trendsättningen

Bland sommarens trender ser vi det klassiska mystiska blåmärket i ny tappning — varför inte två matchande i området mellan knä och lår på vänstra sidan av båda benen? Komplettera looken med märken kring vaderna efter för tajta strumpor och du är garanterat den trendsäkraste både på festen och i soffan!

(Som jag igår berättade fantiserar jag smått om att juni skulle bli en bloggmånad. Då måste jag kanske ibland dubbelposta lite svammel från Instagram ifall jag ska lyckas hålla drömmen vid liv. Eller för att hitta nån tankebörjan till annat svammel —)

På bilden skymtas ett relativt nytt loppisfynd, en morgonrock i tunnare, sommarbehagligare material än min andra morgonrock. Är mycket nöjd med den. Köpte den med tanken på att bära den även utanför hemmet men vi får se hur pass modig jag känner mig då vädret tillåter. Har hittat riktigt många fina andrahands-grejer på sistone och jag hade idag tänkt fläta ihop ett inlägg om hur min second hand-uppskattning på sätt och vis har förändrats under de senaste par åren, eller i alla fall utvecklats, men sen fann jag aldrig riktigt någon ork under dagens lopp. Det gick som det brukar, alltså. Men kortfattat kan jag väl säga — och ursäkta nu för hur sjukt högtravande det här låter — att de etiska skälen har expanderat. Det som började som ett intresse för ”alternativ” stil och som en förtjusning för skattjakter har fått (en ansats till) en mer miljö- och samhällsmedveten laddning som ofta gör att jag nu för tiden sällan kan berättiga att jag skulle gå till valfri butik och köpa en nytillverkad blus då jag vet att det finns lika många begagnade som jag antagligen skulle gilla mer och därför använda mer, inte utan viss skuldkänsla eller i alla fall inte utan en känsla av ”det där var väl ändå onödigt”. Nu för tiden måste jag verkligen tycka mig behöva ett visst plagg för att jag ska tillåta mig själv att köpa ett nyproducerat sådant, och det är inte så att jag känner mig duktig för att jag ofta avstår, men jag saknar inte heller att inte göra det. Ganska samma mönster kan jag se i min icke-köttkonsumtion också, förresten, det började som nånting annat men nu är det min ovilja till att stöda köttproduktionen som är vad som mest innerligt verkar bibehålla min vegetarianism, åtminstone misstänker jag att de etiska orsakerna är större och viktigare än min generella avsmak/osmak för kött. Jag vill ju verkligen inte äta kött oavsett men ska jag ta till orsaker så hoppar jag snabbare till ”För att köttproduktionen är äcklig” än ”För att kött är äckligt”, typ.

Lotta G. skrev idag ett riktigt intressant inlägg om reklam, kapitalism och Marx. Det tangerade dels det här jag har tänkt på, förstås ur en sån här allmän konsumtionskritisk aspekt då, men med andra och flera och betydligt mer avancerade infallsvinklar. Tyckte det var rysligt intressant. Alla måste läsa!

(Liisa M. brukar skriva om just konsumtionskritik, på tal om det. Har dock inga direkta länkar till specifika inlägg just nu så ni får helt enkelt djupdyka in i blogghelheten bara!)

Har även funderat på det här med den gröna hälsotrenden som vi ser idag, att alla ska äta ekologiskt och närproducerat och säsongsenligt och förstås nyttigt (och himla trendigt) för att själva må bra. Jag tycker att det möjligtvis är den bästa trenden jag sett under mitt liv, så jag kritiserar den verkligen inte även om jag ibland kan tänka något krassa tankar om orsakerna bakom den, men det oavsett så är det väl positivt att vi rör oss i en sådan riktning. Hur som helst, tänk ifall att samma typ av trend kunde få fäste i alla samhällets områden, där det också t.ex. blev ”coolt” att ta avstånd från sådant som skadar också den omkringliggande miljön och inte bara endast ens egen kropp — miljö har förstås också inverkan på ens välmående, så trots dagens individualism så är det ingen omöjlighet att vi skulle se något sånt. Skit samma om det är utav själviska orsaker eller inte, menar jag, så länge de är medvetna och välgörande. Som att inte köra bil för skojs skull eller som hobby eller som tidsfördriv och den som bryr sig i statusprylar kunde t.ex. installera solpaneler på hustaket som ett skrytsamt monument för ens höga moraliska medvetenhet, för de få veckorna om året som de faktiskt spelar nån roll, och faktiskt använda dem då också. Äh, jag vet inte. Såna grejer. Öppen fråga: Hur kan vi få det här att hända? Tacksam för idéer! Senaste gången jag babblade om detta tror jag att jag formulerade det så mycket bättre, kände i alla fall att jag tänkte mycket bättre om inte annat. Nu är allt bara flummigt och konstigt men ni förstår säkert vad jag menar trots att min hjärna inte helt presterar. Antagligen är en spirulinasmoothie vad den behöver ASAP.

