tjuvpassets trollkarlsstig

rekreation & civilisation

20170618_001

Hej hej, nu åker vi till Sápmi igen. Det fanns nämligen fortfarande ett fåtal bilder kvar från den sista hela dagen vi var där.

Vi var slöa i starten då och kanske berodde det på att det trots allt var söndag, men främst vill jag skylla på vädret som var mulet. Vem annan påverkas fånigt mycket av duggregnväder? Vissa gånger blir jag så dåsig att jag lätt skulle kunna sova bort hela dagen (hög försovningsrisk sådana mornar), och andra gånger så känns det som att jag blir lätt som en fjäder då jag kliver ut genom dörren och möts av ett lätt regn. Är det lågtryck och högtryck som gör skillnaden månntro? Eller är jag bara inbillningssjuk och inkonsekvent?

Hur som helst så drack vi kaffe på café Routa inne på Jounin Kauppa. Vi letade engångsregnrockar inne på butiken där men de enda vi hittade kostade typ 8€ styck. Helt jäkla hutlöst. Av principskäl vägrade vi gå med på sådana priser, så vi beslöt att bara bli lite blöta istället då. Regnet skulle dessutom lätta under eftermiddagen, sa prognoserna.

20170618_002

Sist och slutligen var detta kanske mitt favoritväder att vandra i ändå. Vi valde en kort rutt på fyra kilometer, Varkaankuru Trollkarlsstig (Varkaankurun Velhopolku), med start från Kellokas.

20170618_003

Dimmigt, disigt och duggigt. Perfekt stämning för den vandringsled som även gick under rubriken ”lundens mystik”.

20170618_004

”Skogens förtrollning ligger i luften och är mer än bara sagor. De väldiga myrstackarna, de åldriga granarnas knaggliga stammar och grenarnas hänglavar, tickorna på de murkna trädstammarna, det frodiga gräset i lunden och lavskrikan som sätter sig på axeln skapar en mystisk stämning som får vandraren i sitt grepp.”

20170618_005

Jag spanade ständigt efter lavskrikor men olyckligtvis råkade jag inte på en endaste en under hela resan. Gissar att de drar ännu längre norrut under somrarna. Ännu en orsak att åka dit i höst igen.

20170618_006

Fjälltopparna doldes bakom en dimridå medan vi åkte hem till stugan för att förbereda oss inför följande morgons hemfärd. Har sedan vi kom hem igen drömt om att åka tillbaka till hösten. Hur man i så fall ska orka kånka på en klimp som redan vid fyra månader vägde nio kilo vet jag icke, men det bekymret blir väl… tänkte säga framtidens men let’s be real här, snarare Alfreds. *könsstereotypt svag*

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.