Blenda Mo, 1 år & lite till

dokumentation & situation

Så Blenda är nu nästan ett år och en månad och håller på med så mycket kul just nu, så jag tänkte att det kunde vara dags för en rapport. Mest för egen skull, det ska erkännas. Har inte heller gjort nåt enhetligt Blendainlägg på en bra tid men brukar väl smyga med en hel del info om henne här och där i övriga inlägg, så finns ändå en överhängande risk för upprepning. Men men sånt är livet sånt är livet.

20181007_slappa

Motoriskt:

  • Hon går ju! Svårt att minnas när hon blev så bra på det men hon imponerade på mig en gång på öppna dagis när hon var runt elva månader och gick några meter, det var distansrekord då.
  • Dansar gärna. Det har hon gjort flera månader och dansen har utvecklats från renodlad twerk till en mer skumpig knäböjar…twerk. ”DANSA!” brukar vi hojta och så gör hon ett par knäböj.
  • Klappar händerna. Det hörs jättetydliga klapp nu och Klappa händerna när du är riktigt glad är en favoritsång. Annat handrelaterat, fast sen flera månader tillbaka: Hon vinkar gärna och ofta, piffigt som en kunglighet. High-fivear också, men slappt som en surfer dude.
  • Har börjat försöka hoppa jämfota. Fötterna vill inte lämna marken ännu men hon vet mycket klart och tydligt vad ”hoppa” betyder.
  • Swingar sig ner från sängen och soffan utan problem. Kryper fram till kanten och vänder sig om så fötterna tar i golvet först. Började med att hasa, nu för tiden slänger hon snabbt ner benen.

20181007_finurla.jpg

Spexigt:

  • Hon är superbra på att sätta näsan mot saker?? Eller nosen, som vi alltid kallar den. (Ganska ofta får hennes händer och fötter också heta tassar, stackarn kommer vara så förvirrad längre fram i livet.) Det här är nåt Alfred lärt henne, typ man håller fram ett objekt som en penna säger ”Kan du sätta nosen mot den här?” och så lutar hon sig framåt och trycker på den med näsan.
  • Leker tittut, tar en kofta eller något annat tillgängligt tygstycke och sätter det över huvudet och drar bort det igen. Kuckuu, ropar vi, och hon gör det igen.
  • ”Var är magen?” besvaras med en klapp på magen, ibland lyfter hon också på sin tröja. Emellanåt säger hon samtidigt ”Däh”.
  • ”Kan du gapa?” besvaras med ett rejält gap, bakåtlutat huvud och nåt slags gutturalt väs. Detta är för övrigt jättebehändigt ifall att vi misstänker att hon stoppat något opassande i munnen, men mest ser det bara kul ut med ett så stort litet bejbigap.
  • Sniffar på saker på uppmaning. Alltså på blommor, mat, et.c. Djupa sniff och en hänfört förnöjd min.
  • Är förtjust i att bli härmad, då brukar hon stanna upp och brista ut i skratt. Till exempel om hon ojande håller om sitt huvud, nåt hon börjat med på sistone, och man gör samma sak.
  • ÄLSKAR att plocka ur och i lådor, samt att slänga saker omkring sig. Blir jätteivrig om hon får chansen, kastar bestämt sina kläder ur byrålådan över axeln. Men man kan också be henne sätta tillbaka grejer i lådor och ganska ofta funkar det faktiskt! Tills hon plockar ur dem igen nästa sekund då.
  • Fintar med att ge en saker. Typ att hon har fjärrkontrollen och jag frågar ”Kan jag få?” och håller ut handen, och hon sätter den i min hand MEN släpper den inte och drar bort den igen en bråkdels sekund senare. Och skrattar fräckt.
  • Står på andra sidan dörren, svingar den av och an och säger ”hej” varje gång den öppnas. (Om jag byter plats och gömmer mig där emellan och överraskar henne med att kika fram så blir det förstås extra festligt.)
  • Jagar en ibland! Om man låtsas springa undan (men mest trampar på stället alltså) kommer hon skrattande efter och kastar armarna runt ens ben.
  • Älskar (blöta) disktrasor och våtservetter?? Vill ha dem i munnen. Länge. Spelar ingen roll varifrån de kom. Kan nämna att hon har en egen disktrasa, FYI. Vill inte uppmuntra detta beteende men alltså då jag säger älskar så menar jag Ä-L-S-K-A-R. Så I may or may not ha mutat henne att hålla tyst med sådana några gånger, men ni kan inte bevisa någonting.
  • BET MIG I TÅN EN MORGON. Så uppenbart busstreck, jag skrek till och hon gaaapskrattade.