Annonser

tillbaka till första maj då

20150501_014

Den här bilden är ganska suddig men jag kunde bara inte lämna bort den. Det har sin charm, det där Oravais.

20150501_015

Fortsätter alltså på första maj-helgsreportaget, det senaste inlägget slutade nångång under tiden maten grillades och efter att den var äten och vi bara samexisterat en tid gick vi ut på en promenad.

20150501_01620150501_01720150501_018

Jag hade utlovat många djur i detta inlägg och här är det första, en häst som poserade både snelt och snykt.

20150501_01920150501_020

Här är djur nummer två och tre, som hörde våra röster och beslöt att kolla vad som hände.

20150501_021

Djur nummer fyra, hästen i mitten, anslöt sig strax efteråt till gänget.

20150501_022

Det tråkiga med detta möte var att vi inte nådde dem så vi kunde inte hälsa ordentligt utan stod bara en bit ifrån varandra och glodde. Vi gick dock vidare och där, längs med en annan väg, gränsade samma hage —

20150501_023

och tre av hästarna kom då fram för att bekanta sig med oss ordentligt. De rent av skyndade tvärs över hagen. Mycket trevligt! Det var bara den första som verkade ointresserad och stannade några meter bort, men to be fair hade hen också stått och stirrat på oss längst av alla så jag förstår att hen var oimponerad.

20150501_02420150501_025

Luzilla och ena hästen matchade så fint.

20150501_02620150501_02720150501_028

Alfred var glad över att få nya vänner.

20150501_029

Den helsvarta gothhästen och jag connectade naturligtvis alldeles ypperligt. Hen mumsade/KYSSTE mig lätt på håret uppe på min hjässa då jag böjde mig ner för att plocka maskrosblad åt den och sen lite på min kamera. Men bara vänligt och själsfrändligt.

20150501_030

Djur nummer fem, en mycket söt katt som dessvärre verkade vara mycket sur. Satt bara och blängde på en trappa. Jag pratade lite med den och sa att jag tyckte att den kunde komma och hälsa på mig.

20150501_031

Och det gjorde den! Då verkade den bli på bättre humör, och jag med, fast mitt humör var gott till att börja med. Katt är ändå alltid glädjande.

20150501_03220150501_033

Djur nummer sex! Featuring exklusivt behind-the-scenes-footage.

20150501_034

Sen gick vi tillbaka mot villan och jag hängde som vanligt ofta en bit bakom för att jag stannade upp för att fota annat på vägen och emellanåt var det extra lyckat att jag gjort just det.

20150501_03520150501_036

Då vi kom tillbaka höll solen på att gå ner bakom horisonten ute på fjärden så vi drack varsin lonkero eller cider eller vad vi än hade under tiden vi tittade på solnedgången. Och sjöfåglar, d.v.s. djur nummer sju.

20150501_037

När det hade blivit mörkt grillade vi pinnbröd, och det var på ett ungefär den första majdagen det.

juni juni

Läste nyligen att människor har mindre chans att lyckas med sina utmaningar, t.ex. som att hålla nyårslöften, om de berättar om sina planer för någon. Med tanke på att jag i början av förra månaden sa att jag skulle göra två feministkalenderinlägg under maj i.o.m. att jag missat april, och vi idag trätt in i juni och jag har plötsligt tre kalenderfeminister som står i kö för att bli presenterade, så borde jag kanske förstå bättre än att utmana ödets nyck eller självets disciplin eller vad det än är som avgör och inverkar, men vi kan väl säga som så att jag fantiserar om att göra juni till en riktig bloggmånad.

