Skyddsvägskulturtanten rapporterar

opinion & reflektion

Häromdagen läste jag en krönika om hur urdålig skyddsvägskultur vi har här i Österbotten. Som en ofta promenerande (eller cyklande) österbottning har jag själv utvecklat en ambivalent inställning till att ta mig över vägen. Den växlar mellan att vara irriterad, uppgiven och rädd redan fem meter innan övergångsstället, samt att bemöta korsningen med en slags loj acceptans av min egen mortalitet. Kommer jag bli påkörd här? Welp, that’s on them i så fall. Inte mitt fel. Låt det stå i dödsannonsen.

Det hör till allmän kännedom att skyddsvägsattityden är bajs häromkring. Alla som någonsin försökt korsa en väg till fots t.ex. i Vasa vet hur sällsynt det är att bilister bromsar vid övergångsstället. (En del brummar förbi till och med fast nån satt sin fot eller båda en bit in på gatan.) Samma bilister brukar ändå vara medvetna om att enligt lagen SKA de stanna för fotgängare vid skyddsvägen (27 §) — men den generella attityden när det väl gäller är sen ändå att körbanan är kung. Fotgängare göre sig icke besvär. För de ÄR till besvär!

Jag kan i alla fall känna mig väldigt i vägen ibland som fotgängare eller cyklist. Det händer sig att jag låter antalet bilar i en korsning avgöra vilken väg jag tar för att komma dit jag ska. Nejmen inte ska väl lilla jag tränga mig på och så vidare. Det är som att det finns någon oskriven regel om att man dessutom inte får se otålig ut om man står och ovärdigt väntar och väntar. Lite som att nu har man VALT DET HÄR LIVET så det är bara att gilla läget, eller, skyll se sjölv tå. (Eller är det bara jag som känner så?)

(En gång stod jag och väntade med Blenda i REGNET utan skydd på varken mig eller ettåring, tills att en kvinna tvärbromsade och skakade på huvudet och lyfte oförstående på armarna, riktat åt de andra bilisternas håll då. Det var jävla skönt att nån annan hade sinnesnärvaro att visa sin otålighet, själv blev jag arg först efteråt. Nu ska jag inte gå in på det spåret MEN de som inte stannat var män i sina relativt nya, för övrigt väldigt regnskyddande, stora, silvergråa bilar.)

Det hör liksom bara till att diverse fordon swooshar förbi. Det är lite såhär att man ska ha klart för sig att OM bilister stannar, så är det för att de är så exceptionellt vänliga och trevliga personer.

Och det håller jag för fanken med om! Kör man ofta bil i en stad där ingen har tid, lust eller tålamod att vänta på att andra människor ska korsa vägen där man själv kan köra förbi på en sekund, så förstår jag att man själv också påverkas av omgivningen och börjar bete sig mer eller mindre likadant.

Därför har jag tagit till vana att gladeligen le och hälsa åt varje person som stannar för mig! (Jag är kanske den tacksamma tanten som nämns i krönikan.) Ibland har jag Blenda som backup och då brukar jag be henne vinka åt bilen också, något som hittills aldrig INTE varit uppskattat. Jag hade tänkt blogga om detta experiment då jag nyligen inlett det, men. Har glömt det mesta jag tänkte om saken, men min huvudsakliga (kanske enda egentliga?) iakttagelse var hur som helst bara att det inte gjort mig till en olyckligare person att bjuda på några glada miner.

Fast ibland kanske en mer obekväm. För jag är inte en person som generellt finner det naturligt att le åt främlingar i förbifarten, särskilt inte strax innan åtta på morgonen och jag tävlar mot tiden med att nå jobbet — men då försöker jag att åtminstone nicka lite åt deras håll eller, ni vet, göra den där minen som man gör åt främlingar som man hamnar i situationer med. Jag vill inte direkt uttrycka tacksamhet, men det är svårt att sätta fingret på vad jag ens vill, och säkert kan mitt utförande uppfattas som en total underkastelse. Men äsch, jag vet inte, jag vill bara ge dem NÅT. Bekräfta att det där, det var en bra grej, och jag uppskattar det! HEJ JAG SÅG ATT DU VAR EN SCHYSST PERSON PRECIS NU!! Det kan jag väl ändå bjussa på? Kanske det då känns mer lockande att stanna även för nästa person? Och ännu mer självklart för följande? Och så vidare?!

Och vem vet, om nåt år har vi kanske ett alldeles ärkepräktigt MYLLER AV FOTGÄNGARE SOM HEJDLÖST IRRAR FRITT OMKRING PÅ GATORNA EFTERSOM DE BLIVIT ALLDELES FÖR JÄÄÄDRANS KAXIGA utav alla bromsande bilister.

Men det problemet tar vi itu med sen. Tbh kommer det ändå bli ganska lätt att styra upp! (om ni fattar heh heh)

Nä nä jag dubbelskojar.

20180921_skyddsvag

På skyddsvägen i september ett annat år. Uppskattningsvis cirka -76. Eller så i fjol? Oklart.

Det här känns förresten som ett sånt tema som en Riktig Bloggare skulle avsluta med nån engagerande följdfråga, men haha, allt jag kan komma på är så himla platt. ”Vad tycker du, ska man bromsa för fotgängare?” eller ”Brukar du vara beredd på att stanna vid övergångsställen?”. Säkert många som bara ”Nej pga personlig övertygelse anser jag att lagen inte gäller mig” eller ”Näh. Jag tar gärna någons liv”.

Hih hih!

Nä men nu, tio minuter senare, kom jag på det! Följdfrågan är ju förstås: Saboterar jag för fotgängare eftersom jag gör bilister ÄNNU malligare genom denna makabra strupblottning? Ja shit, det kanske jag gör. Forma grupper och diskutera i nedanstående kommentarsfält.

Annonser

7 reaktioner på ”Skyddsvägskulturtanten rapporterar

  1. Du kan inte säga ”Österbotten”. I Kristinestad stannar bilisterna. Ibland till och med fast fotgängaren korsar vägen där det inte finns något övergångsställe. Och är det någon ful typ som inte stannar så är det troligen en icke-ortsbo. (Kan det här bero på Cittaslow? I Kristinestad är det inte bråttom?)

    1. Du har rätt, rejäl generalisering där. Tänkte mig inte för. Men vilken spännande spaning med Cittaslow! Tycker du det märks av annars också?

      1. Det här är nog enda exemplet jag har på Cittaslowkultur, om det verkligen är det som det beror på. Men det är en väldig skillnad på skyddsvägskulturen, och jag har tänkt på saken förr eftersom jag dels har bott i Vasa något år, och dels med hjärtat i halsgropen har försökt valla barn vana med Kristinestadsbiblister i Vasa..

  2. har bott utomlands i fem år nu, på olika ställen där bilister ca alltid stannar för fotgängare, men blir fortfarande lite chockad varenda gång det händer, för att jag är så van vid att de inte ska stanna efter att ha växt upp i österbotten. helt galet egentligen, men oh well.

    1. Haha, knäppt men så är det ju! När man reser är ”bilister stannar för en” ett kriterium som gör platsen legit TREVLIG i ens ögon. Ribban ligger kanske inte så jättehögt där.

  3. Herregud, er du meg? Vi må være samme person! Kort kommentar pga bus med barnen, men amen til allt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.