en liten fågelunge

20150607_faagelunge_001

Då jag var hemma i Katternö sist så var det en liten fågelunge, antagligen en svartvit flugsnapparhona, som hade oturen att flyga in i vardagsrumsfönstret. Då jag gick ut på terrassen utanför fönstret så satt hon där och stirrade in i väggen. Lyckligtvis var båda katterna våra inomhus då just, annars hade det nog kunnat gå betydligt olyckligare för det lilla livet.

20150607_faagelunge_00220150607_faagelunge_003

Hon satt länge helt blickstilla utan att verka registrera någonting men när jag gjorde ett fågelläte vred hon kvickt på huvudet. Jag tog endast stillbilder men mitt sällskap fångade det på film (vilket jag sen stal och Instagrammade).

Och sen hände världens sötaste grej som även det råkade bli dokumenterat, igen inte av mig, men som jag stal. Att jag själv fångades på film gjorde mig något töntfnittrigt obekväm då jag kände mig hemskt risig efter utelivet kvällen innan och min ”frisyr” är en knut som håller på att falla ner men framåt och får mig att se ut som nåt slags mentalt derangerat Leningrad Cowboys-fan, men i alla fall, jag gick alltså iväg med fågeln till under ett träd där jag försökte få den att lyfta och flyga över till någon trädgren istället. Detta ska en göra genom att hålla fågeln i lätt kupad hand och röra den upp och ner så att fågeln känner vinddrag under vingarna. Det gick sisådär, istället hoppade bara fågeln från min hand till min arm och därifrån var det inte så lätt att få den att söka sig vidare. Inte förrän den fick syn på en annan lockande plats, i alla fall.

Den platsen var alltså Alfreds axel! HUR SÖTT?

20150607_faagelunge_00420150607_faagelunge_005

Fågelungen satt där och viskade små hemligheter i hans öra en stund.

Jag höll sedan koll på den medan den hoppade och flög från en trädgren till en annan en stund. Var lite orolig för jag tyckte den verkade ganska klumpig med flygandet, men den var ju också så liten att den hade knappast hunnit flyga riktigt många gånger innan den krockade i fönstret. Hade knappast fått särskilt mycket övning, alltså, och var säkerligen yr efter kollisionen. Mamma tog sen över övervakningen och menade att fågelungen flög duktigt då. Lyckligt slut!

Annonser

mormors glasögon

20150613_mormorsglasogon

Sneddade genom en skogsdunge på väg till och från loppis igår och på hemvägen snappade jag upp en Veronica chamaedrys, teveronika, mormors glasögon, teärenspris, och såg riktigt fram emot att skanna in den och se resultatet, det var så länge sen sist. Hela vinterhalvåret har jag väntat på att blomstren ska dyka upp men sen när de äntligen gjorde entré verkar jag tillfälligt ha glömt bort det. Efter att jag kommit hem höll jag på att få en blodpropp för jag trodde att min skanner hade kollapsat men det visade sig att det antagligen bara var en kabel som satt löst. (Elektronik som under det senaste ungefärliga halvåret gått sönder: Tvättmaskin vilken förvisso följde med lägenheten och det finns tvättstuga så no biggie men ändå, extern hårddisk, strömkabel till dator, blender. Hittar jag garantikvitton? Nope.) Blev påmind om tanken att göra nån typ av e-herbarium, då jag var liten påbörjade jag ett flertal gånger ett ”riktigt” herbarium men jag minns att jag alltid var missnöjd med min handstil och att jag inte hade nån fin dossier att arkivera blomstren i. En elektronisk variant skulle ju lösa de problemen samt att där vissnar blommorna aldrig och vittnar inte heller sönder vid varje bläddring, plus att jag bara gillar att dokumentera saker. Men lite poänglöst känns det nog utan en vidare tanke, men kanske någon sådan kommer.

Stannade bara hemma igår kväll och tog det ytterst lugnt och idag vaknar jag trots det med en ordentlig huvudvärk, vilken ännu är med mig. Tack tack.

en rubrik, en rubrik, mitt kungarike för en rubrik

20150607_linneaapel

Blomstrande äppelträd kan med fördel användas för att kamouflera stanken av ditt smutsiga hår. Ett tips.

Bild tagen i Katternö i söndags, var där över helgen som kändes extra lång, kanske för att jag åkte dit på fredag ett par timmar efter jobbet och sen på kvällen cyklades det till och från en kompis i en närliggande by och den dagen hann på så vis innehålla mycket. På lördag var det loppisdags i Jakobstad, köpte bl.a. ett par oanvända kalasröda finbyxor från 70-talet för 2€, så inte min färgskala men gick ej att motstå dess charm så nu väntar jag på att nån ska bjuda mig på bröllop eller annan festlig tillställning där jag kan bära dem utan att känna mig som en pajas. Sen hem, sen tillbaka till stan igen och då för att gå ut, började kvällen i Skolparken där min kompis plötsligt sjöng meningen ”Ååh så härligt när det blir sommar” och termometern visade tio grader. Tio. På söndagen blev det en kort exkursion till en liten skog tvärs över ängen framför huset och det var regnigt men ändå behagligt, om än något kyligt. (Men när är det inte det, nu för tiden? Ska det aldrig bli sommar?) Strosade sedan omkring och plockade blommor som jag pressade till ett projekt modell mini som jag tänkt på sen i våras, resultatet får ni förhoppningsvis se om en tid. Just när vi hade satt oss ner för att äta middag hörde jag en duns från vardagsrumsfönstret, en sån som brukar höras när en fågel flyger in i det. Jag gick dit och mycket riktigt hittade jag en pytteliten fågelunge på terrassgolvet, den var så himla liten och söt att det kändes som att nånting gick sönder i mig. Den klarade sig och jag har förstås bilder och grejer på den oerhörda sötheten att visa men det får bli en annan gång.

Det här blev ett sånt här typiskt och tråkigt ”Kära dagbok, idag har jag…”-uppräkningsinlägg, men det får gå. Juni som Riktig Bloggmånad kom av sig en gnutta och nu känns det som att jag har en massa olika dagar/saker att ta itu med i tur och ordning och det är bara så himla spretigt, ni som bloggar vet säkert den känslan, så jag tyckte att jag behövde en kort sammanfattning för att kanske sen själv fatta sammanhanget. Typ.

Förresten, ni har väl inte missat Blogoteket på sevendays.fi? Jag har helt på riktigt fantiserat om en sån grej — har letat lämpliga scripts och allt sånt men aldrig hittat nåt och nu behöver jag inte för nån annan hade samma idé som jag naturligtvis tycker att är riktigt bra! (Snygg humblebrag, eller hur?) Jag plockade bort bloggtoppen.fi och bloggar.fi-ikonerna från min sidospalt för några månader sen för jag är överlag så jäkla trött på all tävlingsinriktning som vi möter överallt, och det störde mig som fasiken att sådana system där de som har flest besökare hamnar högst i topp i nån slags rankning förstås mest gynnar dem som redan har många besökare. Tycker det är helt fel väg att gå och att ett system där bloggarna sorteras enligt när de senaste hade blivit uppdaterade vore mycket mera rättvist, spännande och variationsrikt. Och det är alltså vad Blogoteket gör! Så mejla in era RSS-flöden till dem, joina partyt. The more the merrier! Jag får f.ö. inte betalt för denna reklam så det är verkligen så att jag ärligt tycker det kan bli suveränt det där.

trendsättningen

Bland sommarens trender ser vi det klassiska mystiska blåmärket i ny tappning — varför inte två matchande i området mellan knä och lår på vänstra sidan av båda benen? Komplettera looken med märken kring vaderna efter för tajta strumpor och du är garanterat den trendsäkraste både på festen och i soffan!

