đŸ‘·â€â™€ïž Under konstruktion đŸš§

opinion & reflektion

20180616_vrvessa

Lite WEIRD egentligen med vessaselfies tagna pĂ„ sprĂ„ng som den hĂ€r, alltsĂ„ pĂ„ en allmĂ€n toalett, just denna pĂ„ tĂ„get. För inte uppsöker man ju dem för att ta bilder pĂ„ sig sjĂ€lv i spegeln, men det passar man pÄ med Ă€ndĂ„, och nu tĂ€nker jag att det blir som en besynnerligt stolt (?) dokumentation utav JAG KISSADE NYSS HÄR. Som det nya klottret, det digitala, istĂ€llet för att grĂ€va fram en kulspetspenna och plita ner ”Linnea was here” pĂ„ dörren. Men det ska ni veta, e-vĂ€rlden, att jag var dĂ€r.

Nyss som jag skrev detta fick jag en avisering frÄn WordPress.com som gratulerade mig pÄ min Ärsdag med dem. Denna dag för tolv Är sedan registrerade jag mitt konto hÀr, ÀndÄ kÀnns det som att det var ganska nyligen. Nu har jag ju inte anvÀnt detta konto sÄ lÀnge, annars hade jag ju haft en massa gammalt bloggmaterial kvar. BÄde trÄkigt och rÀtt skönt. Vem fasen var jag för tolv Är sedan? För att inte sÀga tjugotvÄ, dÄ det började.

Fick för en tid sedan svara pĂ„ nĂ„gra frĂ„gor för Ratata och nu har intervjun publicerats, under rubriken ”Tack vare en datanördig pappa sĂ„ har vi haft internetuppkoppling dĂ€r hemma sedan 1996”. Kan eventuellt ha varit ett Ă„r tidigare men Ă€r i alla fall ganska sĂ€ker pĂ„ att 96 var Ă„ret dĂ„ jag gjorde min första riktiga hemsida med nĂ„gon slags aspiration att göra den bra, den hette f.ö. Lin’s Cyber City. HUR kan det vara sĂ„ lĂ€nge sen? Och samtidigt: HUR kan det ha varit jag?

Jag undrar vem jag var, utöver en person som fallit pladask för internet. En som lĂ€ste Kamratposten och syrrans Seventeen. Ägde vĂ€l en enda CD vad jag kan minnas (Aerosmiths Big Ones) och allt annat lyssnade jag pĂ„ pĂ„ kassett. Höll föredrag inför klassen pĂ„ sexan om hur en dator fungerar men minns ju inte ett skvatt nu mera. Började sjuan, kĂ€nde mig töntig och rĂ€dd. SĂ„g Clueless, The Birdcage och Romeo + Juliet pĂ„ bio. Kanske ocksĂ„ Independence Day? Pyntade hemsidan med mina egna fĂ€rgpennsteckningar som jag skannat, fyllde upp varje tomrum med blinkande ”under construction”-gifs. Men allt Ă€r alltid under konstruktion, lilla vĂ€n. Det Ă€r sĂ„ livet fungerar.

I intervjun pratar jag lite internetnostalgi — det Ă€r liksom svĂ„rt att inte — men ocksĂ„ livet efter bebis och dĂ„ var jag bland annat inne pĂ„ sĂ„nt som jag skrev om i mitt förra inlĂ€gg, det vill sĂ€ga miljöÄngesten ur förĂ€ldraperspektiv. Tyckte det var givande frĂ„gor att tĂ€nka pĂ„. Önskar jag hade haft fler kulturtips att komma med men i Ă€rlighetens namn sĂ„ latmaskar jag rejĂ€lt pĂ„ den sidan just nu. FĂ„r Ă„terkomma med nĂ„gra hĂ€r i bloggen istĂ€llet dĂ„ jag samlat pĂ„ mig en lĂ€mplig skock.

Annat jag gör i intervjun Àr att spÄ i bloggarnas framtid! Fattar i efterhand att frÄgan kanske egentligen Äsyftade vad jag tror att kommer hÀnda med *min* blogg i framtiden, men Àh. Ska man plocka fram spÄkulan Àr det vÀl lika bra att passa pÄ att kika lite runtomkring ocksÄ!

Har pĂ„ tal om det bara under den senaste mĂ„naden hört tvĂ„ personer anse — vid helt skilda tillfĂ€llen — att bloggen Ă€r ett dött/döende medium. Jag vet inte om det hör till saken att bĂ€gge personer var av manligt kön. KĂ€nns som att det Ă€ndĂ„ kan finnas en viss korrelation dĂ€r. Bloggarna ÄR ju fortfarande och har vĂ€l alltid varit, kvinnans domĂ€n. Och blogg Ă€r inte sĂ„ trendigt lĂ€ngre — nyhetens behag har lagt sig, folk har testat och tröttnat. Kanske var det inte som man förestĂ€llt sig. Kanske kĂ€ndes det lite trĂ„ngt bland alla kvinns, krĂ„ngligt att hitta sitt gĂ€ng/publik, svĂ„rt att kĂ€nna sig som hemma. Kanske intresserar man sig inte för det sĂ„ mycket dĂ„ lĂ€ngre. Kanske verkar det dĂ€rför som nĂ„got utdöende.

Och det kan jag vÀl förstÄ. Jag Àr likadan vad det gÀller sport och idrott. Glömmer liksom bort att det existerar tills att det plötsligt trÀnger igenom till min bubbla. Och dÄ bara: Oj  jahaja. Jomen just det, det dÀr Àr ju en grej det. Det dÀr gör folk.

SÄ nÀ-À dÄ! BloggosfÀren lever och mÄr bra, skulle jag sÀga. Om Àn stÀndigt under konstruktion, precis som det ska va.

Annonser

2 reaktioner pĂ„ ”đŸ‘·â€â™€ïž Under konstruktion đŸš§

  1. Tycker dessa diskussioner om bloggen Ă€r sĂ„ intressanta och vidmakthĂ„ller att jag tror den har en plats lĂ€nge Ă€n. och att de som ser den som döende Ă€r de som aldrig fastnade i just det berĂ€ttandet utan bara gjorde nĂ„got trendigt. nej, varenda mĂ€nniska har inte en blogg för att berĂ€tta om sitt liv – det gör man pĂ„ andra, snabbare och flyktigare sĂ€tt. Men bloggandet som ett stĂ€lle dĂ€r texten fĂ„r ta plats, dĂ€r ett jĂ€vligt bra berĂ€ttande har ett utrymme – dĂ€r tror jag vi har nĂ„t som bara börjat. ser SÅ mycket mer bra storytelling och snygg text pĂ„ svensksprĂ„kiga bloggscenen Ă€n för bara nĂ„got Ă„r sedan nĂ€r jag började anvĂ€nda mitt bloggande till just det (efter att ha slöbloggat av och till om mitt liv sen typ -05). text, tankar, fördjupning blir bloggen styrka och jag Ă€lskar det.

    och toaselfies förstÄs, de har aldrig sÄ mycket legitmitet som ihop med en analyserande text i anslutning.

    1. Tack Ulrika! Det Ă€r ocksĂ„ sant, det om storytelling. Vi ser ju en hel del av den typen av bloggande som var vanligt för fem-tio Ă„r sen förflyttas till Instagram numera. Kortfattade iakttagelser och funderingar, för den delen inte ytliga, men sĂ„dĂ€r att man dyker in i ett Ă€mne hux flux och det behövs inget ”Idag tĂ€nkte jag prata om nĂ„got som jag sĂ€llan bloggar om” (snark). Kan lite sakna den forna spontaniteten i bloggosfĂ€ren. Men bra storytelling (som din!) ger mig fortfarande den kĂ€nslan, den dĂ€r att man spionerar pĂ„ ett liv bakifrĂ„n en tunn gardin, och fast jag slutar lĂ€sa sĂ„ fortsĂ€tter livet utspela sig dĂ€r tills nĂ€sta gĂ„ng jag kikar in. Inte som en bok. Det Ă€r en rĂ€tt speciell sak dĂ„ man tĂ€nker efter.

      Jag kan inte veta det hĂ€r men jag misstĂ€nker att de av oss som bloggat lĂ€ngre Ă€n i tio Ă„r har en dagboksbakgrund. Tror att för mĂ„nga Ă€r bloggandet en förlĂ€ngning utav det, eller den vanan. Vet att det definitivt Ă€r för mig, i alla fall. För nyare och yngre bloggare sĂ„ kanske det Ă€r lite annorlunda. Jag vet inte, skriver barn och ungdomar dagbok i dag? Eller har bloggen tagit dess plats? Kanske det dĂ€r som jag sjĂ€lv uppfattade som ”djupt” med att skriva dagbok inte kommer igenom lika bra i bloggosfĂ€ren. SĂ„ dĂ„ kanske bloggen Ă€r nĂ„got annat för dem, menar jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.