Mellan mina hjärnhalvor hade jag bollplankat fram en liten hop med idéer för vad jag kunde blogga om, men sen fick jag en notis om att någon hade svarat på en tweet där jag delat denna intervju med en ung feminist. Tweeten jag emottog var… ja, vad ska jag säga? Spontan, kan vi väl eufemisera! Så jag ska prata lite om den konversationen istället.

20150601_sugkuk

Innan jag kommer till saken så vill jag bara för säkerhets skull påpeka att det ingalunda var så att denne person var ute efter att hitta vänner, ifall någon missat det. Han var inte vänlig alls, och ifall nån bryr sig i att kolla in hans twitterflöde (som jag gjorde, innan jag svarade) så kommer ni märka att han inte tycks ha något intresse av att nånsin vara det, heller. Utöver det så leder förstås ett antifeministiskt uttalande mig till att förmoda att han är en antifeminist, och dravel i ordalag som ”moder Sverige” signalerar också att det är någon med nynazistiska och/eller xenofobiska drag (seriöst, vem fan annan använder sådana uttryck utan tillstymmelse till satir?), och varken av dessa attityder är något jag känner mig nödgad att låtsas uppskatta eller vara intresserad av. Eller så är han varken av dessa saker utan bara ett typiskt troll som var ute efter att endera provocera eller spy galla. Oavsett, så kände jag inget behov av att vara artig eller orka plocka ner och dela ut en av mina fucks to give från hyllan i mitt jag-bryr-mig-lager.

I detta inlägg hade jag tänkt skriva en presentation av typer av mothugg som dyker upp när feminism är på tapeten och vilken befängd desperation det tyder på när folk inte ens yttrar belägg för sina aversioner utan bara agerar utifrån något generellt ogillande som de inte bryr sig i att förklara, antagligen för att de inte kan, och hur mycket mer det beteendet berättar om dem och deras rädslor och vad fan annat än det gör om feminismen;
en kartläggning över hur den där typen av reaktioner bara ännu starkare bevisar att feminism behövs, t.ex. när en diskussion börjar med att någon uttrycker negativitet till feminism och avslutas med att samma någon tar till en eller annan typ av objektifiering, ex. hänvisande till sexuella akter som en kvinna ”nästan” kunde duga till;
en analys av hur oerhört långt vi är ifrån den civilisation vi så gärna vill tänka vi befinner oss i när f-ordet eller jämställdhet inte kan nämnas utan att någon blir så uppretad att de inte kan motstå att försöka nedvärdera den personen med illvilliga förhoppningar om att få hen att känna sig misslyckad eller dylikt motsvarande;
en ventilation av hur bedrövligt och beklagligt jag tycker att allt det där är, att det så ofta dyker upp nån som försöker göra grejer personliga så fort hen inte är ense med nån om vad som helst nu för tiden, att det finns så många floppmänniskor som bara inte kan vara som folk. (En underskattad dygd, känner jag.)

Men nu skippar jag allt det för den där korta versionen, för en till sak slog mig och nu orkar jag bara inte gå in på det jag tänkt på tidigare så värst djupt som jag innan ville. Inte på så sätt att jag känner mig uppgiven eller nedslagen eller nåt sånt, men jag är upptagen med att fundera om jag kanske borde ha tagit det här hårdare än jag gjorde. Jag skrattade ju egentligen bara alltigenom det.

Den där lilla konversationen är inget ovanligt och den är inte heller något ”extremt” i dag. Jag har definitivt varit med om värre saker i offentliga forum. Andra har varit med om tusentals gånger värre saker och utan tvekan lika många gånger fler.

