vernal ekvinox

20170320_vardagjamningsmorgon

När jag vaknade i morse informerade min telefon mig om att i dag inträffar vårdagjämningen. (I denna tidszon skedde detta kl 12:28.) Det här gjorde mig direkt på bra humör, gillar varje tydligt steg vi tar närmare våren. Tulpanerna på vardagsrumsbordet spridde plötsligt en känsla av adekvat rimlighet, mer än en av hoppfull vanföreställning. Våren är en sån lättnadens suck ifrån vinterns mörker, för att inte nämna allt praktiskt strul som följer med snön och kölden. Det är så mycket svårare att leva ostört och bekymmersfritt med sådant. Påverkas alltid av det, fast främst av mörkret. Det blir tungt. Men från och med i dag blir dagarna här på norra halvklotet längre än på södra halvklotet (beklagar, söderbor) och ljuset i tunneln strålar.

Det är faktiskt också som att någonting har vänt, eller håller på att vända, inombords. Har mer ork och känner mig mindre ömklig. Ska gå till biblioteket efter jobbet och leta reda på en hög med häxlitteratur, tänkte jag. Så håll utkik på Kulturvis i kväll, om ni är intresserade av att ta del av svammel om sådant. Det är ärligt talat förbluffande att det plötsligt inte känns som en total omöjlighet att tänka sig att orka 1) gå annanstans än raka vägen hem efter jobbet och 2) väl där hemma faktiskt åstadkomma annat än en kudd- och filthög i soffan. Det är i princip nytt för i år. Den typen av tankar har tills nu varit totalbefängda och det närmsta jag har kommit sådana önskedrömmar har varit att hånskratta åt dem. Fast främst mentalt då, har förstås inte orkat röra på munnen. Fun times!!

Satt här och funderade på ordet ekvinox och insåg plötsligt att –nox såklart måste härstamma från ‘natt’ på latin, och att ekvi- rimligtvis borde åsyfta jämn eller lika, d.v.s. samma ordursprung som vi hittar i engelskans equality. Har aldrig tänkt på det förut. Passande att det inträffade dagen efter att vi flaggat för Minna Canth och jämställdhet här i Finland. Glad vårlig jämlik natt på er!