Drömmen om att inte flyga

12 kommentarer

rulle032

Ett foto från en analog rulle. En resa för ett par år sedan. Ett fönster i Tallinn.

Vi flög inte alls den gången. Vi åkte tåg, färja och buss till Helsingfors, Tallinn, Riga och sen tillbaka igen. Orsakerna låg fördelade mellan att spara pengar och på miljön men inte på äventyrskänslan. Det är så lätt att romantisera den gamla tiden när det tog veckor att korsa Atlanten och tågen fortfarande tuff-tuff-tuff-tuffade på i relativt sakta mak, ni vet.

Och det är förstås svårt att återskapa svunna tiders charm, men vet ni, det är inte alls illa att resa på det sättet vi gjorde. Att åka buss från Tallinn till Riga kostar cirka 5-7€ per person och tar drygt fyra timmar. Och jag tycker om vad att åka buss gör med mig. Jag lutar mig bakåt, tittar ut genom fönstret och slappnar av. Låter tankarna vandra. Drömmer mig bort, inte sällan till vyerna jag fångar glimtar av. Det får ta den tid det tar. Jag är bara med.

Fast klart jag också förstår charmen med att nå sitt resmål så snabbt som möjligt. Herregud, är väl ingen komplett galning heller.

Men nu sitter jag här — nedslagen och uppjagad av klimatrapporter jag inte vågar läsa allför ingående — och tycker att det känns lite vemodigt att tänka på att det som förr kallades att resa i nutid tycks handla så mycket om att vistas. Vet ni?

Det blir allt svårare att komma ifrån att den civila flygfarten, flygandet för nöjes skull, bör avta. Den bara måste ju det. Allt vi gör som förstör måste minskas. Men det är så lätt att röra sig i en cirkel på tryggt avstånd runtomkring miljöfrågan.

Jag tror ni märker att jag gör det nu också.

Så. I väntan på att någon uppfinner den miljövänliga teleportören, och att politikerna tar itu med sin utmatning att leda folket på rätt miljöbana (VAKNAAA!!), tycker jag att vi — simpla världsmedborgare, vardagens trendsättare och några influencers — kan försöka trycka in lite status och nöje i att faktiskt vara på väg nånstans igen, inte bara i att lyfta och landa. Bara så att det blev åtminstone pikulite mer lockande att välja ett annat alternativ än att ta flyget.

Kan ni föreställa er hur utvecklingen skulle se ut om folk visade intresse för självaste färden också? Tågen, bussarna, färjorna skulle bli allt mer bekväma, smarta, praktiska. Kanske skulle nån få den strålande idén att dessutom inreda dem stämningsfullt. Som att färden faktiskt skulle ses som en väsentlig del av upplevelsen! Som att den faktiskt skulle få förmedla mer, något annat än bara ”…så det var ju smidigt”. Tänk det.

Jag kan för min del knappt tänka mig något mysigare i resväg än att boka en liten tågkupé för natten, knappt bredare än en säng, och somna medan främmande landskap susar förbi fönstret. Vakna och hämta frukost. Eller kanske väckas av en knackning på dörren då frukostvagnen kommer förbi? Och kanske just då åker tåget på en bro över Bosporen på väg till Turkiet och längre österut, eller genom en tunnel i Gibraltar sund på väg till Marocko och vidare söderut, eller kanske stannar det precis vid tågstationen i Sankt Petersburg, och jag är snart hemma igen. Och där får jag sitta i sängen och dricka mitt kaffe, äta mina scones som hållits varma så att smöret smälter ner i dem under marmeladen, blicka ut genom fönstret och känna så här: Detta hade jag inte velat spola förbi.

Hur får vi det att bli eftersträvansvärt att verkligen resa igen? Kan vi lobba för det lite? Är ni med? Hur skulle er flygfria drömresa se ut?

Annonser

12 kommentarer på “Drömmen om att inte flyga”

  1. Alltså ja! Jag har lite drömt om att åka nattåg ända sedan jag läste Enid Blytons Fem-böcker och Äventyrens hav och alla de där, de åker ALLTID nattåg och det verkar så mysigt! Så nu kör jag nu och då övertalningskampanj på R som är lätt skeptisk till mysigheten i det hela, haha. Det går nämligen åtminstone nattåg mellan Stockholm och Malmö och sedan kunde vi åka vidare med tåg till exempelvis Köpenhamn, tänkte jag. Eller så kunde vi ta nattåg någonstans vidare ut i Europa. Att jag är så flygrädd ovanpå klimatpaniken att jag har ångest i en vecka innan varje gång jag ska flyga nånstans gör förstås min vilja att resa mer med tåg ännu större.

      1. Det enda som är synd med böckerna är att de inte åldrats jättejätteväl när det gäller jämställdhet och rasism, men alltså resorna, med allehanda färdmedel (OCH deras picknickar)! Ska genast kolla in namninsamlingen 🙂

  2. SOM jag håller med! ”Resan är målet” är kanske en klyscha, men jag tycker verkligen att det finns anledning att tänka på det citatet när man planerar resor. Att tänka att resan börjar ögonblicket vi sätter foten utanför dörren snarare än att vi ska kapsla in oss i en tillfällig mellantillvaro som varar tills vi kommer fram, och att allt det roliga börjar först där.

  3. Ja! Vilket bra inlägg! 🙂 Jag älskade att resa tåg (även natttåg) genom Kina upp till Tibet. Man vaknade upp i kupén och var fortfarande på väg, men landskapet som rullade förbi var en aning förändrat. Hmm, en drömresa utan flyg skulle nog vara den transibiriska järnvägen med slutdestination i Mongoliet.

  4. Otroligt inspirerande inlägg och håller helt med! Måste fortsätta på dina tankar i ett eget blogginlägg tror jag, men jag tycker absolut att vi måste ta tillbaka det här med att resa i sin mer äldre bemärkelse. 🙂

  5. Alltså hear hear och amen på det Linnéa! Kan skriva under på precis allt det du säger. Har själv inte vågat läsa klimatrapporten ännu, allra minst då stundande vädret i Göteborg klättrat upp över 20°, men tänker att jag kanske bör göra det i ngt skede. Alltså hur lång tid ska det ta innan politiker/företag osv ändrar riktning? Framför allt stora företag som pollutar något vettlöst. Att det ligger på individens nivå är också så himla lamslaganade, va fasiken alla stora företag då som verkligen har möjlighet att lägga om till 100% etiskt/ekologiskt osv? Man säger till mig att det inte har någon skillnad om folk på individnivå gör mer smarta val för att vända hela skutan, för den stora boven i dramat är ändå de stora företagen och vad vi som individer än gör rår det inte på miljöpåverkan då det är de stora bjässarna som spyr ut mest kakka. Men, många bäckar små tänker jag? Om nu någon började med att ändra på ngt och sedan inspirerade massvis med människor och sedan eskalerade det hela till flera tusen, MÅSTE det ju ha en inverkan? Är ABSOLUT med för lobbning för att själva resan ska bli betydelsefull och faktiskt en del av, ja, resan, och smartare och vettigare sätt att resa på. Det borde bli ett uppror av det här!

    1. Jaa preach! Har också tänkt på den saken, den lilla människan vs. de stora industrierna. Det känns ibland som att enda som kan hejda det där stora maskineriet inte är planetens förstörelse utan minskningar i pengaindrivningen. Kapitalismen lyssnar inte på nåt annat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.