Detta betyder att den där typen av konversationer är ganska normal, d.v.s. vanlig, d.v.s. tillräckligt förekommande för att vi ska tänka att de inte är särskilt nämnvärda eller att de säger särskilt mycket alls, rent av, åtminstone inte något som bör tas på allvar. Säger inte även det en hel del ändå? Jag menar oavsett ämne. Men visst för fan, särskilt angående feminism för särskilt inom det området händer det ju. Låt oss inte lura oss själva där.

P.S. Kan tillägga att jag var en tid lite rädd och nervös för att dra uppmärksamhet till detta p.g.a. eventuell antifeministisk och personlig backlash. Sen tänkte jag NO RAGRETS och retweetade och skrev detta inlägg. Men med risk att vara hemskt upprepig: Att jag ändå var rädd visst säger något det med.

jånä

20150522

Hej hej från jobbet! Detta är vad en bildredigerare ibland passar på att göra då hen tar lunch — redigera egna bilder. Idag är krönikefredagen min tur och denna gång skrev jag om dialekter, d.v.s. tungomål, vilket förstås är orsaken till min grimas: Naaleis mangleis.

I krönikan nämnde jag ett fåtal exempel på mina favoritord som råkar vara dialektala och jag hade gärna efterlyst andras om det bara fanns något slags kommentarssystem på sajten. Så jag frågar här istället utifall att nån hittar in hit också — vilka ord och uttryck (dialektala eller ej) gillar ni?

hittat

Åkte upp till Katternö över helgen, hittade bl.a. blommande kabbeleka i den vårligt återkommande plätten våtmark vid utkanten av skogen. Planen var att jag idag igen skulle ha åkt norrut till mina hemtrakter men det blev inte av, så nu halvligger jag istället slappt i soffan och förundras över all denna tid som plötsligt uppenbarade sig. Jag kan inte påstå att mitt agenda varit fullspäckat på sistone, det är så sällan det, men jag har ändå knappt hittat nån egentlig tid för att försvinna in i mig själv och/eller soffdynorna på länge.

Nåt jag däremot har hittat mycket av på sistone är andrahandsfynd, förstås på loppis men också via en stor container. Den står på innergården vid jobbet och i den har folk dumpat sina grejer i ett par dagar nu. Har hängt över kanten där och inspekterat med mitt bästa hököga både igår och idag, en del av det jag fått syn på har fått komma hem till mig, men de sakerna får kanske presenteras i ett eget inlägg. Är så jäkla NÖJD över att få tag på saker helt gratis och sånt som annars skulle ha slängts, och dessutom (främst) sådant som jag ändå tänkt att jag borde införskaffa. I synnerhet för att jag är så mycket förtjust i saker som har en historia, även om jag inte känner till merparten av den. Kanske särskilt då, egentligen.

Det är så lätt för mig att (både bildligt och bokstavligt) ta till mig gamla saker oavsett hur slitna de är och hur onödiga de än vore för mig, det är inte sällan jag fäster mig sentimentalt till sådant jag inte har någon egen relation till som skulle förklara sentimentaliteten, men bara för att jag ser att de inte längre är… ja, bara för att ingen annan tydligen har sentimentala band till dem, antar jag. Det är väl kanske nån typ av kvarleva från barndomen det där, en variant på att tycka synd om livlösa objekt. Så faktumet att det i min lättilgängliga närhet står en container full med gamla prylar och jag ändå inte länsat den fullständigt måste ändå kunna klassas som någon typ av självdisciplinerad personlig utvecklingsbedrift! ⭐ pour moi.

Hittade en gammal dagbok. Omslaget i blått plast med en stiliserad björkstam på. Gissar att den kan ha varit tillverkad på 60-talet. Fortfarande låst bakom ett hjärtformat hänglås. På utsidan av de stängda bladen, alltså på kanten, så hade ägaren skrivit ”Pelle” på ett par ställen. På baksidan stod hennes fullständiga namn, men nu låg den i en container fylld med saker folk klassat som skräp. Det är nog nånting så vemodigt med det, och jag antar det är lite så jag känner inför de flesta gamla saker som slängs.

