Esmeralda

Processed with VSCO with a6 preset

Jag skulle vilja skriva något fint och värdigt men jag vet inte hur. Det är därför jag inte publicerat det här inlägget tidigare. Jag har inte fått det rätt. Jag kommer fortfarande inte få det rätt. För jag skulle så gärna beskriva vilken självklar del av ens liv en katt som är med en i 15 år blir. Som Esmeralda.

Jag tog bilden ovanför den sista augusti då vi hälsade på i Katternö och Alfred hade plockat äpplen, ovanpå vilka Esmeralda bestämde att var en bra plats för en tupplur. Catnap. Elva dagar senare somnade hon in för gott.

Jag minns inte om det var den sista gången vi sågs, eller gången innan, som hon kom och mötte oss när vi kom in genom dörren. Eller hon var på väg men ångrade sig i tumultet och stannade upp en bit bort. Hon stod där och såg sådär vänligt förväntansfull ut som hon kunde ibland. Huvudet lyft. Svansen lite kurvad. De ljusgröna ögonen extra runda. Hon såg så förunderligt angenäm ut då hon såg på en så. Liksom nyfiket, vänskapligt, som att hon väntade på att få smita iväg med en och höra allt, berätta allt. Ännu en av hennes personligheter.

Det sägs att katter har nio liv och för Esmeraldas del kunde man säga detsamma om personligheter. Men jag vet inte om jag vill berätta om dem, inte nu i alla fall. Det de alla hade gemensamt var att hon alltid var så väldigt mycket katt. Kattkoncentrat i liten, spräcklig förpackning med fräknar på nosen. Allt skulle gå enligt hennes regler. Hon fräste, morrade, men klöste eller bet aldrig. Hon kurrade och spann och vältrade sig, krävde uppmärksamhet och klappar på magen. Var kräsen med maten, hittade alltid sina favoritplatser att sova på, älskade att leka och busa även när hon inte riktigt längre hade orken för det, födde många kullar (den första när hon var väldigt ung och det var bara en unge och hon var så stolt), jagade iväg inkräktare och försvarade Selma och Myra när de tänkte åka på stryk, men tvekade inte att fräsa ifrån och slå till Selma och Myra heller när de blev för oinbjudet närgångna, fångade många möss och sorkar och gav en fågel åt Caspian när han var sjuk. Hon var en sån rejäl kvinna i den lilla, näpna kattakroppen.

Processed with VSCO with a6 preset

Jag undrar om du hörde mig när jag sa hejdå i telefonen Esmis. Jag vet att du i så fall kände igen min röst fast den var tyst och grötig och brast.

När jag var hemma i Katternö helgen därpå, var det som att jag jämt förväntade mig höra det lågmälda klick-klick-klicket från dina klor där du brukade gå på parketten. Det var så tyst där utan det. ”Upp med svansen, Esmeralda”, brukade jag säga ibland när du gick förbi, och då brukade du lyfta på svansen. Hastigt möta min blick med dina halvslutna och då nästan leende, ljusgröna ögon. Jag saknar dig.


Ikväll tog jag en bild på Selma och Myra på soffarmstödet.

20191002_selmamyra(esmeralda)

Och det var Alfred som noterade att Myras skugga såg precis ut som Esmeralda. Öronen små, hållningen mer ihopsjunken, ryggen kutig. Till och med nackpälsen lite tufsad.

Och det kändes som att du var här, Esmeralda. Önskar att du var. ♥

Annonser

Oktobrigt deluxe

Processed with VSCO with a7 preset

Oktober inleddes verkligen å sitt oktobrigaste. Vänta nu, säger man så, ”å sitt” på det där sättet? Direkt jag skrivit det kändes det så främmande. Nåja, ni fattar säkert vad jag menar. I morse var det liksom ingen tvekan om årstiden. Trädkronor lyste röda och orangea, stora bitar av allén mitt i Korsholmsesplanaden var övertäckt av gula löv på marken, regnet smattrade stillsamt mot bilrutorna, luften var mild, men sådär rå som den blir om hösten.

Jag och Blenda fick skjuts p.g.a. regnet. Jag har tappat bort min cykelnyckel — rättelse: jag har slarvat bort BÅDA mina cykelnycklar för jag hann aldrig längre än tänka ”de där borde man ju egentligen separera på ifall man skulle råka tappa dem”, förrän jag veckan efter tappade dem. Skickligt!

Nu äter jag en tomat-linssoppa och knäckebröd med bondbönehummus (vid mitt skrivbord på jobbet). Ja, ni fattar temat. Sa nån höst eller?

Processed with VSCO with a7 preset

Vädret är ungefär detsamma som då vi åkte hem från BB för lite mer än ett par år sen. På måndag fyller Blenda två. Hon har börjat rada flera ord efter varandra, bildar satser och snart meningar. Nu är hon uppe i tre ord. Hon gav mig regin ”Mamma sitta där” häromdagen. Och då satte jag mig där. Regissören applåderade så jag är faktiskt riktigt nöjd med min prestation!

I morse när vi lämnade av Blenda på dagis möttes vi av infon att vi fått tillgång till appen där personalen kan dela med sig av bilder på barnen under dagens lopp. Hurra! Äntligen! Har ju alltid varit så nyfiken på vad Blenda gör där. Man har ju bara vetat väldigt löst, det huvudsakliga ramverket liksom — äta, sova, leka — och några strödda detaljer här och där som personalen berättat när man hämtat. ENORM kontrast mot det man varit van med — att känna till cirka varje sekund. Så detta har varit en efterlängtad addition. Jag laddade ner appen och fixade mitt login direkt jag satte mig i bilen och då jag kom in möttes jag redan av en handfull bilder som personalen laddat upp under höstterminen! SÅ ROLIGT!

Har även i dag börjat lyssna på podden Serial (*late bloomer*) och har hittills hörslat två avsnitt. Är redan alldeles betuttad och vet att jag mycket snart kommer ha utvecklat totaldille på detta.

Bra start på oktober måste jag säga. Oktobrigt deluxe.

Höstskogen

20190922_hoestskog

I dag är det höstdagjämning och i går loppade jag höstskogen ovanför, som ska hänga i fönstret i Blendas rum. Tycker det är lämpligt, oktoberbarn som hon är. Tyvärr var gardinerna för korta, men jag ska försöka lösa det. Vill gärna att fönstret ska dekoreras med blåbär, lingon och liljekonvalj, skogsstjärnor, harsyra, ekorrbär, kantareller, flugsvampar, ormbär, och och och… så vidare.

Kan nån hjälpa mig identifiera mönstret? Är så nyfiken men mina efterforskningar har hittills varit fruktlösa. Nordiskt måste det ju vara i alla fall. Antagligen 1900-talets mitt. Kunde också vara modernare men själva textilen känns äldre än så, fast vad vet jag. Tycker mönstret ser typ Stig Lindberg/Gocken och Lisbet Jobs/Josef Frank-inspirerat ut, fast med en rejäl skopa Ikea i mixen. Visst?

Hade tänkt skriva mer men det blev så sent att jag tappade pennan och hittar den inte i mörkret och tröttman. Ja ja, får väl se det som en övning i att skriva kortare inlägg. Trots att det mest beror på total hjälplöshet, alltså, jag kan inget åt det den här gången.

Vi har börjat se på Fresh Prince of Bel-Air på Netflix och det är det som kallar nu. Ta det som ett nostalgiskt litet hösttips från mig! Om ni känner för att byta ut det höstklassiska Twin Peaks-murret till en skopa fräsig, klatschig neon nu som då. Fräscht, kanske? Ja kanske det.

Höstmånad (hästmånad?)

20190831_apple

”Titta”, säger hon och stryker Pupu på magen. ”Ja titta, Blenda pajar Pupu på magen”, säger jag. Hon nickar. ”Titta”, säger hon och stryker Kia på magen. ”Mm titta, Blenda pajar Kia på magen också”, säger jag. Hon nickar. ”Ska mamma paja Blenda på magen?”, frågar jag. I halvdunklet ser jag hennes blick ändras, som att framtiden ljusnat för henne, och jag antar att mitt ansiktsuttryck också ser minst lika hoppfullt ut. Hon nickar, och så gick det till när Blenda visade oss hur hon vill bli nattad.

Så jag pajar, Blenda fnissar och myser tills att hon blir sömnig och blinkningarna långsammare. När jag frågar om hon vill blunda svarar hon ändå rappt och tydligt ”Nä”, men när jag säger att jag stannar tills hon somnat slappnar hon av och vänder sig snart på sidan för att tumla ner i sömnen.

Det här var särskilt hjälpsamt för min del. Det tycks alltid ha varit svårare för henne och mig att lyckas med nattningen än det varit för henne och hennes pappa. Mig blir hon så frustrerad och besviken på när jag säger ”sova”. Men undan för undan blir det ett tryggare ord för även oss två sinsemellan.

Där ute gnistrade fyrverkerier i den mörkblåa himlen, fast mest hörde jag bara knallarna utan att se effekterna, och jag låg kvar på soffan förbi midnatt och läste några sidor i Vi på Saltkråkan tills att ögonen blev för grumliga när vi glidit in i September. På ön Saltkråkan har familjen Melkerson precis anlänt till sin hyrda sommarstuga, och här hos oss i närheten av en annan ostligare skärgård kring samma vattensamling, firades villaavslutning. Tveksam tajming, men det kändes likväl passande.


Jag läste i dag om Second Hand September, en kampanj i vilken man lovar att säga nej till nya kläder under månadens gång. Så sjukt då man tänker på det. Hur ofta köper vi nya kläder, riktigt? Jag famlade förfärat efter mitt icke-existerande pärlhalsband att greppa tag i när jag hörde om vad löftet gick ut på. Att köpa nya kläder varje månad lät så extremt i mina öron, eller rättare sagt: att det ska krävas en kampanj (med chans att vinna priser!) för att övertyga folk att inte shoppa så mycket, kändes extremt.

Å andra sidan… jag köper ju redan det mesta i andrahand men visst köper jag också kläder ofta. I helgen köpte jag en jacka och en kofta, till exempel. Köpte jag inte en blus i början av veckan också? Jo, visst var det väl så. Tar man bort den detaljen om begagnat vs. färskt från fabriken så är jag också smittad av samma ovana som så många andra. Min höga moralhäst säckade ihop ganska snabbt.

”Men tänk om jag kommer på att jag verkligen BEHÖVER något?”, hann jag också tänka. Och redan bara den högst spekulativa diffusa idén var tillräcklig för mig för att tveka och nästan stänga ner fliken. Knycka på axlarna och bara ”Näh, det där var inte för mig, jag kan ju faktiskt behöva nåt, och jag sköter ju det där så bra annars ändå”. Ursäkta, va? Varför var jag så snabb med att vilja nappa på den sköra tråden? Varför känns det så otryggt att avsäga sig tillåtelsen att Unna Sig Något Nytt — inte ens för en speciellt lång tid utan för något så begränsat som en månad? Där har vi ju verkligen problem. Det ska inte vara svårt att avstå från att köpa nytt under en månads tid. Det ska SÄRSKILT inte vara svårt om man ändå får plocka fritt från loppis.

HERREGUD nu sitter jag här och greppar mina hittepåpärlor igen, JAG ÄR PRECIS EN SÅN SOM BEHÖVER DEN HÄR KAMPANJEN!! Inser jag precis som jag skriver det här. Moralisk häst är nu helt platt. RIP, Sir Dearmount Sparkle Fizzy Knees, eller vad nu än moralhästar brukar heta.

Hur som helst, löftet blev avlagt. Jag skrev under. Men jag undrar om det inte också var lite för att jag lockades av idén att shoppa på loppis, hashtagga det, vara ~del av något~ och känna mig bra och duktig, samtidigt som jag rättfärdigas att göra en av de saker jag gör allra helst: konsumerar.

Nej, jag undrar inte, jag vet ju att det är så. Men jag orkar inte riktigt be om ursäkt för det heller. Liten brist är mindre än större brist, i alla fall.

Torsdag är min fredag

Processed with VSCO with a6 preset

I går rumsterade och möblerade jag om lite i tamburen för cirka tionde-hundrade gången sen vi flyttade in hit för två år sen. Nu hänger den stora spegeln på väggen mitt emot dörren istället för på väggen till höger om den. Det är ovant, men jag tror det blev bättre så! Rummet känns större, ljuset i spegelbilden faller från sidan istället för bakifrån. Win-win. På kuppen fick galleriväggen en uppiffad look med en stor spegel i sig, och jag gillar det. Fick flytta om ett par tavlor och ta bort en annan som jag ändå tyckt att inte känts rätt. Och hux flux kände jag mig inspirerad igen till att bygga och kuratera vidare så vem vet vad som händer härnäst. 🤓😎

Processed with VSCO with a6 preset

I skrivande stund dricker jag kaffe på jobbet, ska bara jobba halvdag i dag, och sen ska jag cykla hem och invänta besök. Under tiden även försöka slänga ihop en pizza tänkte jag. Sen blir det picknick med några kompisar plus bebisar! Det har blivit en riktig baby boom i min kompiskrets de här senaste åren. När de är så här små så känns ett år eller två som en så stor åldersskillnad, men tänk om fem år, tio år, femton år. Just ingenting ju! Avståndet bara krymper och fortsätter likadant. Det är större åldersskillnad mellan mig och ett par av vännerna som kommer i dag än det är mellan våra barn. Väldigt roligt!

Vecka 27

För att komma igång med bloggandet tänkte jag hämta inspiration från semester-Ellen (härmade t.o.m. hennes rubrik rakt av, inser jag nu) och göra en kvick summering av juli hittills. Och jag var riktigt pepp på det så länge jag nattade Blenda, men så känns det så övermäktigt nu när jag väl redigerat bilder och satt mig vid skrivbordet för att sammanställa. Så vi tar bara den första veckan istället!

Processed with VSCO with a6 preset

1:a juli. Vi kastade oss (eller okej — JAG kastade oss båda) på sängen och tittade på YouTube på mobilen efter duschen/badet. Blendas lockar kommer alltid fram när håret är blött eller fuktigt. Nu har hennes lugg börjat krusidulla ihop sig ibland också och jag tycker det är så sabla GULLIGT.

Processed with VSCO with a9 preset

2:a juli. På jobbet. På vessan. Har ett vagt minne av att jag hade någon tanke bakom en spegelselfie men det kan hända att det bara är en önsketänkande efterhandskonstruktion. Väldigt omodernt med bathroom selfies, är det inte? Man ser dem allt mer sällan. Eller JO, nu kom jag på det! Jag skulle visst dokumentera mitt hår. Har bytt till schampotvål istället för flytande, inledde med att testa aleppotvål som jag hört mycket gott om. (Stod också och klämde på en tvål som doftade ägg och öl, mm. Obs ej ironisk. Kände dragning.) Här hade jag tvättat håret med den en gång, tror jag. Var i ärlighetens namn lite besviken först men nu tycker jag det börjar ta sig.

Processed with VSCO with a6 preset

3:e juli. En moder med sina förstfödda. Postade den här på instagram och då utspelade sig en kort dialog mellan mig och min syster i vilken hon refererade till Selma som SVANSBARNET. Mycket bra, mycket bra.

Processed with VSCO with a9 preset

Jag fick väl dåligt samvete och ville också ta bild med Myra, vår kära pälsräka. Ville också visa upp dräkten jag hade loppat samma dag, men den syns ju inte så bra här meeen har ändå visat den förr så.

Processed with VSCO with a9 preset

En annan med ny dräkt var Blenda! Hade sytt klart hängselbyxorna samma dag. Tyget fick jag från en collegetröja jag köpte på loppis.

Processed with VSCO with a9 preset

Vin på Venn med en vän! Anna!

Processed with VSCO with a6 preset

4:e juli. Another day, another barnvagn. Eftersom vi ska åka på en resa snart så har jag plöjt igenom en del begagnade resevagnsannonser. Vi ville ha en smal så att den ryms bra i kollektivtrafiken och med nedfällbart ryggstöd så att den är tupplurskompatibel, bland annat. Tror denna ska funka bra! (Förstår bara inte varför resevagnar har såna små hjul?!) Här hade vi precis hämtat den. Och Blenda… hon hatar inte att provåka olika vagnar, nej.

Processed with VSCO with a9 preset

Pioner. Älskar pioner. Vem älskar inte pioner? Fiskade upp några ur rabatten, de hade slagit ut i blom nära marken.

Processed with VSCO with a6 preset

5:e juli. Åt ute. Blenda är ganska kul att plocka salladstallrikar med nu, även om just detta salladsbord var aningen torftigt just denna dag. Hon har så väldigt många åsikter nu för tiden om vad hon vill och inte vill ha! Lyxigt då, även för oss föräldrar, att ha en massa skålar att välja smaker ur.

Processed with VSCO with a6 preset

Så länge Alfred nattade Blenda tog jag ut katterna. Kul sällskap, som ni ser. Cirka 80 % av tiden man är ute med katterna går ut på att titta på när de tuggar i sig gräs.

Processed with VSCO with a6 preset

6:e juli. Blenda har börjat intressera sig för matlagning (hon kokar en massa grejer i sandlådan) och här assisterade hon mig när jag fixade (vegetariska) ugnskorvar. Tandpetarna är till för att hålla ihop korveriet som tenderar spricka så lätt.

Processed with VSCO with a6 preset

Vi gick ut med katterna och jag hade… en… frisyr… (Varför ser jag ut som att jag har krapula där när det var först några timmar senare som jag drack vin med Maria och Elsa?? #foreshadowing) Men Blenda var cool i sin retro Finn-Lassie-jacka som vanligt, hon gillar den så mycket och vill alltid använda den. Helst ska den vara stängd också. ”Jacka” är ett av de ord hon kan nu och säger ofta.

Processed with VSCO with a6 preset

Allt var frid och fröjd då Beblund plötsligt beslöt sig för att rymma. Mycket beklagligt.

Processed with VSCO with a6 preset

The Call of the Leikkialue. Det var för övrigt Eino Leinodagen så därav flaggningen.

Processed with VSCO with a6 preset

7:e juli. Blendushka inledde dagen med hörselskydd och ryskt leksakspianoklink. Ibland komponerar hon faktiskt riktigt vackra melodier med lilla röda Vija.

Processed with VSCO with a6 preset

Dagen fortsatte i sandlådan ute på gården. Ursäkta att det blir så mycket Blenda här men what u gonna do, det är min blogg och ärligt talat är det ju främst henne jag vill minnas från den här tiden så då blir det som det blir. Det kommer förstås avta i takt med att hon blir äldre. Alltså inte min vilja att minnas henne (duh) men hennes förekomst i bloggen. Nu just är hon i en sån KUL period att jag bara vill dokumentera allt.

Processed with VSCO with a7 preset

Jag gjorde ett gulligt fynd i pionen. Blenda kallar förresten alla sniglar för ”DÄJJJ”, känt från slutordet i sången Lilla snigel. Men nu är detta förvisso inte en snigel utan en snäcka, men… det slipper vi förstås tänka på ifall de husprydda blötdjuren hur som helst alla ska heta däjjj hos oss.

Processed with VSCO with a6 preset

Mot kvällen var vädret soligt och varmt och vi gick ut igen, denna gång till en större lekpark några hundra meter nerför gatan. Även den sandlådan är populär.

Processed with VSCO with a6 preset

Sen lockade vi barnet från sandlådan (läs: lyfte bort under protest). Vi försökte förvilla henne bland träden.

Processed with VSCO with a6 preset

Tittut!

Processed with VSCO with a6 preset

Är det inte ganska knäppt ändå att där springer en liten person bara sådär? Som man kan ropa ”Fånga pappa!” åt och så gör hon det, gladeligen. Liksom hur gick det till?? Varifrån kom du?

20190707_balsamin.jpg

Hittade en plätt med jättebalsamin och eftersom den är en skadlig, invasiv art så plockade jag ett stort fång utan dåligt samvete. Helst borde man väl dra upp dem från rötterna.

Processed with VSCO with a6 preset

Alfred knäppte detta familjeporträtt när vi kommit vidare på vår promenad. Det är märkligt men det var som att Blenda ville sätta sig och titta på havet. Hon blev ledsen när hon verkade få för sig att vi skulle åka förbi det glittrande blå utan att stanna. Nu syns inte havet på bilden men lovar det är där, bakom vassen.

Processed with VSCO with a6 preset

Och vidare gick vi. Nånstans på vägen tappade vi dagens Vasablad, men jättebalasaminfånget insvept i reklamblaskan hängde med.

Processed with VSCO with a6 preset

Nere vid simstranden såg vi svanar. I övrigt folktom strand, förutom två personer som gick för nära strandbrynet så de skrämde iväg två andra svanpar när de skulle ta bild på dem. Kan störa mig så på såna människor, som inte visar någon hänsyn. Det här var förstås en ganska liten förseelse men ändå. Låt djuren få lite jäkla lugn och ro. Tänker ibland på en ytterst korkad karl som stod och bankade argt på glaset till björnarnas hus på Skansen när vi var där för några år sen. Önskar jag hade sagt något. Vem fan beter sig så? Bara idioter. Bara riktiga riktiga idioter.

Processed with VSCO with a6 preset

Och sen blev det natt! En ny måndag och ny vecka grodde i horisonten och denna söndag vecka 27 avslutades med ett av mina favoritväder — dis.

Hälsningar från soffbråtet

20190703_sofftrio.jpg

Hälsningar från soffbråtet! Här ligger vi och slöar, jag, Selma och Myra. Under mitt huvud en barnbok samt tygrester från hängselbyxorna jag sydde klart åt Blenda i dag. Ska visa dem snart! Ska bara bestämma om jag ska sy på en framficka eller inte. Kanske pressa nån söm, om jag inte fortsätter vara för lat.

Har haft en RIKIGT bra dag. Sov i evigheters evighet och fick INTE huvudvärk (ett gosh darn mirakel säger jag!!!), pysslade med hängselbyxorna och påbörjade sen ett NYTT par byxor och fick känna mig både kreativ och produktiv, lockade sen ut Alfred och Blenda på ett framgångsrikt loppisbesök och i kväll har jag gått ut på ett par glas vin med Lindholm som sommarfåglar i Vasa igen. Lyckat recept!

På loppiset fanns erbjudandet att fylla en påse med kläder ur en enorm hög och betala 5€ för alltsammans. Så jag plockade på mig en del plagg för tygens skull — är ganska inne på att sy kläder åt Blenda nu och på loppisar kan man ju hitta intressanta tygstycken som räcker till att göras om till plagg åt en liten toddlare. Som exempelvis det senapsgula som skymtar under Myra på bilden ovanför, det är en kjol som jag endera ska använda själv eller sy om till något annat åt en mindre person. Tänker att ett set med en enkel t-shirt och ett par matchande byxor i så fall kunde vara fint.

I samma klädhög hittade jag ett hemmasytt tvådelat bomullsset som jag inte ens provade på loppiset eller knappt ens gav en ordentlig titt, men bara stack ner i påsen för att jag drogs till den, gick på magkänslan. Först blusen, tänkte att jag kan ju sälja den vidare eller skicka tillbaka den om den inte passar alls. Sen när jag grävde vidare i ett annat hörn av högen dök kjolen upp, så då stack jag ner den i påsen också. Och nu har jag plötsligt en dräkt med hellång kjol, fjärilsärm och bred gräddvit knypplad spets.

20190703_draekt.jpg

Som passar! Den ska jag spara och använda. Till exempel när jag vallar en skock svarta lamm.

Imorgon ska jag jobba halv dag och eftersom jag är ledig på fredag blir det helg för mig redan tills morgondagens eftermiddag! Då ska jag sy vidare på det andra paret byxor jag redan påbörjat åt Blenda. Och kanske låta nästa lilla hanterbara projekt arbetas fram i huvudet under tiden? Hoppas det! Längtar!!

Förresten! Hallux valgus! Vet ni vad det är? Det är när stortån ändrar riktning och börjar skjuta in mot de andra tårna. Då kan en slags knöl bildas på insidan av foten, vid sidan av stortåns ”knog” eller hur man ska säga. Jag har haft det i ganska många år nu, men för det mesta har det tack och lov varit smärtfritt så länge jag använt bekväma skor. Däremot har jag ju lidit av komplex för mina fötter och inte velat använda sandaler eller gå barfota. Hatar att man om somrarna ofta använder skor utan strumpor och så går man hem till nån och så måste man ta av sig skorna och så går man omkring där med FÖTTER SOM ÄR ÄCKLIGA.

Men så häromkvällen, precis innan jag skulle sova, så råkade jag snubbla över informationen att det finns nån slags skena som man kan trä på tån och ha över natten och att detta då skulle kunna förbättra tillståndet. Stretcha tillbaka tån liksom. Om hallux valgusen inte gått jättelång — jag vet inte om min gjort det men hur som helst så tänkte jag att JA det ska jag testa. Blev så pepp! Hur pepp? Jo så här pepp att:

Sen på natten drömde jag att jag gick barfota, och det var en STOR GREJ FÖR MIG även i drömmen, och jag tassade på bland MASSOR av folk och JAG KÄNDE MIG SÅ JÄVLA SJÄLVSÄKER hahaa. Sån bra fiilis i den drömmen. En försmak på mitt nya liv helt klart!!