Marslivet

Inga kommentarer

Jag ska inte skriva om hur svårt det varit att hitta ro att skriva, men jag känner mig ändå tvungen att starta där för att hitta nån början över huvud taget. Det ska väl ganska mycket till för att folk ens ska lägga märke till att nån inte bloggat på länge, jag gör det nästan aldrig, men för min egen skull så känns det som något jag måste bekräfta för att kunna bocka av och fösa det åt sidan.

Ok, inser nu att det bara var en vecka sen senaste inlägget, så nu känns detta här ovanför något överdrivet i alla fall. Det bara KÄNNS som så mycket längre sen! Antagligen för att det ändå under de här sju tysta dagarna funnits massor jag velat diskutera eller dokumentera. Så det är mycket som runnit mig mellan fingrarna. Särskilt att ta vardagsbilder och sånt, det har jag så gott som gett upp med för tillfället. Har haft extremt oflyt vad det gäller telefoner och deras kameror. Jag är så trött på att hata varje bild jag tar, så jag avstår hellre än försöker. Eller om jag är smart i stunden så avstår jag. Blir bara arg annars. :))) *nerver av gips*

Nä, vi lämnar det ämnet. Lugnast så, hehe.

20190224_cafe.jpg

Men livet lunkar på. Eller egentligen går det ganska snabbt. Jag jobbar och Blenda har haft sportlov. Vi två har hälsat på mina kompisar med bebisar i Jakobstad och träffat andra kompisar på möte med bokligan. (Vi läste Maria Maunsbachs Bara ha roligt, ska försöka skriva mer om den sen!) En morgon innan jag ska till jobbet vaknar jag en timme tidigare än vanligt och passar på att baka scones och tvätta håret. Jag har mycket ledig tid men knappt någon egen. Men sent om kvällarna då de andra sover har jag fastnat framför The Walking Dead igen och egentligen är det ju så skit men ändå tittar jag och lever mig in i det. Katterna söker sig till mig, avlöser varandra och trampar av och an på mig, Myra vill slicka mig på läpparna och Selma vill slicka mig i hårfästet. Däremellan letar jag vårkläder åt Blenda och försökt sätta mig in i vad i helvete ”skalkläder”, ”softshell” och sånt betyder och vad som är att föredra. Fy fan alltså. Ska djungeln aldrig ta slut? Jag hänger om tavelväggen i tamburen och möblerar om i kontoret, letar en del förvaringsmöbler till bägge rum på loppis men börjar inse att jag kommer bli tvungen att kasta in handduken och beställa från Ikea istället om jag vill få något klart nångång. Väggar väntar på att bli målade i flera rum men jag får konstatera att jag har satt det på paus. Tills när? Ja vem fan vet det. Vem fan vet. Kanske tills att det känns lite mindre övermäktigt. Vi lånar pekböcker på bibban och Blenda tycks ha bestämt sig för att det är dags att sluta kvällsamma. Vår nattningsritual går oftast numera ut på att hon sitter i min famn och så tittar vi på Natti natti cirkus, vinkar godnatt åt alla djuren, och sen bär Alfred iväg med henne till sovrummet där hon somnar i egen säng. En kväll ville hon inte titta på något ens, hon ville bara sitta i min famn och pratas till sömns. Hon är 17 månader i dag! Jag bakar sockerfria muffins och pannkaka (”pah-kah-kah” har B lärt sig säga) och Alfred kokar soppa och vi får inte äta godis varje dag längre, hehe. Och så fikar vi ibland. Och nu sitter jag här och lyssnar på när de två andra pratar i soffan. Snart blir det gröt. Och sen blir det natt. Cirkusdjuren och sedan zombierna väntar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.