västliga stilfunderingar

inspiration & kreation

20180529_002

Ja ja det är lite väl mycket på gång där med både pärlväst och hatt och stentvättartade jeans, men ser ni det förstod jag inte då. Jag var helt lyckligt omedveten OCH slapp få solsting.

Spontanköpte västen i vintras. Var så trött på att tänka förnuftigt och vintrigt och bara drogs till tyngden i den och hur den på något sätt skrek SIX + JOEY I BLOSSOM. Aktuell referens va?

Hur som helst tyckte jag det var dags att använda den nu men så blev det bråttomt när vi skulle iväg och hann aldrig riktig *känna efter* och det är först nu i efterhand som jag märker att jag klätt mig typ som jag gjorde för många år sen. Fallit in i gamla mönster. Kanske samma som sist jag använde väst? Nu inser jag ju att jag egentligen hade velat välja en helt annan byxmodell, det hade kunnat reda upp den här mjä-känslan jag har nu.

Det retar mig en smula att jag har sådana plagg i min garderob, sådana som jag inte vill kombinera med vad som helst. Det är nytt för mig, så har jag inte känt förr.

20180529_001

Jag bryr mig inte så mycket i att vara trendig men wow så jag vantrivs med att känna mig omodern. Eller egentligen utdaterad, är kanske ordet. Det blir liksom lite pinsamt. Som att duckfejsa på bild. Så passé.

Vilket ju känns ganska fånigt, att fungera så, men nu gör jag det.

Häromdagen fick jag besvara några frågor och en av dem var att förklara titeln på den här bloggen. Brygd hette ju ursprungligen Häxbrygd, och jag svarade bland annat att förr var jag mer intresserad utav fler krusiduller att strö ut runtomkring mig. Nu gillar jag istället att skala av, sa jag, så då blev det Brygd. Samma sak gäller nog min klädstil, inser jag. Jag märker av det särskilt bra när jag ser på de här bilderna från i tisdags. Att det inte riktigt känns som jag längre.

20180529_004

Men glad och nöjd var jag för det! Fast jag kanske låter västen gå vidare ändå. Jag tycker den är fin, men… tja. Vi får se. Egentligen blir jag allt mindre inne på att saker ska vara fina och mer på att de ska kännas rätt, ändå.

Har ni förresten nån sån där gammal utstyrsel ni särskilt minns med tillhörande skamsköljning som accessoar? Det blev väl en hel del sådana under tonåren för min del men det var andra tider då och jag tänker att sånt hör till dem.

Däremot, för åtta-nio år sedan, så minns jag att jag en höst- eller vårkväll hade en kort snävkjol i svart stretchig denim och med den hade jag fasen overknee-strumpor ovanpå strumpbyxor OCH med detta nå slags platåsandaletter i mocka. Vad i helsike tänkte jag då?? Tror dessvärre också att strumpbyxorna var tigerrandiga, förvisso i tämligen diskret svart och mörkgrått, men ändå. Det kändes väl okej då jag lämnade lägenheten men alltså direkt jag träffade andra människor så ville jag bara gömma mig! Gick omkring och kände mig så jävla floppig hela kvällen. Skäms fortfarande hahah. Vansinnigt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.