Turnumret

4 kommentarer

En fördelaktig sak med att bli äldre — eller en av flera, ärligt talat, och det säger jag inte bara för att må bättre (lovar!) — är att man faktiskt behöver och vill ha så väldigt lite. Usch så trist det där låter men det är alltså ganska skönt att inte känna så starka ha-begär. Eller, visst, det finns ju massor av saker som jag kan tänka ”en SÅN skulle man ha” om (infoga bild på hushållsrobot här), men inom ramarna för rimliga köp och gåvor så blir det allt glesare. Det är inte så att jag har allt, men jag har det mesta som jag behöver. I många fall mycket mer. Har blivit en tråkig vuxen som oftast önskar mig ”ingenting”.

Som många andra av min västerländska överflödsgeneration så försöker jag nu för tiden begränsa mina ägodelar. Att inte (lika starkt eller lika ofta) vilja ha bara för att ha är faktiskt behagligt. Det finns en lättnad i att vara tråkig och inte vilja ha så mycket. Och en sån jäkla ynnest att då få en av få saker man önskat sig.

I år hoppades jag bara på en sak i födelsedagspresent. Inget jag behövde men däremot något jag verkligen ville ha — ett begagnat halssmycke som jag spanat in en längre tid.

Tipsade Alfred om det för månader sen, långt innan min födelsedag alltså. Jag tänkte sen att nån annan antagligen hunnit köpa det. Men han beställde då och har sen ruvat på det. Länge!

20181230_fica
Måne från Feministsmeden, vintage fikonhand från Etsy. Båda två födelsedagspresenter från Alfred!

Handen formar en manu fica, manus obscena, far le fiche. Symbolen har flera namn och den är en uråldrig gest som typ föreställer ett kvinnligt könsorgan. Den har bland annat använts på samma sätt som att visa fingret. (Ett annat symboliskt könsorgan!) Just detta smycke daterade försäljaren till 1960-tal men själva symbolen lär härstamma från antikens Rom. Gesten har, bland mycket annat, även använts för att skydda mot onda ögat och som lyckosymbol.

Ja, jag gillar ju hela kompotten där! Min egna talisman! Lyckobringare! Jag tror ju inte egentligen på sånt men ändå känns det som en trygg symbol, stark utav att så många människor innan mig trott på den kanske. Eller det finns en viss tyngd i den tanken och i gamla symboliska objekt som folk satt tillit till, känner ni också så? Ursäkta att det här blev så flummigt. Älskar förstås att det finns en slags feministisk twist på den antika symbolen, men det är ändå främst vidskepelsen och folktron som tilltalar mig mest.

(Inser att jag förtydligar den saken bara för att det känns som nåt andra kunde förmoda, att det var det där med vulvan som jag fastnat för. Att jag som feminist förstås gillar fittfigurer. Men tvärtom har jag blivit så trött på all feministkonst som ska involvera vulvor i varje hörn?? Fast kan man ens säga så utan att låta mycket pryd plus med noll feministisk koll? Jag gillar ju symboler och allt men jag tycker just detta känns så urvattnat och pastischigt. Kan inte förklara det. Kanske är det bara inflationen. Hur som helst en parentes.)

Invigde smycket samma kväll som jag fick det och jag hade verkligen en riktig toppenfödelsedag, umgicks med personer jag genuint gillar och var på så bra humör hela kvällen. Var överdrivet typiskt småbarnsföräldratrött innan jag gick ut och jag var rädd för att jag skulle bli sådär konstig som jag tenderar bli när jag är så trött, att jag försöker men räcker inte till och blir tyst och märklig och sen får jag ångest över att jag inte bara kan passa in och hänga med, och sen mår jag dåligt FÖR EVIGT.

Men när jag sneddade över torget sa jag för mig själv ”Det är okej, det kommer bli okej”. Jag gick alltså där och mumlade med ett bekymmersfritt tonläge helt ensam eftersom Alfred joinade först senare. Intalade mig själv att även om det vid nåt tillfälle skulle råka bli svårt eller konstigt så är det ändå okej. Och det blev mer än okej!

Så vill man ändå heja på vidskepelsens krafter litegrann så var det en bra start för lyckoamuletten! Och för mina dagar som 35-åring förstås.

Annonser

4 kommentarer på “Turnumret”

  1. Grattis på födelsedagen! Och håller med om att det är en behaglig känsla att vara nöjd med de tillhörigheter man har, att inte hela tiden ha en lista med nya saker att skaffa. En sån lista har ju i och för sig jag haft ett tag nu pga att vi flyttade utomlands och sålde/gav bort i princip allt. Men det fick mig också att inse att många av mina gamla ägodelar var sådant jag bara samlat på mig helt i onödan, så försöker att inte göra om det misstaget nu. 😊 Gott nytt år!

    1. Tack Mirjam! Gott nytt år till dig med! 🙂 Var det svårt att göra sig av med allt? Jag tycker ibland att det låter som en dröm och andra gånger som en mar-. Just den där insikten du fick på köpet, det är en sådan jag också gärna skulle vilja ha! Det känns som att de som startat om nångång har mycket klarare syn på sånt där, vad som behövs och vad som är onödigt.

      1. Det var faktiskt inte så svårt som jag hade trott att det skulle vara. Böckerna var nog svårast att göra sig av med. Men om vi bestämmer oss för att flytta tillbaka till Sverige nångång så tror jag att vi kommer frakta över möbler och saker istället för att köpa nytt. Känns som ett alldeles för stort projekt att starta helt från scratch en gång till.

        1. Det låter på sitt sätt romantiskt det med, att möblerna ska segla över världshav för att komma hem. Ok så skepp seglar inte så mycket i denna tidsålder men det är den bilden jag får! Som ur nån 1800-tals-roman.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.