Kikna av skratt

dokumentation & situation

Tanken slog mig återigen vilken rikedom det är, särskilt för den här tiden, att blogga. Det är ju så mycket som annars skulle försvinna. Blenda kommer ju inte över huvud taget minnas dessa månder — och vem vet med oss? — men vill hon veta, så får hon och kan hon.

Tänkte på de bebisföräldrar som inte bloggar och så kändes det lite ledsamt, för deras skull. Men förstår också att det bara är mitt perspektiv och att de säkert tar till vara på tiden på andra sätt. Vill någon berätta?

Fast jag kanske är lite bloggskadad på så vis. Så sentimental från grunden och nu, efter sån lång tids bloggande, extra mån om att bevara bevara bevara i säkerhetskopia utanför det egna minnet.

När Blenda var riktigt liten, strax förbi den allra ynkligaste spädbarnstiden som var förbi så kvickt, så tänkte jag mycket på alla de där föräldrarna i tidigare generationer som inte haft något medel alls att bevara tydliga dokumentationer. Innan fotografiet uppfanns, liksom. Det känns så ledsamt att tänka på, bitterljuvt. Förstår traditionen att klippa en lock babyhår, till exempel att bevara i en berlock. Det hade jag också gjort.

20180717_ab_001

Knäppte av en liten bildserie på Alfred och Blenda och bus under en av de där varmaste dagarna, eller kvällarna, vi hade här nyligen. Blenda svettig utav hettan och skrattet. Iklädd en ärmlös body jag köpte fast den var lite för stor, så att hon skulle ha något svalare att sova i. Och sen töjde den på sig mycket under den första natten hon sov i den så den blev alldeles säckig på henne. Men  i alla fall svalare än alla andra av hennes sovplagg.

Måste såklart sätta fotoserien i minnesarkivet.

20180717_ab_002

Läste en gång en intervju, eller egentligen en läsarchatt, med Anna Walhgren. Och hennes metoder kan man ha olika åsikter om (är ärligt talat inte särskilt insatt själv), men hon sa en grej som jag tyckte att lät som ett riktigt fint och bra mål. Att barn ska kikna av skratt innan läggdags.

20180717_ab_003

Egentligen menade hon att de skulle skratta precis när de är på väg att lägga sig, på väg till sängen liksom, men här hos oss blir det oftast en stund innan. Någon enstaka dag har jag (eller vi) glömt bort det där sen jag läste det, och det känns lite som ett misslyckande då. Såklart har vi lekt och haft roligt med henne den dagen ändå, men det blev snabbt en viktig grej det där att göra en grej av det. Om ni vet vad jag menar.

Klart att barnen ska få skratta så de kiknar minst varje dag! Så det strävar vi efter.

20180717_ab_004

Och för att få till det är att mumsa i armhålorna ett ganska säkert trick.

Har ni fler?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.