Oavsiktliga gärningar

dokumentation & situation

20190723_blombaenk

Den här bilden är från i somras (no duh) och den valdes slumpmässigt till det här inlägget för att jag råkade ha den redan uppladdad, men oanvänd. Jag hade tänkt använda den som totalt orelaterat pynt till mitt oskrivna inlägg, men nu tänker jag på de där blommorna som får växa vilt på en fläck av mammas och pappas gräsmatta. De klipper resten men det där hörnet av mattan har blomstret — och insekterna — fått ta över. Fint är det. Och jag tänker att det måste väl ändå vara en miljögärning också?

Om jag ägde en gräsmatta skulle jag också göra den till en äng. Redan som barn drömde jag om det, fast då mest bara för att jag tyckte blomsterängar var så härliga och fina —  inte så mycket för att jag helt ärligt är för lat för att sköta en gräsmatta, och för att jag oroar mig för att insekterna ska dö ut. Eller oroar och oroar. Men grips av en skräck nu som då. Fortfarande skulle jag väl främst förvandla gräsmattan till blomsteräng för att det är fint och för att det verkar enklare.

Häromdagen tänkte jag på min arbetskamrat som snart går i pension. Kollegan kör sällan bil till jobbet utan åker istället buss, eller tar cykel när vädret är milt. Jag frågade en gång hur lång sträckan var och om jag inte minns fel var den 9 kilometer. Tänk att köra 18 km fem dagar i veckan i typ 40 år eller vad det kan röra sig om. Tänk sen att av en orsak eller annan välja att inte göra det. Ganska stor skillnad, va? Sannerligen en miljögärning!

Så nu funderar jag på oavsiktliga miljögärningar och vilka andra former det finns. Gör jag nån? Tyvärr tveksamt. Det enda jag kan komma på är bara en liten grej, och det är att jag väldigt sällan tar bilen nånstans. Jag promenerar hellre. Är det för att spara på bensin och miljön, eller ens få motion och frisk luft? Njaaa. Mest är det väl ändå för att jag blir så stressad av tanken på att inte hitta parkeringsplats.

Ni då?

P.S. Jag kom sen på en till grej! Sen mina tidiga tonår har jag ju köpt uppskattningsvis 75 % av min garderob på loppis. För att jag gillar att känna mig unik (vilket inte är unikt alls) och dessutom är snål! Miljöaspekten var bara en välkommen bonus som jag sällan, om ens nånsin, tänkte på förrän de senaste åren.

4 reaktioner på ”Oavsiktliga gärningar

  1. På min gräsmatta låter jag de vilda blommor som kommer upp ha sin tid och blomma, sedan kör jag över dem med gräsklipparen. Och nästa sommar kommer de upp igen. Så håller vi på år efter år. Fast maskrosor får inte den ynnesten.
    Den tiden jag bodde i Malmö så cyklade jag också till jobbet varje dag ett antal år när jag bodde i södra stan och skulle till norra stan där jobbet fanns. 8,5 km var det enkel väg och gick hur bra som helst. Även när det regnade och blåste. Det blev en sådan vana att det tog emot att ta bilen någon enstaka gång. Bäst var det på vintern. Då var det betydligt färre cyklister på cykelvägarna och man kunde därför hålla högre fart. Fast vintrarna var i allmänhet inte så stränga där.

    1. Det är bra! Då hinner humlorna och andra småkryp samla nektar. Är det kanske likadant att cykla i en stad som det är att promenera, att avstånden känns kortare än de hade gjort ute på landet. Kanske är det att man ser på färden mer i etapper, den gatan dit och sen gatan därifrån, snarare än allt i en lång sträcka. Plus mer varierande myller att distrahera hjärnan med förstås. Vad kul förresten det där om att föredra att cykla på vintern, märktes säkert att du var norrifrån! 😀

      1. I Malmö är det rätt vanligt att folk cyklar året runt, så jag var inte ensam, men det är klart att det är färre cyklister på vintern. Detta med att avstånden känns kortare i en stad har jag inte tänkt på men där har du nog en poäng. Fler etapper kan vara en orsak. Jag skrev ifjol ett inlägg om hur det kunde gå till när jag cyklade hem en sen eftermiddag vid juletid i Malmö.
        https://villniles.com/2018/11/28/den-gangen-jag-foljde-lagen/

        Mitt vintercyklande är nog ganska blygsamt när jag jämför med en bekant i Edsevö som cyklade varje dag till jobbet i Jakobstad i tiotals år, drygt 10 km. Även när det var närmare -30 C. JT skrev en artikel om hennes cyklande och hon kallades allmänt ”hon som alltid cyklar”. Nu tror jag dock att hon har köpt bil.

        1. Edsevö är min forna grannby! Växte upp där nära. 🙂 Kan nog räkna gångerna jag cyklat ”till stan” på mina fingrar… kanske till och med på bara en hand. Tycker det känns SÅ långt! Tufft att cykla i sådana temperaturer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.