(Som jag igår berättade fantiserar jag smått om att juni skulle bli en bloggmånad. Då måste jag kanske ibland dubbelposta lite svammel från Instagram ifall jag ska lyckas hålla drömmen vid liv. Eller för att hitta nån tankebörjan till annat svammel —)

På bilden skymtas ett relativt nytt loppisfynd, en morgonrock i tunnare, sommarbehagligare material än min andra morgonrock. Är mycket nöjd med den. Köpte den med tanken på att bära den även utanför hemmet men vi får se hur pass modig jag känner mig då vädret tillåter. Har hittat riktigt många fina andrahands-grejer på sistone och jag hade idag tänkt fläta ihop ett inlägg om hur min second hand-uppskattning på sätt och vis har förändrats under de senaste par åren, eller i alla fall utvecklats, men sen fann jag aldrig riktigt någon ork under dagens lopp. Det gick som det brukar, alltså. Men kortfattat kan jag väl säga — och ursäkta nu för hur sjukt högtravande det här låter — att de etiska skälen har expanderat. Det som började som ett intresse för ”alternativ” stil och som en förtjusning för skattjakter har fått (en ansats till) en mer miljö- och samhällsmedveten laddning som ofta gör att jag nu för tiden sällan kan berättiga att jag skulle gå till valfri butik och köpa en nytillverkad blus då jag vet att det finns lika många begagnade som jag antagligen skulle gilla mer och därför använda mer, inte utan viss skuldkänsla eller i alla fall inte utan en känsla av ”det där var väl ändå onödigt”. Nu för tiden måste jag verkligen tycka mig behöva ett visst plagg för att jag ska tillåta mig själv att köpa ett nyproducerat sådant, och det är inte så att jag känner mig duktig för att jag ofta avstår, men jag saknar inte heller att inte göra det. Ganska samma mönster kan jag se i min icke-köttkonsumtion också, förresten, det började som nånting annat men nu är det min ovilja till att stöda köttproduktionen som är vad som mest innerligt verkar bibehålla min vegetarianism, åtminstone misstänker jag att de etiska orsakerna är större och viktigare än min generella avsmak/osmak för kött. Jag vill ju verkligen inte äta kött oavsett men ska jag ta till orsaker så hoppar jag snabbare till ”För att köttproduktionen är äcklig” än ”För att kött är äckligt”, typ.

Lotta G. skrev idag ett riktigt intressant inlägg om reklam, kapitalism och Marx. Det tangerade dels det här jag har tänkt på, förstås ur en sån här allmän konsumtionskritisk aspekt då, men med andra och flera och betydligt mer avancerade infallsvinklar. Tyckte det var rysligt intressant. Alla måste läsa!

(Liisa M. brukar skriva om just konsumtionskritik, på tal om det. Har dock inga direkta länkar till specifika inlägg just nu så ni får helt enkelt djupdyka in i blogghelheten bara!)

Har även funderat på det här med den gröna hälsotrenden som vi ser idag, att alla ska äta ekologiskt och närproducerat och säsongsenligt och förstås nyttigt (och himla trendigt) för att själva må bra. Jag tycker att det möjligtvis är den bästa trenden jag sett under mitt liv, så jag kritiserar den verkligen inte även om jag ibland kan tänka något krassa tankar om orsakerna bakom den, men det oavsett så är det väl positivt att vi rör oss i en sådan riktning. Hur som helst, tänk ifall att samma typ av trend kunde få fäste i alla samhällets områden, där det också t.ex. blev ”coolt” att ta avstånd från sådant som skadar också den omkringliggande miljön och inte bara endast ens egen kropp — miljö har förstås också inverkan på ens välmående, så trots dagens individualism så är det ingen omöjlighet att vi skulle se något sånt. Skit samma om det är utav själviska orsaker eller inte, menar jag, så länge de är medvetna och välgörande. Som att inte köra bil för skojs skull eller som hobby eller som tidsfördriv och den som bryr sig i statusprylar kunde t.ex. installera solpaneler på hustaket som ett skrytsamt monument för ens höga moraliska medvetenhet, för de få veckorna om året som de faktiskt spelar nån roll, och faktiskt använda dem då också. Äh, jag vet inte. Såna grejer. Öppen fråga: Hur kan vi få det här att hända? Tacksam för idéer! Senaste gången jag babblade om detta tror jag att jag formulerade det så mycket bättre, kände i alla fall att jag tänkte mycket bättre om inte annat. Nu är allt bara flummigt och konstigt men ni förstår säkert vad jag menar trots att min hjärna inte helt presterar. Antagligen är en spirulinasmoothie vad den behöver ASAP.

hittat

Åkte upp till Katternö över helgen, hittade bl.a. blommande kabbeleka i den vårligt återkommande plätten våtmark vid utkanten av skogen. Planen var att jag idag igen skulle ha åkt norrut till mina hemtrakter men det blev inte av, så nu halvligger jag istället slappt i soffan och förundras över all denna tid som plötsligt uppenbarade sig. Jag kan inte påstå att mitt agenda varit fullspäckat på sistone, det är så sällan det, men jag har ändå knappt hittat nån egentlig tid för att försvinna in i mig själv och/eller soffdynorna på länge.

Nåt jag däremot har hittat mycket av på sistone är andrahandsfynd, förstås på loppis men också via en stor container. Den står på innergården vid jobbet och i den har folk dumpat sina grejer i ett par dagar nu. Har hängt över kanten där och inspekterat med mitt bästa hököga både igår och idag, en del av det jag fått syn på har fått komma hem till mig, men de sakerna får kanske presenteras i ett eget inlägg. Är så jäkla NÖJD över att få tag på saker helt gratis och sånt som annars skulle ha slängts, och dessutom (främst) sådant som jag ändå tänkt att jag borde införskaffa. I synnerhet för att jag är så mycket förtjust i saker som har en historia, även om jag inte känner till merparten av den. Kanske särskilt då, egentligen.

Det är så lätt för mig att (både bildligt och bokstavligt) ta till mig gamla saker oavsett hur slitna de är och hur onödiga de än vore för mig, det är inte sällan jag fäster mig sentimentalt till sådant jag inte har någon egen relation till som skulle förklara sentimentaliteten, men bara för att jag ser att de inte längre är… ja, bara för att ingen annan tydligen har sentimentala band till dem, antar jag. Det är väl kanske nån typ av kvarleva från barndomen det där, en variant på att tycka synd om livlösa objekt. Så faktumet att det i min lättilgängliga närhet står en container full med gamla prylar och jag ändå inte länsat den fullständigt måste ändå kunna klassas som någon typ av självdisciplinerad personlig utvecklingsbedrift! ⭐ pour moi.

Hittade en gammal dagbok. Omslaget i blått plast med en stiliserad björkstam på. Gissar att den kan ha varit tillverkad på 60-talet. Fortfarande låst bakom ett hjärtformat hänglås. På utsidan av de stängda bladen, alltså på kanten, så hade ägaren skrivit ”Pelle” på ett par ställen. På baksidan stod hennes fullständiga namn, men nu låg den i en container fylld med saker folk klassat som skräp. Det är nog nånting så vemodigt med det, och jag antar det är lite så jag känner inför de flesta gamla saker som slängs.

Jag bor jättenära mitt jobb och ser samma innergård från balkongen. Under tiden jag skrivit det här har containern förts bort. Med den åkte dagboken, som fick förbli hennes egen privata.

en lista för månaden maj

20150501_majlistan

Ratata presenterade en majlista som jag nappade tag i.

Vad är ditt mål under maj månad?

Har inget specifikt mål men visst skulle det vara trevligt om jag kanske äntligen lyckades med att nedskala min garderob avsevärt, sådär som jag ibland brukar göra små ansatser till. Övervägde en stund att göra det till ett riktigt mål men sen kom jag ihåg hur fullkomligt utmanings- och tävlingsoinriktad jag är. Enklaste sättet att få mig att verkligen inte vilja göra nånting är att säga att jag borde eller måste. Tyvärr funkar den omvända psykologin inte andra vägen.

Vad kommer du vara beroende av?

Skulle gärna vara så pass duglig i hjärnan att jag här hittade på något mera spännande än koffein, nikotin och läppomada, men… Koffein, nikotin och läppomada.

Vad står det i ditt första inkomna sms för maj månad?

”Allt är nog bra, o tänkt faktiskt att fan va dum ja e som ringer åt dig mitt i natten. Men ja saknar våra små pratstunder.” — från en gammal kär vän som ringde på vappennatten då jag precis hade somnat (ty jag = PaRtYaNiMaL), så jag svarade inte och fick sen dåligt samvete och textade honom för att kolla att allt var okej. Vi har inte pratat på över ett år så jag tyckte det här var jättefint och blev ganska sentimental, och extra roligt i och med att jag hade tänkt på honom tidigare på kvällen eftersom jag såg någon som påminde mig om honom. Telepati!

Hur ser en typisk maj-morgon ut för dig?

Är inte en morgonmänniska så den tiden på dygnet brukar vara ganska kort. Ungefärligen är det väl så att jag stiger upp, kissar, borstar tänder, byter om från nattklädsel, sminkar mig lite, dricker kaffe, åker ner i hissen, emottas ibland av småfåglar då jag går ut på gården och slänger i så fall lite brödsmulor åt dem, går till jobbet. Sen vaknar jag långsamt. Att dricka kaffe här hemma är relativt nytt, tror det gör mig lite piggare vid anländandet till jobbet men tar en kopp direkt jag anländer till jobbet också. Att mata småfåglar borde jag egentligen kanske sluta med för det finns ju mat i naturen nu men det är så svårt för de känner fasiken igen mig och flyger fram till mig och skväker sött.

Kommer något hända denna månad som aldrig hänt tidigare?

Inte mig veterligen, inget stort i alla fall. Ikväll ska jag förvisso gå till Doo-Bop för att lyssna på min kompis Carla sjunga med två andra begåvade sångfåglar, och det har jag inte gjort förr så det är ju minsann något. Också tips för Vasabor!

Vilka låtar finns på din spellista för maj?

Tror inte att jag lyssnat på någon musik ännu den här månaden! Men nyligen hittade jag ett band med det ypperliga namnet Cool Ghouls, tyckte de lät bra och våriga/somriga, så säkert blir det en hel del av dem.

Är det något du vill ha mindre av denna månad som du hade för mycket av förra månaden?

Trötthet, alltid trötthet. Och prestationsångest/skrivkramp.

Är det något du vill ha mer av denna månad som du hade för lite av förra månaden?

Sömn och zen. Kan aldrig ha för mycket sömn eller zen. Mera ork att genomföra mina idéer skulle också vara helt okej. Vill även ha mera parkhäng, så alltså mera energi, varma kvällar och trevligt sällskap.

Smider du redan planer inför sommaren?

Nej, inte direkt, är inte riktigt den planerande typen. Enda fastslagna planen är att jag ska träffa min vän Anna, som jag känt sen vi var små kultingar på dagis, med hennes pojkvän och BEBIS. :’) Fantiserar också om att eventuellt bygga en koja.

Bästa drycken i maj?

Ingefärsöl! Särskilt sådana som inte är så fräna som en del brukar vara. A Le Coqs Extra Ginger är exempelvis mild utan att bli blaskig och ändå med framträdande smak av ingefära. Lite som en blandning av mjöd, öl och ginger ale.

20150507_gingerbeer

Vad är det finaste någon sagt åt dig hittills under månaden?

Kakan gav mig fin feedback för gårdagens krönika som jag blev jätteglad för! Alfred (som var lullig, ska väl tilläggas för rättvisans skull) sa att jag är den coolaste personen han känner men det vill han kanske inte att ska vara särskilt känt så låtsas att ni inte läste det. INTERNET SA ATT JAG I MEDELTAL SER TYP UT SOM EN TJUGOFEMÅRING! Det sa i och för sig även att jag ser ut som 45. Men också som 21 då jag ler så I’m not holding any grudges. *ler*

Vad hoppas du att någon ännu kommer att hinna säga åt dig innan månaden är slut?

Hjälp. Jag vet inte. Det kan vara lite vad som helst, typ att GODA NYHETER, PATRIARKATET HAR FALLIT, eller HEJ VÄRLDEN NI LEVER I FRED 4-EVER FR.O.M. NU, eller VI ERBJUDER DIG EN ABSURT LYXIG MÅNADSLÖN FÖR ATT TYP GÖRA NÅGOT DU ANNARS ÄNDÅ BARA GÖR FÖR SKOJS SKULL, eller HÄR ÄR EN HEMLIG GIGANTISK OCH SUPERBILLIG LOPPISHALL SOM DU FÅR FÖRHANDSBESÖKA HELT SJÄLV INNAN ÖPPNINGEN! Ni vet, ganska basic stuff. Sånt som alltid ändå händer varje dag.

existerandet

20150422_00120150422_002

Existerandet underlättas med 1) en datahörna och 2) lite dagsljus. Så här är de båda i kombination med mitt existerande då. Jag verkar att omedvetet ha försökt mig på en djup tänkarmin på det andra fotot men ser mest bara trögtänkt ut, men det är ju en tänkarmin det också. Det där var i förrgår men det är också var jag satt igår och erfor en på-gränsen-till-panikartad prestationsvånda medan jag funderade att skrivkramp är en eufemism för tänkkramp. Egentlig skrivkramp torde väl handla om att det är svårt att sätta ord på ens tankar, och visst kan det vara krångligt att formulera sig också men nästan alltid då jag tycker att jag har ”skrivkramp” så handlar det istället om att jag inte lyckas alstra en endaste beaktansvärd reflektion.

Några timmar senare gav jag upp och gick och lade mig, ställde alarmet på väckning klockan sex för att tvinga mig upp, sätta mig på samma plats igen och skriva. Det gjorde jag. Men jag var jättejättetrött och har fortsatt att vara jättejättetrött hela dagen. Skrev klart det sista under lunchen och jag vet inte varför det var så svårt för mig att få ihop en krönika denna gång men det var det. Kändes inte alls bra att skicka in den så snabbt efter att den blivit klar, jag vill gärna bearbeta den i bakhuvudet i ett par timmar åtminstone, eller snarare först ta paus i ett par timmar och sen blicka igenom den, även om jag inte ändrar på något vill jag bara bli bekväm med att sätta ut texten i världen och till dess obarmhärtiga beskådan, men det hanns helt enkelt inte med nu eftersom min hjärna är så dum. Men mamma sa att hon gillade den, i alla fall! Det blir inte bra är titeln, ty fredagsdepp är det nya. (Näh, det är egentligen inte så illa som titeln får det att låta.)

Jag blev förresten mycket nervös vid ett skede för att jag skulle låta som att jag hackade ner på alla de där intressena jag listade i krönikan. Ville en tid hitta ett smidigt sätt att fläta in ”Jag säger inte att det är något fel på att vara intresserad av någondera saker”, men sen tänkte jag nu får jag fan gubba till mig lite och bara säga vad jag vill säga och lägga av med att försöka be om ursäkt för något jag inte ens har sagt.

I övrigt då? Jag har några dagar matat småfåglarna nere på gården innan jag gått till jobbet på mornarna och jag är nu övertygad om att åtminstone den ena känner igen mig. Han flyger fram till mig då jag kommer ut. Ibland har han liksom staljat lite och halvcirklat runt mig då han kommit fram till mig, som någon förälskad moppepojke. Idag var fåglarna inte där i busken då jag kom ut, jag tittade omkring mig men såg inga så jag gick vidare några meter och börjar då höra ett gällt och högljutt fågelskrik. Jag vänder mig om, och fågeln som jag tror är samma som brukar göra närmanden kommer flygande jättesnabbt rakt mot mig och landar en bit ifrån mig, inte ens en meter, och tittar rakt på mig. Det var hans turdag för jag hade färskt bröd i fickan! Tre andra dök också upp strax därefter. Då blev det fest ända tills en partypooper (valfri människa) uppenbarade sig på gården.

Och ni tror att jag inte idkar något socialt umgänge. Ha!