hemkvarteren

rekreation & civilisation

Jag tänker ofta på området vi bor i, hur tjusigt och rent av spännande det fortfarande är för mig efter att vi snart bott här ett år. Häromveckan frågade Cecilia, min nya kompis som jag lärt känna eftersom att vi fick barn ungefär samtidigt, om vi också bor i Vöråstan, för ”Där bor ju alla bohemer och konstnärer” — haha! Och jag fick ta avstånd ifrån den stereotypin och säga att nejdå, vi bodde bara där förr, innan vi flyttade dit vi bor nu.

Efteråt har jag tänkt på detta. Tror egentligen att denna stadsdel skulle ha så mycket bättre potential att uppfylla folks konstnärliga och bohemiska önskemål, och det känns som att den snart kommer blomstra upp rejält. Som att folk kommer hitta på saker här. Och efter att Snickis skrev så fint om sin förort vill jag också haka på, berätta vad det är som gör att jag trivs här.

20180906_tegelbruksgatan_002

Stadsdelen saknar eget namn. Om något så heter den den åttonde stadsdelen, och klumpas ofta ihop med den nionde. De två hör nog ihop och tillsammans utgör de den sydöstra delen av centrum. Äh ja ja, det här är knappast intressant för någon alls men ibland brukar jag googla sådana saker, typ just ”åttonde stadsdelen”, och då känns det alltid roligt att hitta någon slags dokumentation av det. Och nu då det är avklarat kan vi röra oss vidare —

Jag brukade tycka att den här stadsdelen låg så avlägset, att det kändes lite främmande att åka hit de få gånger jag tidigare gjorde det. Nu tycker jag inte det längre, nu fattar jag ju hur nära det är till allt — torget, tågstationen, sjukhuset, och så vidare. Allt på självklart gångavstånd.

Området hör alltså till centrum men känns, om du frågar mig, som något helt eget. Som en plats som inbjuder till spontanitet och kreativitet. Jag tycker stämningen här är mycket mer brokig och inspirerande än nån annan plats jag bott på i Vasa. (I all ärlighet inte många, men ändå.) De här kvarteren tycker jag har en småstadskänsla samtidigt som de andas storstadsförort.

20180906_stationsgatan

Jag förväntar mig att hitta hiphopklubbar och dansstudior i källare, franska bistron och smörgåsbarer bland rosenbuskar på trottoarer, qi gong-gruppsessioner och skulpturutställningar i trädgårdar, konstnärskollektiv och webbföretag i gamla tegelbyggnader och små specialiserade vintagebutiker, skomakare och urmakare i knarriga trähus.

Jag har hittills funnit varkendera, men ändå känns det som att det vore fullt möjligt. Det är bara DEN vibben jag får här, vet ni? Här ser jag alltid platser och lokaler jag får idéer för, är nyfiken på. Jag vill gå in på varje gårdsplan och in i minst vartannat hus, och bara insupa.

Gräsmattor växer vilda här och trädgrenar hänger lågt över staket och gator. Buskar är yviga och husfasader inte högsta prio. Det är liksom inte fint på ett sånt där städat, välansat, propert sätt utan på ett sätt som känns levande, organiskt, aningen otämjt, fullkomligt otvunget. Det händer sig att jag utbrister ”Men nog är det tjusigt här!” då vi är ute på promenad, och Alfred brukar instämma.

20180906_tegelbruksgatan_001

Ett stenkast från vårt ligger kvarteren som kallas Kappsäcken. Under senare hälften av 1800-talet byggdes små stugor för medellösa där, och då fick området sitt smeknamn eftersom att ägodelarna tillhörande de som flyttade dit rymdes i en resväska. Jag läste eller hörde någonstans att där och häromkring bodde de fattiga som arbetade för de välbärgade på Strandgatan med havsutsikt.

Denna gemytliga historia använde jag för övrigt för att locka in Alfred på idén om att flytta hit. Och vem gillar inte tanken på en kvarlevande arbetaranda? (Alltså, retorisk fråga, borgare kan sätta sig igen.)

