Kategori: dokumentation & situation

Vecka 27

För att komma igång med bloggandet tänkte jag hämta inspiration från semester-Ellen (härmade t.o.m. hennes rubrik rakt av, inser jag nu) och göra en kvick summering av juli hittills. Och jag var riktigt pepp på det så länge jag nattade Blenda, men så känns det så övermäktigt nu när jag väl redigerat bilder och satt mig vid skrivbordet för att sammanställa. Så vi tar bara den första veckan istället!

Processed with VSCO with a6 preset

1:a juli. Vi kastade oss (eller okej — JAG kastade oss båda) på sängen och tittade på YouTube på mobilen efter duschen/badet. Blendas lockar kommer alltid fram när håret är blött eller fuktigt. Nu har hennes lugg börjat krusidulla ihop sig ibland också och jag tycker det är så sabla GULLIGT.

Processed with VSCO with a9 preset

2:a juli. På jobbet. På vessan. Har ett vagt minne av att jag hade någon tanke bakom en spegelselfie men det kan hända att det bara är en önsketänkande efterhandskonstruktion. Väldigt omodernt med bathroom selfies, är det inte? Man ser dem allt mer sällan. Eller JO, nu kom jag på det! Jag skulle visst dokumentera mitt hår. Har bytt till schampotvål istället för flytande, inledde med att testa aleppotvål som jag hört mycket gott om. (Stod också och klämde på en tvål som doftade ägg och öl, mm. Obs ej ironisk. Kände dragning.) Här hade jag tvättat håret med den en gång, tror jag. Var i ärlighetens namn lite besviken först men nu tycker jag det börjar ta sig.

Processed with VSCO with a6 preset

3:e juli. En moder med sina förstfödda. Postade den här på instagram och då utspelade sig en kort dialog mellan mig och min syster i vilken hon refererade till Selma som SVANSBARNET. Mycket bra, mycket bra.

Processed with VSCO with a9 preset

Jag fick väl dåligt samvete och ville också ta bild med Myra, vår kära pälsräka. Ville också visa upp dräkten jag hade loppat samma dag, men den syns ju inte så bra här meeen har ändå visat den förr så.

Processed with VSCO with a9 preset

En annan med ny dräkt var Blenda! Hade sytt klart hängselbyxorna samma dag. Tyget fick jag från en collegetröja jag köpte på loppis.

Processed with VSCO with a9 preset

Vin på Venn med en vän! Anna!

Processed with VSCO with a6 preset

4:e juli. Another day, another barnvagn. Eftersom vi ska åka på en resa snart så har jag plöjt igenom en del begagnade resevagnsannonser. Vi ville ha en smal så att den ryms bra i kollektivtrafiken och med nedfällbart ryggstöd så att den är tupplurskompatibel, bland annat. Tror denna ska funka bra! (Förstår bara inte varför resevagnar har såna små hjul?!) Här hade vi precis hämtat den. Och Blenda… hon hatar inte att provåka olika vagnar, nej.

Processed with VSCO with a9 preset

Pioner. Älskar pioner. Vem älskar inte pioner? Fiskade upp några ur rabatten, de hade slagit ut i blom nära marken.

Processed with VSCO with a6 preset

5:e juli. Åt ute. Blenda är ganska kul att plocka salladstallrikar med nu, även om just detta salladsbord var aningen torftigt just denna dag. Hon har så väldigt många åsikter nu för tiden om vad hon vill och inte vill ha! Lyxigt då, även för oss föräldrar, att ha en massa skålar att välja smaker ur.

Processed with VSCO with a6 preset

Så länge Alfred nattade Blenda tog jag ut katterna. Kul sällskap, som ni ser. Cirka 80 % av tiden man är ute med katterna går ut på att titta på när de tuggar i sig gräs.

Processed with VSCO with a6 preset

6:e juli. Blenda har börjat intressera sig för matlagning (hon kokar en massa grejer i sandlådan) och här assisterade hon mig när jag fixade (vegetariska) ugnskorvar. Tandpetarna är till för att hålla ihop korveriet som tenderar spricka så lätt.

Processed with VSCO with a6 preset

Vi gick ut med katterna och jag hade… en… frisyr… (Varför ser jag ut som att jag har krapula där när det var först några timmar senare som jag drack vin med Maria och Elsa?? #foreshadowing) Men Blenda var cool i sin retro Finn-Lassie-jacka som vanligt, hon gillar den så mycket och vill alltid använda den. Helst ska den vara stängd också. ”Jacka” är ett av de ord hon kan nu och säger ofta.

Processed with VSCO with a6 preset

Allt var frid och fröjd då Beblund plötsligt beslöt sig för att rymma. Mycket beklagligt.

Processed with VSCO with a6 preset

The Call of the Leikkialue. Det var för övrigt Eino Leinodagen så därav flaggningen.

Processed with VSCO with a6 preset

7:e juli. Blendushka inledde dagen med hörselskydd och ryskt leksakspianoklink. Ibland komponerar hon faktiskt riktigt vackra melodier med lilla röda Vija.

Processed with VSCO with a6 preset

Dagen fortsatte i sandlådan ute på gården. Ursäkta att det blir så mycket Blenda här men what u gonna do, det är min blogg och ärligt talat är det ju främst henne jag vill minnas från den här tiden så då blir det som det blir. Det kommer förstås avta i takt med att hon blir äldre. Alltså inte min vilja att minnas henne (duh) men hennes förekomst i bloggen. Nu just är hon i en sån KUL period att jag bara vill dokumentera allt.

Processed with VSCO with a7 preset

Jag gjorde ett gulligt fynd i pionen. Blenda kallar förresten alla sniglar för ”DÄJJJ”, känt från slutordet i sången Lilla snigel. Men nu är detta förvisso inte en snigel utan en snäcka, men… det slipper vi förstås tänka på ifall de husprydda blötdjuren hur som helst alla ska heta däjjj hos oss.

Processed with VSCO with a6 preset

Mot kvällen var vädret soligt och varmt och vi gick ut igen, denna gång till en större lekpark några hundra meter nerför gatan. Även den sandlådan är populär.

Processed with VSCO with a6 preset

Sen lockade vi barnet från sandlådan (läs: lyfte bort under protest). Vi försökte förvilla henne bland träden.

Processed with VSCO with a6 preset

Tittut!

Processed with VSCO with a6 preset

Är det inte ganska knäppt ändå att där springer en liten person bara sådär? Som man kan ropa ”Fånga pappa!” åt och så gör hon det, gladeligen. Liksom hur gick det till?? Varifrån kom du?

20190707_balsamin.jpg

Hittade en plätt med jättebalsamin och eftersom den är en skadlig, invasiv art så plockade jag ett stort fång utan dåligt samvete. Helst borde man väl dra upp dem från rötterna.

Processed with VSCO with a6 preset

Alfred knäppte detta familjeporträtt när vi kommit vidare på vår promenad. Det är märkligt men det var som att Blenda ville sätta sig och titta på havet. Hon blev ledsen när hon verkade få för sig att vi skulle åka förbi det glittrande blå utan att stanna. Nu syns inte havet på bilden men lovar det är där, bakom vassen.

Processed with VSCO with a6 preset

Och vidare gick vi. Nånstans på vägen tappade vi dagens Vasablad, men jättebalasaminfånget insvept i reklamblaskan hängde med.

Processed with VSCO with a6 preset

Nere vid simstranden såg vi svanar. I övrigt folktom strand, förutom två personer som gick för nära strandbrynet så de skrämde iväg två andra svanpar när de skulle ta bild på dem. Kan störa mig så på såna människor, som inte visar någon hänsyn. Det här var förstås en ganska liten förseelse men ändå. Låt djuren få lite jäkla lugn och ro. Tänker ibland på en ytterst korkad karl som stod och bankade argt på glaset till björnarnas hus på Skansen när vi var där för några år sen. Önskar jag hade sagt något. Vem fan beter sig så? Bara idioter. Bara riktiga riktiga idioter.

Processed with VSCO with a6 preset

Och sen blev det natt! En ny måndag och ny vecka grodde i horisonten och denna söndag vecka 27 avslutades med ett av mina favoritväder — dis.

Hälsningar från soffbråtet

20190703_sofftrio.jpg

Hälsningar från soffbråtet! Här ligger vi och slöar, jag, Selma och Myra. Under mitt huvud en barnbok samt tygrester från hängselbyxorna jag sydde klart åt Blenda i dag. Ska visa dem snart! Ska bara bestämma om jag ska sy på en framficka eller inte. Kanske pressa nån söm, om jag inte fortsätter vara för lat.

Har haft en RIKIGT bra dag. Sov i evigheters evighet och fick INTE huvudvärk (ett gosh darn mirakel säger jag!!!), pysslade med hängselbyxorna och påbörjade sen ett NYTT par byxor och fick känna mig både kreativ och produktiv, lockade sen ut Alfred och Blenda på ett framgångsrikt loppisbesök och i kväll har jag gått ut på ett par glas vin med Lindholm som sommarfåglar i Vasa igen. Lyckat recept!

På loppiset fanns erbjudandet att fylla en påse med kläder ur en enorm hög och betala 5€ för alltsammans. Så jag plockade på mig en del plagg för tygens skull — är ganska inne på att sy kläder åt Blenda nu och på loppisar kan man ju hitta intressanta tygstycken som räcker till att göras om till plagg åt en liten toddlare. Som exempelvis det senapsgula som skymtar under Myra på bilden ovanför, det är en kjol som jag endera ska använda själv eller sy om till något annat åt en mindre person. Tänker att ett set med en enkel t-shirt och ett par matchande byxor i så fall kunde vara fint.

