Ny människa pratar samma gamla yta

inspiration & kreation

Känns som att allt jag gör nu för tiden, eller i alla fall skriver om, är att ansa mina toppar och rensa min garderob, och det är också vad jag gjort sen sist. Det har fått mig att känna mig som en ny människa denna gång. Så ni får försöka stå ut med denna upprepighet. Eller skita i det!

Vet inte vad som hände men häromkvällen kände jag mig nästan lite pirrig. Kändes ungefär sådär som att komma tillbaka till högstadiet efter ett lov och man hade en idé om att NU fan, nu ska jag ha en Ny Stil och den ska va COOL jävligt cool och denna stickade pullover ska vara nyckeln till det.

Fast nu har jag ingen stickad pullover. Däremot en någorlunda ny garderob, alltså bokstavligt. Utsida monterad, innanmäte gallrat.

Alfred har fixat det sista av själva möbeln (DEN 👏 HAR 👏 DÖRRAR 👏) och jag har satt undan en rejäl hög med plagg som ska bo uppe på vinden ett tag. Har fortfarande mycket kläder kvar men är också ännu mer inspirerad att fortsätta rensa och leka sträng kurator. Byta ut halvbra mot helrätt. Orka ta itu med simpla reparationer. Våga försöka sy om sånt som jag inte tycker sitter så bra som det kunde och som jag därför sällan använder för att jag mest gillar idén snarare än verkligheten. Känner mig så PEPPAD att satsa på kvalitet trots min livslånga kärlek till kvantitet.

Och angående andra ytligheter så har jag har oräkneliga gånger blivit arg/bedrövad när jag sett en bild på mitt hår eller gått förbi en spegel. Så jag klippte igen några centimetrar av det, bara knix tjipp med saxen i tio minuter. Jag har nog aldrig förr njutit så mycket av att säga ajöss till kluvna toppar och urtunnade längder.

20180726_sjuttiotaligt

Det här var i slutet av juli men har inte direkt ett överflöd av färska utstyrselfotografier att visa. Så de här får illustrera klädesplagg jag behållit och hårtoppar jag kapat.

Fattar förresten inte riktigt detta slitage. Jag färgar inte mitt hår längre sedan några år. Jag har, hittills i år, fönat håret kanske tre-fyra gånger och aldrig ens så länge att det blivit helt torrt. Jag har inte använt lock-/plattång på kanske två-tre år. Jag tvättar håret max två gånger i veckan, mitt schampo är milt och jag använder alltid balsam. Jag är sparsam med stylingprodukter, förutom närande oljor, leave-in-balsam och sånt. Jag gör inpackningar ibland, om än sällan, men ändå. Jag använder ”snälla” hårband. Men det är ju i stort sett alltid i tofs/knut här hemma. Antar att det sliter. För det slits uppenbarligen som FAN. Jämfört med förr.

Men på plussidan kan jag berätta att mitt hårfäste (hormonchockat, som resten av kroppen) inte är lika skalligt längre. Nu har jag fem centimeter lång luddig päls i en krans runt fejset istället. Man vet att man varit lågt ner på snyggstegen då till och med det känns riktigt tjusigt. Men allt är relativt och nu snackar vi i jämförelse med djupa vikar och flikar och gläntande hårbotten bland glesa strån. Såatt. Pälskrans I love you!

Annonser

6 reaktioner på ”Ny människa pratar samma gamla yta

  1. Tänk jag har tänkt fråga dig om dina kläder och om du har många plagg och hur du gör för att rensa. Jag har sånt sug att minska antalet plagg i garderoben men hur fasen gör jag? Är en samlare och tänker att kanske en dag… inte lättare nu när jag har 2 döttrar. Tänk om de vill ha mina gamla kläder sen.. ( haha, jag hör hur det låter.) Men jag själv älskade att hitta min mammas 60- och 70-tals kläder. Hur våga rensa? Jag behöver inte 15 jeans som inte passar. Men det är förstås svårt när jag inte vet hur min postgravida kropp kommer att se ut heller. Oj detta blev en terapistund. Tack å hej. 🙂

    1. Hej och tack för bra frågor!! Funderar ofta på precis det där och tycker det är svinsvårt att avgöra. Hade MÅNGA plagg, ett flertal välfyllda sopsäckar. Å ena sidan så tycker jag det är megaskönt att ha tagit sig förbi skräcken att göra sig av med en stor del av dem, men är också konstant ängslig att jag ska ha gjort mig av med för mycket redan. Främst då för dotterns skull. Men tänker att om jag ändå ser till att spara de plagg som varit mina favoriter utav en orsak eller annan, som är i (relativt) god kvalitet och dessutom ganska speciella, så måste det räcka. Att man sparar med eftertanke alltså och inte för att man är en hoarder innerst inne. (Som jag då.)

      Tyckte att min graviditet var en bra katalysator till att komma igång PÅ RIKTIGT med garderobsrensningen. Jag ville ha en ny start, en simplare rutin. Inte gräva bland trettioelva svarta t-shirts varje morgon i jakt på en av de där tre-fyra som är mina favoriter. När inget ändå passade så blev det lättare att distansera sig, sentimentalt, till kläderna. Samma sak gällde tiden efter förlossningen, börjar nu ett år senare rymmas i de flesta av mina kläder igen, men har märkt att SÅ många plagg kändes fel när jag var ovan med kroppen. Tror det gjorde min ”sensor” (lol) skarpare, jag kunde urskilja vad jag verkligen VILLE att skulle kännas rätt och vad som var ganska sak samma. En del plagg sörjde/saknade jag inte alls. Då var det lättare att fylla på adjö-högen. MEN tycker nog man ska ge sig och kroppen rätt mycket tid. Så spara favoriterna — men nog inte i garderoben då — fast de inte passar, tycker jag. 😉 Hehe. Sorry att jag är en sån enabler. Men jag menar, ingen vits att förhasta sig heller! Fast det löns att vara så sträng man bara kan med vad som klassas som ”favorit”. Sträng men rättvis!

    1. Pälskransklubben! Har läst att det beror på att det är vanligt att gravida kvinnor knappt tappar nåt hår alls under graviditeten, men efteråt så tappar de väldigt mycket på en gång — allt det de SKULLE ha tappat i tur och ordning faller liksom på en gång. Kul!! Men hmm kanske slitaget också har med hormonerna och göra ja. Känns lite konstigt bara att de skulle påverka håret längst ut, det är väl ändå dött menar jag. Men å andra sidan så tyckte jag också att mitt hår var extra glansigt under graviditeten så vem vet. Kanske hormoner påverkar det ändå!

  2. Samma hårproblem här, knappa 14 månader efter förlossning. Mitt tjocka, självlockiga hår har bytts ut till tunt, livlöst näst intill platt hår, ja förutom alla nyutväxta hårstrån och rester efter avslitna strån som lockar sig som tusan i höstvädret. Men under graviditeten var det superfint och behövde sällan tvättas, en tröst när hela garderoben blev oanvändbar under sisådär fyra månader.

    1. I hear ya. Åtminstone växer det ut igen! Har förstått att alla inte har den turen, uff. Mitt hår var likadant under graviditeten. Är van med ganska platt hår av naturen så det var trevligt med lite naturlig volym för ovanlighetens skull hehe. Och sån lyx det där med lågt tvättbehov, har i flera ÅR försökt glesa ut tvättarna så långt som möjligt. Men efter förlossningen blir det fett SÅ mycket snabbare än innan graviditeten. Allt mitt hårda jobb (nåja let’s be real: mitt latmaskjobb) är förstört nu. Snopet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.