Inte som på räls

Inga kommentarer

20190206_sov

Trots mitt snack om järnbruari i förra inlägget så har månaden hittills inte gått helt som på räls, om vi säger så. (Det här inlägget har jag till exempel försökt skriva i fem dagar nu, skojar inte ens, så länge har fliken legat öppen.) Har blivit förkyld, sen ännu mer förkyld då jag trott att det börjat vara förbi, har tappat min telefon som sedermera blivit stulen, har en period inte kunnat sova och i princip drivits till vansinne p.g.a. denna sömnbrist, och så vidare.

Har också fått mens, för det är klart att den ska komma tidigare för att pricka allt annat skit. Fast ska väl inte börja klaga på mensen riktigt ännu, fick i alla fall va utan den i hela två år, från att jag blev gravid fram tills alldeles nyligen, ända tills att jag började fundera om det var nåt fel på kroppen. Men den var bara snäll alltså!

Fast nu tyckte jag mig känna av en riktig intensiv-PMS under de sista timmarna innan mensen kom igång. Bara gick omkring och svor och muttrade och gormade åt katterna. Varje flygiga lilla hårstrå kittlade mig i ansiktet och jag ville skrika och slita loss såväl hår som hud. Hoppas det inte ska vara så varje gång, herregud.

20190206_kok

Sen har jag börjat jobba också, fast bara halvtid. Dagarna brukar ju alltid vara så evighetslånga efter en ledig tid, men faktiskt så har tiden gått ganska snabbt på kontoret. Dels för att jag ändrat mina arbetstider, tror jag, förr jobbade jag nio till fem men nu har jag fått byta så jag är där från åtta till fyra istället. Förr var det kväll när jag slutade, nu är det som att det finns massor av dag kvar när jag släcker ner kontoret. Känns bra, inte som att jobbet slukar dagens hela potential.

Och Blenda har varit två halvdagar på dagis förra veckan, nästa vecka ska hon vara längre. I torsdags hämtade jag henne. Jag hade förhoppningar om att hon skulle skina upp och komma springande mot mig med armarna utsträckta, men istället vred hon nonchalant på nacken, kastade en måttligt imponerad blick på mig, drog lite på munnen och typ nickade som att hon tänkte ”Jahapp, det var du ja”, och vände sig direkt tillbaka till att hålla låda inför sina nya kompisar. Ingen tid för mamsen. Ja ja, vi tackar för den klara förhandstitten in i tonåren.

Anyhoo, ska egentligen göra annat nu. Ville bara ta tillfället att flika in och lämna rapport innan det blev en ännu större snöboll av det. Nu ska jag redigera klart en hop med bilder som är long overdue — de är dock inte fotade med samma manick som bilderna i detta inlägg. De knäppte jag med surfplattan genom fönstren en kväll här och megapixlarna är alltså inte jättemånga men jag gillar detta ju. Bra gryn ändå. Får NÄSTAN lust att ta nån gammal digitalkamera i bruk bara för det. Min allra första hade till exempel 1.3 megapixlar. Hehe. Det ni!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.