Info

Grädden på moset och regnet på paraden. ✶

20170924_aepple

I söndags inträffade det beräknade förlossningsdatumet… och passerade utan bb-intagning, som ju var ganska förväntat. Vad vi istället gjorde var till exempel att promenera till en park i närheten som är tillägnad den absurda sporten frisbeegolf. Pausade vid ett äppelträd där jag matchade formen på de fallna frukterna. Funderade pseudo-Newtonskt på ordleken graviditationen.

I dag besökte vi rådgivningen igen och den här gången nappade jag på en gynekologisk undersökning som jag också erbjudits förra veckan, men mesat ut från eftersom att barnmorskan förvarnade att en sådan har i vissa fall kunnat sätta igång förlossningen. Jag kände mig inte redo då men nu, en vecka senare, hade jag hunnit bearbeta den möjligheten en aning… och nu känns det nästan snopet att jag inte känt av att något direkt hänt sen dess. Fast också skönt, har inget emot att hinna förbereda både mig och hemmet mer. Är bara så inställd på att hur som helst inte kunnat kontrollera detta, att det ska sätta igång och så ska det inte finnas något jag kan göra åt saken, att jag känner mig otålig och vill ha det gjort så jag ska slippa denna nervösa väntan på när det blir. Skulle liksom vara lättande att finna sig tvungen att slänga upp armarna i luften och säga HASTA LA VISTA BABY åt allt som heter herravälde över egen kropp. Samtidigt var dagens undersökning långt ifrån fysiskt behaglig och jag kände ett ögonblicks panik där. Alltså det känns ju inte alls särskilt angenämt att något ska passera genom livmoderhalsen till exempel. Breaking news, va? Men om någon är intresserad av detaljer angående min livmodertapp så kan jag berätta att den lär ha kortats och öppnats, till en dryg centimeter i längd och en till två centimeter i öppning. Varsågoda.

I kväll har bebisen varit lite lugnare i magen tycker jag, hen brukar oftast piggna till nångång mot kvällen och krumbukta sig ordentligt. Hen har på det viset hittills verkat brås på mig vad det gäller dygnsrytm, jag är definitivt en kvällsmänniska (eller kanske rent av nattmänniska) medan Alfred dras mer åt morgonmänniskohållet. Barnmorskan berättade att ganska ofta brukar spädbarnen de första veckorna efter födseln hålla ganska samma dygnsrytm som de haft i livmodern. Ska bli intressant att se hur långt detta äpple sist och slutligen faller ifrån våra träd.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS