i måndags

dokumentation & situation

20180917_host

Vi trippade iväg mot loppis. Trotsade förkylningen för jag höll på att få spader av att sitta hemma. Den här sjukdomen verkar ha sammanträffat med en envist aktiv och rastlös fas, så soffpotatismen har varvats med en del hemmafix. Har till exempel målat en bit vägg i köket, det jag påbörjade för åttio år sedan om ni minns.

Vi har också gjort klart vår Billy-hylla. Jag har sågat bort en bit ur den för att få den att passa runt en dosa i väggen, vi har skruvat fast den i väggen så den står stadigt, kilat upp med MDF-skiva och paff där under för att passa vårt sneda golv (och jag sågade mig i fingret endast 2 ggr! Är så jävla klumpig då jag är förkyld, slår i mitt huvud cirka överallt) och Alfred har monterat skåpdörrar på den och jag har satt i hyllplan och fyllning. Ska göra ett inlägg om detta snart, bara för att visa hur det blev. Brukar vara dålig på att följa upp med resultat och dillar mest om PLÄÄÄNZ men nu så, nu har ni mitt ord.

Framför hyllan så har jag inrett en liten lekvrå åt Blenda. Den har tagit katträdets plats, som fick flytta in i vårt sovrum istället tills att det ska bytas ut helt och hållet. Hade en vision om att jag på loppiset skulle råka snubbla över en helt magnifik liten glad och färggrann men värdigt stolt matta att ha i lekvrån, men så blev det ju inte. Äsch nu måste jag gå igen. Äsch äsch.

20180917_lus

Vi granskade istället utbudet av pocketböcker. Har tänkt att jag ska bli en sådan som läser. Som jag brukade vara, innan internetuppkopplingar blev konstanta. Det var så länge sen, känns som ett annat liv.

Eller vaddå känns, det VAR ju det. Verkligheten var ju helt annorlunda. Sjukt att leva i en tid då saker förändras så jävla snabbt. Flygplanet uppfanns och inom loppet av en livstid — 66 år senare — spatserade människan omkring på månen efter att ha åkt dit i en rymdraket. Och här sitter jag och gapar bara om att internet gick från söligt och spartanskt till snabbt och ständigt. Hallå va.

Hur som helst.

Har gjort en drös fina litterturfynd på det här loppiset den senaste tiden. Idag blev det Chris Kraus I love Dick från 1997 men som alla läste cirka 20 år senare (själv blir det ännu senare), och Vladimir Nabokovs Lolita från 1955. Femtio cent styck.

Har haft Lolita i inbunden variant i flera år, men jag verkar ha gjort mig av med den under förra sommarens flytt. Kunde inte motstå att ge den ett nytt försök som pocket istället. Det är nåt med hårdpärmsböcker som ger mig prestationsångest. Eller egentligen är det sekundärt att det känns som att det förväntas vara så väldigt seriöst att läsa dem, den främsta käppen i hjulet är att det känns opraktiskt redan i tanken. Pocket är mycket bekvämare bara, ett mer vänligt sinnat format.


Det här skulle jag bara hitta på NÅN ynka avslutningsrad på när jag skrev det i måndags, men där kom jag av mig. Visst är det sjukt hur lätt hänt det är? Att grejer bara aldrig BLIR.

I måndags grinade Blenda med jämna mellanrum tills att den sena kvällen blev mitt i natten och jag hade blivit så provocerad av avbrotten att jag gav upp. I tisdags var vi på språng nästan direkt från att jag vaknade och när vi kom hem igen hade Alfred fortfarande program så jag var ensam Blenda-ansvarig, och tillfällen för att ta mig an det här med blogg kändes väldans avlägsna.

Men nu är det onsdag. Och jag vill egentligen skriva om något annat, göra ett nytt inlägg, men jag tillät mig inte. Antalet opublicerade utkast ligger just nu på 243. Jag tycker det är ganska bedrövligt och absolut alldeles tillräckligt. Ett färre i alla fall, nu när jag klickar på ”publicera”.

Annonser

inomhusdagar

dokumentation & situation

20180912_101049

Vilket weirdo höstväder vi har. I måndags gick jag ut i bara kortärmad polo (nepp, inga byxor) och tyckte förvisso att det var ganska lyxigt men också att det kändes något förlegat, lite förra månaden liksom. Sen kom åskan. Sen regnet.

I tisdags när jag och Blenda gick hem från öppna dagis svängde jag in via en butik och när vi skulle gå ut igen så bara öste det ner. Fullt ös medvetslös-öste. Blenda hölls tämligen torr trots uruselt regnskydd men jag blev däremot genomblöt, fast tyckte i och för sig att det var ganska mysigt. Helt sjukt hur det bara fortsatte att ösa ner allt hårdare och hårdare. Det var som slutet av ett klassiskt stycke där symfonin bara ökade och ökade. (Fullt ök schalottenlök.) Precis när vi kommit in genom dörren här hemma så nådde regnet sin crescendo, hela världen bara dånade.

Varsågoda för väderleksrapporten. I imperfekt dessutom.

Igår skulle vi egentligen hämta ett skåp från Katternö, men på grund av regnet sköt vi på det tills idag. I dag har Alfreds förkylning blivit sämre istället för bättre, så vi tvingas skjuta på det ännu lite till. Tills nästa regnfria dag, antar jag. Lite snopet, blir så otålig och hade peppat så inför att få plocka in saker i skåpet ikväll. Och att se hur det passar in! Men säkert bra. Det ska stå i köket.

Men jag får pyssla med annat istället, det finns ju en hel del här att bara välja och vraka mellan. Greja med bokhyllan, måla väggar. Städa. Tömma köksgolvet på grötklimpar och bananbitar — och eftersom Blenda just vaknade: snart fylla på golvet med ungefär samma varor igen. Ja ja. Circle of life y’all.

veckovis 35

dokumentation & situation

Vi gör en veckosummering utav denna årets trettiofemte vecka tycker jag. Hur låter exempelvis två bilder från varje dag? Jamenvisst, det låter väl bra. Vi kör!


MÅNDAG 27 AUGUSTI

20180827_141209

14:12:09 Långa skuggor och solljuset svalt. Ändå varmt i luften. Tunna viskosbyxor och tweedkavaj. Vet inte vad som händer med min klädstil vissa dagar men jag låter den hållas. Hade på mig detta med en smalrandig skjorta en dag och Alfred — förvirrat, perplext — bara ”Så där kan man väl inte se ut?”. Ahah. Jag gillade det faktiskt men skjortan gav mig nästan synvillor så den fick åka till loppis.

20180827_172535

17:25:35 På tal om att åka till loppis: en tur till Oma-Tori. Det var där jag gjorde fynden jag visade tidigare i veckan.


TISDAG 28 AUGUSTI

20180828_172036

17:20:36 Blenda i sin säng. Nu för tiden sover hon i den på kvällarna ungefär fram tills tolvsnåret, då brukar hon gråta och känna sig ensam och då får hon sova vidare i vår säng.

Det är relativt nytt att hon regelbundet somnar i sin egen säng dock. Hon har börjat trivas bättre i den, och om jag får hobbypsykologisera lite så tror jag att det kan ha att göra med att vi avdramatiserat den och satt henne att leka i den nu som då om dagarna. Förr skrek hon varje gång vi försökte sätta ner henne i den. Nu tycker hon oftast att det är helt okej eller rent av roligt.

20180828_180533

18:05:33 Maten var klar. Ser det gott ut tycker du? Det var det. Vill du äta samma sak? Det kan du och det är inte ens svårt. Gör så här: Klyfta några potatisar och morötter, sätt dem i en påse som du häller ett par rejäla skvätta oljar i. Krydda med rosmarin, timjan och persilja. Gnid in ordentligt. Har du bara tid att låta rotsakerna marineras ordentligt så ger du dem den tiden. Sprid sedan ut på bakplåtspapper på en ugnsplåt, strö över lite flingsalt, svartpeppar, citronpeppar och en påse valnötter.

Grädda i ugn på ca 225ºC tills att rotsakerna blivit mjuka och allt fått en trevlig yta. Typ 20 minuter kanske? (Nötterna rostas snabbt så de kan du egentligen slänga överst på plåten 10 minuter senare än resten om du inte vill ha dem så mörka.) Denna rätt, och varianter på den, har vi ätit många gånger förut men just denna dag åt vi bearnaisesås till. Inte ett dåligt val.


ONSDAG 29 AUGUSTI

20180829_144131

14:41:31 Triss i katt. Passerade detta på väg till loppis och butik och knäppte bara en mycket sned bild, men fick i alla fall med katt Grå, katt Vit och katt Orange.

20180829_154347

15:43:47 Hemma igen. Hade glömt min shoppingbag så fick köpa plastpåse, bu. Tycker jag ser märklig ut på denna bild och tänkte att det nog beror på att den är spegelvänd. Testade vända på den och då såg jag ÄNNU märkligare ut. *Känner mig* därmed också märklig nu. Som att den här bilden avslöjade något om mig. Inget jättestort eller särskilt märkvärdigt egentligen, men har ungefär samma känsla som då jag var liten och spelade in min röst på kassett och sen då jag lyssnade lät jag som en främling. Dessutom en mycket störig (och regelbundet ganska pinsam) sådan.


TORSDAG 30 AUGUSTI

20180830_140220

14:02:20 Inplastning av katt-ABC. Har jag berättat om den boken? Nån gång under min graviditet så fanns det en drös med böcker på ett bord i vänterummet på min rådgivning som man fick ta. Jag tyckte fortfarande att det kändes ganska obekvämt att skaffa grejer åt bebisen, men eftersom att en av böckerna hette Katt-ABC och var fylld med härliga helsidesbilder på våra felina fränder, så kunde jag förstås inte motstå den. Kändes som ödet att jag skulle ha den.

Sen spolar vi framåt till ett år senare och Blenda har ivrigt rivit så i sidorna att jag varit tvungen att gömma boken. Men nu tog jag mig äntligen an jobbet att plasta in varje sida så att den ska hålla för evigt, till tonerna av Blendas upprörda yl då hon inte fick röra (riva) i den.

Nattgryn åt jag till. Hallon, kokosmjölk, naturellyoghurt, vaniljsocker, salt, liten mängd chia- och linfrön, och så havregryn då. Gott där hallonen fanns men saknade ärligt talat i det stora hela lite sting. Kanske mer salt bara?

20180830_164840

16:48:40 Cykeltur med glasspaus. Visade fler bilder från den stunden tidigare i veckan också. Här försökte Blenda kasta sig på min citronlakrits.


FREDAG 31 AUGUSTI

20180831_105535

10:55:35 Gungstund. När Blenda vaknade från sin morgontupplur såg vi en ekorre kila omkring på gården, så istället för att gå in och stanna där hämtade vi bara en äppelbit och några mandlar och gick ut igen för att kasta maten åt korren. Sen gungade vi och gick  omkring och petade på träd och blommor och sånt. Blenda pekade på saker och sa ”Dä, dä” med två sekunders mellanrum, jag nickade och höll med.

Detta var en lugn stund inför en hektisk arbetsdag. Blev så oerhört mycket jobb och stress sen, mer eller mindre resten av dagen. Mina föräldrar var också i stan och vi sprang ut på kaffe/sen lunch med dem men jag fick sen rusa hem igen innan de andra och jobba vidare. Bävar lite inför morgondagen för det känns som att då fortsätter kaoset, trots att jag tror att det blev ordnat.

20180831_225458

22:54:58 Myra i bastun. Nånej, det bara liknar en bastu. Den hektiska arbetsdagen var över och istället för att varva ner så valde jag att städa upp i kontorsalkoven, som en vacker dag ska bli av med sina träpanelsväggar, det svär jag på heder och samvete. Nu syns ju inte riktigt mycket av utrymmet här på bilden men ni kan ju föreställa er att detta hörn varit ett riktigt kaosnäste fyllt med kartonger, kläder på hög, osorterade papper, et cetera. Nu främst utrbytt mot vinylskivor och garderobsblomma.


LÖRDAG 1 SEPTEMBER

20180901_131831

13:18:31 Hemmafix. Det är så mycket som, sedan inflytten förra sommaren, har lämnat på hälft här hemma utav diverse orsaker, men nu börjar både jag och Alfred ha tid med att fixa och dona igen. Här jobbar han t.ex. vidare på våra garderober som saknar dörr. Blenda hjälpte till.

20180901_160754

16:07:54 Inspektion av lampskärm. Loppade den för några veckor sedan utan att veta var den skulle hänga men här, när bilden togs, hade jag precis insett att det är i kontoret den hör hemma.

Där hänger för tillfället en stor, rund retrosak i gula fransade plastband (hjälp vilken bisarr beskrivning) men den sväljer så mycket av ljuset plus att den inte känns helt rätt stilmässigt. Tyckte den var charmig då jag köpte den förra hösten, eller tycker egentligen fortfarande det. Lite kul liksom. Glättig.

Men likväl har ett år gått sen dess och under den tiden har jag insett att jag ju egentligen inte gillar retro så värst mycket, det är ju vintage jag vill ha. Lite sådär nonchalant konstnärligt, bohemiskt, visst färggrannt men inte *FäRgGrAnNt* vet ni?

Så då tror jag denna lilla tiffanyinspirerande fyrkantiga sak ska passa bättre.


SÖNDAG 2 SEPTEMBER

20180902_125721

12:57:21 Förberedelser inför ny bokhylla. I vårt hem har vi bara finländsk litteratur.

Nä skoja bara, men det ser lite ut så om man kikar i den där lådan. Så som Selma gjorde.

20180902_134124

13:41:24 Och avslutningsvis, två riktiga söndagskatter. Katträdet börjar så småningom sjunga på sista visan och när det blir dags att förnya skulle jag gärna vilja ha något som helst håller längre än ett fåtal år samt förstås är snyggare. Misstänker att jag blir tvungen att DIY:a något. Smider redan planer, hihii!

övergångar

dokumentation & situation

20180821_lavendel

Pust, vill jag säga efter den förra veckan som gick. Den bara rusade vidare och det var så mycket jag kände mig tvungen att prioritera bort. Fösa åt sidan och hoppas på att det inte skulle resultera i en alldeles för stor snöbollseffekt. Det blev sådär att jag fick ta på mig skygglappar för att se vartåt jag skulle, men svårt var det ändå att inte virra i små cirklar på stället.

Jag har legat vaken mycket medan något, mycket, gnagt i bröstet och i bakhuvudet på mig. Två nätter vaknade jag av mardrömmar i vargtimmen och hölls sedan vaken en lång stund. Återvände till samma mardrömmar gång på gång, vaknade till igen. Lavendelkrukan jag inhandlat till sovrummet hade alltså tagit sig vatten över huvudet, blommans aromaterapeutiskt lugnande egenskaper till trots.

Samtidigt har veckan innehållit mycket bra och fint också. Cykelfärder, kaffestunder, vardagsguld, ni vet. Och under gårdagskvällen fick jag äntligen ordning på lite spretiga saker, mindes sådant jag glömt, och kände att jag simmade upp till ytan igen. Skrev en kort att-göra-lista på två punkter. Sedan sov jag i tio timmar — förvisso inte helt oavbrutet, men ändå.

20180826_illuminera

Veneziansk var exempelvis riktigt fint. Vi hälsade på hos vänner, och det blev så att vi var tre par med tre småttingar varav den ena inte ännu är född. Blenda sov en stund i sin vagn i tamburen och när hon vaknade fick hon komma upp och fortsätta kalasa fast klockan var elva, tolv, sent.

Och vi pratade om hur det var att gå på fest när man var barn, att följa med föräldrarna någonstans, och jag tänkte på att det är så det är nu, fast cirka trettio år senare och kanske om trettio-nånting år till kommer våra barn sitta och prata på en fest kring tända ljus och minnas hur det var, att somna på någon soffa någonstans och vakna när mamma bär ut en till bilen och hur tryggt och mysigt det var att få somna om i hennes famn. Just det var inte mitt minne, utan någon annans, men jag tog det till hjärtat. Och kanske har jag varit med om det också, för det.

Sedan gick vi ut och tände sprakastickor, tomtebloss, och vinkade ceremoniellt adjö till sommaren. Gick hem under en rund, klar måne.

Och nu är det höst, i alla fall i Österbotten. Märker ni också att det känns helt rätt att det är så? Fall into place.

sensommaren bär juveler

dokumentation & situation

Vi har åkt ut till landet och jag har förstås inte kunnat hålla mig ifrån att fota lite naturvyer. Fast bara några bilder, sedan tog batteriet i kameran slut.

20180811_vinbaer

Hann i alla fall föreviga vinbären som hänger som tunga juvelprydda smycken på buskarnas grenar. Påminner mig om då man var liten och draperade sig i alla mammas pärlhalsband, fast med en bättre känsla för stil.

Det blev en ganska spontan tripp hit och även en kortvarig en. Ändå hade vi tur med att några kompisar kunde umgås, så vi fick besök. Plötsligt var vi sju personer här, så kul!

Imorgon tänkte vi åka på loppis i Jeppis innan vi åker hemis. Nej skoja bara, säg inte hemis, det låter äcklis. Hur som helst, känner att då börjar höstfynden. Min prioritet har skiftat i och med den här helgen. Sommarplaggen känns inte längre lika aktuella nu. Säsongsbytet närmar sig.

Luften har förändrats, den högsta värmen har böljat förbi och atmosfären säger sensommar. Välkomnar detta, är väl ingen galning heller. Mina batterier, liksom kamerans, behöver också laddas och jag är mör i både kropp och knopp. Men hösten andas pånyttfödelse och så ska det va.

hitch your wagon to a beb

dokumentation & situation

20180807_vagn_001

Blendushka blir tio månader i dag och jag fick syn på en gammal Briovagn då jag strosade omkring på loppis, precis innan jag skulle gå till kassan. Den fick bli en liten present dagen till ära.

Eller det hade den ju blivit hur som helst men det kändes extra passande att det råkade bli på tiomånadersdagen.

20180807_vagn_002

Och den tycks vara uppskattad! Hon gick nyss några steg med den.

Själv dras jag med en hemsk huvudvärk, den har hållit i sig ända sedan jag vaknade. Blev bara värre under tiden jag besökte loppiset men ändå var det ganska skönt att ströva omkring där för sig själv. Provade svinmånga kläder och kom hem med tre blusar, tre muggar och en (barn)keps förutom vagnen. Alltsammans för 10€.

Innan min loppistripp så gick vi och tog passfoton, hela familjen. Vi har en tid tänkt på att åka ut på en liten utlandsresa och för ett par dagar sen insåg vi att inte bara var Blenda i behov av ett pass, utan det var vi också. Båda våra hade gått ut. Men nu är det på gång igen.

Mitt passfoto blev dock det sämsta någonsin och jag ser riktigt grotesk ut på det, men när varken Alfred eller fotografen reagerade i förskräckelse eller gapflabb på att jag ser ut som absolut skit på fotot så antar jag att det är så jag verkligen ser ut. Ja ja. Vad kan man?

Nå äta en bulle till exempel, det kan man.

med fem ord

dokumentation & situation

För nästan exakt sex år sedan, 2 augusti 2012, hade jag fyllt i en lista. Vi gör den igen!

BESKRIV MED FEM ORD…

Din personlighet:
2012 – Självsaboterande, lättirriterad, men mycket empatisk.
2018 – Tänk så här: Sparkling whine.

Haha, att beskriva sig själv som ”mycket empatisk” låter som sån bullshit! Minns ändå att jag kände mig lite gutsy då jag skrev så, för jag brukar inte säga sånt om mig själv. Nu tycker jag det bara låter osympatiskt men o welp.

Dina intressen:
2012 – Kretsar främst kring det konstnärliga.
2018 – Kanske särskilt former av självuttryck.

Din förhoppning om livet:
2012 – Att finna balans mellan allt.
2018 – Att min stig leder hem.

Din framtid om fem år:
2012 – Förhoppningsvis inte på samma ställe.
2018 – Alldeles hisnande att tänka på!

Fem år efter 2012 års svar så var jag inte på samma ställe heller. Jag var förvisso ledig men inte arbetslös, jag hade precis flyttat in i en nylägenhet som jag & min sambo faktiskt äger, och nu menar jag inte att låta krass men sambon var inte heller densamma, efter att i många år saknat husdjur hade jag två katter, och — sist men inte minst — så var jag dessutom höggravid. Grejer hinner hända på fem år, det vet jag nu.

Din största rädsla:
2012 – Att dö ensam och ångerfylld.
2018 – Att förlora Blenda/hon mig.

Dina politiska åsikter:
2012 – Samma rättigheter för alla människor.
2018 – Och mer stöd åt utsatta.

Din religiösa åskådning:
2012 – Agnostisk ateism. Vetenskap väger mer.
2018 – Fortfarande agnostisk ateist. Fred & kärlek.

Din vardag:
2012 – För det mesta tämligen händelselös.
2018 – Hemma, ganska kreativ, med sällskap.

Ditt favoritställe:
2012 – Ute i skogen bakom huset.
2018 – Faktiskt här hemma tror jag.

Skog är fortfarande en favoritmiljö men har inte riktigt nån favoritskogsställe längre på samma sätt. Trivs mycket bra här hemma, trots stöket och halvklarheten.

Dina stundande planer:
2012 – Imorgon lunch, loppis och samtal.
2018 – Duscha, äta och senare jobba.

Dina mardrömmar:
2012 – Psykologisk skrämselparanoia och oroväckande våldsamma.
2018 – Överdimensionerade gräl med mina nära.

Häromnatten drömde jag att vi bodde i en studielägenhet och Alfred skulle resa bort en tid och då skulle jag få en ny rumskamrat som hette Clemence. Alfred blev jävligt vresig för att jag ville flytta på några krokar så länge han var borta och då vi grälade om det fräste han ”Ska du gå in med skorna på då Clemence bor här va?” och jag blev FULLKOMLIGT triggered?? Sen bara vrålade vi åt varandra tills jag vaknade. Friskt.

Din kost:
2012 – Vegetarisk med för lite grönt.
2018 – Vissa saker tycks inte förändras.

Din stil:
2012 – Kvasiockultist med inslag av motorcykelhippie…?!
2018 – Nostalgisk, mer avskalad, mycket vintage.

Ditt drömyrke:
2012 – Kreativt, inspirerande OCH förstås välbetalt!
2018 – Samma! Plus sex timmars arbetsdag.

Din dag hittills:
2012 – Tillbakalutad och lågmält givande, typ.
2018 – Trögstartad men glad. Lite rastlös.

En par jämförelsebilder på det då? För att granska ålderdomens förfall? Jamen jovisst det låter kul.

Augusti 2012 –

20120807_linnea

Överskarpa bryn och rekordlångt hår.

I dag –

20180805_linnea

XOXO,
er nya Hannibal Lecter.

böljor & dyningar

dokumentation & situation

20180725_btrappa

Får ni också känslan av att den här värmen är någon slags kuvös som bara ruvar, ruvar och ruvar? Utan att resultera i mycket annat än frustration? Som att den får saker att igla sig fast vid en och klia, störa, gnaga vartefter, i efterhand.

Börjar snart tro att jag håller på att få något nervsammanbrott, inte på grund av själva värmen men som att den är vad som manar fram det. Känner mig just nu så spretig åt alla håll utan att nå någonstans. Hopplös dag, möter bara distraktioner och hinder.

Har varit så upptagen de senaste dagarna att jag inte hunnit blogga fast viljan har funnits. Det är också störigt och får mig i obalans. Men egentligen är jag, som de säger, in a good place. Det är bara det att jag inte haft tillräckligt med tid att känna efter på sistone.

Men nu har jag helt egen tid på gång här. Alfred tog Blenda till biblioteket. Jag har lämnat telefonen i ett annat rum. Jag har ätit en banan, ifall att det är så att jag surar för att jag egentligen är hungrig utan att fatta det. Med den här hettan så, vem vet?

Kanske behöver jag bara svalka av mig. Vem gör inte det?

Jag har hur som helst grandiosa planer för augusti, guldgusti, bloggusti. ”Grandiosa” är kanske att ta i men ni vet, allt är relativt. Egentligen går planerna jag smidit enbart ut på att jag ska vara mer aktiv i bloggosfären — både här och där. Torde inte vara så värst svårt. På återseende!

dagen som grytt och gått

dokumentation & situation

20180725_gryning

Gryningsljuset faller så magiskt i köket. Sommartid letar det sig först genom ett tjockt bladverk sammanvävt utav varierande trädarter och nu också genom den virkade duken jag hängt upp i fönstret — innan det till slut landar på köksskåpen.

Jag var fortfarande vaken när solen gick upp. Nån timme längre också. Satt uppe och fixade det sista med en webbsajt som jag ställt i ordning för Bertills & Jung, stans fräschaste kommunikationsbyrå. Eller ännu fanns det lite småfix att göra då omvärlden sträckte på sig och jag kröp ihop, men jag gjorde det sista av vad jag kunde.

Vaknade en och en halv timme senare av att Blenda kröp omkring i sängen. Alfred tog morgonskiftet som han så ofta gör, jag sov vidare i fyra timmar. Vaknade och kollade telefonen direkt, nervös över att något skulle ha gått fel med sajten precis vid lanseringen. Men festfiilisen fortsatte i gruppchatten med Linn och Anna och jag kunde andas ut och stjälpa i mig ett par koppar kaffe.

Hade gått och lagt mig med avokadoolja i håret som inpackning. Tvättade ur den, schamponerade tre gånger. Håret kändes annorlunda att dra fingrarna genom, och det var en lättnad. Under gårdagen hade jag, efter några dagars upptrappning, till slut blivit så trött på mitt slitna, slitna hår att jag klippte bort knappa tio centimeter med darrande hand. Bara stod inte ut med det.

Det når fortfarande en bra bit förbi axlarna men i jämförelse känns det så kort, men jag känner mig inte naken som jag alltid brukade göra när jag klippte topparna mer än ett par centimeter. Det är som att håret slits extra snabbt nu för tiden, känns som att luggen som är på utväxt aldrig kommer hinna växa ut för jag måste alltid rensa i topparna. Ska försöka göra oljeinpackningar mer regelbundet. Det kan väl inte bli värre i alla fall.

Vi gick ut för att hämta ett par gardiner jag beställt från Jotex. Egentligen ett par likadana som de jag köpte på loppis till sovrummet för ett fåtal månader sen, men alltså grejen är ju att det finns två fönster i sovrummet och det är bara trevligare med två gardiner per fönster. Är van med att tvingas kompromissa med detta på grund av loppisgardiners begränsade tillgängliga upplaga, men nu var ju inte sovrumsgardinerna av den sorten. Så jag slog till när reapriset inte längre gick att motstå.

Vi fortsatte in till matmarknaden som besöker gågatan den här veckan. Blev häromdagen lite besviken att vi inte hittade den italienska pasta-vagnen som i fjol gjorde en otrolig Pasta Alfredo som rördes om i — alltså inuti — en urgröpt parmesanost. Istället blev det då pizza med rökt mozzarella, inte fy skam det heller, men inte var det någon i-parmesanost-tillredd Pasta Alfredo inte. Det ska vi inte smussla med.

Men idag var köket från en annan kontinent. Sambo Alfredo hade spanat in en pop-up restaurang med afrikansk mat, tror närmare bestämt från Senegal. Så gott. Ofta när jag äter lunch ute så blir jag lite besviken. Rätter låter så bra på listan men det är sällan de helt levererar. Nu var det långt ifrån det — befinner du dig i Vasa så ska du genast uppsöka Afrasene-ståndet, ungefär framför Hesburger.

Släntrade av hemåt med ett par stopp här och där. När vi gick över gatan hann det slå om till rött innan vi var över hela och jag skjutsade Blenda i en paraplyvagn som jag loppade för nån vecka sen. Den har så små hjul att det kan vara lite krångligt att ta sig över en del kanter så jag stannade upp för att vippa hjulen över trottoarkanten och gick vidare. Alfred som redan stod på trottoaren då flämtade till och sa att jag nästan blivit påkörd. Jag hade inte märkt någonting alls i min koncentration på att manövrera vagnen, men han sa att en bil, som ju stått och väntat på grönt, gasat förbi cirka tjugo centimeter ifrån mig bara. Vad i helvete?

Blev efterhandsförbannad och önskar fortfarande att jag hade märkt så jag hade kunnat kasta min iskaffe på den eller nåt. Vilken jävla idiot. Man kan väl vänta två sekunder till fast det slagit om till grönt för tre sekunder sen? Vad är det för en pissperson som inte aktar en annan människa som dessutom håller i en barnvagn? Hade det känts bra att köra på mig? Knuffat omkull mig och vagnen? Så att vi — en förälder och en bebis — slagit oss på asfalten och trottoarkanten? Kanske ganska illa också? Nä, tänkte väl det.

Kommer hem, kollar telefonen och i gruppchatten läser jag att sajten ser annorlunda ut. Ahhh. Jag hade lagt till en översättning innan vi gick hemifrån men inte gjort den klart utan låtit den gömma sig i bakgrunden. Trodde jag — tyvärr påverkade det själva startsidan på ett oväntat sätt så att fel sida dykt upp där. Det gick att fixa väldigt enkelt och snabbt men fy fan vad störigt, den hade säkert varit så i ett par timmar. Och just idag då så många kollar in sajten.

För några timmar sen schasade jag iväg Alfred hemifrån. Jag hade precis nattat Blenda och då jag kom ut ur sovrummet satt han i soffan och såg hängig ut. Hans kompisar skulle gå ut på en öl men han tyckte han var för trött, ”Om det bara hade varit en timme tidigare”, sa han till och med. Jag bara ”Ja äsch… tråkigt” och sen går jag in i köket där jag kastar en blick på klockan. Som var åtta? Ha! Haha! Ingenting ju!

Men det blir väl lätt sådär, att (nya) föräldrar lever enligt bebisen dygnsrytm, som jag sa åt Alfred. Helt plötsligt känns klockan tio på kvällen som mitt i natten — i princip samma tid som jag förr i världen brukade piggna till och börja söka mig utåt om helgerna.

Eller kanske inte mitt i natten, det har närmast blivit nån slags märklig icke-tid. Lite sån här att nu har vi varvat ner. Inte så att vi går omkring och smyger här hemma men sådär att, tja, man skulle gott och väl både hinna och orka starta en maskin tvätt och disk, duscha omiljövänligt länge och dammsuga köket. Men utav respekt för grannarna så gör man inte det. Men man går inte heller ut. Utan man sitter hemma och lite rullar tummarna — fast förvisso på ett väldigt sövt och mestadels förnöjt sätt — men visst ska det erkännas att ibland kan jag sakna den gamla tiden då. När natten, rent av kvällen, ännu var ung klockan tio.

Men inte ikväll! Ikväll är jag tillfreds. Nu är klockan strax tolv och jag sitter här och äter choklad som förvarats i kylskåpet för att inte smälta bort bara utav inomhustemperaturen och inte ens solljus. Och Blenda sover. Sämre kunde man ha det.

kikna av skratt

dokumentation & situation

Tanken slog mig återigen vilken rikedom det är, särskilt för den här tiden, att blogga. Det är ju så mycket som annars skulle försvinna. Blenda kommer ju inte över huvud taget minnas dessa månder — och vem vet med oss? — men vill hon veta, så får hon och kan hon.

Tänkte på de bebisföräldrar som inte bloggar och så kändes det lite ledsamt, för deras skull. Men förstår också att det bara är mitt perspektiv och att de säkert tar till vara på tiden på andra sätt. Vill någon berätta?

Fast jag kanske är lite bloggskadad på så vis. Så sentimental från grunden och nu, efter sån lång tids bloggande, extra mån om att bevara bevara bevara i säkerhetskopia utanför det egna minnet.

När Blenda var riktigt liten, strax förbi den allra ynkligaste spädbarnstiden som var förbi så kvickt, så tänkte jag mycket på alla de där föräldrarna i tidigare generationer som inte haft något medel alls att bevara tydliga dokumentationer. Innan fotografiet uppfanns, liksom. Det känns så ledsamt att tänka på, bitterljuvt. Förstår traditionen att klippa en lock babyhår, till exempel att bevara i en berlock. Det hade jag också gjort.

20180717_ab_001

Knäppte av en liten bildserie på Alfred och Blenda och bus under en av de där varmaste dagarna, eller kvällarna, vi hade här nyligen. Blenda svettig utav hettan och skrattet. Iklädd en ärmlös body jag köpte fast den var lite för stor, så att hon skulle ha något svalare att sova i. Och sen töjde den på sig mycket under den första natten hon sov i den så den blev alldeles säckig på henne. Men  i alla fall svalare än alla andra av hennes sovplagg.

Måste såklart sätta fotoserien i minnesarkivet.

20180717_ab_002

Läste en gång en intervju, eller egentligen en läsarchatt, med Anna Walhgren. Och hennes metoder kan man ha olika åsikter om (är ärligt talat inte särskilt insatt själv), men hon sa en grej som jag tyckte att lät som ett riktigt fint och bra mål. Att barn ska kikna av skratt innan läggdags.

20180717_ab_003

Egentligen menade hon att de skulle skratta precis när de är på väg att lägga sig, på väg till sängen liksom, men här hos oss blir det oftast en stund innan. Någon enstaka dag har jag (eller vi) glömt bort det där sen jag läste det, och det känns lite som ett misslyckande då. Såklart har vi lekt och haft roligt med henne den dagen ändå, men det blev snabbt en viktig grej det där att göra en grej av det. Om ni vet vad jag menar.

Klart att barnen ska få skratta så de kiknar minst varje dag! Så det strävar vi efter.

20180717_ab_004

Och för att få till det är att mumsa i armhålorna ett ganska säkert trick.

Har ni fler?