Kategori: dokumentation & situation

ett utdraget frågeformulär

Har de senaste dagarna jobbat med grejer för Blemma och har emellanåt kommit in hit och fyllt i nån punkt på den här listan, ibland i uppvärmingssyfte (för att komma igång med att skriva överlag), ibland i avslappningssyfte (för att tankarna snurrat lika snabbt som Taz, the Tasmanian Devil ni vet, efter stressig skrivsession), och ibland i tidsfördrivningssyfte (för att kaffet inte kickat in ännu och att göra något ”riktigt” har känts lika kul som att bada badkar med brännmaneter typ). Så har jag hållit på nu i ett par dagar och den här listan börjar kännas gammal, så nu ska jag fylla i den klart.

fraageformulaer_001

Vad är ditt namn och vad betyder det?
Linnea, som de flesta vet är det även namnet på en liten ljusrosa skogsblomma och det brukar vara den vanligaste (och enklaste) betydelsen. På en del namnsajter står det att betydelsen är ”lime-tree” och det tyckte jag alltid var ytterst besynnerligt, tills det visade sig att lime var en annan engelsk benämning på linden, alltså trädet lind, vilket ju känns mer nordiskt än citrusfrukter. Blomman är döpt efter botanikern Carl von Linné, så jag antar att hans släktnamn också bär betydelsen lind.

Var bor du och hur trivs du där?
Vasa, också känd som Finlands soligaste stad. Vilket är en eufemism för ”blåsigaste”, är jag ganska säker. Trivs helt okej, men tycks inte riktigt nångång känna mig helt som hemma här. Var olycklig här länge men det går bättre nu.

fraageformulaer_002

Vilka är dina hobbyer förutom att blogga?
Att blogga är på sätt och vis min ultimata paraply-hobby, i.o.m. att många av mina hobbies går att kombinera in i det. Som t.ex. att fotografera och redigera bilder, att göra layouts och koda (främst HTML och CSS, är en gnutta bekant med PHP också), förstås att skriva och reflektera/minnes-anteckna/navelskåda, och sånt. En annan favorithobby är att gå på loppis, såklart. (Vilket man också kan blogga om! Blogg über alles!)

Vilket är/var ditt favoritämne i skolan och varför?
Jag gillade teckning mycket för det var ju typ fritid. Modersmål (svenska) och engelska har jag också alltid gillat, antagligen mest bara för att jag var bra på båda två och det är förstås kul att nån gång känna att man har koll på något. I lågstadiet läste vi också dikt som ämne, det har jag först de senaste åren förstått att inte alls hör till standardundervisningen. Jag tyckte det var spännande med poesi, jobbigt ibland att memorera dikterna och att framföra dem inför klassen var förstås mindre kul, men det var ändå intressant. I synnerhet i vuxen ålder uppskattar jag dikttimmarna, känns som att de var mycket berikande.

fraageformulaer_003

Vad är din civilstatus och vad gillar du mest med den?
Jag är i ett förhållande, sambo (vilket är ett uttryck jag inte är helt förtjust i, vet inte riktigt varför), och vad jag gillar mest är förstås Jim. Men så gillar jag också att existera sida vid sida med någon. Jag tycker förstås också om att ha någon att kommunicera med, men så tycker jag också om hur långvarande förhållanden utvecklas, att man ofta i tysthet sitter för sig själv men ändå en bit bort sitter en annan person i tysthet för sig själv och då tänker man att man är två ändå och det hela känns väldigt naturligt och fint i sin anspråkslöshet som egentligen är allt annat än anspråkslöst. T.ex. det gillar jag.

Vilken färg är din favorit och varför?
Då det gäller klädsel: Svart. Jag tycker bara den är den ultimata färgen. Den passar till allt, både färger och tillfällen. Den är festlig, högtidlig och seriös samtidigt som den kan vara avslappnad, vardaglig och kul. Den är en mycket formbar färg, om man kan säga så. Den kan bli vad som helst, den säger inte något i sig själv, den säger vad man vill att den ska säga. Jag gillar stil och svart klädsel bekräftar att det är inte färger eller avsaknaden av dem som gör stilen, man kan se helt smaklös ut ändå. Gamla bilder av vad jag brukade ha på mig gör detta t.ex. fullkomligt självklart! Så då tänker jag att ifall man lyckas se lite intressant ut och inte allt för uttjatat klyschig i helsvart, då har man lyckats. Men förstås då det gäller stil är det alltid smak som avgör, men sådär fungerar det då enligt mitt tycke.

fraageformulaer_004

Hur lyder ett citat du gillar och vad betyder det för dig?
From my rotting body, flowers shall grow and I am in them and that is eternity.” – Edvard Munch. Det betyder att ingen är någonsin verkligen borta, att allt varar i princip för evigt men i olika former. Att liv är förgängligt men att liv aldrig är förgäves. Att vi är del av en cykel på så många sätt, från stjärnstoft till människa till ”maskföda” (låter makabert, men egentligen är det inte det) till blomster. Det är något otäckt med citatet, att det så frankt konfronterar en med ens egen dödlighet, men det är något vidunderligt trösterikt i det också. Typiskt människan att tillskriva mening i naturens gång, va?

Vilken superhjältekraft skulle du helst ha och varför?
Brukar ofta drömma att jag kan flyga och det är otroligt spännande och underbart, men allra helst skulle jag nog ändå välja att kunna läsa tankar. Det är visst ett ganska inkräktande alternativ, sorry, men jag blir galen ibland när jag inte vet vad folk tänker. Sen är jag också ganska nyfiken på människor, det ska erkännas, vill gärna veta hur de tänker och varför de tänker som de gör, och så vidare. Men jag lovar att det skulle vara behändigt för er med, ni skulle aldrig mer behöva anstränga er för att förklara något åt mig om ni inte ville, jag kunde bara kisa lite med mitt tredje öga och så skulle jag säga ”Ok, jag fattar!”. Bara bra, m.a.o.

fraageformulaer_005

Vilket djur skulle du vara om inte människa?
Vill ju gärna säga katt men det är så typiskt, men det är mycket i kattlivet som skulle passa mig. Men om inte katt, i så fall mal tror jag. Alltså en nattmal. Vaknar till i skymningen, flaxar darrigt omkring, kretsar kring ljuset men hör hemma i mörkret et.c. Är dammig och skör och ofta dyster och dramatisk i färgskalan. Ja, jag vet inte. Kan identifiera med sånt.

Vad har du gjort idag och vad ska du ännu göra?
Har inte gjort så mycket — sov jättelänge för att ta igen mig från natten innan då jag suttit uppe och panikskrivit en ledare. Hade överaktiverat mina små grå och överkonsumerat på kaffe så jag brände midnattsoljan ännu långt efter tolvslaget, somnade först på morgonen och vaknade då det fortfarande var morgon. (Eller ”förmiddag” sådär som vissa envisas med att kalla det.) Men det var alltså igår, idag har jag vaknat med huvudvärk eftersom jag sov cirka elva timmar, jag tog direkt en huvudvärkstablett och en stor mugg starkt kaffe, sen började jag jobba på Blemma. Och så har jag hållit på hela dagen. Inte så jättespännande, nej. Men kul på sitt sätt! Alltid skönt när man kommer över den där tröskeln och får saker gjorda. Och ska förstås inte göra så mycket mera inatt heller. Kanske äta något och se på nåt tv-serieavsnitt under tiden.

Där var det. Vilket låter mer definitivt och koncist på min dialekt: Tä va he.

sammetslent

Sammetslena saker har varit ett ständigt återkommande tema på sistone. Här är några exempel på hur:

20130224_caspian

Caspian. (Som börjat återfå lite av sin brunskiftande sommarpäls.)

20130226_klaenning

Halsringningen kring dagens loppade dödsätarklänning.

20130224_esmeralda

Esmeralda. (Som ofta sover med munnen öppen nu för tiden.)

20130225_kjolar

Lördagens loppade korta kjol och den plommonlila långkjolen som snällaste finaste karamEllen hittat åt mig och blev min på lördag kväll.

20130226_couscous

Couscous. (Som har varit i slagsmål och blivit klöst riktigt nära ögat, stackarn.)

Ska skriva ett riktigt inlägg nån dag men energin tryter. Gör annat, träffar kompisar, kramar katter, lever loppan (alltså: går på loppisar), och sånt. Borde skriva klart en ledare eller något relativt snarlikt en sådan till Blemma med temat rymd, men enda jag kan tänka angående rymd för stunden är att det tycks finnas mycket av det i mitt huvud just nu. I rymden kan ingen höra dig skrika, så sägs det, men i mitt tankemaskineri är jag ganska säker på att man hör ett eko.

Inga kommentarer

riktningslös ventilering

Vaknar runt klockan fyra på morgonen, inser cirka tio timmar senare att jag glömt att dricka kaffe. Förstår inte hur sånt kan hända. Amatörmässigt. Det var idag jag skulle get shit done men istället har jag sett på Arkiv X (åttonde säsongen, smågråter mycket, gillar både Doggett och Reyes tusen gånger mer än sist), fotat lördagens utstyrsel (kommer snart för jag ska gå över till att vara en sånhär irriterande modebloggar-wannabe istället ser ni), spelat Candy Crush Saga (i princip maniskt), samt förundrats över att dåsigheten aldrig ger med sig ens det minsta. Jobbar på att åtgärda det sistnämnda nu just men det är ett motsträvigt kneg.

Det har visat sig vara en stor utmaning att återfå fokus vad det gäller, eh, det där då. Hade trott att en ledig helg skulle göra gott för min koncentrationsförmåga men det gick helt tvärtom. Sen helgen har jag sovit i oregelbundna korta perioder men ändå nästan hela tiden, sen har jag vaknat, tittat på diverse tv-serier, somnat om för att vakna till eftertexterna, det där klassiska. Inatt vaknade jag av en mardröm där jag var tvungen att förklara åt nån hemsideinnehavare varför det inte är helt schysst att fotografera tjejer som tränar och sedan sexuellt objektifiera dem i ett galleri online, och jag var tvungen att göra det lugnt, sansat och ge konstruktiva förslag och tips även när jag själv blivit fotograferad då jag cyklat nånstans. Såatt. Inte ens mitt undermedvetande pausar från genusdebatterandet! Ganska knäppt.

I verkliga livet läser jag kommentarer på Hbl och rasar (faktiskt, för första gången) men jag kommenterar inte för det känns lönlöst, och vad kan jag säga? Det tär på en ibland. Det är alltid de argaste-bara-för-att-vara-argaste, mest snedvridna, minst rationella personerna som kommenterar allra mest och visst ska man strunta i dem men jag blir inte av med den här gnagande irritationen att de förstår ju fan inte(alltså de GÖR verkligen inte det, de tar upp en massa irrelevant trams hela fuckin’ tiden), och inte heller kommer jag ifrån den bedrövliga övertygelsen om att det förstås är de som uttrycker sina åsikter som även sprider sina åsikter. Beklagligt, i och med att det alltid alltid alltid är dräggen som ropar mest. Det är alltid de som hörs och syns mest som har störst inflytande på de som inte redan fattat grejen, och förstås vill jag att alla ska fatta. Jag tycker onekligen att det är mycket i debatten-om-debatten som är motbjudande fult och snedvridet. Och på andra (även sakligare) kommentarsfält och diskussionsforum ser jag också samma mönster — folk fattar inte. De fattar så lite att de inte ens fattar hur lite de fattar. (Meta!) Och jag tycker kanske att de borde skämmas lite för det. Eller jag tycker att det skulle jag ha full förståelse för ifall de gjorde.

Samtidigt så skäms jag med, jag har många bra mejl att svara på som jag skjutit upp på i några dagar nu, sen den där pausen började (och aldrig tycks ta slut helt och hållet). Istället sitter jag här och känner mig så jäkla överväldigad och översvämmad med hela debatthögen (både bra och dåligt) att jag totalt kollapsar vid tanken att tänka, jag menar faktiskt tänka, på det igen. Och ändå är tankarna här hela tiden.

Men ibland brukar det fungera att tjata av sig ut i rymden och tiden lite, utan speciell riktning. Testar på det nu, ifall ni inte märkte. Tror faktiskt det hjälpte redan.

fin, finare, janne & agnetas bröllop

Lördagen gick i kärlekens tecken, tidigare på dagen fick jag höra nyheten att min bästis har förlovat sig (!!) och några timmar senare infann jag mig på bröllop. Vilket f.ö. var världens finaste.

janneagneta_001janneagneta_002janneagneta_003

Det vackra brudparet. Det var helt omöjligt för mig att bestämma mig för bara en bild så här får ni tre.

janneagneta_004janneagneta_005

Festligt folk! Bl.a. Frank vars fotograf-sense was tingling igen, fattar inte hur han gör det men han tycks alltid veta när nån riktar en kamera mot hans håll. Notera dekorationerna med hängande glödlampor och svävande ballonger, på borden var också vita rosor och levande ljus skyddade i glasburkar. Fint!

janneagneta_006janneagneta_007

Programmen var väldans lyckade — det var dans, sång och rörande tal, lite lek och mycket kul, alltigenom jättefint. Alltså, nu låter jag som nån slags bröllopsrecesent och ni hör ju själva hur fel redan det begreppet är och även om det fanns folk som sysslade med sånt vore jag definitivt inte rätt person för det jobbet över huvud taget, men det var bara så genomfint alltihopa att jag vill skryta på det lite.

janneagneta_008janneagneta_009janneagneta_010

Henrik och Ludvig i Crystal Clears stod för brudvalsen. Jag har använt så många olika varianter av ordet ”fint” i det här inlägget att jag börjar känna mig rejält upprepig och pinsamt språkligt obegåvad, men: Det var, förstås, superfint. Liksom allt annat. Är så glad att jag fick vara där.

Vilket otypiskt puttenuttigt inlägg det här blev. Men det behövs kanske såna ibland, för min skull i alla fall.

Inga kommentarer

några tankar

Är ännu tämligen ofokuserad efter helgens drevpaus och jag har massor med diffusa tankar som bara glidit förbi någonstans i bakhuvudet. Borde kolla debatten en gång till och läsa lördagens Hbl-artikeligen. Det senare är första gången redaktören i fråga har offentligt blivit nämnd vid namn, tror jag? Jag har inte själv velat hänga ut någon men jag har tyckt att det varit jäkligt skevt att jag som ”offer” i kaktus-uttalandet har nämnts vid namn gång på gång, men inte den andra parten. Sen angående den där s.k. ursäkten (inte från redaktören, alltså, utan den från kanalen) så stör det mig att man endast ursäktat det grova uttalandet. Att någon ett flertal gånger under en sändning tar upp en debatt som hen inte ens har satt sig in i och varje gång diskuterar den lika hånfullt och avfärdande är väl redan makalöst illa och fruktansvärt oproffsigt det med. Sen å andra sidan vet jag inte om en till ”Det var såklart inte meningen”-undskyllning från ledningen är något jag är intresserad av.

Har också kunnat konstatera att jag avskyr benämningen ”kaktusgate”. Måste det vara en semi-skämtsam benämning på det bara för att illustrera hur dråpligt det var? För nej, det var inte lustigt. Att använda en sån benämning på det är ganska opassande, kan jag tycka.

Sen också på tal om att inte tas på allvar — jag vet inte varifrån allihopa har tagit det här att jag ska ha blivit kränkt. Det har jag aldrig sagt. Jag blev arg, ledsen och jäkligt skärrad. Så mycket att jag började må fysiskt illa. Kanske är det att vara kränkt men tydligen får man inte vara kränkt om man inte vill förlöjligas ännu mer. Schysst.

P.S. Skulle kunna skriva om den där ”feministvisan” också men fan alltså det är under min värdighet… och ork, också. Ärligt talat tycker jag den visan i sig själv är under allas värdighet, så nu vet ni det.

ett helt all(ahjärtans)dagligt inlägg

En dag för sent det här men under gårdagen hade jag bara inte tid för det mesta och då jag skulle haft tid hade jag inte ro, och vice versa.

handhjaerta

Hjärta & fredlig töntgrimas åt vänner, bekanta och bloggbesökare som inte skriver fula kommentarer! Ni äger. (Och åt Jim, förstås! Som kom hem med en bukett karmosinrosa tulpaner igår. Bl.a. sånt blir man glad av!)

Under helgen ska jag ta paus från det här som jag i mitt huvud har börjat referera till som drevet. Den pausen börjar egentligen redan nu, men om man vill kan man gärna se gårdagens Obsdebatt på arenan.yle.fi. Det var mera diskussion än debatt, och det tycker jag att bara var bra. Sakliga, sansade, smarta gäster — skönt!

Ikväll ska jag till Jakobstad av och an på Friday I’m in love på After Eight. Imorgon kväll ska jag på bröllopsfest med det fenomenala temat knytkalas! Hoppas det är/blir en bröllopstrend som sprider sig, det är ju helt hutlöst vilka utgifter brudpar förväntas stå för enligt traditionen. Nånstans där emellan och innan ska jag bl.a. hinna korrigera loppad klänning, tillaga knytkalasmat och rengöra lägenhet en aning så man inte behöver skämmas allt för mycket när Ida-Lina övernattar. Full rulle! Men det ska såklart bli kul! Känns också helt trevligt med lite IRL-händelser för omväxlings skull, hah.

ginger whisky

gingerwhisky_001

Tänkte att jag skulle tipsa om min senaste absoluta favoritdrink. Hade tänkt göra det innan lördagen var över men nu blev det inte så. I alla fall, såhär ser den ut. Jag tycker om att inbilla mig att jag hittat på den helt själv och att den är otroligt revolutionerande men eftersom den innehåller exakt två ingredienser så gissar jag att jag inte är den första som testat slå ihop dem. I alla fall —

gingerwhisky_002.jpg

Du börjar med valfri whisky. Jag valde Jim Beam Devil’s Cut för jag har fått för mig att den är mildare i smaken än andra whiskysorter jag testat. (Gillar inte whisky förutom i en välgjord whisky sour eller då i den här drinken. Eller i kladdkaka, förstås.)

gingerwhisky_003

Då du hällt upp en skvätt whisky i ett glas så fyller du på med ginger ale. Tadaa! Färdigt! Tror en citronskiva skulle passa utmärkt i drinken också, både smak- och utseendemässigt, men jag hade tyvärr inga sådana tillgängliga.

Så drinken är superenkel men supergod. Sen ska man helst avnjuta den med respekt och viss återhållsamhet också, man får inte festa på såna här liksom. Då kan den förstöras, och även ginger ale (som ju, som välkänt, är världens bästa läskeblask), och det vore förstås en katastrof! Nä, man ska smutta, känna sig betydligt mera vuxen än vad man gör med t.ex. en piña colada (för sött för att vara vuxet) eller screwdriver (för billigt för att vara vuxet), och man får med fördel jobba med något som att sammanställa sin portfolio eller finslipa en artikel under tiden den avnjuts. Det är en sån drink, bara.

I tonåren brukade jag och min kompis Hanna prata om ”filmcigg” som ett alldeles självklart begrepp. Ibland då vi rökte så sa nån av oss ”Åh, filmcigg!”, och det betydde att cigaretten var precis sådär god som de alltid ser ut att vara i filmer, och ibland också att den där filmatiska stämningen infann sig då helt automatiskt. Den här drinken, den är en filmdrink.

18 kommentarer

gråtoner är okej

bonbon_aakerkaal_001

Jag har skannat & laddat upp ett fåtal grejer till Bonbon ikväll. Tycker själv att det jättekul med heltäckande bakgrundsbilder, om ni inte redan gissat det utgående ifrån Blemmas utseende, så det kommer säkert dyka upp en hel del sådana framöver. Sen får man förstås förminska bilderna och göra precis vad man vill av dem till sina bloggar, också.

Jim har hela dagen vistats på svensexa, gänget har bl.a. åkt till Umeå och borde väl vara på väg tillbaka nu. Jag sitter här hemma och småpysslar och försöker att inte tänka på hur jobbigt jag tycker det är när folk jag känner dricker på båtar och färjor. Alltså bara för att jag själv är så värdelös på att simma så att jag inte är något större fan av att åka båt, så jag projicerar den rädslan å alla andras vägnar också. Jag är inte rädd för att åka båt nykter, men att dricka mig berusad på en båt är en tanke jag tycker är ganska obehaglig och fullständigt olockande.

Ännu en kommentar (från en anonym fegis, såklart) som hävdade att jag är ”avundsjuk” trillade in igår och jag tänker att Sanna träffade så mitt i prick när hon för några dagar sen tweetadeVi har uppnått ett nytt sorts märkligt och ohälsosamt klimat i svenskfinland om ingenting kan ifrågasättas utan att man anses missunnsam.

Igår fick jag förresten något av en utskällning, eller åtminstone en sjukt avfärdande och hånfull reprimand, för att jag är för trevlig. Inte angående den där hela grejen då. Utan bara för att jag träffat folk för första gången ett par timmar tidigare via en gemensam kompis, och jag bara, ja, jag försöker vara trevlig helt enkelt. Lyckas tydligen också. Och det var fel? Ok. Man kan inte vinna?

För en dryg månad sen pratade jag och Ellen om hur hämmad man ibland känner sig i bloggandet när man skrivit ett visst sorts inlägg. Det vanliga i de flesta bloggar är ju ändå att man håller en ganska jämn ton, som i genomsnitt skildrar flera plus än minus. Men så när man nån gång skriver om något som berör en på ett inte så lyckligt sätt, så känns det som att man helt plötsligt har nichat sig i det. I deppbloggandet, i kritikbloggandet, i sjukdomsbloggandet, o.s.v. Det där känner jag av extra starkt nu, men lite börjar det försvinna. Jag har alltid sagt själv att jag föredrar att läsa bloggar där det är en jämn balans (inte att förväxlas med en jämn linje!), liksom i ojämna vågor, men ändå känner jag mig lite inrutad i nån roll som ”negativ tyckare och bloggare” nu. Menmen. Det där är väl kanske mest i mitt eget huvud, och vad som är i andras huvud angående just det där spelar ingen roll ändå, så det ska nog gå om. Men tills vidare är det skönt att ha Blemma och Bonbon att sysselsätta sig med vid sidan om… det är lite halvlustigt det, i.o.m. att de ju i princip är nichade bloggar. Så kan det va. Jag vet, wow.

Inga kommentarer

zoologi med linnea

Som ni kanske vet så är jag ett stort fan av fauna, och nu tänkte jag ta med er på en liten grundläggande lektion i igenkänning av diverse djurarter.

zoologimedlinnea_katt

Katt, såklart. En sån känner man igen på t.ex. dess trekantiga öron och överlägsna, ofta hånfulla, blick.

zoologimedlinnea_elefant

Här har vi en elefant, urless på de flesta minnen den aldrig kommer glömma. Utöver dess välkänt evighetslånga minne så är dess mest framträdande kännetecken snabeln.

zoologimedlinnea_hjort

Hjort. I strålkastarskenet. Den är typ brun och har horn jag vet inte.

zoologimedlinnea_fisk

Pussmunnad akvariefisk. Känns igen på att den bor i en glaslåda fylld med vatten men drunknar inte för det. Alltså är fiskar kunniga inom trollkonst, vilket för oss vidare till den snyggaste av dem alla…

zoologimedlinnea_marulk

Marulk! A.k.a. Voldemört.

6 kommentarer

våra vanligaste växter och djur

I födelsedagspresent fick jag en av mina favoritböcker av mina föräldrar, Bra Böckers naturhandbok Våra djur och växter, eller så som den hänvisas till hemma hos oss ”Våra vanligaste växter och djur”. (Trots det är den nog väldigt innehållsrik!) En välanvänd och sliten kopia har funnits i bokhyllan där hem-hemma så länge jag kan minnas och nu har jag en egen (betydligt mindre sliten) här hos mig också. I den finns bland annat fladdermöss som skrämmer harar:

1b5a1258647811e2a12822000a9f18f6_7

Och mardrömskräket som jag alltid som liten tyckte var så jäkla äckligt:

a56b59a4647611e2bc2222000a1f98f9_7

Idag märkte jag att djuret som går under namnet spökmärla till på köpet heter Caprella linearis på latin. Nästan namne. Blev äcklad. Sen googlade jag lite på det och så började jag vänja mig vid dess utseende och nu tycker jag att det är lite halvgulligt nästan… men man vill kanske inte direkt gosa med det ändå eller råka på det när man är ute och simmar. Men jag grips definitivt inte längre av panikäckel av att se på bilden av det, så som jag brukade förr. Blir inte äcklad alls, faktiskt! Utveckling, wow.

2 kommentarer