20181007_prata

Verbalt:

  • Hennes första ord (redan som fyramåning!) var som bekant ”hej”, och sen följde en lång period av många nästan-ord. Ett kurrande ”krr” för katt, ett liknande ”krra” för kråka, ”pa” för lampa. Mest bara läten alltså.
  • ”Där” var hennes andra ord. Eller snarare ”Däh”. Och ”däh, däh, däh”. Det har vi fått lyssna på väldigt mycket för det finns ju så väldigt många saker här i världen som är, tja, där.
  • ”Tack” följde sen, ungefär för ett par månader sen. Hon upprepar det ofta, ”tackatackatacka” låter det då, eller så säger hon ”tåck tåck”. Till exempel om vi uppmanar henne att säga tack, säger ”varsågod”, eller bara ger henne något. Hon bemästrar det rätt bra alltså! Häromdagen så slängde hon mat på golvet och jag sa, liksom åt diskbänken mest, att ”om du inte vill ha mera så kan du ju bara säga tack då, och så är det bra med det och ingen mat behöver hamna på golvet”, och jag hör en glad stämma bakom ryggen deklarera ”Tåck tåck!”.
  • Följande riktiga ordet var ”nä”. Nänänänä! hör man henne ofta påstå i samma tonfall som någon som precis avslöjat en lurendrejare i lösnäsa som försökt sälja en luftgitarr åt en. Ibland utfyllnadsord, men ofta i protest mot saker hon inte gillar, eller som svar på frågor och ofta verkar kroppspråket stämma överens.
  • ”Ja” följde strax därpå. Tycks kanske främst fylla nån slags konversationsmässig funktion mer än agera som ställningstagande ord, men mer och mer tycker jag att det också fungerar som det senare. Hon brukar också humma instämmande, men det är mest då hon är sömnig.
  • Hon har den senaste veckan börjat säga ”mamma” regelbundet. Fast ofta blir det ”mämmä”. Pappa tycks vara ”babba”.
  • Jag TROR att jag hört henne försöka sjunga några gånger. Hörde henne låta med i e-i-e-i-o-delarna i Old MacDonald Had a Farm en gång men det var för ett par månader sedan. Jag blev antagligen för ivrig för sen dess har hon hållit tyst. (Jag ba: SJUNG FÖR MIG MIN BLENDA, SJUUUNG FÖR MIIIG, som en besatt operafantom.) Men nu tycker jag att hon ibland igen har bidragit med lite ylande läten när jag/Alfred sjungit eller vi har lyssnat på nåt.
  • Häromdagen frågade jag henne var klockan var. Istället för att peka på den sa hon ”tick tack tick tack”. Det brukar jag säga varje gång jag pekar på klockan! Men det var säkert ett par veckor eller kanske till och med längre sen jag gjorde det sist, extremt impad att hon kom ihåg. Sen fnittrade hon.

20181007_pussa

HJÄÄÄLP så långt detta blev, hade ju tänkt att det skulle bli en koncis och nätt liten rapport. HAH! Skulle kunna fortsätta så här i evigheter, men ska inte. Har dock en sista kategori kvar, sen är jag klar.

Övrigt gulligt:

  • Svarar ibland på frågan ”Vem/var är Blenda?” med att slå händerna för bröstet. Som en gammal tant. Och så tittar hon på en lite sådär som att hon tänker ”Men kära dumsnut, det är ju jag som är Blenda som är här”.
  • ”Ska du komma hit och ge mig en kram?” kan man fråga och då kommer hon för det mesta och ger en en kram. Håller man om henne och säger KRAAAM brukar hon krama tillbaka, hårt. (En gång på öppna dagis gick hon spontant fram till en annan mamma hon träffat första gången samma dag, och gav henne en kram. Blev lite rörd.)
  • ”Kan jag få en puss?” kan man också fråga och då brukar man få en eller flera. Slängkyssar skickar hon också väldigt glatt. Överlag är hon en väldigt pussig liten gurka. Ja, ni får se själva:

View this post on Instagram

Börja varje dag så här.

A post shared by Alfred Backa (@alfredbacka) on

Annonser

2 reaktioner på ”Blenda Mo, 1 år & lite till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.