I samma klädhög hittade jag ett hemmasytt tvådelat bomullsset som jag inte ens provade på loppiset eller knappt ens gav en ordentlig titt, men bara stack ner i påsen för att jag drogs till den, gick på magkänslan. Först blusen, tänkte att jag kan ju sälja den vidare eller skicka tillbaka den om den inte passar alls. Sen när jag grävde vidare i ett annat hörn av högen dök kjolen upp, så då stack jag ner den i påsen också. Och nu har jag plötsligt en dräkt med hellång kjol, fjärilsärm och bred gräddvit knypplad spets.

20190703_draekt.jpg

Som passar! Den ska jag spara och använda. Till exempel när jag vallar en skock svarta lamm.

Imorgon ska jag jobba halv dag och eftersom jag är ledig på fredag blir det helg för mig redan tills morgondagens eftermiddag! Då ska jag sy vidare på det andra paret byxor jag redan påbörjat åt Blenda. Och kanske låta nästa lilla hanterbara projekt arbetas fram i huvudet under tiden? Hoppas det! Längtar!!

Förresten! Hallux valgus! Vet ni vad det är? Det är när stortån ändrar riktning och börjar skjuta in mot de andra tårna. Då kan en slags knöl bildas på insidan av foten, vid sidan av stortåns ”knog” eller hur man ska säga. Jag har haft det i ganska många år nu, men för det mesta har det tack och lov varit smärtfritt så länge jag använt bekväma skor. Däremot har jag ju lidit av komplex för mina fötter och inte velat använda sandaler eller gå barfota. Hatar att man om somrarna ofta använder skor utan strumpor och så går man hem till nån och så måste man ta av sig skorna och så går man omkring där med FÖTTER SOM ÄR ÄCKLIGA.

Men så häromkvällen, precis innan jag skulle sova, så råkade jag snubbla över informationen att det finns nån slags skena som man kan trä på tån och ha över natten och att detta då skulle kunna förbättra tillståndet. Stretcha tillbaka tån liksom. Om hallux valgusen inte gått jättelång — jag vet inte om min gjort det men hur som helst så tänkte jag att JA det ska jag testa. Blev så pepp! Hur pepp? Jo så här pepp att:

Sen på natten drömde jag att jag gick barfota, och det var en STOR GREJ FÖR MIG även i drömmen, och jag tassade på bland MASSOR av folk och JAG KÄNDE MIG SÅ JÄVLA SJÄLVSÄKER hahaa. Sån bra fiilis i den drömmen. En försmak på mitt nya liv helt klart!!

En kommentar

Fisk som en nötkärna

20190616_ros

Alfred retade mig för att jag tog influencerbilder som att jag låtsades samarbeta med stora amerikanska tidsskrifter, hehe. Jag tyckte ju bara att det såg fint ut med den lilla romantiska rosenkvisten mot det grafiska mönstret på väskan, men nu kan jag ju inte annat än tänka att det kanske ser tillgjort ut ändå. Som sånt där trams folk postar på Instagram nu för tiden när vi plötsligt bryr oss i märken och branding igen. (Hur gick det till? Jag var så säker på att vi lämnat det bakom oss.)

20190616_blenda

Hur som helst. Det var i söndags på förmiddagen och nån av nattens eller den tidiga morgonens gäster i parken hade knyckt loss ett par kvistar från rosenbusken och lämnat dem på marken. Jag tog med dem hem, satte dem i vas. De har vissnat nu och [– dramatisk paus –] DET HAR JAG MEEED.

För sen mot kvällen fick jag ont i halsen och nu är jag förkyld och uslig. Blenda också. Trist att dagisåret ska avslutas med sjukdom, lika som det inleddes och mestadels passerade. Precis när jag trodde att det värsta var över och att vi åtminstone skulle kunna pusta ut under hennes sommarlov. Det börjar bli ganska tröttsamt. När ska våra immunförsvar tuffa till sig?

Kommer på tal om det aldrig förstå mig på folk som säger att de är ”så sjuka” men ändå går de omkring, uträttar grejer, jobbar fast säger att de ”försöker ta det lugnt”. Hurdå? Liksom genom att hänga en pashminasjal lite lojt över axlarna eller? Skippa maratonträningen den dagen? Efter jobbet koka en mustig soppa med massa vitlök och ingefära och tycka det är avslappnande där de står (STÅR!) och rör om i en timme ELLER? De kan andas genom sina näsor och raglar inte omkring som en döende fisk med spruckna läppar. De orkar stå upp och tycks inte bli yra och genomsvaga när det gått två minuter sen de sist suttit ner. De är inte konstant lite klibbiga av svett. De har inga illröda näskransar av sönderfrätt hud från allt snytande, heller.

Nej fy fan, jag blir provocerad, det märker ni ju. Men så är jag väl ganska vresig på grund av sjukdom också men ändå. Det känns så pissigt att ta sjukledigt och vara allmänt meningslös för att man ÄR så pass sjuk, när andra som är ”så sjuka” ändå klarar av att fungera ganska som vanligt. Jag vet inte vad det kan bero på att det är så men jag kan säga att det belyser verkligen ens egna floppighet och det frusterar mig som fan att folk ställer till det så för dem själva och för andra (läs: mig). BUHU. Men sjukledigt tar jag ju i alla fall. Varför kan ni säkert räkna ut. *kippar efter andan, fjällar lite, är överlag slemmig*

3 kommentarer

Mellan hägg och syren

20190606_syrenerna

Hittills varje dag denna månad har jag bestämt tänkt att jag ska blogga. SKA. Har haft innerligt storslagna planer om att skriva om sånt som sannerligen är småsaker. Det kan ju inte vara så svårt, eller hur? Men det är ju ett återkommande fenomen, det där, ett som det sällan blir nåt av. De första fem dagarna i månaden så kom jag mig inte ens för att börja, inte ett ynka ord knackade jag ner. Hur uselt? Men på den sjätte smäller det! Fast ganska knaggligt.

Jag har märkt att jag ofta kommer av mig i mina inlägg för att jag nosar på ämnen som jag tycker att kunde bli egna inlägg. ”Det där sparar jag tills imorgon”, tänker jag. ”Då kan jag fixa bilder, tänka igenom det och bara utföra det bättre”, intalar jag mig själv som en jävla lättlurad pajas. Sen kommer jag ju aldrig så långt på grund av omständigheter och personlighet och plötsligt har det gått för lång tid och allt det gamla, redan förberedda känns irrelevant. Lite som kokt potatis som man sparar för att steka nästa dag och så hamnar de bakom en stor burk yoghurt i kylen och där ligger de då och kallsvettas i en vecka. Ja ja, det där var väl inget nytt egentligen, det är bara det att det har hänt så ofta att det finns i huvudet mitt nu och ville inte lämna mig ifred.

Med det sagt så vill jag ändå berätta, eller mer nämna i förbifarten, att vi börjat riva inredningen i det lilla rummet invid köket som i bostadsannonsen kallades för pigrummet. Det ska bli Blendas rum och bakom möblerna vi skruvade ner hittade vi spår från forna inneboende. Ett fysikprov, ett punk/hardcore/nåt-ditåt-zine, och ett litet skolfoto till exempel. Bara ÄLSKAR det faktum att det är en 80/90-talets tonårspunkare som bott i det rummet förr.

Mer om rummet och mina ~inredningsplaner~ får bli i ett annat inlägg. JaaaaAAAAaaaa, jag vet hur osäkert det låter. Men jag ska försöka.

I övrigt är det typ tropiskt hett här nu och golvfläkten surrar och snurrar. Skickade precis in en beställning på takfläkt till sovrummet. Köpte en begagnad i värmeslagsframmanad panik förra sommaren och 1) den var lite vind och kändes därför osäker att ha på, 2) har små klockformade glaskupor och jag gillar inte formen på dem, och 3) saknade dessutom delen som man fäster i taket och hänger den på, fast det märkte jag först efteråt. Njä, inte världens bästa köp. Nu förstår jag ju att jag hade gett upp och bara tog det som fanns, även om det kändes som en framgång då att faktiskt få tag på en när alla var sålda eller slutsålda redan. Fan jag hoppas det inte är det som är på gång med den nya. Som dessutom kostade dubbelt mera. Håll tummarna för den! Åtminstone ser den snygg och ovinglig ut på bild.

Ser fram emot helgen, både på grund av det utlovade åskvädret och på grund av ledigheten. Eller det sistnämnda har ju redan börjat egentligen. Jobbade halv dag i dag och nu är jag ledig. Känns som länge sen som jag inte haft program för helgen och ser nu fram emot att bara vara. Fast helst på ett ganska produktivt sätt, är så många grejer och projekt jag skulle vilja ta itu med eller komma lite längre på. Vi får se. Ska börja med steg ett: Jaga barnrumsinspiration på Pinterest. Lämpligt arbetslass en kväll som denna!

4 kommentarer

Blankt

20190526_blank_001

På söndagsmorgonen klockan 06:56 stod jag nere på en brygga uti en sjö i Nedervetil. Där finns ett retreat med träkojestugor ovanför marken och vi hade sovit där. Inte i närheten av tillräckligt länge, förvisso, men barnet var av annan åsikt. Ska visa fler foton men måste först bara rensa bland alla dubbelgångarbilder med motivet smala skogsstigar i mörk grönska, för er skull.

När jag gick igenom albumet insåg jag att jag är så väldigt bildmässigt förutsägbar när jag kommer till en skogsmiljö. Det fanns en fin vattenvy där, som ni ser, men det är likväl alltid skogen som jag barkar åt. Så att säga.

Jag brukar tänka att det finns strandmänniskor eller skogsmänniskor sådär som det finns kattmänniskor eller hundmänniskor. Eller finns och finns, och kanske handlar det mer om vattenmänniska än strandmänniska, men ni fattar. Hur som helst, mina mobilfoton gör det rätt tydligt vilket håll jag dras åt. Hur är det med er? Eller är du, typ, öppen slättmänniska u sick fuck? (Grips ju av skräck varje gång jag åker genom Söderfjärden.)

20190526_blank_002

Och hoppar vi över till temat textmässig förutsbarhet istället, så kämpar jag verkligen stenhårt med att inte gå in på linjen gud vad tiden rusar hjälp. Det är svinsvårt att inte halka dit, men jag vill ju inte. Inte igen. Orka vara så tjatig. Ändå är det typ allt jag tänker på.

Löste jag inte det fint? Nu nämnde jag ju det fast inte riktigt. Nu kan jag säga, utan att egentligen säga det, att jag knappt hinner med. Till stor del för att jag till kvällarna är så trött att jag fastnar i halvliggande ställning i soffan och där sipprar mina chanser till egen, ostörd tid förbi. Det har jag helt säkert också sagt förut.

20190526_blank_003

Äh ni får ursäkta hur tråkig jag är. Känner mig JÄVLA poänglös men det är ungefär som att försöka springa under vatten att skriva det här inlägget. Går så sabla motigt. Lite samma känsla som att försöka jobba med något men inte få den där ostörda, oavbrutna, odistraherade tiden, faktiskt.

Men men. Så kan det vara i denna extraverta tid av flytande jobb och öppna kontorslandskap OCH förstås en (förtjusande) ettåring här hemma då. Fast… just nu lider jag inte av nåt av dessa så jag vet inte vad problemet är. Inte ens katterna går omkring och jamar vid min stol så som de brukar så fort jag sätter mig vid skrivbordet. Det finns absolut inget som kunde störa mig nu. Så varför är det då så svårt att ta sig framåt genom denna spegelblanka ythinna? Jag är väl dessutom bara orutinerad, också. Jomen jo! Det stör. Alltid finns det nåt. 😏

Förälder på nätet

Jag fick syn på den här sammanställningen om vilka beteenden på nätet som folk irriterar sig på. Sånt gillar jag ju att gotta i för jag gillar att inte känna mig som den enda som är lättretlig! Och vi kan återigen konstatera att mammor som pratar om sitt mammaskap provocerar.

Även jag har en gräns för vad jag känner är okej att dela med mig av om mitt barn, och går nån annan över den så blir jag obekväm. På så vis kan jag ju hålla med om en del, jag förstår vad som skaver.

Fast, så tycker jag också att det är så tråkigt att för evigt hacka på hur mammor försöker navigera sin föräldraroll. Skulle (fler) pappor bete sig på samma sätt — typ sammanställa månatliga blogginlägg om utvecklingen och göra flertalet anteckningar däremellan, göra scenografi och kostym för månadsfotograferingar till instagram, rådfråga och bollplanka om barnrelaterade situationer med andra mer erfarna fäder i fb-grupper, så… ja… jag tror att det skulle vara annat ljud i skällan helt enkelt!

Men vet ni jag orkar inte lyfta den feministiska fanan mer än så i dag. För allt det är bara efterhandstankar, det som FÖRST slog mig när jag läste den där artikeln var ungefär: Åh shit shit shittt. Det låter kanske verklighetsfrånvänt (typ för att det är det?) men jag hade alltså typ GLÖMT *hur* störigt det kan vara när nån konstant babblar om och publicerar en massa bilder på sitt barn. Alltså att det verkligen verkligen kan reta gallfeber på folk! Det tänker jag inte på.

Kanske för att det verkligen känns helsjukt att föreställa sig att nån skulle bli irriterad av att se en bild på mitt barn. Hahaha! Varför det? Irriterad? Inte av *mitt barn* ändå va? Nääh, måste ha varit nån annans unge säkert.

Nu lever jag dessutom i en verklighet där en bild på barnet är det som oftast känns mest rimligt och minst provocerande att publicera. Orkar ni med ännu en poänglös självis eller närbild på blomma i mjukt ljus? Så brukar jag fråga mig. Oftast svarar jag sen: Nej, tänkte väl det.

Tänk så tur att det då råkar sig att jag fullständigt objektivt har kunnat avgöra att en bild på Blenda istället så väldigt sällan är poänglös!! Wow! Vilken enkel lösning.

Så när jag läste den där artikeln så kände jag direkt blodet stiga till huvudet i panik över att JAG BLIVIT DEN PERSONEN HJÄLP. Tänk om jag totalt bara tappat all koll och att min instagram skulle tämligen obemärkt för mig ha utvecklats till nån slags oavsiktlig altaruppställning i hennes ära!! Och alla hade bara varit för artiga för att säga nåt!

För inte är det ju ett särskilt sympatiskt drag att störa sig på barn. Men likväl. Visst minns jag nu, efter påminnelsen, hur det var innan jag fick barn och flödet tycktes fyllas av en yngre, kladdigare, klottigare generation som ärligt talat inte intresserade mig lika mycket som dess föräldrar. Sällan var det väl så spännande. (Det var ju inte ens en katt?)

Men så går det väl bara! Det ser annorlunda ut för utomstående. Som inomstående ser man det i nytt ljus och samtidigt blir man förblindad! Och glömsk.

Kanske nån ser mig som bara en tråkig mammabloggare numera men HA ha HA, the joke’s on you, jag var ALLTID tråkig!!

Processed with VSCO with f3 preset
Men det kunde vara värre, *allt* publiceras ju inte. Som den här, som dök upp i arkivet, från denna dag för ett år sen. Kolla där vilken liten guldklimp. Och sen en baby också!

Samtidigt så vill jag klämma ur allt jag kan ur det här lilla barnet (mm, mkt bokstavligt menat) innan det blivit för stort. Innan hon blivit så gammal att det känns mer viktigt att tänka mer på hennes integritet och att inte föra talan åt henne ute i världen.

Det vill jag ju inte, men jag vill ju tala OM att hon finns ändå. För alltså det påverkar ju mig rätt mycket. (Jag vet, stoppa pressarna!)

För det *är* förstås en jäkla gigantisk sak för mig — att få barn och bli morsa — som förändrat mitt liv för evigt, och såklart har jag en massa upplevelser och tankar och känslor inom/kring det som jag vill prata om, reflektera över, bolla omkring.

Det känns alldeles onaturligt för mig — som delat med sig av sitt liv på nätet sen typ bleeping alltid — att hålla tillbaka om just detta *i mina kanaler* för att ”det kan vara störigt för de som inte har barn” eller whatever orsak till deras ointresse. Vet ni? Sorry men den tanken existerar knappt ens i mitt medvetande!

Förutom när jag läser en artikel som råkar nämna saken.

Fast nu håller jag visst på att glömma den igen.

20180506_gunga
Ursäkta, vad talade vi om?

Vilda tulpaner kan inte tämjas

20190422_wildtulpen

På påsklördagen tog vi en loppistur i Jeppis och där hittade jag det vårblomstrande seriegrafiet ovanför. Vildtulpaner i en trädgård i Potsdam, tryck nummer 53 av 400. Gjorde lite research och det visade sig att andra tryck i den här serien av konstnären Siegward Sprotte har auktionerats ut från 60€ och uppåt. Om jag inte missförstår det helt så har ett av dem sålts för 200€? Jag betalade dock 2€ för mitt, hehe.

Nöjd med det och lika nöjd att jag köpte tulpaner på påsk, i vårtider, i tulpantider. Tycker dessutom att trycket är väldigt tjusigt. Är det inte lite som att känna solens värme i krispig luft när man ser på det? Nästan som att man kunde se tulpanerna svaja till lite i en svag vind vilken sekund som helst.

20190421_malning

Ett annat fynd från samma skattjakt var tavlan ovanför. Den är mer anonym och jag har inte ännu lyckats luska ut vem som är konstnären bakom den. Tro mig — jag har försökt. Kanske blott en glad amatör med en utpräglad svaghet för Chagall? Att den var så chagallig var det som drog mitt öga till den, sen visade det sig att Alfred också gillade den. Den hade inget pris men vi kom överens om att är den under 20€ så tar vi den. Vi fick den för halva det, så det klassar vi som ett fynd — varifrån den än härstammar!

Jag efterlyste flera idéer och tolkningar på signaturen i mina instastories, och jag har frenetiskt googlat på många alternativ. Men no luck, alltså. Står det Lies, Lier, Lien, Lis, Lir eller är det inte ens i närheten av nåt sånt? På baksidan finns en tejpbit med summan 1600:- antecknad på, och närmast har ju tecknen ”:-” använts i Sverige. Men i Tyskland också, sa en snabb googling. Så kanske har tavlan vid något skede varit till salu i endera länder? Är konstnären svensk? Tysk? Måste undersöka vidare! Har ni förslag på var, hur och vad jag ska leta härnäst? Help a loppa out!

Inga kommentarer

Behagligt men obehagligt

20190425_hiss

Gick upp på vinden innan jag gick till jobbet i morse. Väderleksprognoserna lovade att temperaturen skulle nå 19°C och termometern mot nordost pekade redan på 10 grader klockan sju på morgonen. Därför började jag dagen med att bläddra igenom jackorna i vindsgarderoben. Dags att byta ut yllekavajen mot en tunnare yllekavaj.

Det blev för varmt ändå, förstås blev det det. Och jag provade en tunn jeansjacka men skakade den av mig och sa att det går inte, jag kan inte gå omkring i jeans när det bara är… april, hade ju varit korrekt, men jag råkade säga maj istället. Just då var jag faktiskt riktigt övertygad om att det var början av maj. Det är bara slutet av april. Och folk ooh:ar och aah:ar över vårvärmen och visst är det skönt för kroppen och själen. Psyket… där har vi en splittrad historia.

Så länge man ignorerar varningssignalerna för hur onormalt det är med fenomen som seriös ”vårvärme” på våra breddgrader — som den ena hjärnhalvan envisas med att pipa ut med jämna mellanrum — så var det en skön dag ändå. Behagligt att få en fläkt av sommaren. Såg första personen i shorts när jag cyklade till jobbet. Det var väl ändå att ta i lite, tyckte jag.

Jag jobbade halvdag. Strosade omkring på loppis direkt efter jobbet, lät det ta tid sådär som jag tycker om när det får. Cyklade hem, Blenda vaknade från sin tupplur, gjorde mat, åt. Sen gick vi ut, alla tre, till butiken och med vägarna förbi tre lekparker. De ligger inom 500 meter från vårt hem.

20190425_gunga

Mest folk var det på den längst bort, Klemetsögatans lekområde i Klemetsöparken. (Lite fantasilöst namn kan jag tycka?) Faktiskt var vi helt ensamma i de två andra. Lagmansparken, som vi ser från köksfönstret, var för ovanlighetens skull helt tom. Den på Urmakaregatan är den mysigaste av dem tre, liten och lummig. Men har inga gungor för de minsta, och inget staket ut mot gatan… om än en väldigt lugn en. En mamma med sin bebis lämnade den parken precis då vi anlände. Men i Klemetsöparken, där var det fest.

Hörde ganska mycket svenskt tal i parken vilket gjorde att jag kunde pusta ut på ett annat sätt — annars alltid lite nervös för att nån ska komma fram och börja prata finska med mig och jag ska återigen behöva hamna i en obekväm situation där jag framstår som precis lika hopplös som jag är. Men nu kände jag mig mer som hemma och då var jag inte rädd för det. Fy FAN vad jag måste lära mig finska alltså. Men HUR? Tröskeln och skammen blir ju bara högre och större för varje år. Avgrunden djupnar. Ahhh.

Jag tittade lite på de olika mammorna (fanns ett par pappor också — jag var bara totalt ointresserad av dem) och funderade om vi kunde bli kompisar. Typ parkkompisar. Lekområdesbekanta. Kunde jag bli en sån som går till parken med Blenda under våra lediga dagar? Rent av ensam? Eller, alltså, bara vi två? Vi har nästan alltid gjort sånt tillsammans alla tre. Det är trevligt, förstås, att vara där ute och faktiskt känna att vi är en familj mitt i den här verkligheten som heter världen. Men det slog mig bara att jag inte har en aning om hur det där lekparkslivet som morsa ter sig. Är det som på film? Lär man känna folk där? När man nickat och småpratat fem-sex-sju stela ord ett par dagar i veckan, några veckor i sträck, plockar nån fram en termos då och frågar ”Vill du ha kaffe?” och så vågar man plötsligt dela samma trepersonersbänk? (GUD så jag ändå avslöjar mig som en äkta finländare här, haha.)

Hur som helst, jag tänkte att det kunde vara trevligt, det med. Kanske synd att missa sånt. Ska försöka gå till parken mer, såväl på tumis som en trepersonersfamilj, bestämde jag mig glatt för. Det var en glad stund. Gladde mig åt att jag imorgon ÄNTLIGEN ska träffa Elsa (och Signe!) igen. Gladde mig åt att jag trots klimatångesten känner att jag tinar upp och vaknar ur min dvala. Gladde mig åt att det börjar kännas både möjligt och rimligt att ta sig ut ur sitt ide.

Sen gick vi hem och på parkeringsplatsen utanför butiken fanns fortfarande en stor, smutsig snöhög. Uppe på den brunvita snön klättrade tre barn — alla med bara ben och bara armar. Det var en sådan surrealistisk vy. Som ett sånt där typiskt kollage som brukade cirkulera på Tumblr för sisådär sju, åtta år sen. Bakgrund från en bild, människor från en annan. Två olika kontexter sammansatta till en. Jag blev helt hänförd och bara stirrade. Nändes, ångerfullt redan då, inte ta ett foto.

Och temperaturen? Den nådde 22°.

P.S. Jag tog förresten häromdagen ett test som gick ut på att rangordna klimatsmarta val enligt effektivitet. Tyckte det var kul och lärorikt! Förutom att jag uttrycker det onödigt krångligt och fasen inte lyckas förmedla det på nåt annat sätt heller, så låter det väl inte jättesvårt? Tja, jag fick 32% rätt. Du då?

Glad påsk eller hare bra

Skärtorsdag! Och jag jobbar halvdag. Nu har jag kaffepaus. Varför känner jag mig alltid tvungen att nämna det? Som om nån arbetsmoralpolis skulle snoka förbi här och bara JASSÅ! TVI DIG!

Hur som helst. Efter jobbet ska jag gå och handla ingredienser till en vegerompaj som jag tänkte bjuda några kompisar på. Sen ska vi samla ihop vårt pick och pack och dra till Blåku–, ursäkta, Katternö. Vi ska stanna där över påsken. Antagligen hänga på terrassen en del och kurera våra förkylningar med naturlig solig D-vitamin.

Men va, sa jag förkylningar? Men inte kan vi väl vara sjuka IGEN? Det är ju allt jag någonsin skriver om denna Sjukvår2019?? Jodå. JOO-O-DÅ. Det kan vi.

20160507_harebra
Glad påsk då, eller som vi säger i den sekulära världen: Hare bra! 🥁🐇

Och nu har det gått flera timmar sen jag skrev ovanstående stycken. Picket är packat, packet är pickat, och vi är på väg norrut. Har egentligen inget att tillägga, det störde mig bara att inte publicera ännu ett halvklart inlägg. De tenderar samlas på hög.

P.S. Vill man träffa de smittsamt gladlynta hararna på bild får man förresten åka till naturhistoriska muséet i Riga.

Tre lördagsögonblick

Processed with VSCO with a6 preset

Morgonstund. Blenda väckte mig klockan sex och då fick hon komma över till vår säng, så låg vi där en timme, bara hon och jag. Jag gick och lade mig idiotiskt sent igår, fast jag varit sliten och mör hela dagen. Varför blir det alltid så? Men jag somnade ändå inte om. Alfred var i Helsingfors, och jag och Blenda har haft hela fredagen för oss själva. Men jag var så trött att vi gjorde ingenting. Orkade inte ens gå och handla. Men tömde ur garderoben i tamburen på de tjockaste vinterplaggen. Tog Blenda på ryggen i sele och bar upp högen med kappor och jackor till gardoben på vinden. Bakade scones. Stekte omelett. Det var ungefär fredagen det, en bra dag om än så väldigt dåsig. Men nu var det lördag och jag bestämde att jag inte orkar vara lika slö idag igen.

Processed with VSCO with a6 preset

Morgonmål. När vi varit uppe en stund blev det dags för gröt. Faktiskt så sa Blenda till själv när hon ville ha så då gjorde jag en portion åt henne. Oftast brukar jag göra havregrynsgröt som jag skivar ner banan i, eller så gör jag den med några blåbär eller andra frusna bär vi har just då, men i dag rev jag i en bit äpple. Strödde kanel på. Rörde ner havremjölk. När jag smakade på den så tyckte jag den var så god att jag direkt gjorde en egen portion åt mig själv också. Halvvägs genom den kom jag på att jag borde ta bild för att minnas. Äpplet hade redan blivit brunt, men men.

Processed with VSCO with a6 preset

Eftermiddagskaffe. Det dricker jag nu fast inte ur en av muggarna på bilden för dem har jag ställt in i diskmaskinen. Jag köpte dem i dag, på loppis. Jag och Blenda åkte ut till den ena stora en bit utanför stan och jag hittade mest grejer åt henne, men även dessa spräckliga två som får vara med här för att färgerna stämde in så bra med de två andra bilderna. Jag ville länge att mina kaffemuggar skulle vara så stora som möjligt men jag har insett att det smakar bättre ur en mindre mugg. Det är alltid en mindre jag tar ur skåpet nu för tiden. Allra godast är det ju ur muggar i formen/storleken Arabias Teema, men jag vill inte samla på en servis. Så jag testar lite olika istället — de här betalade jag femtio cent styck för. Inte mycket, och dessutom: Vad ger man inte för en god kopp kaffe?