trendspaning: nog

opinion & reflektion

Nog är det besynnerligt hur länge människan kan blunda bara för att hon vill, fast hon vet att saker och ting inte försvinner utan snarare förvärras utav det. Förra veckan såg jag The True Cost på Netflix. Även jag har skjutit dokumentären en armlängd ifrån mig utav de vanliga, förutsägbara och smusslande orsakerna — att jag gillar att handla på exempelvis H&M, fast jag vet att det är fuffens. Inte händer det så ofta, men visst ändå tämligen regelbundet. Van med (och kanske fördärvad av) loppispriser så blickar jag sällan utanför lågbudgetskedjorna. Tyvärr.

Jag försöker hålla inköpen genomtänkta eller som en slags sista utväg för sådant jag inte hittar i andrahand (byxor kan ju t.ex. vara svårt), men andra gånger blir det mer spontant. Emellanåt tvekar jag men köper ändå, för att jag har råd och är rädd för att ångra att jag inte köpte. Det blir ju dock allt mer utmanande att berättiga sådant beteende.

Och nog är det svårt att hitta helt godtagbara orsaker när man sätter ens egna situation, d.v.s. ens ”behov” av nya kläder, i jämförelse med den tillhörande 23-åriga Shima Akhter som jobbar i en av textilindustrins fabriker i Bangladesh för mindre än $3 om dagen i lön. Med det ska hon också försörja sin sexåriga dotter och förhoppningsvis spara en del så att dottern ska kunna få en utbildning och därigenom en framtid utanför klädfabrikens golv.

I hopp om förbättring startade Shima en arbetstagarförening som flera av hennes kollegor gick med i. Genom den satte de fram krav åt arbetsledarna om en mer human arbetsmiljö. Då låste ledarna dörrarna om dem, och sedan misshandlades arbetarna. Med stolar, saxar och vad annat som fanns där.

Nog känner man sig ganska skit när Shima säger ”I believe these clothes are produced by our blood”. Alltså, hon har ju inte fel.

Inte är det så smickrande att så tydligt se dubbelmoralen i exempelvis H&Ms arsenal med t-skjortor med tryck a la ”The future is female”. Att sådana plagg kan säljas för några enstaka mynt är en bidragande orsak till varför framtiden inte är särskilt pro-kvinna för många.

Och nog blir man ganska förfärad när dokumentären berättar att den andra största miljöboven, efter oljeindustrin, är klädindustrin. Andra största! Jag hade faktiskt missat det, att det var jäkla äckligt.

Ohållbart är verkligen ordet på så många plan.

20151014_blus

Loppis — helt enkelt lite mindre fult.

Jag påstår inte att jag aldrig kommer handla på lågbudgetskedjor igen — tvärtom vet jag ju att jag kommer göra det för jag känner mig själv och jag är bara inte så ädel och duktig, tyvärr — men jag vet att det kommer bli mycket svårare för mig. Kanske följer en besk eftersmak med och kanske är det lika så bra det. Kanske blir det så för oss flesta vartefter.

Och jag tycker ju att vi verkar röra oss mer och mer åt det hållet. Fler och fler sätter ner foten och protesterar emot alldeles för låga priser. Får känslan av att vi vaknar upp efter nån slags utdragen, dekadent, frossande, backanalisk efterfest och den där obarmhärtiga morkkisen slår till då vi förstår att de där kläderna som vi trott att är så billiga egentligen är svindyra. Dags att samla ihop tomflaskorna, öppna vädringsluckorna och styra upp skiten, eller vad säger ni?

Kanske får det äntligen börja vara nog.

