Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

obiffwellington_001

Bild lånad från Veni, Vidi, Vege, en blogg som nångång ska återuppstå. Lovar.

I fredags åt jag ugnskorv med potatismos. I och med att jag har varit vegetarian de senaste cirka åtta åren så var det en bra tid sen jag sist sänkte tänderna i en grillkorv. Jag visste redan på eftermiddagen att det var vad jag skulle äta den kvällen och både ivrigt och triumferande berättade jag om det åt min arbetskamrat som verkade ungefär lika imponerad av mina matplaner som Liberace var av idén att less is more, eller som du är av den där utdaterade liknelsen. Äh. Hur som helst, jag kan förstå att ugnskorv knappast är så spektakulärt för de flesta, men tänk dig att du har varit utan i säkerligen ett knappt decennium och dessutom, innan dess, alltid tyckt att det varit helt gott på det där trygga husmanskostliga sättet. Ditt perspektiv har eventuellt förändrats en aning då, mitt hade i alla fall det.

Under mina lunchpauser går jag ofta till en butik som nyligen infört bästa grejen på länge, alltså en vegehylla. Där samsas en massa köttfria proteinprodukter och plötsligt är utbudet tydligare och bredare. För en vegetarian är det här guld. Alltså tänk att det i många butiker i Vasa är svårt att hitta ens nånting så basic som en vegetarisk mikroburgare! Nu finns där i hyllan på Citymarket t.o.m. en vegansk mikropizza bredvid matvaror så som baljhavre, härkis, falafelbullar, ostbiffar, grönsakspiroger, och flera andra alternativ på såväl halv- som helfabrikat. Och så sojakorv. T.ex. som påläggskorv men också som grillkorv.

Sojakorv i sig är inget nytt (har ätit min beskärda del av djupfrysta sojakorvar) men nog att hitta en variant som varit grov nog att snitta upp och sätta ost i. Således kan jag rapportera att jag fortsättningsvis gillar ugnskorv med potatismos, ännu tio år senare. Hurra! Den var betydligt mjukare än köttkorv i konsistensen men det är jag okej med och smakmässigt har jag inte heller något att klaga på, men sen är jag förvisso knappast någon korvgourmet för den delen. Och vegeprodukterna blir bara bättre och bättre hela tiden, samt fler och fler — för inte ens ett år sedan var jag skitförbannad på att en av de mycket få vegeprodukterna i samma affär plockats bort — och jag älskar förstås den här utvecklingen. Tänk att Finland äntligen börjar hänga med och fatta att vegetarisk/vegansk kost kan vara för alla och för helt vanliga människor, d.v.s. helt vanliga konsumenter med helt vanliga pengar! Jag har inte tänkt äta kött någonsin igen och jag blir på SÅ BRA HUMÖR av att gå till butiken och titta på den där vegehyllan där valmöjligheterna tycks expandera för varje gång jag är där. Det är på riktigt genuint inspirerande för det är en sådan förändring ifrån hur det brukade vara. Det är bara så nytt för mig ännu att jag blir uppspelt av att kolla utbudet, och det här låter säkert utomordentligt fånigt men det känns som en skymt av framtiden. Det har liksom börjat kännas mindre som en utmaning och mer som en rimlighet att hitta vegealternativ. Och det ska inte vara svårt att äta vegetariskt. Om något så ska det vara svårt att äta kött, tycker jag, och helt omöjligt att äta oekologiskt antiobiotikafyllt fabrikskött, men det är visst ett annat kapitel.

I dag ska jag koka tomatsås på färska tomater och till såsen fullkornsspaghetti. I denna rätt ska jag röra ner pinjenötter och strimlor av vegetarisk salami. Jag gör den här maträtten ibland men återigen börjar det väl bli ett decennium snart sen jag gjorde den med kött i. Är lite nervös, faktiskt, för vad jag ska tycka om smaken. Ugnskorv smakar inte så specifikt köttigt ändå, men salami har en viss saltig, fet smak som jag inte ofta stöter på i det vegetariska köket. Jag tycker att vegeprodukter ibland kan bli för köttliknande, endera i smak eller konsistens, och då känner jag konstant ett obehag av att tugga i mig dem. Håller alltså tummarna för att sojasalamin inte är för övertygande. Men hur det än går, så ger jag vegehyllor två tummar upp av två möjliga.

Nu väntar jag bara på att det blir helt ombytt så att affärer istället huserar en särskild kötthylla medans det mesta utanför är vegetariskt. 😉 Men tillsvidare nöjer jag mig uppskattande med detta.

Kommentarer

2 kommentarer

Post a comment
  1. ellenstroemberg #
    mars 5, 2017

    Jag satt just och tänkte på hur mycket bättre det blivit de senaste åren! De här tankarna föddes efter att jag hittat Astrid & Apornas fejkon vid Prisma (!!!) i Jeppis (!!!!) och således åt ägg och fejkon till frukost. He känns nästan som ti va i Sverige dehär, hurra! Nu väntar jag bara på att restaurangerna häromkring hakar på och börjar servera annat än sönderstekt halloumi.

    • mars 5, 2017

      Såg precis din IG om fejkon! 😀 Måste besöka Prisma, hör jag. Alltså ja den där halloumin, om den ändå var sönderstekt häromkring. Istället serverar de en blek bit muminkött som är näst intill dallrigt, så jag misstänker att det är gelatinsorten (blää), och oftast dränkt i balsamico SOM JAG HATAR. Brukade tro att det inte gick att förstöra halloumi. Lol jag var så ung och naiv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS