08:00 till 20:00

20170726_0800

Vår innergård är GANSKA HELT OKEJ. Den här bilden tog jag i morse, prick klockan åtta, genom köksfönstret. Under gårdagskvällen tog vi ut katterna i koppel där och vi strosade omkring i närmare en timme, det finns så många träd och buskar och stigar att utforska där. Någon hade rensat rabatten på vänderot, a.k.a. katteleka (Valeriana officinalis), och slängt dem i en hög med rötterna kvar. Plockade åt mig dem för att ge åt katterna, fick några rejäla torvor med starkt doftande rotväxt. Ska se om de går att torka och spara som kattgodis, eller kattknark, tills regnigare dagar.

Annat som har hänt sen sist är att min dator föll i golvet från soffan i söndags. Den verkade klara sig tills att den flera timmar senare låste sig totalt och då jag skulle starta om den så gick det inget vidare. Köpte en ny men har inte blivit helt kompis med den ännu, även om den har klara fördelar så som att den väger typ ingenting, blir inte överhettad så att låren blir röda om den hänger i famnen, samt att flerfingerssystemet eller vad det heter på touchpaden fortfarande fungerar. Ah ja.

Har för en stund sedan återvänt till Klemetsögatan från Långviksgatan: Flytten pågår alltså ännu. Främst är det ju Alfred som har flyttat saker, han är nu och lastar bilen med ännu fler grejer, och jag känner mig ganska meningslös som inte ens KAN dra ett redigare strå till stacken. Utöver det här att jag inte får lyfta så tungt så har också min kropp börjat mer märkbart ge upp. Mina fötter värker så ofta och så mycket att jag helst inte står/går i längre perioder än typ tio minuter åt gången och utöver detta så har jag också utvecklat karpaltunnelssyndrom i bägge händer, men särskilt höger. D.v.s. jag är fumlig, svag och det gör ont när jag försöker greppa tag i något. Förstår inte varför jag inte läst/hört mer gnäll om hur sabla TUNGT det är, eller kan vara, att vara gravid. Vi tillbringade alltså bara ett fåtal timmar med att packa och flytta saker i dag och jag tog många vilopauser där emellan, men det känns ändå i kroppen som att jag hållit på nonstop sen i morse typ. HELT kaputt! Pathetic! So sad.

Nåja, nu är klockan prick åtta igen fast tolv timmar senare. Känns som ett lämpligt ställe att avsluta detta riktningslösa inlägg. Ska försöka fösa omkring lite saker i tamburen — det är nämligen systemet ett rum åt gången som gäller för en någorlunda ordning här. Sedan i går prioriterar jag tamburen, eftersom det bara är lite mer harmoniskt att komma hem då. I några sekunder, i alla fall. Synd att golvet ännu ska fixas om där! Annars kunde det nästan räknas.