Några tips

    :

  1. Peppe Öhman påminde oss om att plaggen inte tar slut. ”Försvinner ett plagg jag är lite sugen på dyker det garanterat upp ett minst lika bra under nästa rea”, skrev hon och det är nog bra att minnas. Samma sak gäller förstås också utanför reatider, men det är ju lättare att dras med i hetsköpandet då prislapparna är röda.
  2. Amanda Audas-Kass var för en tid sen inne på samma tema som jag är nu och hon tog även upp Wish och dylika sajter som folk envisas med att slentrianshoppa ifrån eftersom att det är så väldigt billigt. Har känt ett växande obehag inför de sajterna. Läs Amandas inlägg och vet hut.
  3. Michelle Blomqvist som sedan länge har bloggat om mode har på sistone nischat in sig på hållbart mode, och även lanserat en ny blogg om det, Lasting Closet. Den ska jag surfa vidare till nu!
Annonser

10 reaktioner på ”trendspaning: nog

  1. Av samma åsikt! Jag våndas mest över att inte veta om de s.a.s ”dyrare” kläderna som jag på sistone försökt samla åt mig med tanken ”less is more” är så mycket bättre bara. Det är väldigt svårt att veta hur kläder blir till, klädindustrin är allt annat än transparent. Men jag hoppas att redan gå ner i klädmängd, köpa mindre, men tidlöst och hållbart i bra material etc. är en bit vägen (och second hand såklart). Märker att H&Ms låga kvalitet bara leder till att jag genast är där och köper nästa billiga t-skjorta, när den ena efter den andra billigskjortan går sönder. Så hoppas jag också att Everlane kommer att leverera till Finland oftare, de verkar i alla fall väldigt lovande vad det kommer till just transparensen.

    1. Ja, det har jag också funderat på, hur är man så lite som möjligt en bad guy? Det är väl det som är frågan. Textilindustrin är en sån extremt omfattande bransch och det är så himla lite jag känner till om den, sist och slutligen. Everlane var t.ex. nytt! Spännande grejer.

  2. Håller med om allt! Jag såg The True Cost för två år sedan, och blev så äcklad att jag 2016 bestämde mig för att helt försöka undvika att köpa nyproducerade kläder (hade som regel att loppis var okej om jag hittade nåt jag verkligen ville ha, men ingen slentrianshopping där heller, samt nya strumpor och underkläder om behovet uppstod). Gick förvånansvärt bra, det enda nya jag köpte var en klänning på en resa till Sverige, som jag sen använt massor. I fjol hade jag inte nån regel, men upplever ändå att jag slentrianshoppade på kedjor betydligt mindre än innan jag såg dokumentären (den där beska eftersmaken!), plus att jag blivit jättenoga med materialen, köper aldrig nåt utan att kolla den biten längre och dissar allt som är 100% akryl eller 100% polyester oberoende av hur fint det är.

    1. Det där låter lovande! Hoppas att jag också går åt samma håll. Har även jag blivit mer och mer noggrann med materialen men voj huhhu det är ju en djungel där också, mycket att läsa på om. Jag har t.ex. alltid trott att viskos är rätt oproblematiskt och harmlöst då det är gjort på cellulosa, men då används farliga kemikalier under framställningen istället, visar det sig. Gah. http://www.sverigeskonsumenter.se/Stilmedveten/Kategorier/fakta/materialskolan/

  3. Så viktigt inlägg! Är glad att du tar upp detta! Jag läste själv några artiklar och såg en dokumentär för några år sedan och har sedan dess undvikit h&m helt och hållet med undantag för t.ex. förra hösten då jag var tvungen att uppdatera min strumpbyxsamling. Jag kan bli så ledsen när en vet att h&m tar till sig feminismen som ett försäljningsknep eftersom det är ”trendigt” och sedan behandlar de sina kvinnliga fabriksarbetare som skräp. Den dubbelmoralen tycker jag är så fruktansvärt vidrig om jag ska vara ärlig. Har upplevt att det också är knepigt det här med influencers och modebloggare som inspirerar till att hela tiden köpa nya kläder och resa jorden runt tre gånger per år, jag menar hallå hållbarhetstänk om du nu är influencer? Jag håller med dig att vissa plagg verkligen är svåra att hitta på loppis, som t.ex. just byxor. Det är också knepigt att försöka hitta nån form av sund konsumtion av kläder då en matas/bombaderas från så många olika håll med reklam och dyl. Jag införde som tumregel för mig själv för några år sedan för att jag helt enkelt ville testa att inte köpa mer än fem nya plagg per år och sanningen är den att oftast köper jag inte ens så många nya plagg i året. Under de senaste tre åren har jag dessutom gått över till att verkligen försöka se till att kläderna är hållbart producerade. Nu förstår jag ju att detta kanske inte är möjligt för alla, men jag tänker att det billighetskedjorna gör att de försöker få dig att köpa mera bara för att styck priset är billigare vilket i slutändan såklart inte nödvändigtvis stämmer. Fattiga har inte råd att köpa billigt eller hur är det nu talspråket går. Hursom, väldigt bra och suveränt att du skrev ett inlägg om detta viktiga ämne! Ta hand om dig fina! ☽

    1. Tack så mycket Fia! ♡ Jo, jag tyckte att dokumentären hjälpte till att konkretisera väldigt mycket av sådant som man nog läst och hört om förr, och nu är det lite svårare att knuffa ut det ur tankarna — plus att det ju blir allt mer tydligt hur ÄCKLIGT allt är. Köp tre betala för två-erbjudanden till exempel, på produkter som redan är för billiga. Eller för den delen influencer-livsstilen, eller vad den ska kallas, i vissa avseenden. Nä huhhu. Håller med dig om allt såklart. Du är klok!

  4. Det här är ett så viktigt ämne! Tycker också det verkar som om folk i allmänhet blir mer och mer medvetna om detta. Samtidigt tycker jag det är viktigt att inte skapa skamkänslor kring konsumtion av lågpriskläder då det också finns människor som verkligen inte har råd eller möjlighet att handla dyrare och högre kvalitet. Knepigt det där. Själv tänker jag att eftersom jag har möjlighet att göra bättre val så bör jag även göra det (fast som Satu påpekar här ovan är det ändå svårt att vara säker på att dyrare är bättre). Åtminstone har jag erfarenhet av att dyrare kvalitetsplagg håller längre. T.ex. i dag insåg jag att min ylletröja är köpt för 10 år sedan. Fantastiskt bra pris per användning – och den är fortfarande i prima skick. Nu är min målsättning att ha plagg åtminstone tills de är utslitna eller inte längre går att fixa till med lite mindre reparationer. En grej som tillkommit efter att jag fått barn är att jag har svårt att köpa barnkläder på H&M för jag kan inte släppa tanken på att det är ett annat barn som tillverkat kläderna eller åtminstone orsakats lidande för att jag ska kunna köpa billiga bodyn. Men så handlar jag ändå där ibland för att ja, jag vet inte. Jag borde bli mycket bättre på att handla på loppis, åtminstone babykläder är ganska lätta att hitta. Vill ännu tipsa om en blogg om kläder och konsumtion: https://kladerochkvalitet.com/

    1. Tack Kaka! Och bra tips! Ja, håller såklart med. Ingen skam så länge det inte är tanklöst och oberättigbart, eller vad man ska säga. Men att köpa bara för att köpa och inte för att man har nytta av plagget och kommer använda det fler än en (1) – en handfull gånger, typ, det tycker jag nog att man lätt kan och kanske t.o.m. BÖR skämmas för, egentligen. Där är jag alltså rätt okej med att skapa skamkänslor, hehe.

      Ah hups jag hade hittills tänkt/känt att barnkläder kanske var lättare att svälja/ursäkta att man handlar på H&M och liknande. Nu är jag inte så säker på det längre då du sa sådär! Förr, innan Blenda föddes, så brukade jag bli irriterad på den absurda mängden babykläder som alltid finns på loppis. (Hallå var är vintagejackorna och de utsvängda jeansen?) Nu för tiden känns det ganska tacksamt att det gör det. Nästa gång vi befinner oss på samma ort föreslår jag loppisrunda med sikte Babylonien! 😎

      1. Ja precis, konsumtionen för konsumtionens skull måste vi komma ifrån. Det är inte okej att köpa nåt och knappt använda det innan det slängs. Dags att slopa shopping som intresse. Sååå 00-tal.

        Ja, let’s lopp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.