mellanrapport om ett tambursgalleri

inspiration & kreation

Där vi tidigare bodde försökte jag i ungefär ett års tid få till en gallerivägg i vardagsrummet. Det var kul till en början men den blev aldrig rätt och till sist avskydde jag den. I efterhand inser jag att det nog berodde på att jag byggde kring tavlor som var alldeles för små, även om det tenderar vara svåra att finna sådana man gillar så löns det att satsa på större. Särskilt om man lätt tröttnar på att något känns plottrigt.

Därför är galleriväggen vi har på gång i vårt nya hem mer lyckad. Dels för att den byggs kring större tavlor, men också för att väggen finns i tamburen, mitt emot dörren. Eftersom att det inte är ett rum som vi hänger i särskilt ofta så känns det mer uppiggande än distraherande att det händer mycket på väggarna. Vi kan slippa undan det plottriga m.a.o.! Har också hängt alla tavlor ganska långt isär för att det inte skulle bli sardinburkskänsla.

I förrgår satte jag upp två nya (iofs rätt små) saker på den:

20180305_kanin

En av de sakerna är en chockblå och rätt naivistisk träkanin med hängare! Hur fin? Tycker den kom så till sin fulfinfina rätt där. Den sitter ganska lågt nere, typ i midjehöjd, och tanken är förstås att Blendas jackor och grejer ska få hänga där längre fram i tiden.

Den andra saken är ett porträtt på en viss aderton-timmars-bebis. Krånglade skitmycket med den tavlan och är fortfarande osäker. Först hade jag en frostad silverram men tyckte inte den passade in, sedan letade jag fram den tunna svarta som dock var i annat format så jag fick klippa bort några centimeter från fotot för att det skulle passa in på bredden. Tyckte egentligen att formatet blev snyggare då och allt var frid och fröjd tills att jag lyckades spräcka glaset! Så jag tog bort det, och tycker nu att det ser lite slarvigt ut. Sen är jag nog också lite tveksam till att ha Blenda på väggen, är inte säker på att det är min stil — överlag tycker jag väl det känns lite märkligt med typ familjeporträtt som inredning… Men tillsvidare får det hänga med!

Tänker att vi passar på att ta oss en titt på väggen i sin helhet, eftersom det har kommit ett par fler grejer sen sist. Det är stökigt i nedre delen av bilden här under för jag blev så lat. Omorganiserade lite grejs där. (Läs: Skruvade upp en hylla som jag senare insåg att jag måste skruva ner igen eftersom att den precis skärmar av ens ansikte så att det faller i skugga då man ser sig i helfigursspegeln där. Lyckat!)

Så här ser alltså galleriväggen ut nu:

20180305_vagg

Uppe längst till vänster en teckning jag gjorde som fyraåring. Den föreställer ett par insekter som säger ”pip” samt en suris med avgrundsspiraler till ögon och en gladis med betydligt mer utvidgade pupiller. Mamma hittade teckningen (originalet!) i nån låda för några år sen och då hade hon skannat det och mejlat det åt mig, och nu har jag alltså tryckt upp en kopia i större format.

Den blå damen köpte jag för några månader sedan för 3€ med ram och allt, såg den på ett loppis i Jakobstad och tilltalades så av färgerna. På baksidan finns en liten lapp som berättar att konstnären heter Michael Johnson och trycket Think Indigo. Jag har förstås googlat på detta och det visar sig att det härstammar från 60-/70-talets Australien och kan kosta $200-$375. Ehehehe. ¯\_(ツ)_/¯

Längst till höger en rund bukett pressade penséer som Ellen gett mig. Den har jag visat förr men jag tyckte jag kunde rikta lite uppmärksamhet till den igen eftersom den är så fin! Annat ni sett förr: Rådjuret av signaturen Faust, påminner mig om Felix Saltens Bambi, förstås, och särskilt då omslaget till en utgåva från 1953 som tillhör min mamma (eller mig nu). Den runda spegeln med tjock rygg i trä och kanter gnagda av tidens tand loppade jag i höstas, och sen har vi ett svartvitt foto på farmor och vänner och spioner och en karta på Vasa stad från 1939 som var de tavlor jag utgick ifrån i starten.

Ska sluta pladdra och istället fixa lite vegeromröra för dagens knytkalas som jag och Blenda ska på med en hop andra nya mödrar och bebisar, men avslutningsvis ett ord om det långsmala paret i högra hörnet: Ifall nån undrar om skidstavarna i bambu så köpte jag dem för att jag en gång fiskat upp en sådan ur en container och den har utgjort ett utmärkt stöd för min buskdracaena som skjutit i höjden. Tänkte att det kunde vara bra att ha fler att ta till, ifall att andra växter skulle bestämma sig för att bli jättar. Tjusiga är de också, om man tycker som jag. Dagens tips! Utöver att köpa kitch man gillar på loppis, då.

Annonser

2 reaktioner på ”mellanrapport om ett tambursgalleri

  1. ”märkligt med typ familjeporträtt som inredning” – skrattade riktigt högt och pafft åt detta pga otippat. VARFÖR, måste jag nu såklart få veta genast.

    1. Ahaha! Har funderat på detta och kan inte komma på något helt rimligt svar. Antar att jag inte fattar grejen med att ha bilder på folk man bor med som ”väggkonst”. Liksom man ser dem varje dag? 🙄😃 (Obs tycker det är annat med att ha foton i bokhyllan, den saken fattar jag.) Äsch jag vet inte, det är en blandning utav olika orsaker men kort och gott nog inte min stil bara!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.