guldgusti

Augusti betyder att utflytten är avklarad. Vi tömde och städade det sista av bostaden i går och även denna gång var det, som alltid, mer jobb än förväntat — även om jag själv sluppit undan en hel del av det i.o.m. mitt, eeh, tillstånd då. Detta är något som varit både skönt för latmasken i mig och störande som fan för resten av mig. Är liksom van med att brottas mentalt mot lättjan, inte mot fysiska handikapp som att jag måste sätta mig ner med jämna mellanrum och annat sådant urdumt. Men nåjo nåjo, helt tillräckligt tungt har det varit i alla fall och just nu är det ju mest som att vi förflyttat kaoset från ett ställe till ett annat, men jag tror bestämt att det väl brukar vara så — och nu ska det hur som helst inte göras på en lång, lång tid igen. PRISA HERREN. Kan inte förstå att vi fan äger denna bostad?! Så här permanent har jag inte bott sedan jag flyttade hem-hemifrån ju, och det börjar bli en skock med femton-sexton år sedan eller så.

Ett fåtal närbilder ifrån detta kaotiska tillhåll då? Jajjamensan.

20170801_001

I sovrummet står denna blekgröna byrå som hängt med mig ganska länge redan, den hittade till mig via min mor som fyndat den på loppis. Ovanpå står två stackars växter som levt ett hard knock life. Till vänster en fikus som vi fått i present och som först växte så det knakade och sedan helt plötsligt tappade en massa av sina blad (kvack, skrev nyss ”barn”?! hjälp) tills att bara två eller tre fanns kvar, men den har tack och lov börjat återhämta sig. Sen har vi en monstera som i början av sitt liv som medlem i hushållet Portin-Backa fick totalstryk av Selma och sedan inte tillräckligt med solljus, att döma utav bladstorleken. Hoppas den ska trivas bättre där den står nu. Skrinet i metall är Alfreds och innehåller bl.a. vackra gamla armbandsur och andra små skatter!

20170801_002

I tamburen står en rottingpall vars bruna sits redan är helt lurvig utav kattpäls. Loppade den för ett par veckor sedan då jag insett att det blivit en rejäl prövning att få på sig skorna utan att sitta ner, den har dessutom två djupa förvaringslådor undertill så den kändes som en smart möbel. Ska hitta på något festligare med den där sitsen, men vet inte vad ännu. (Broderi? Textiltryck?) Hur som helst, på den låg min väska & plånbok och matchade. (Bredvid ett halvt ormhårspänne jag hittat i min ficka.)

Angående väskan: I flera månaders tid hade jag surfat Etsy på gamla väskor i mörkbrunt läder, men utan att köpa någon. Sen fann jag den där på loppis för ett par slantar bara, ha! Älskar sånt. Den är mindre än de jag spanat på men rymmer i alla fall plånbok, telefon, nycklar, läppomada och typ en påse Samarin och ett par Panadol — och vad mer kan en gravid kvinna behöva släpa med sig? Utöver ett foster och flera kilo extravikt då.

20170801_003

Tycker det är skitkonstigt att se mina händer på bild så här, de är så svullna att jag knappt känner igen dem. Har hittills gått upp cirka 13 kilo under denna graviditet och bäst gör sig denna bonusvikt i tämligen horisontellt soffläge, helt klart. Allt annat känns liksom lite onaturligt bara.

Sist jag skrev så tror jag att jag sa något om att det då var tamburen som var i ordning. Så ligger det inte alltså längre till, den saken höll väl max i två dagar. Nu är tvärtom alla rum i oordning, men något som är roligt med att flytta är att även mindre åstadkommanden känns som gigantiska framsteg — vi jublade t.ex. när tamburslampan var upphängd och jag längtar tills att rullgardinerna är uppsatta i sovrummet. Men redan småsaker som att hitta en bra plats för en solkig tambursspegel får mig att känna mig alldeles sprallnöjd. Bra känsla! Jag vet att ni vet hur den känns. Ska forska vidare i huruvida den också kan uppnås genom att putsa bort fläckarna från tidigare nämnda spegel. Håll tummarna! För större åtaganden än så orkar jag fasen inte med i dag, hah.