Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

Hittade en sån armadis tjusig gammal karta över Vasa. Tänk om kartor fortfarande såg ut så här som de gjorde förr, vilket ögongodis att scrolla av och an på Google Maps. Och för den delen, på samma tema: Tänk om själva stan fortfarande såg ut som förr, vilket blicksnask att strolla kors och tvärs längs med gatorna. Håh!

wasastadsplankarta

Vasa har vuxit och förändrats sen denna snyggkarta trycktes år 1939. Så har staden gjort även för mig, under mina år här.

Första gången jag flyttade till Vasa var år 2001. Min vistelse blev inte långvarig utan sträckte sig kanske över sex, sju månader. Då bodde jag i Olympiakvarteret mellan Vöråstan och dåvarande busstationen. Mitt sovrumsfönster vette mot loftingången och var positionerat typ mitt framför trappan, där många personer trappade upp varje dag med fri insyn rakt i mitt rum. För en folkskygg person som överlag ogillar att bli sedd så kändes detta ungefär lika roligt som nageltrång inklämt i för små och för högklackade skor SOM INTE KAN TAS AV. Så under hela tiden jag bodde där så hade jag rullgardinen neddragen.

Jag mådde inte bra och studierna fungerade inte heller. Jag skolkade mycket och istället för att våga utforska staden så satt jag hemma i min mörka håla och ugglade. Jag höll mig främst mellan Olympia där jag bodde, Brändö där skolan låg, och torget som just då var söndersprängt eftersom torgparkeringen höll på att byggas. Det som var ”stan” och ”centrum” var verkligen pyttelitet för mig — minns att jag t.ex. tyckte att Ollis låg lite avsides. EEH?? Egentligt avstånd mellan Ollis och torget: 140 meter. Raka vägen. Liksom det ena stället syns ju fasen hur bra som helst ifrån det andra. Man måste inte vara psykolog för att gissa att mitt egna socialfobiska psykes begränsningar och känsla av instängdhet återspeglades i hur jag uppfattade min geografiska omgivning. Man måste dock kanske vara psykolog för att veta att så gissar bara amatörer som sett för många tv-serier, vad vet jag. (Tv-serierna är lite luddiga med den saken.)

Ungefär åtta år senare återvände jag. Sen dess har jag hunnit kvasibo några månader på Brändö, över en handfull år inne i centrum, och i skrivande stund drygt ett och ett halvt år i Vöråstan. I flera år hade jag känt en dragning till den här stadsdelen, men nu längtar jag ändå efter att dra vidare till en annan… och för varje dag så verkar det mer och mer rimligt, troligt och verkligt att det också är precis vad vi kommer göra ganska snart. Iik!

En flytt verkar alltså finnas på kartan eller på plankartan, ifall vi säger att en sådan är en ritning över avsikter. Går allt som tänkt så ska jag såklart berätta mer om detta så småningom, tänker ärligt talat inte på mycket annat dessa dagar, men än är det inte riktigt dags. Försöker inte att låta hemlighetsfull eller nåt sånt, vågar bara inte gå in på detalj eftersom jag är så vidskepligt rädd för att jinxa alltsammans med mitt ohämmade fribabbel innan det är hundra procent spikat. (Huu!) Men kan inte heller knipa käft helt och hållet så då blir det ett sånt här mellanting. Det är attans pirrigt, hörni, attans attans pirrigt. Knappast så jätte för just er, i och för sig, men… eeh… jag har liksom tolkningsföreträdet här va, så ni får helt enkelt bara hantera skiten. Tillsvidare. Det blir roligare sen!

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS