Linum, Gossypium, Bombyx

En kommentar

Kreativitet går alltid i faser för mig (gör kanske så för alla?) och vissa perioder bubblar jag av idéer och grejer jag vill göra. Andra perioder får jag just ingenting gjort alls förutom att odla mitt självförakt. Det är ganska extrema svängar när man riktigt tittar på det. Ibland undrar jag om det är normalt men jag tänker att åtminstone vippar gungbrädet åt båda hållen så antagligen är balansen någorlunda okej ändå.

Som jag nämnde i förra inlägget har jag just nu fått dille på att sy barnkläder, och viljan att skapa bara sjuder inom mig. Pyser! Brusar! Puttrar! Som kolsyra eller ärtsoppa, oklart vilket. Egentligen har jag inte hunnit mycket längre än dit ännu. Har inte så värst mycket konkret att visa upp från det, menar jag. Kanske borde jag inte nämna det förrän det är förbi och jag hunnit åstadkomma mer? Kommer jag prata ihjäl det såhär?

Men viljan är är så länge intensiv och spretig och jag studsar av och an mellan impulserna och idéerna. Så jag har från första början satt regeln åt mig att jag får inte påbörja nästa projekt innan jag avslutat det senaste. Jag MÅSTE ha tålamod och uthållighet den här gången! Så att jag inte sen sitter på en hel hög med ofärdiga projekt som Blenda växer ur medan jag är inne i en annan period som mest går ut på att jag ligger på soffan och är förbittrad på att jag är så hopplöst oproduktiv.

20190704_silkelinnebomull

Just nu är det tre textilier som snurrar i huvudet. Beiget linne som gjorts på stjälkar och rötter från växter i släktet Linum. Senapsgul bomull som fått sina fibrer från de vissnade blommornas frökapslar i växtsläktet Gossypium. Honungsgyllene silke vars trådar kommit från kokonger som spunnits av fjärilslarven i släktet Bombyx. Jag undrar vad de ska bli!

Har förresten lärt mig ett knep för att identfiera äkta silke från konstfiber. Det är att bränna en liten bit och sniffa. Jag var osäker på min guldiga tygbit som är lite grov i texturen. Jag testade själv genom att dra loss en tråd från kanten, tvinna ihop den och tända eld på den. Luktar det som bränt hår — då är det äkta vara!

Det kunde kännas skittråkigt att inte få vara impulsiv och hoppa från det ena till det andra, men med barnplagg känner jag ändå en större frihet på ett annat sätt. Jag känner inte samma press att behöva veta vad jag sysslar med eller att jag borde ha ett mönster jag kan följa om det ska bli till nåt. Det är skönt att slippa, för det brukar lite suga musten ur mig. Det är som att det med barnplagg är mindre risk med att bara tänka ut hur jag vill ha det och klippa bitarna därefter och se vart jag hamnar. Har inställningen att om det blir helt fel så är det (om än störande och snopet) åtminstone en lärdom — mindre material och kortare tid har gått åt än om jag försökt och misslyckats sy åt mig själv.

Men så är det förstås också på grund av samma mönsterfrihet som jag redan, efter provningen av byxprojekt #2, överväger att låta det vänta och gå vidare till nästa. De blev ju ändå för stora? 🤷‍♀️🙃

Annonser

1 kommentar på “Linum, Gossypium, Bombyx”

  1. Det låter som du är inne i det där som brukar kallas ”flow”. En av de bästa känslorna! Hoppas det håller i sig länge så du får idéerna gjorda. Din beskrivning av de tre textilierna är så snygg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.