6 × 60°

inspiration & kreation

Minns ni att jag nämnde nygamla soffbord? Köpta på loppis samma dag jag sist skrev. För att presentera dem hade jag tänkt göra ett inlägg med fina stämningsbilder, som såna där interiörsbilder man kan se på Pinterest som får en att känna att åh gud om jag bodde sådär, jävlar så intressant jag vore då, så perfekt mitt liv hade varit, så otroligt *lyckat* allt skulle va!

Men jag hann aldrig ens försöka mig på det eftersom att borden och resten av vardagsrummets möblemang åkte väldigt o-feng-shuigt huller-om-buller då jag fick nej-nu-fananamma-fnatt (a.k.a. sisu) och drog ut allt ifrån den ena väggen en dag så länge Alfred och Blenda tupplurade. (Sen fick Alfred ta över då jag rivit början, mehehe.)

Den väggen ser nu ut så här:

20180502_vaegg

Vi har alltså äntligen börjat göra något åt den vägg som tidigare var prydd med träpanel! Obehandlad sådan, ungefär som att den ville betona att vi är i Finland, basturnas hemland. Så att INGEN SAATANA GLÖMMER DET. Den halvpanelen rev vi bort ganska hastigt men att komma sig vidare från det steget har varit en sann utmaning. Det har inte varit första prioritet direkt. Men nu! Nyt saatana olemme på gång igen.

Och soffborden syns ju också där på bildn! JA — du ser rätt. Formen ÄR trekantig. NEJ — du ser inte fel. Antalet ÄR två.

Ingen stämningsbild, istället en överblick:

20180427_bord

Två trekanter utan vassa hörn. En i lämplig storlek för en katt. Andra likadan. Lite boho tiki-fiilis om ni frågar mig men jag kanske inte vet vad jag talar om.

Jag har spanat på dem så länge, över ett år, kanske två eller rent av fler. De har haft varsin svårtydd prislapp, båda två har dock mycket tydligt angett summan 60€. Det har jag tyckt att varit på tok för dyrt, ingen frågan om saken. Och att bara ha det ena har inte varit ett alternativ.

Men, men. Jag har återkommit till tanken på dessa triangelbord. Jag har köpt och haft andra soffbord, men varit missnöjd. Det senaste inhandlades för bara några månader sedan, som en nödlösning jag trodde skulle fungera trots att det var en kompromiss. Jag har, särskilt med det inköpet i åtanke, oroat mig att det skulle vara så *ohållbart* av mig att köpa nytt nu redan. Jag borde ju dessutom sätta de pengarna på gröt åt Blenda, eller nåt annat mer ansvarigt och föräldrigt. Jag har tvekat.

Men, men. Jag har tagit mått och tyckt att siffrorna verkat perfekta. Jag har kollat upp priser på soffbord på diverse möbelhus för att ge mig perspektiv på saken. (Loppor som jag vet annars inte sånt.) Jag har sökt bilder föreställande små trekantiga soffbord. Jag har längtat.

Men! Men. Jag har också sett att det ena bordet plötsligt blivit nedsatt till 20€ — antagligen på grund av en liten spricka i bordsskivan, men inget som stör oss loppor. Jag har insett att *hållbart tänk* sällan innehåller kompromisser — eftersom att sådana helt enkelt sällan håller i längden. Jag har sent omsider fattat att en sån som jag måste väl fan känna sig själv så pass väl att jag vet att i slutändan kommer jag drömma om sPeCiElLa bord och tröttna på vanliga från ett kedjemöbelhus, och då måste jag också förstå att slå till på de speciella när jag har chansen — i alla fall efter viss tid, då tanken fått mogna klart.

Denna tankemognad inträffar exempelvis när ens sambo, som tidigare varit skeptiskt inställd till att skaffa något nytt, börjar fråga efter de där borden. Då kan jag känna mig ganska övertygad. Och då var det dags att sluta tveka och sluta längta.

I kassan visar det sig att det nedsatta priset till 20€ faktiskt gällde för båda borden. Och då inte så att de kostade en tjugis styck heller, utan faktiskt så att den sammanlagda STRUNTSUMMAN var tjugo euro. Hahahaha! HAHAHAHA! HA HA HA HA HA! Känns helt störtlöjligt och befängt att jag velat så över att köpa dem. Alltså jo visst får man mycket babygröt för tjugo spänn men det är ju också i denna kontext just INGENTING?? Ett sånt jävla kap!

Får en sån bra vibb av vardagsrummet nu för tiden. Känner så starkt att borden verkligen bidrar till att göra det till *hEmMa*, vet ni? Lite kunde man ju önska att jag bara lyckats tyda texten på prislapparna tidigare, det hade varit smidigare. Det jag läst som ”Pavi Pav”, och trott att varit namn på tillverkaren, var i själva verket tvåspråkiga ”Pari” och ”Par”, ahaha. Hur trög kan jag bli? Ändå är jag mycket nöjd med att jag misstolkade och därför ruvade på dem så länge, känns som att tajmingen blev rätt såhär. Som att de äntligen hittat hem!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s