klemetsögatan 9

Processed with VSCO with hb1 preset

År 1923 stod ett trähus på Klemetsögatan klart. 94 år senare fick vi syn på en lägenhet i det huset — och med det en idé, en möjlighet och en boning som det blev alltmer svårt att slita sig ifrån. Sedan var saker plötsligt i rullning och en viss milstolpe vid livets vägren närmade sig med rasande fart, om jag får tala i sådana klyschor. (Är ärligt talat litet osäker själv.)

I går var det sommarsolstånd och vi firade dagen på ett tämligen grandiost sätt: nämligen genom att bli bostadsägare!! (!!!) Senare på kvällen åkte vi dit med två katter, två glas och en flaska chamPommac för att skåla in hemmet. 🍾🍾🍾

Har varit så jäkla peppad de senaste veckorna men har samtidigt inte riktigt vågat tro att det faktiskt skulle bli av, det verkade finnas så många olika tuvor som hela flyttlasset kunde välta på. Kändes overkligt att det verkligen blev verkligt.

Skulle gärna återgå till att känna enbart ett likadant pirrigt lättnadsrus som jag gjorde efter att vi lämnat banken där vi undertecknat köpebrevet igår, men just nu känner jag tyvärr redan en stress smyga sig på, utav allt som flytten medför. Då menar jag både förberedandet med rensandet och packandet men också själva flyttandet av lådor och möbler, som kommer vara aningen krångligare än annars då jag själv inte kan lyfta så tunga saker just nu p.g.a. ugnsbullen. Men vi har än så länge bra med tid på oss och tanken är att vi ska försöka flytta lite grejer nu under helgen för att i alla fall få nån start på det. Praktikaliteter ordnar sig. Vi inväntar också labbanalyser på ett par golv- och väggprov och håller tummarna för att de snabbt ska ge resultatet asbestfritt, så att vi själva kan påbörja en småskalig uppiffning. I så fall blir mina semesterplaner att riva en bit golv, spännande!

Har aldrig ägt en bostad förut så kan inte vara helt säker på detta men tycker mig ana att det blir sådär som föreställt, att det känns mer värt det att satsa på bostaden ordentligt när den är ens egna. När vi flyttade hit där vi bor nu hade jag till en början en massa idéer och var alldeles sprallig utav möjligheterna (lätt hänt när ens hyresvärd slänger sig med drömuttryck så som ”fria händer”), men kom sist och slutligen av mig ganska hastigt då det ändå inte var för oss/mig i det långa loppet. Märkte särskilt bra att jag totalt tappade intresset av att ställa i ordning för kommande bebis i denna bostad, då det ändå kändes så temporärt. Vi hade redan pratat om att flytta typ inom ett år, vilket gjorde att bo kvar här kändes så futtigt, typ som att det fram tills dess i princip bara var dötid (och hyrespengar) som skulle slösas bort. Skulle inte förvåna mig om det var något med mina graviditetshormoner som gör att jag dras extra mycket till det som är beständigt, till fasta trygga punkter liksom. Ja, och sen snubblade jag över den där ena vissa bostadsannonsen då, i mitt slösurfande för skojs skull. Den saboterade då verkligen våra planer rejält. Men den gav oss nya så jag förlåter den!

Annonser