20180906_klemetsogatan_001

På väg in till centrum från oss går man förbi ett flertal orientaliska affärer och restauranger. Dofterna är varma och kryddiga, helt annat än det milda finländska potatis och korv. Det finns överlag många små specialbutiker här, som nischat in sig på handarbete, symaskinstillbehör, mobiltelefonreparation och vem vet vad annat. Ett hunddagis!

Mindre närbutiker har överlevt här och det är så trevligt att kunna handla på sådana istället för på större varuhus. Särskilt den ena har dessutom riktigt bra vegetariskt utbud bland produkterna. Här finns även flera loppisar i närheten och på den allra bästa och största, Röda Korset, jobbar så sympatiska personer, varav en nyligen sprungit iväg ut på parkeringen och ropat och viftat med den kastrull jag köpt men glömt i kassan. Ja, det låter kanske inte så värst speciellt då jag återberättar det men alltså det här är ju FINLAND! Det tillhör ovanligheterna att vi gör så.

Här finns flera frikyrkor, och ibland på söndagar och helgdagar ser jag besökarna promenera dit iförda färgsprakande finkläder. Utanför kyrkorna står emellanåt grupper som jag antar att varit på gudstjänst eller dylikt och gemenskapen är så påtaglig, jag förstår nästan hur uppskattad och trygg en församling kan vara. På vägen som går rakt mot vårt hus ser jag ofta tonåringar cykla flera stycken i bredd, som hämtat ur en nostalgisk Stephen Spielberg-film, fast inte i närheten av lika vitt utan med bred variation i etnicitet. Jag vet inte om man får säga så här, för det känns liksom lite exotifierande eller så typiskt för-mitt-nöje/nytta-privilegierat, men jag älskar att det är så många personer med invandrarbakgrund här. Jag bara gör det.

För det känns fint att Blenda kommer få växa upp med självklarheten att det finns massor av olika personer från olika bakgrunder, som talar olika språk och har olika traditioner men att skillnaderna emellan är rätt små i det stora hela ändå. Det var en av de saker som drog mig till denna plats, som gjorde att det kändes som en bra miljö att ha barn i. Det är mångkulturellt. Det är en sån rikedom.

20180906_klemetsogatan_002

Och här uppför backen till höger bor vi. Oavsett från vilket håll en kommer, så nog känns det alltid fint att komma hem.

Alla bilder i detta inlägg knäppte jag för övrigt i farten på väg hem från Hesburger i Sandviken med halloumiburgare under armen. Är egentligen lite missnöjd med hur illa de illustrerar det jag försökt beskriva, menmen.

Hur som helst så kom igen konstnärer, bohemer, poeter, galningar och kära, för att parafrasera Shakespeare, ta en promenad i sydöstra Vasacentrum en sommarkväll vetja. Insup miljön och rapportera tillbaka till mig om era intryck. Är SÅ redo att göra detta område lika häftigt och levande i det konkreta som det känns i det abstrakta. Vi ses i krokarna!

Annonser

4 reaktioner på ”hemkvarteren

  1. Ja! Bästa området. Jag håller koll hela tiden på lägenheter som blir till salu här. Inte för att vi skulle behöva flytta nånstans, älskar vår lilla hyreslägenhet, men för att inte missa ifall den rätta mysiga med lagom lummig innergård dyker upp!

    1. Samma här! Håller fortfarande koll fast ett köp är verkligen hundra procent inaktuellt, är bara så NYFIKEN och älskar att få se mäklarbilder ifrån en del hus som jag gått förbi och undrat hur ser ut på insidan.

  2. Jee! Tack för bra reklam för den åttonde stadsdelen. Känner mig lite som en stalker nu, men iaf: jag kommer flytta in i huset bredvid ert i juli. Det gula höghuset. Så vi ses säkert på Klemetsögatan nångång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.