Mitt i november

Inga kommentarer

20181007_spegel_1849

I går på eftermiddagen var vi på mammagruppsträff och det tog bara tills att Blenda somnat samma kväll innan förkylningen, som hon tycks ha plockat upp på träffen, hade brytit ut. Då låg hon där och snorade och snörvlade. Kan det faktiskt gå så snabbt? Om ni hörde ett avgrundsvrål skräna inatt, var ni än befinner er, så kan det mycket möjligt ha härstammat från den här lilla beben som inte gillade att konfronteras med snorsugen.

Det kan också härstamma från strax efter att hon kröp över sängkanten rakt ut i intet, också mitt i natten. Och hon har hittills snubblat ett par gånger idag också, säkert klumpig av förkylningen men vägrar ta det lugnt ändå. Har ett stort blåmärke i pannan som nyligen dykt upp men vi vet inte varifrån det kommer. Så otursförföljd just nu!

Känner mig också som att jag har några baciller som kryper i kroppen. De strövar av och an längs med ryggraden, får huden att vara känslig och varje flygigt hårstrå att kittla i ansiktet. Får se hur det här går.

Hade egentligen tänkt sammanställa den där loppistipslistan som jag nämnde tidigare, eller har velat göra den i flera dagar men har också velat knäppa några bilder att illustrera med. Men varje dag har ju varit mulen och disig, vilket jag ärligt talat inte i övrigt haft problem med (tycker det är ganska trevligt väder?), men bristen på naturligt ljus har inte varit så fotovänligt. Oinspirerande på det planet.

Nu kikar solen fram för typ första gången den här månaden och jag sitter ändå bara här och stör mig som fan på att det lyser in. Det har strålat mig i fejset flera gånger, fy fan så ilsken det gör mig! Får liksom direkt huvudvärk och surmulenhetsutbrott.

Hör ni vilken muntergök jag är? Rasar över solsken, hehe.

20181007_spegel_1846

Bilderna för övrigt tagna en piggare dag, eller afton, egentligen Blendas födelsedag när vi pausade mellan besöken. Eller Blenda skulle gärna ha fortsatt partaja omkring då också men pokerfejsade sig igenom fotosessionens stund av stillhet. Fast inte särskilt bra då.

Nä-ä hörni. Får inte till det här inlägget, hittar inte riktningen. Inte dagen heller kommer bli till något om jag inte tar itu med nåt konkret här nu känner jag. Ibland är det det enda som råder bot på nåt, lite praktiskt arbete att styra upp skiten. Är av naturen lat och ligger vanligtvis helst på soffan men ibland känner jag mig spretig och rastlös om jag inte tar itu med något. Vad jag behöver göra nu är typ att tömma och torka av en köksbänk, och sen ta det vidare därifrån. Adios!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.