Jag bor jättenära mitt jobb och ser samma innergård från balkongen. Under tiden jag skrivit det här har containern förts bort. Med den åkte dagboken, som fick förbli hennes egen privata.

sköna maj, välkomnad

20150501_00120150501_002

Första maj hade jag blivit bjuden till en villa (i den finlandssvenska betydelsen sommarstuga, då), vilken omgiven av tallar och granar blickade ut över Oravaisfjärden.

20150501_003

Vad jag kan minnas var detta första gången jag på riktigt besökt Oravais, det vill säga med avsikt att se något av stället också och inte bara stanna på ABC på väg till/från Vasa från/till Katternö. (I och för sig befann jag mig också där i vintras för att titta på Byarevyn, men är osäker på om det kan räknas som riktigt turistande trots att det helt klart passade in i kategorin kulturupplevelse.)

20150501_004

Ena värden, Alfred, på väg ner för trappstegen som (via en bastubyggnad) gick ner till vattnet.

20150501_00820150501_00520150501_006

GANSKA FINT VAR DET DÄR.

20150501_00720150501_00920150501_010

Ja, på väg upp tillbaka då. (Ursäkta att bildtexterna tycks bli så oinspirerade ikväll, mitt huvud har formuleringsproblem och jag är lite stressad över att jag borde gå och lägga mig också. Men en bild säger mer än tusen ord, va? Floskeln håller än, väl?)

20150501_01120150501_012

Den andra värden Luzilla startade grillen vilken sedan kröntes med bl.a. små champinjoner fyllda med fetaost och creme bonjour med gräslökssmak. Brukar vara något skeptisk till svamp ibland (Vad är de ens? Inte djur, inte växt. Uppenbarligen onaturliga.) men verkligen inte denna gång — succésvamp! I folieknyttena fanns förkokt sötpotatis i bitar med lite smör och creme bonjour, har bara gjort sådana med potatis förr men den söta bataten passade kanske ännu bättre med salt halloumi. Och på tal om ny mat: tidigare på dagen presenterade Luzilla mig för vegetarisk rom, d.v.s. tångkaviar, något jag aldrig testat förr och inte visste att fanns. Jag som förut när jag ännu åt djur aldrig blev något riktigt fan av fisk-/havssmaken tyckte nu att det var riktigt gott och dessutom roligt att uppleva den smaken igen! Det var några år sen sist.

20150501_013

Min vana trogen tassade jag omkring och knäppte bilder medan andra jobbade. Faktiskt tog jag så många bilder den här dagen att jag ska dela upp det i flera inlägg, så det får bli paus här! Nästa inlägg kommer innehålla ganska många DJUR.

(Ifall du också anser att det där är en mycket duglig och fungerande cliffhanger är jag säker på att vi endera är eller kunde bli goda vänner du och jag.)

en lista för månaden maj

20150501_majlistan

Ratata presenterade en majlista som jag nappade tag i.

Vad är ditt mål under maj månad?

Har inget specifikt mål men visst skulle det vara trevligt om jag kanske äntligen lyckades med att nedskala min garderob avsevärt, sådär som jag ibland brukar göra små ansatser till. Övervägde en stund att göra det till ett riktigt mål men sen kom jag ihåg hur fullkomligt utmanings- och tävlingsoinriktad jag är. Enklaste sättet att få mig att verkligen inte vilja göra nånting är att säga att jag borde eller måste. Tyvärr funkar den omvända psykologin inte andra vägen.

Vad kommer du vara beroende av?

Skulle gärna vara så pass duglig i hjärnan att jag här hittade på något mera spännande än koffein, nikotin och läppomada, men… Koffein, nikotin och läppomada.

Vad står det i ditt första inkomna sms för maj månad?

”Allt är nog bra, o tänkt faktiskt att fan va dum ja e som ringer åt dig mitt i natten. Men ja saknar våra små pratstunder.” — från en gammal kär vän som ringde på vappennatten då jag precis hade somnat (ty jag = PaRtYaNiMaL), så jag svarade inte och fick sen dåligt samvete och textade honom för att kolla att allt var okej. Vi har inte pratat på över ett år så jag tyckte det här var jättefint och blev ganska sentimental, och extra roligt i och med att jag hade tänkt på honom tidigare på kvällen eftersom jag såg någon som påminde mig om honom. Telepati!

