminkväskor även om den ena främst agerar allt-i-allo-väska, innehåller t.ex. nyttosaker så som plåster och skosnören, hah. I plåtburken som skymtas bor mina nagellack.

Vågen är troligtvis mycket opålitlig trots dess namn Exakta, och jag köpte den nog mer för dess utseendes skull än för funktionen. Den kostade 1€ och är tung som attans, vilket jag noterade då jag hittade den på loppis, till vilket min komikerpartner svarade ”Klart att den väger”. I övrigt kan jag varmt rekommendera att äga en våg vars utseende gör dig glad och funktion är något slumpmässig. Det är liksom lite trevligare att ställa sig på en mycket fin våg, men en som du inte litar på helt. Hålls den inom en radie av ungefär två kilo åt endera håll av det jag ungefär borde väga så tänker jag att jag säkert är på samma som jag brukar vara och rycker bara förnöjt på axlarna och myser lite åt hur gullig vågen är istället för att, exempelvis, tänka att jag måste äta mindre pizza.

Jag sitter just nu på motsatt sida av vrån för där har jag mitt skrivbord, och jag har också möblerat om här ganska nyligen men det känns ännu lite halvklart och det såg i jämförelse ganska trist ut på bild, så det får bli en annan gång som jag visar det. Det är inte så att jag nödvändigtvis måste ha ett eget rum men en egen hörna där jag får dra mig undan är definitivt en nödvändighet för mig, om jag ska få någonting gjort och inte bli knäpp. Det ligger mycket sanning i det Virginia Woolf skrev i sin essä Ett eget rum år 1929, att ”En kvinna måste ha pengar och eget rum, om hon skall kunna skriva romaner” — nu skriver jag förvisso väldans få romaner, men mina blogginlägg närmar sig visst ändå den längden ibland. Och med det sagt ska jag övergå till att jobba lite, här i min egna vrå.

Annonser
Taggad med: