Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

cirka1992_frisyrer

Minns ännu när de här bilderna togs, särskilt den i mitten, fast det gissningsvis var år 1992. Var så nöjd med min frisyr, fast den var ett fusktrick, d.v.s. ett diadem som jag föst upp ifrån nacken och som således gav mig en blygsamt tuperad look. Gigantisk förändring, tyckte jag då.

Vad jag egentligen skulle berätta är att jag låtsas vara betydligt mer harmonisk och sansad här på bloggen än vad jag egentligen är — något jag tror de flesta bloggare gör, och om de inte gör det så kommer de med hög sannolikhet känna skam och ånger för detta i ett senare skede. (Har själv lärt mig den hårda vägen.) Jag vet inte om ni känner till detta om mig, om ni främst känner mig via bloggen, men jag är en retlig person som har superlätt för att bli irriterad på vissa grejer, och då menar jag småsaker. Sådana som andra av oförklarliga skäl aldrig ens tänker på. Främst inom två områden: ljud och text.

Ljud handlar om misofoni, något som få tycks ta på allvar om de inte själva lider av det, men text handlar i stort sett bara om att jag har en pissig personlighet. Synd, men vad kan man! Således har jag exempelvis ett starkt begränsat överseende för stavfel i texter som är skrivna på en elektronisk mackapär där stavningskontroll är tillgänglig. Har ett flertal gånger sett fascinerad stavat som ”faschinerad” den senaste tiden och jag känner bara att nä-ä nu får ni väl fan ge er, jag går inte med på att INGEN av er ser det röda strecket. Annan störande återkommande bubblare: ”Endå”.

Jag förstår inte varför det stör mig. Det borde inte, men det bara gör det… ENDÅ. (Ni ser, genom att skriva så straffar jag mig själv en aning — något som är helt rätt åt mig då jag sitter här och är så osympatisk just nu.)

En annan sak jag hakat upp mig på är när folk beskriver sig själva med ett personlighetsadjektiv, men utan att bevisa att det stämmer. Att personen faktiskt är rolig, konstig, flummig, ärlig, eller vad hen än påstått. Gjorde exakt detta som tonåring när jag beskrev mig som ”sarkastisk” på min hemsida men så gott som aldrig, aldrig, ALDRIG skrev någonting sarkastiskt. Definitivt inte utan att följa upp med ”hehe nä, skojar bara”. Wow,  sarkastiskt av mig. (HEHE NÄ, SKOJAR BARA.)

Sloppy writing, vill jag hojta då. Vi får förstås ta bloggosfären som exempelbas här och det är kanske en aning långsökt parallell att dra från manusförfattande till bloggande, men vi låtsas att den håller. Tänker på författare och hur en god och fiffig sådan inte berättar hur karaktärernas personligheter är, men visar. (Show us, don’t tell us!) Varje gång jag läser att en bloggare anser sig vara konstig, men inte illustrerar det genom att faktiskt visa oss någonting konstigt utan istället verkar helt jävla vanlig och normal, så känner jag att mitt tillit till den personen krymper. Det skapar en spricka mellan mig som läsare/åskådare och bloggaren/karaktären eftersom att den senare inte känns hållbar, liksom, inte övertygande. Vet ni vad jag menar?

Jobbigt att inse att efter jag skrivit detta kommer jag aldrig igen kunna beskriva mig själv med ett adjektiv. Inte utan nervositet och med gott samvete i alla fall. Ja ja.

För övrigt har jag skrivit en krönika efter en lång paus — Vad skulle en gubbe göra? Inte ett nytt ämne alls, men men (män?). Kan berätta att så gott som varje gång jag har läst igenom en publicerad krönika så har jag hittat åtminstone ett slarvfel eller något annat störigt som jag tämligen upprört velat korrigera. Men kan alltså inte, har inte tillgång till det. (Det här bär en viss smak av ödets ironi, va?) Avskyr innerligt att hitta sådant i efterhand. Kan rapportera att jag blir betydligt mer störd på mig själv än jag blir på någon annan, hur många gånger någon annan än envisas med att stava mejl ”mail” eller använda uttjatade rubrikformat som ”Vi måste prata om [nånting]”. Så det är ju alltid nåt. Poetisk rättvisa, kanske.

Okej, er tur. Vad stör ni er på? Blogginlägg författade uppifrån en hög häst kanske?

Kommentarer

10 kommentarer

Post a comment
  1. februari 10, 2017

    Jag stör mig på att folk inte kan stava till ordet te. Har sett otaliga varianter av ordet på bloggar och blir så vansinnigt irriterad varje gång.

    • februari 10, 2017

      Haha, det har jag också noterat! Har för mig att t.ex. thé är en godkänd stavningsvariant (fast nu dyker förvisso ett ilsket rött streck upp under ordet ändå, hmm, har kanske fel om det där), men det ger ett SÅ pretentiöst intryck att jag har lite svårt med det ändå.

  2. Sophia #
    februari 10, 2017

    Jag har också misofoni. Jag blir jätteobekväm och väldigt irriterad av folk som äter/tuggar och det inte finns andra ljud i rummet som äter upp (!) ljudet av folk som tuggar (vilket har resulterat i att jag själv har svårt att äta i ett tystare sällskap/tyst rum där det finns andra människor för att jag vet hur irriterad och obekväm JAG skulle bli av att behöva lyssna på mitt ätande), hatar repetitiva ljud och särskilt ljud med många L. Och då folk snyter sig. Och av någon anledning har jag jättesvårt att lyssna på då just Axel hostar.

    • februari 11, 2017

      Ack ja, kan relatera! Avskyr att äta med folk om det inte finns någon slags bakgrundsmusik som döljer oljudet och/eller om de inte äter som folk, hehe. För min egen del går det bra så länge någon annan i rummet också äter men om vi sitter och äter här hemma och jag märker att Alfred slutat så kan jag bli superobekväm och ängslig för att jag inte tänkt på mina ”ätljud” och kanske har jag just då smackat och tuggat på just såna där sätt som får mig att vilja skrika. Har själv jättesvårt med tung eller visslande andning, och det är väl just den där repetitionen som gör att det blir så tortyrartat. I uppehållet mellan så spänner jag mig bara i väntan på att det ska låta igen. Alltså märker att jag blir stressad och enerverad av att tänka på det här nu, haha, men summa summarum så finns det SÅ många ljud som är störande. Enda smackande, slafsande och snarkande jag är okej med är katters! 🐱

  3. februari 11, 2017

    Men vet du jag är just den där tankspridda mänskan som du stör dig på! Jag har motsatsen till misofoni – stör mig inte på småljud och har dålig koll på om jag själv avger sådana. Blir ibland helt kallsvettig av nervositet på jobbet för jag undrar om jag varit jättestörande i misstag, typ smackat och mumlat utan att märka det.

    Vi ska sedan inte ens tala om stavfel. Jag är så rädd för sådana som du som märker stavfel! Jag har svårt att märka småfel, jag plirar mot min text och tittar och forskar och vågar ändå inte lita på att jag har lyckats få allt rätt. Det kan alltid lura något fel någonstans som jag inte sett och kanske stavningsprogrammet (vad heter det? Hjälp det var väl också fel ord!) missat.

    Gällande det där att folk beskriver sig själv helt fel – det kan bero på dålig självkännedom. Något jag kämpat med, jag skulle vilja vara känslomässigt smart och en ärlig rejäl person men det har alltid varit ett konstigt glapp mellan hur andra uppfattar mig och hur jag uppfattar mig själv. Nå, det glappet har minskat med åren, det har blivit bättre, jag kan idag använda rätt adjektiv för mig själv. Men tycker fortfarande det är jobbigt att till exempel när jag söker jobb försöka berätta om mig själv. Hur ska jag veta.

    Sen håller jag inte med dig om att alla bloggare skulle låtsas vara mera harmoniska, jag tror det där varierar jättemycket. Jag skulle inte ens säga att jag låtsas vara harmonisk eller sansad, jag liksom bara berättar inte om känslor så mycket på bloggen, för jag har märkt att jag inte orkar med det.

    • februari 11, 2017

      Oj nej, det var nog inte meningen att hela inlägget skulle tas på fullaste allvar utan jag generaliserade ganska ohämmat i det! Det finns såklart många gråskalor till allt sånt och förstås olika bakomliggande orsaker också som en får ta i beaktande bara det går. Stör mig inte på när dyslektiker stavar fel, till exempel, och inte heller på aaalla stavfel heeela tiden yada yada. Angående det här med självkännedom så tror jag nästan att det glappet du beskriver finns hos de flesta människor, fast i varierande grad i så fall såklart. Är själv ofta orolig för hur jag uppfattas av andra, och kanske är det dels därför som jag stör mig så när personer pratar så förbannat självsäkert om att de exempelvis ”är roliga” och så är allt de gör att skratta mycket. Det gör dem inte roliga, det gör dem glättiga! För mig är det helt naturligt att ifrågasätta mig själv, liksom, och jag kan bara oförstående skaka på huvudet åt de som inte gör det. Plus att vad jag gjorde när jag beskrev mig som ”sarkastisk” var förstås att försöka framstå som en unik snöflinga, och sånt kan jag i sin tur bara himla med ögonen åt. Kanske inte helt rättvist av mig att störa mig på såna grejer, men… welp! 🙂

      • februari 11, 2017

        Ha ha, min kommentar är inte heller så allvarligt, borde väl ha satt in några smileys! Folk är olika yadda yadda och blogginlägg som detta ger en spännande inblick i hur andra tänker.

        • februari 11, 2017

          Haaah! 😀 Vi var på samma blad då. Tack och detsamma om din kommentar!

  4. februari 20, 2017

    Jag stör mig också på slarvigt språk. Också på särskrivningar, felanvända ord och ord som används för mycket. Hatar ”klockrent”. Allt är fan ”klockrent”. SLUTA med det!

    Stör mig också på studenter som omtalar universitetet som ”skolan”. Det är två helt olika institutioner! (Antagligen beror det på att jag hatade skolan så intensivt, men trivdes bra på uni :-))

    Ibland stör jag mig på att jag stör mig på småsaker och inte kan vara en cool typ som står över såna petitesser 🙂 Men i stället har jag korrläst detta flera gånger…

    • februari 25, 2017

      Haha JAA, ”klockrent”, kan inte stå ut med det. I samma genre finns också ”välskriven” som i princip används för att beskriva VARJE inlägg om något ”viktigt” ämne i bloggosfären — sen tycks det inte spela någon roll att texten är ett virrvarr med fler särskrivningar och stavfel än skiljetecken. Stör mig som FAN att ingen tycks veta vad ”klockren” eller ”välskriven” betyder, bah. Hur kan det vara MÖJLIGT att alla är sådana urusla bedömare?! (Är SÅ inte heller en cool typ.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS