tropiska nätter

dokumentation & situation

Hej mitt i natten. Jag sitter uppe och ugglejobbar och väntar på åskan. Antagligen förgäves — den ska komma först imorgon eftermiddag. Men ett litet ösregn kunde vi väl ändå kunna få inatt? Skulle också vara så härligt att imorgon väckas av ett ordentligt dån ifrån regnet som slår hårt ner mot marken. Sånt håller vi tummarna för.

Det kom en skur tidigare ikväll och det lättade tillfälligt upp denna tropiska hetta. Gick ni ut och kände på luften? På doften? Nu är det kvavt och fuktigt igen. Som i ett växthus, eller en regnskog — föreställer jag mig. Har aldrig varit i en.

20180718_b&l

Det är en djungel här inne, också. Buskdracaenan har återigen skjutit i höjden så rejält att jag tvingats ställa krukan på golvet, innan stod den på en pall. Takhöjden här är omkring 2,80 meter. Växten gissar jag att når ungefär 2,40 nu med sitt högsta skott, men de brukar börja sloka lite sen då de får blad. Det är de som sticker ut runomkring oss på bilden ovanför. Nån gillar det här vädret, antar jag.

Guldpalmen ser yvigare ut än annars. Rundkalatean som jag nästan brände upp i fönstret har fått flytta in i rummet på rehabilitering och den tycks återhämta sig utmärkt. Benjaminfikusen som jag rätade ut häromveckan slukar vatten och sträcker på sig. Silverrankorna som hänger i fönstret beklagar sig inte trots att de utsätts för vinddrag dygnet om, då det inte ändå drar kallt. Jo, många tycks gilla detta väder.

Men själv är jag väl något tveksam. Läste ni Dan Lolax ledare Ja, du ska skämmas i Åbo Underrättelser? Även jag fastnar vid vad det betyder, varför det blivit så här och vad det innebär för framtiden. Klimatångesten ruvar kring hörnet, förstås. Vill påstå att man måste vara endera ganska ignorant eller arrogant om den inte gör det. Fast det behövs det sen ingen värmebölja till för att jag ska tycka så.

Om vi separerar den från allt sådant så har jag inte ändå jättemycket emot den här böljan i sig självt. Ibland har jag tyckt att det varit ganska härligt, egentligen, som utlandssemester utan att behöva lämna hemmet. (Hmm — klimarsmart?)

Det har förvisso varit tungt när det blivit så hett inne i lägenheten (flera dagar i rad över trettio grader), och både jag och Blenda har fått en del värmeutslag (jag fick ett helt clusterfuck runt naveln, tack för det högmidjade byxor), men vi dricker mycket vatten och låter fläkten gå. Det blev onekligen lättare sedan Alfred fick tag på ett par. Förstår att de tagit slut i alla affärer i flera omgångar.

Men alltså det är ju inte som att vi har några jättestora måsten, är vad jag menar. Vi får hur gärna som helst gömma oss inomhus. Eller utomhus under en buske om vi så vill. Så jag orkar liksom inte hålla på och varken oja eller carpa mig.

Orkar inte heller helt med vilken stor grej allt ska bli utan att liksom allvaret ses i det, om ni vet vad jag menar? För guds skull det är bara väder ju! Men också, folk dör utav det! Och sen klimatet! KAN vi please tala om klimatet utan att göra en tävling av hur mycket ångest vi har över det? Klart du mår skit, alla borde. Hela planeten mår skit, det är poängen.

Men tillbaka till vädret. Är man relativt ung, frisk och inte har ett jobb som väderleken gör utmanande eller rent ut farligt, så har man sitt på det torra, tänker jag. Mitt i all denna tropiska luftfuktighet. I väntan på åskregnet. Ska det inte komma nångång då?

Annonser

20 vykort från andra kvartalet

dokumentation & situation

Tänk att halva detta år redan passerat. För tre månader sedan gjorde jag en resumé av det första kvartalet och nu blir det dags att summera den andra kvarten på årets timme, återigen via kompaktkameran.

2018kvartal_april_001

April. Snö på marken och katter som rastas på gården. Men det var inte så kallt, det syns exempelvis på att jag har min tunnare vinterjacka vars färg ger mig starka Kiss-kiss-vibbar. Alltså då menar jag Fazers karameller och inget annat.

2018kvartal_april_002

Karin kom på besök och bytte kläder på Blenda. Det var roligt, tyckte inte minst Blenda! Annat roligt som Karin gjorde den dagen var att hon hittade en tand som precis spruckit genom tandköttet! På Blenda då. Bebisens första och Karin är härmed tandfé! MEN det absolut roligaste från dagen var att Karin — som jag för övrigt känt sedan vi hade turen att hamna på samma klass när vi började högstadiet år 1996 — avslöjade att hon har en beb på kommande! YASS!

Har förresten en FB-grupp med tre av mina närmsta och där konstaterades det nyligen att vi varit kontinuerligt gravida sedan maj 2016. Det är lite roligt att tänka på det så! Oooch något utmattande.

2018kvartal_april_003

Hade hämtat en bänk som jag köpt av en dam via nätloppis. Den placerades under helfigursspegeln i tamburen, och sen satt vi där ganska ofta jag och Blenda medan den senare lekte med sin spegelbild. Klappade och pussade på den, främst.

2018kvartal_april_004

Blenda började intressera sig för kattdjuren. Något som även syns på hennes tigerdräkt! Det är konstigt förresten hur snabbt det gick att skapa sig en uppfattning om vilken stil som är ”hon”. Ända sedan hon var i princip ett spädbarn har vi talat om vilka plagg som känns ”så Blenda”, för en del gör ju det mer än andra. Just denna tigeronesie hör dock till de som inte känns rätt, fast jag tycker den är väldigt fin och söt. Men hon känns liksom lite främmande i den, som att det är något som inte stämmer. Känner någon igen det där?

2018kvartal_april_005

Vi åt söndagsbrunch med bland annat denna trevliga skara hos Frank och Carlas en söndag. Hade gjort vegerompaj som jag testat slänga med lite fejklax i, d.v.s. morot, och måste säga att det inte var illa alls. Får nog göra den igen nångång och dela med mig av det improviserade receptet, om jag minns det.

2018kvartal_maj_001

Maj. Tina, Karolina och Karin kom till Vasa och vi picknickade i Hovrättsparken innan vi gick på loppis. Karolina hade slagit på stort och bakat och fixat en MASSA mat, både sött och salt, helt sjukt dekadent LYXkänsla att se henne plocka fram fat efter fat. Jag hade fixat pizzabullar och den barnvänliga fejkchampagnen. Tina har sen dess alldeles nyligen fått en liten bebis. Det var också hon som jag i vintras nångång drömt att var gravid — och hade haft rätt!

Det är verkligen bebisar överallt nu. Babyboom i min bubbla. Inte mig emot, har ju gått och blivit en sådan som plötsligt tycker det är JÄTTEROLIGT när kompisar och bekanta väntar barn.

2018kvartal_maj_002

Förälskar mig i det dammiga vårljuset varje år. Våren har en sådan speciell doft och känsla. Jordigt och knastrigt.

När vi flyttat hit hann vi förresten uppleva tre årstider på typ lika många månader, från sommar till höst till vinter. Vi flyttade in i slutet av juli, då var det ju högsommar, och den första snön föll i slutet av oktober, och ganska mycket av den. Där emellan var det höst och Blenda föddes. Tycker det har varit så spännande att följa med hur den här miljön ter sig i olika dräkter. Hade därför väntat på våren, eftersläntraren. Eller kanske våren är först. Egentligen är det så det är visst. Våren är starten. Nyåret borde vara på vårdagjämning.

2018kvartal_maj_003

Vi åkte till Katternö och Alfred jobbade på terrassen med tupplurande Blenda i vagnen.

2018kvartal_maj_004

Myra trivdes. Selma likaså förstås. De utforskade naturen medan vi människor utforskade Jakobstads loppisutbud. Alltid förstklassigt. Hann också fota lite porträtt och grilla i Kållby. Men mest hänga i Katternö. Gå omkring och ropa på katterna när jag tyckte de varit borta för länge. Det vanliga.

2018kvartal_maj_005

Det var ju plötsligt högsommar i maj och vi passade på att låta Blenda bada utomhus i solskenet, omgiven av en närmast neongrön gräsmatta.

2018kvartal_maj_006

Det blev morsdag, min första. Minns att jag kände mig hängig den första delen av dagen och liksom lite snopen, sådär som saker blir när man hajpat dem lite för mycket i bakhuvudet fast man försökt att inte. Föreställt sig att allt ska vara så mysigt och mitt-i-prick. Smulor i skrynkliga sängkläder på ett fräscht sätt liksom. Istället känns det plötsligt smutsigt och obekvämt. Man fokuserar på småsaker. Sådana som känns fel. Men all’s well that ends well — sedan gick vi ut på promenad med spontan picknick och allt blev betydligt bättre och faktiskt sådär mitt-i-prick som föreställt.

2018kvartal_maj_007

Ännu en lyckad picknick. Tog med en jättebaguett, lite brie, vindruvor och sånt. Ostbrickepicknick är inget dåligt koncept. Blenda och Ylva-Li möttes i vakenhet för andra gången och denna gång var båda två lite mer intresserade av varandra än en månad tidigare. Hade en VÄLDIGT bra kväll här minns jag, var så glad alltigenom.

2018kvartal_maj_008

Hälsade på min kompis Bäki med totalcharmerande dotter i Nykarleby så länge Alfred gjorde en show där. Fast här hade komikern joinat oss igen och bland annat förevigat den ystra hunden Voff! Lärde känna Bäkstern när jag bodde i Nykaabi för många år sedan och vi umgicks flitigt då, men nu snittar vi på en gång vartannat år ungefär. God vän! Känner mig trygg i vänskapen. Den kommer vara livet ut nu oavsett hur ofta eller sällan vi ses.

2018kvartal_maj_009

Att spatsera omkring har blivit en favorithobby. Ända sedan Blenda var ett par månader gammal har hon velat ställa sig upp, och verkligen jobbat skithårt med det. Stånkat och frustat i famnen. Blivit frustrerad om hon blivit avbryten i sitt arbete. Numera ställer hon sig upp mot en möbel på en halv sekund och sedan går hon sidledes längs med den, av och an. Emellanåt räcker hon ut sin hand och trevar sig vidare till nästa möbel också. Under det senaste besöket på BVC sa de att hon säkert kommer kunna gå när hon fyller ett år. På lördag blir hon nio månader.

2018kvartal_juni_001

Juni. Ut på promenad, på jakt efter blommor att plocka till en bukett. Tänk vad naturen ligger nära den här stan.

2018kvartal_juni_002

I Helsingfors en fredagskväll, Ida-Lina bjöd på deliciös vegansk kladdkaka och lika gott sällskap. Vi gick sen ut och njöt av den milda sommarnatten, jag drack vin på uteservering i ljumt väder, precis som visionerat. Blenda hölls på gott humör och då gjorde vi det med.

2018kvartal_juni_003

Till Helsingfors åkte vi tåg, här på tillbakavägen. Orsaken till turen var ett möte med Alfreds redaktör på förlaget. Alfred skriver sin andra bok som kommer ut i höst och jag gör ombrytningen på den, och det kändes riktigt bra att träffas ansikte mot ansikte och prata igenom idéer och tankar. Det hjälper ju också att jobba med trevligt folk förstås!

2018kvartal_juni_004

Tillbaka i Vasa kom min mamma på besök! När det blev dags för Blendas tupplur drog jag och mamma till loppis nerför gatan och gjorde båda två flera fynd. Vi fick bland annat syn på en bit tjusigt tyg som mamma, eller mommo, ska sy en klänning utav åt Blenda. En likadan modell som den gröna hon har på sig på föregående bild, den som jag också hade när jag var liten. Kommer bli så fint!

2018kvartal_juni_005

Och min pappa också! Pionerna i bakgrunden hade de med sig från rabatten i Katternö. Påminns nu utav denna bild att vi ännu inte satt fast listerna i köket sen det målades för ett år sen. Ehehe.

2018kvartal_juni_006

Avslutningsvis, Selma. Som till och med kan få att ligga på en dammig tröskel att se snyggt ut.

konvalescenten

dokumentation & situation

Brukar tänka att skräcken hade ju varit att fått barn under typ medeltiden. Dålig koll på medicin, knappt ett hum om sanitet, och inget magiskt internetorakel vid fingertopparna. Hur stod folk ut?! Fy fan vad ängslig jag konstant hade gått omkring och varit.

20180619_B

Blenda har varit lite krasslig och vi trodde det berodde på tandsprickning, men så för ett par dagar sedan blev hennes andning rosslig och ansträngd. Jag konsulterade internet vartefter och när hennes överkropp började röra sig lite mer som denna stackars bebis vid andetagen, så var det helt uppenbart att det var dags att uppsöka vård. Det kan man förstås göra mycket tidigare men hon var samtidigt så pigg och glad att det hade varit lätt (för oss) att avfärda det som ingenting. Hade jag inte sett det klippet så hade jag knappast kollat på överkroppen eller förstått vad jag skulle kolla på.

Vid ett besök på hälsovårdscentralen vid tvåtiden skickades vi vidare till akuten och sedan blev klockan åtta på kvällen och vi fick veta att vi får ett rum på sjukhusets barnavdelning att övernatta i. Så hade vi inte kunnat tänka oss att det skulle bli, mest satt vi ju bara och väntade på att bli hemsjasade. Blenda verkade ju så kry!

20180619_A9

Så det kom lite som en chock att det faktiskt var så pass illa ställt att hon skulle stanna över natten. Jag hann bli temporärt irriterad på att ingen förvarnat om att det eventuellt skulle bli så under alla timmar vi väntade där, fast i efterhand känns det en aning som att det borde vi kanske ha kunnat räkna ut själva ändå. Bebisar med andningssvårigheter tas förstås på fullaste allvar, det känns självklart nu. Och tryggt!

Blenda fick astmamedicin med två-tre timmars mellanrum, vilket betyder att jag sov knappt någonting. Förutom ett par timmar på morgonen då jag vaknade av att en sköterska kom in i rummet eftersom att hon hört märkliga ljud, och det tog en tid för mig att fatta att det berodde på att Blenda kravlat över sängkanten och kilat fast sig mellan den och spjälsängen som jag lagt som hinder. Och där stod hon och frustade och gnällde medan jag bara sov?? Hmm bra modersinstinkt.

Följande eftermiddag fick vi tack och lov åka hem igen med ett par recept i handen. Utöver problemet med luftvägarna så hade hon även öroninflammation och en ny tand (tänder?) som tränger sig igenom tandköttet. Hat trick!

Så vi har fortsatt med medicineringen här hemma och allt har gått bra. Förutom att nu tycks jag istället ha blivit sjuk, menmen.

20180619_VY

Något som överraskat mig är att jag inte varit särskilt orolig. Jag är en ältare och en som ganska ofta är typ uppgivet inställd på katastrof, men egentligen sällan när det gäller sjukdom. Jag tycker det känns tryggt att googla symptom och sjukdomar och istället för att tänka ”Nej söta öde kan jag ha skörbjugg?!” så kan jag stryka det från listan. Eller tänka ungefär ”Tja, inte skulle det väl skada att äta lite mer frukt”. När det gäller andra människor är jag dessutom ganska bra på att se glaset som halvfullt. Lyckligtvis tycks Blenda tillhöra den gruppen, trots att hon såklart är väldigt nära mig.

Jag har haft SKITMYCKET att tänka på, förstås, men det är inte så att jag blivit hispig. Det är bara korta perioder som jag känt ett sting av herregud tänk om det är nåt jätteallvarligt, men sen har jag föst den rädslan åt sidan. Bestämt att det är fullständigt poänglöst att bli upprörd, att det hjälper inte ett skvatt så då är det lika bra att hålla sig sansad. (Annat hade det kanske varit om Blenda verkat jättesjuk, men nu gjorde hon inte det.) Det är bara att bita ihop och vänta på mer information och bättre tider.

Vid närmare eftertanke så var det säkert så folk tvingade sig själva att göra på medeltiden också.

tapasstunder

dokumentation & situation

20180609_tapas_001

Vi gick ut på tapas med Luzilla och Daniel igår. Där satt vi och drack vin och sangria med maten och det är första gången på väldigt länge som en fredag faktiskt känts som FREEEEDAAAAG för mig. Liksom på ett Mel Gibson-i-Braveheart-sätt. Jag hade dessutom sovit väldigt lite den natten så jag kände mig också sådär slutet-av-veckan-dimmig i huvudet. Vältajmat ändå!

20180609_tapas_002

Kusin Elis var förstås också med! Han känns så stor jämfört med Blenda men det skiljer bara ett år plus ett fåtal månader mellan dem. (Förresten samma som mellan syskonen Luzilla och Alfred, lite lustigt tycker jag!) Det glappet kommer bara minska och minska med åren, till sist är det just ingenting.

Tänker på förra sommaren då vi lekte med Elis i parken invid Paradisöns simstrand där Luzilla spelade beachvolley, och jag med min accentuerade bebisskräck på grund av sex-sju-månaders foster i magen märkte att skräcken mjukades upp under tiden vi var där. Då hade han nyligen fyllt ett år och både gick, sprang och plockade små alkottar av och an i mina och Alfreds händer.

Och om en handfull månader är Blenda lika gammal som han var då, helt knäppt att tänka. Så mycket person liksom. Det är klart att Blenda förstås har personlighet redan men ni fattar säkert vad jag menar.

20180609_tapas_003

Kolla på de här två! Vilka finingar.

20180609_tapas_004

20180609_tapas_005

Det var Alfred som tog alla bilder. Här tycker jag att han har fångat något som redan känns så nostalgiskt. Ser det inte ut som något ur en svunnen tid? Lite som att vi är på husvagnssemester genom Europa en varm men svalkande blåsig sommarmånad nångång mellan 1967 och 1981.

Kanske har vi nyss ätit grissini, musslor eller för all del tapas för första gången. Kanske har vi smusslat fram varsin belgisk chokladpralin ur prassligt papper till kaffet.

Kanske hade vi egentligen bara stannat vid en bensinmack för att tanka men blivit så imponerade av den lugna restaurangen och trevliga ägaren att vi stannade lite längre för att kunna äta middag på samma ställe.

Kanske satt vi där och avnjöt vårt kaffe och tänkte att det är små spontaniteterna, de som höjer sig redan bara en aning ovanför vardagen och rutinerna, det är de som gör resan.

Och sen kanske vi smått förfärade skyndade därifrån då notan visat sig vara nästan dubbelt högre än förväntat. Men sånt kan väl höra väl till livet det också.

sjätte i sjätte

dokumentation & situation

Jag vet, jag vet, ingen märker, men jag då? JAG då! Jag märker. Jag märker att jag har varit frånvarande från bloggen. Och jag vill säga att jag verkligen måste sluta tänka att ”Åh nu ska jag blogga varje dag!”, exempelvis för att det är en ny månad och jag råkar blogga under den första dagen utav den. Det är liksom en garanti på att det kommer bajsa på sig att tänka så.

Men nog skulle det vara kul att vara mer regelbunden i detta. Fast sen undrar jag om jag någonsin varit. Kan jag? Skulle jag vara lite mer utmaningsinriktad skulle jag säkert.

Vi tar och friblajar lite på det då.

20180605_141645

Jag har utökat min spegelsamling med denna mjuka rektangel. Vill göra en spegelvägg i kontorsalkoven — det rum som skymtar bakom trägardinen — sen då vi fixar upp det rummet. Började på för en tid sedan på med att bända loss träpanelen från väggen. Kikade bakom, och vad såg jag där? Lite olika saker faktiskt men definitivt ingen väggskiva! En sån finns alltså bara på övre halvan av väggen. Tryckte med ett gulp tillbaka panelen igen.

Annat jag samlat på mig: Vagel i ögat! Det är inte så roligt. Tycker också att mina tanttårar är riktigt överfåniga i år, gråter onödigt ofta som en dåre och får rödsprängda ögon då jag vistas utomhus. Misstänker pollenallergi. Har aldrig reagerat förr, men har förstått att pollenmängdssituationen detta år är som något hämtat rakt ur Uppenbarelseboken.

20180605_155014

Har börjat måla på en tavla och är inte jättebra på det, men det känns bra att göra det ändå. Märker däremot att akryl inte är rätt medium för den, borde ha oljefärg. Men skulle inte stå med den konstanta terpentinlukten här hemma. Och egentligen passar kanske akryl (som torkar tusen gånger snabbare) bättre, då har jag orsak att måla snabbt och slarvigt. Tycker jag alltid målar lite bättre om jag exempelvis är en gnutta arg. Vågar liksom ta i då och det syns direkt på penseldragen, att det inte är nåt mjäkigt fjuttande och totalt transparenta försök att vara ”fint”.

Men nu ska jag inte måla upp (eheh) mina måleriinsikter alltför extravagant. Kan ju hända det här jag gör nu blir skitfult hur som helst. Det mesta jag målar brukar bli det! =) =) =)

20180605_161312

Jag har den senaste tiden gått och angstat upp mig över att jag inte bestämt när jag ska återvända till jobbet, och ännu mindre pratat med min arbetsgivare om saken. Det är riktigt typiskt mig att inte få såna saker gjorda — först känns de så avlägsna och obrådskande och sen finns det liksom ett pikulitet minifönster som jag borde pricka innan hjärnan säger: NEJ. Du missade. Nu har du gjort bort dig. GÅ OCH GÖM DIG. HÅLL DIG UNDAN.

Och lite så hade det ju gått denna gång. Upp med handen alla som är överraskade! Och så hugger vi av dem i luften med en vass sabel, ty det är så vi straffar lögnare. Ni visste precis hur det hade gått.

Det hjälpte förstås inte heller att all denna ledighet bara rusat förbi, som ett pulveriserat men fortfarande jävligt snabbt jetplan mellan mina fingrar.

Men nu! Nu är det bestämt att jag ska stanna hemma i ytterligare några månader. Faktiskt en enorm lättnad, lite nervöst också, men mest skönt. Vill inte vara hemifrån eller Blendifrån ännu, inte varje dag från nio till fem. Vill också GÖRA saker! Allt det där jag tänkt, eller åtminstone nåt av det.

20180605_182034

Blenda blir åtta månader imorgon och igår lärde hon sig att sätta sig upp helt själv. Både på rumpan och på knäna sitter hon nu och håller sig förnöjt sysselsatt med att inventera leksakslådan. Hon har sedan tidigare börjat ställa sig upp mot möbler (och därmed påbörjat en samling utav bulor i huvudet, får en misstänka) och ålar omkring ganska snabbt nu, men kryper inte. Och jag har FORTFARANDE inte, snart ett år efter att vi flyttade in, sorterat klart bokhyllan. Ja ja.

På tal om den hyllan: En del har varit nyfikna på den och den är ju alltså en gammal Ikea-hylla som utgått ur sortimentet. Metallstommen var silvergrå tidigare och möbeln rätt ful men jag sprejade stommen svart för nåt år sen och plötsligt fick vi flera komplimanger för helheten. Hur som helst, nu har den återvänt i nya färger → Enetri. Känner att det är min plikt att informera. Om nån ville ha! Varsågoda i så fall! I övriga fall MEN FÖRLÅT DÅ!

ett foto i timmen, trettionde maj

dokumentation & situation

20180530_092027

09:20:27 ▸ Vi vaknade klockan nio, Blenda och jag. Alfred åkte till Helsingfors några timmar tidigare och sov inte ens med oss — fast Selma tog hans plats kvällen innan och på morgonen trampade Myra av och an på mig så sällskap har vi ju haft ändå. Hur som helst, vi låg och drog oss i cirka tjugo minuter och jag skulle precis stiga upp då jag tänkte: Men vänta! Ett foto i timmen!

20180530_092141

09:21:41 ▸ Bonusbild! Ett Blendagäsp! För gulligt för att inte komma med.

20180530_101545

10:15:45 ▸ Redan när jag kravlat mig ur säng satt Selma och poserade invid blombuketten jag plockat längs med dikesrenarna, och det gjorde hon fortfarande en timme senare. Hon tror nog att blomstren var åt henne, typiskt Selma. Älskar allt som grönskar och doftar. I buketten finns lila syren, förgätmigej, hundkäx, vitplister, fodervallört, med mera.

20180530_112528

11:25:28 ▸ Hade fört ut Blenda på tupplur på balkongen som skymtar på bild. Den här gården alltså! Kommer inte över den, vilken jäkla oasjackpot i lummighet. Gillar den så.

20180530_122357

12:23:57 ▸ Här satt jag i soffan och hade påbörjat detta inägg. Tänkte att jag skulle göra det lite vartefter så att det inte snöbollar ihop sig sen och aldrig blir av. Min frisyr är samma tofs jag sovit med och som nu börjat hänga ner på ena sidan av huvudet. Jag hade klöst sönder en finne så att den börjat blöda. Nagellacket har nästan helt flagnat av. Kände mig fräsch.

20180530_132326

13:23:26 ▸ Väckte Blenda från sin tupplur och då jag lade ner henne på golvet gav hon mig tummen upp och some attitude. Ärligt, vad är denna min? Aldrig sett den förr. Alfred har en rap som han (och jag med) gör med Blenda ibland (Det är jag som är beben heter den) oooch jag antar att här har vi omslaget tills att den släpps som singel då.

20180530_142849

14:28:49 ▸ Vid detta klockslag hade min tidsoptimism styrt in mig på villovägar och plötsligt fick jag springa iväg in mot stan. Hann tyvärr inte fånga Blendas världsvana nya stil då hon åker i vagnen, hon sätter relalalaxat upp ena foten på stötfångaren och lutar sig snett bakåt. Matchar kepsen, Surf Cool.

20180530_152137

15:21:37 ▸ Vi fick skynda för att vi skulle träffa Carla i parken! På ditvägen plockade jag upp croissanter, hallon-mascarpone-wienerbröd, espressodryck och vitaminvatten. Sen satt vi där och latade oss och pratade pratade pratade. SÅ härligt!

20180530_162006

16:20:06 ▸ En timme senare hade Ylva-Li vaknat, och Blenda blev väldigt ivrig och gjorde flertalet glada närmanden. De har träffats förr men det verkade som att det var nu Blenda fattade att Ylvis är en annan bebis. Nu mammagissar jag men jag tror också att B reagerade på att Y-L, som är tre månader yngre, var märkbart mindre än henne själv samt de nollåringsbebisar hon tidigare träffat. Reaktionen var en annan!

20180530_172012

17:20:12 ▸ Och ännu en timme senare var vi fortfarande på samma ställe. Havet glittrade mellan träden men det syns icke på bild. Det känns som att det här inlägget typ dör ut nu efter att ha hållit sån bra fart tidigare på dagen, men det var ju lite så, att vi kom till parken och varvade ner. Stängde av motorn, rent av. Och skönt var det.

20180530_182923

18:29:23 ▸ Rakt från tågstationen kom sen Alfred och gjorde oss sällskap. Fast vid det laget hade det hunnit bli ganska kyligt att sitta ute så vi började att i sakta mak plocka ihop våra saker och bege oss i riktning hemåt.

20180530_192815

19:28:15 ▸ Vi sa adjö åt Carla och Ylva-Li och gick in till Citymarket, handlade bland annat årets första nypotatis. Gick hem och jag hittade inget vettigt att ta bild på. Till sist blev det det där trädet, se hur långt och tungt den stora grenen hänger över trottoaren. Älskar sånt.

20180530_202048

20:24:48 ▸ Hemma! Letade reda på Myra så att hon också skulle vara med i detta inlägg. Katterna verkade lite kränkta då vi kom hem, då de varit ensamma så länge och ju VET att vädret är ytterst kattvänligt där ute, men också glada att se oss. Alltid kul att kliva in genom dörren när de kommer och möter en där, och inte bara för att kolla om det händelsevis kunde dyka upp ett alldeles gyllene tillfälle att försöka smita ut.

20180530_212635

21:26:35 ▸ Spännande bild, va? Nej. Nej det är det inte. Men så är det inte heller så spännande att ligga och amma. Blenda har fått för sig att nattsömn är nån överskattad bullshit, så nattandet är ingen kvick procedur dessa dagar.

20180530_222102

22:21:02 ▸ En timme senare såg det fortfarande ut så här. Blenda kravlade omkring på oss. Och den bilden får markera slutet på ett-foto-i-timmen-dagen! Inget mer har egentligen hänt. Jag sitter i soffan igen och ska gå och lägga mig nu. Midnatt råder, tyst det är i huset. Alla sover, släckta äro ljusen. Tip-tap tip-tap tipe-tipe-tip-tap, låter tangenterna. Tip tip tap.

två gårdagsklick

dokumentation & situation

20180528_162513

Här var vi på väg till Strampen på tidig middag igår. Tycker vi ser ut så här: 🌚🌞

Innan vi gick iväg strosade jag omkring på loppis och glömde bort tiden trots att jag ställt timer på en timme när jag gick hemifrån. Så sen fick jag skynda tillbaka, dutta på lite läppstift (som jag sedan förstås åt upp på restaurangen) och sen sprang vi vidare.

Ibland är det lätt att vara vegetarian och äta ute, det är liksom ganska sällan man här i trakten tvingas vela av och an mellan de ändlösa alternativen. Igår var det gnocchi med getost och rödbeta som var köttfritt och lyckligtvis tyckte jag det lät gott! Det var det också men föredrog ändå fjolsommarens meny som hade falafel med ett rejält bröd för dessutom ett lägre pris, var liksom lite hungrig fortfarande efter gårdagens måltid. Är ju van att äta mig proppmätt hallå.

20180528_200339

På loppiset så gjorde jag några fynd, bland annat en svart vas med målad blomkrans på. Den var lite kantstött så kostade endast femtio cent, så då tyckte jag att det var okej att jag tog hem den trots att vi nog har en del vaser redan. Men ingen sån här! Föreställer mig den med en massa yviga vildblommor i, tror det kommer bli mycket tjusigt. Fantiserar om att alltid försökta ha en relativt färsk bukett i tamburen sommaren igenom, får se hur det går.

Efter middagen gick jag ut och letade blomster men kände inte för att röra mig längre utanför gårdsplanen än ett par meter så jag nappade bara åt mig en skelört. Ska utvidga buketten idag tänkte jag. Vi ska på föräldraskapskurs längst bort i Vöråstan så ska se vad som växer i dikesrenarna på vägen mellan där och här.

Träkatten ska förresten upp på tambursväggen. Måste bara hitta rätt plats först!

magenta mauve måndag

dokumentation & situation

Idag var det tänkt att Alfred och Blenda skulle åka och hälsa på faffa men på grund av biltrubbel åkte de ingenstans. Snopet, men samtidigt så blev jag lite lättad på ett purt själviskt litet plan, bara för att jag tydligen är så pass förutsägbart mammig att jag numera tycker det är aningen otäckt att vara ifrån Blenda för länge.

Eller nej, egentligen är det inte tiden som avgör utan det är avståndet. Jag vill helst inte vara för långt ifrån. Jag målar upp skräckscenarier. Men det får jag förstås bara lära mig stå ut med att vara ändå — fast en gång när hon var lite sjuk så klarade jag inte av att vara långt ifrån henne några timmar. Det gick bara emot varje instinkt.

20180528_blommor_110258

Men om jag är mammig så är det ändå inget mot vad Blenda är just nu. Antar att det är separationsångestfasen som kickat in hos (även) henne.

Dag som natt ylar hon när jag går ut ur rummet och försöker ibland åla efter mig. Hon sover färre och kortare stunder om dagen. Tidigare har hon kunnat somna i sin egen säng några gånger då vi försökt, men detta är omöjligt dessa kvällar. Hon är uppe sent. Om nätterna vaknar hon med en till två timmars mellanrum för att kolla att jag är där och ibland börjar hon förvirrat och ropande vältra sig omkring tills att jag tar tag i henne och hon ammar sig till sömns igen.

Jag stör mig inte på något av det, egentligen. Inte ännu, i alla fall. Är det något jag förstår mig på är så är det väl ändå ångest.

20180528_blommor_110225

Testar en ny fotoapp (Huji) som ska göra så att bilderna ser ut att vara tagna för tjugo år sedan, och faktiskt är jag ganska säker på att jag tagit nästan exakt en sådan här syrenbild år 1998. Med min första egna kamera som jag fick den sommaren, och som jag aldrig lyckades lära mig ställa in fokus med. Hur det kan ha varit så svårt på en kompaktkamera förstår jag fortfarande inte. Endera av oss måste ha varit ganska korkad på det området.

20180528_blommor_110411

Nä men nu måste jag nog sätta igång med att få något annat gjort. Typ tvätta håret. Äta lunch. Mata Blenda. Kanske smita iväg en sväng till loppis? Ikväll ska vi gå ut och äta på Strampen. Blir kul!

under stuprännan ett hjärtformat fat

dokumentation & situation

Gick nyss ut på gården och tjattrade lite med småfåglarna. Tittar sedan ner på mina bara fötter. Tänker att det är som att bo på landet här.

Jag tar sällan på mig skor då jag går ut här och så har jag nog inte gjort nån annanstans där jag bott i Vasa. Alla andra gårdar har jag tänkt att kan dölja glasskärvor från gamla ölflaskor i gräset, men inte denna. Här reagerar jag på en cigarettfimp i rabatten och plockar bort den.

Allt ståtar med sin iver att prunka och innergården liknar allt mer den vi blev förälskade i för exakt ett år sedan då vi gick på vår första visning. Jag tänkte, här kunde ett barn växa upp.

20180519_DSC0477720180519_DSC04781

Det finns få saker jag saknar här, men en hägg spanade jag efter redan i fjol och blev lite besviken då ingen fanns. Fast lyckligtvis finns det ju flera i närheten att sniffa på. Igår fick även Blenda chansen att dofta på häggblomster då vi hälsade på i Katternö, ute på det riktiga landet.

För några dagar sedan hade vi husbolagsmöte med grannarna och jag lade fram förslaget att skaffa odlingslådor, som togs väl emot. Tycker att det skulle vara kul att nästa år plantera lite ärter och morötter med Blenda! Är ju inte egentligen någon trädgårdsmänniska men det skulle vara trevligt att low-key odla lite snacks åtminstone. Såna som det är svårt att totalt misslyckas med.

För ett par år sedan sådde Alfred några frön i rabatten längs med huset vi hyrde då. Så mysigt, tyckte vi. Eller tyckte jag i alla fall, fast jag var inte desto mer involverad utöver att tjata på Alfred att komma ihåg att vattna plantorna. De sköt upp fint och lovande men så kom gårdskarlen och klippte ner allt med gräsklipparen?? Alltså HAHA! Så jäkla snopet. Den slutliga skörden blev typ ett par små fjuttmorötter och en rädisa att dela på.

Sent på gårdagskvällen såg jag en igelkott komma ilande ifrån skogsdungen över gårdsplanen rakt till fatet under stuprännan för att lapa i sig vatten. Någon av grannarna har köpt ett hjärtformat fat nytt för i år för de små vilda liven häromkring. Hjärta på det, känner en ju.

sammetskuddsmorgon

dokumentation & situation

När jag väcktes utav en hungrig Blenda en bra bit innan klockan sex så var det så ljust i sovrummet att jag vaknade lite för mycket. I vanliga fall brukar jag somna om under amningen men denna gång låg jag bara där och störde mig på att gardinen inte var fördragen på det ena fönstret. In genom det glappet sipprade ett sånt där märkligt vasst ljus som, trots att det inte är jättestarkt, ändå lyckas blända en igenom ögonlocken.

Nu sitter jag i soffan och tänker på soffkuddarna. Har rensat bort och bytt överdrag för en tid sen så att alla nu är i något slags sammetsmaterial.

20180506_sammetskuddar

Egentligen drömmer jag förstås om att ha en hel soffa i sammet men med tanke på allt som den utsätts för just nu så hade det hur som helst varit urdumt. Mjölkspyor och sånt klott utöver chokladsmulorna och katthårstråna. Då känns det som ett ganska fiffigt hack att satsa på många sammetslena kuddar istället.

Färgvalet är f.ö. helt slumpmässigt, har fyndat alla på loppis förutom den mörkgröna som är från Jysk och har det urgulliga namnet Kattefot. Särskilt nöjd med den senapsgula, tror jag. Och modellen på den barbierosa, förstås.

Nej gud jag blir supersömnig av att tänka på detta mjuka. Måste försöka hinna klämma in lite fler zzz i narrativet så länge jag hinner. Gonatt!