Hur ser en typisk maj-morgon ut för dig?

Är inte en morgonmänniska så den tiden på dygnet brukar vara ganska kort. Ungefärligen är det väl så att jag stiger upp, kissar, borstar tänder, byter om från nattklädsel, sminkar mig lite, dricker kaffe, åker ner i hissen, emottas ibland av småfåglar då jag går ut på gården och slänger i så fall lite brödsmulor åt dem, går till jobbet. Sen vaknar jag långsamt. Att dricka kaffe här hemma är relativt nytt, tror det gör mig lite piggare vid anländandet till jobbet men tar en kopp direkt jag anländer till jobbet också. Att mata småfåglar borde jag egentligen kanske sluta med för det finns ju mat i naturen nu men det är så svårt för de känner fasiken igen mig och flyger fram till mig och skväker sött.

Kommer något hända denna månad som aldrig hänt tidigare?

Inte mig veterligen, inget stort i alla fall. Ikväll ska jag förvisso gå till Doo-Bop för att lyssna på min kompis Carla sjunga med två andra begåvade sångfåglar, och det har jag inte gjort förr så det är ju minsann något. Också tips för Vasabor!

Vilka låtar finns på din spellista för maj?

Tror inte att jag lyssnat på någon musik ännu den här månaden! Men nyligen hittade jag ett band med det ypperliga namnet Cool Ghouls, tyckte de lät bra och våriga/somriga, så säkert blir det en hel del av dem.

Är det något du vill ha mindre av denna månad som du hade för mycket av förra månaden?

Trötthet, alltid trötthet. Och prestationsångest/skrivkramp.

Är det något du vill ha mer av denna månad som du hade för lite av förra månaden?

Sömn och zen. Kan aldrig ha för mycket sömn eller zen. Mera ork att genomföra mina idéer skulle också vara helt okej. Vill även ha mera parkhäng, så alltså mera energi, varma kvällar och trevligt sällskap.

Smider du redan planer inför sommaren?

Nej, inte direkt, är inte riktigt den planerande typen. Enda fastslagna planen är att jag ska träffa min vän Anna, som jag känt sen vi var små kultingar på dagis, med hennes pojkvän och BEBIS. :’) Fantiserar också om att eventuellt bygga en koja.

Bästa drycken i maj?

Ingefärsöl! Särskilt sådana som inte är så fräna som en del brukar vara. A Le Coqs Extra Ginger är exempelvis mild utan att bli blaskig och ändå med framträdande smak av ingefära. Lite som en blandning av mjöd, öl och ginger ale.

20150507_gingerbeer

Vad är det finaste någon sagt åt dig hittills under månaden?

Kakan gav mig fin feedback för gårdagens krönika som jag blev jätteglad för! Alfred (som var lullig, ska väl tilläggas för rättvisans skull) sa att jag är den coolaste personen han känner men det vill han kanske inte att ska vara särskilt känt så låtsas att ni inte läste det. INTERNET SA ATT JAG I MEDELTAL SER TYP UT SOM EN TJUGOFEMÅRING! Det sa i och för sig även att jag ser ut som 45. Men också som 21 då jag ler så I’m not holding any grudges. *ler*

Vad hoppas du att någon ännu kommer att hinna säga åt dig innan månaden är slut?

Hjälp. Jag vet inte. Det kan vara lite vad som helst, typ att GODA NYHETER, PATRIARKATET HAR FALLIT, eller HEJ VÄRLDEN NI LEVER I FRED 4-EVER FR.O.M. NU, eller VI ERBJUDER DIG EN ABSURT LYXIG MÅNADSLÖN FÖR ATT TYP GÖRA NÅGOT DU ANNARS ÄNDÅ BARA GÖR FÖR SKOJS SKULL, eller HÄR ÄR EN HEMLIG GIGANTISK OCH SUPERBILLIG LOPPISHALL SOM DU FÅR FÖRHANDSBESÖKA HELT SJÄLV INNAN ÖPPNINGEN! Ni vet, ganska basic stuff. Sånt som alltid ändå händer varje dag.