support your local kvinnfolk

galej & samkväm

Här är något som malt på i huvudet en tid och som i natt, då jag inte kunde sova p.g.a. en espresso jag drack för sent, började klarna och bli till en fix idé. Nya år är till för nya starter, eller hur?

sylkvinnfolk

Det är så att jag har tänkt på alla de här omåttligt populära svenska gäris och ickebinäris-grupperna med olika inriktning på Facebook, och att det inte riktigt finns någon sådan i Svenskfinland. Jag är medlem i ett par av gärisgrupperna men ofta har jag känt att jag saknar något mindre och mera lokalt.

Jag har också tänkt på hur urusel jag är på att ta kontakt med folk samt att planera in träffar, och hur många det måste finnas här i stan som ibland känner sig ensamma. Nu när jag själv är i rollen som nybliven mamma så har jag också det perspektivet på det, men jag tänker att det finns ju en massa situationer vi kan befinnas oss i som stundom kan få oss att känna oss socialt understimulerade. Kanske man nyss flyttat till en ny stad, avslutat ett långvarigt förhållande, utvecklats åt ett annat håll än de kompisar man redan haft, inte haft tid för annat än jobbet på ett par år, etcetera.

Sedan tänkte jag på det här med österbottnisk driftighet och hur många aktiva människor, och särskilt kvinnor som tenderar hamna i skymundan, som finns här i Vasa. På bara nån sekund hade jag kommit på en handfull bekant kvinnfolk som jag vet att sysslar med något företagande eller har en produkt som de vill sätta ut i världen. Det finns säkert massor av kvinnor här i Vasa som gör en massa spännande saker som jag inte alls känner till men gärna skulle vilja känna till.

Efter det tänkte jag på kontaktnät och falangen av feminism som uppmanar att ”support your local girl gang” — och inte då enbart genom att stöda deras företagande eller artisteri eller vad som helst, men också genom att helt enkelt bara försöka vara en bra kompis. Eller så tolkar jag innebörden. Att vara schysst, att tillåta en kvinna ha sina brister utan att stämpla henne för dem. Att inte kräva att hon ständigt ska vara en bra förebild för andra utan istället jobba på att själv vara en god medmänniska åt henne. Att bygga en stadig grund att stå starka tillsammans på, helt enkelt. (Antagligen också att dricka ganska mycket vin tillsammans, men det är bara min gissning och säger väl mer om mig det.)

Och då tänkte jag att en sådan grupp skulle jag gärna vara del av. En där vi fritt kan dela med oss av grejer vi sysslar med, funderar på och behöver hjälp med. En där vi kan hojta typ ”Hej vem vill gå med mej på den här grejen på Ritz i morgon?”, styra upp kläd- och bokbytarträffar och hitta lunchsällskap. En där vi fasen bara kan småprata om precis ingenting! En där vi både ger och tar, liksom, men jävligt kravlöst.

Men ingen sån Facebookgrupp fanns! (GULP, TROR JAG?!) Så jag tänkte förstås försöka styra upp en och sen låta den mestadels sköta sig själv. Vill du vara med? Det finns tre kriterier: 1) Du identifierar som kvinna (eller ickebinär), 2) Du kan bete dig som folk åt andra (i övrigt får du va hur du vill), och 3) Du bor i Vasa eller gränsande kommun (support your local). Säg hepp och ange din epostadress (i fältet för epost, den publiceras inte) så skickar jag en inbjudan till gruppen bara ett rimligt antal personer visar intresse utav detta, lite dumt med en grupp på typ tre personer kanske! Är vi kompisar på FB kan du heppa mig där också. Gruppen är hemlig just nu men kanske blir den lite mer tillgänglig i ett senare skede.

Förslag på nyårslöfte: Stöd ditt lokala kvinnfolk. 💃✨

Annonser

34

galej & samkväm

20171228_001

Under min oavsiktliga lilla bloggpaus har jag fyllt år, i förrgår. Samtidigt som jag blev uppvaktad med frukost och paket på sängen så hördes röster från begravningskaffestunden för vår granne Matti på andra sidan sovrumsväggen. Han avled på självständighetsdagen då Finland fyllde 100 år, själv blev han 84. Födelsedagsstunden fick en allvarsam memento mori-vibb, men det var fint. Sörjarna lät glada ibland och det var lätt att föreställa sig att de talade om goda minnen. Memento vivere.

Som jag önskat mig så fick jag en mokabryggare av Alfred, en traditionell en som ser ut att höra hemma i det 1930-tal som den uppfanns och formgavs. Har seriöst suktat efter en sådan här i flera år, tycker de är så fasens fina, men har aldrig tyckt att tillfället varit rätt att ”unna mig” en. Jag dricker alltid pulverkaffe här hemma så vet ni det där att koka kaffe på spisen sätter verkligen guldkant på koppen. Ser fram emot att kunna börja provsmaka mig igenom alla möjliga sorters espressokaffesorter och -aromer.

En annan sak jag fick var en kakform! Alfred har råkat sätta två av mina forna kakformer i diskmaskinen så att beläggningen farit åt pipan, en av dem var en hög en med löstagbart botten, den andra en hjärtformad. Nu fick jag en kombinerad version av dem båda!

20171228_002

Jag hade sällskap medan jag öppnade paketen. Blenda var så väldigt into it att Alfred instagrammade ett filmklipp:

Mamma fick en present, beb fick istället en upplevelse.

A post shared by Alfred Backa (@alfredbacka) on

(Hajade förresten till då jag fattade att det var jag som var ”mamma” i bildtexten. Är fortfarande inte van med det.)

20171228_003

Sedan testade jag espressokokaren som tillsammans med gullrankan, som är på ljusterapi på köksbordet, blev ett behagligt stilleben.

20171228_004

Rykande hett! Kaffesorten är här Pauligs Smooth Blend som Alfred stuckit med i paketet, verkligen len smak. Gott.

Vi skojar förresten om att Smooth Blend är Blendas artistnamn om hon blir jazzmusiker. I julas fick vi en OBH Nordica Power Blend-mixer av May (Alfreds mamma), och då var förstås skojet att Power Blend är Blendas artistnamn som hårdrockare.

20171228_005

Under tiden jag kokade espresso och mestadels latade mig bakade Alfred en kladdkaka! I den nya kakformen förstås.

20171228_006

Kvällen innan hade vi gjort glass som vi åt till kakan. Tipset om världens mest lättlagade glass har vi fått från Luzilla (Alfreds syster) och den görs så här: Först vispar man fem deciliter grädde tills att den blivit så fluffig att toppar börjar formas. Då häller man i en burk kondenserad mjölk och vispar lite till. Efter det kan man röra ner smaksättningar efter behag innan man ställer den i frysen i minst sex timmar. Vi delade på smeten och Alfred valde lakritssås. Jag tycker ofta att ju fler smaker desto roligare, så till lakritssåsen adderade jag krossad salmiakchoklad (Marabou Black Saltlakrits) som jag både rörde ner och lät ligga på ytan, och allra överst strödde jag på lite flingsalt som jag krossat ännu mindre under en brödkavel. Antagligen min nya favoritglass! Den blir väldigt söt utav den kondenserade mjölken, bara, så ska försöka hitta osötad sådan och söta glassen själv nästa gång.

20171228_007

Sällskapet var top notch. (Den här bilden fick mig f.ö. att inse att vi verkligen borde få upp någon konst eller något lite trevligt på köksväggarna. Stark skjul-känsla där just nu.)

Beben på bilden packade vi sedan ner i barnvagnen och så begav vi oss ut på stan.

20171228_008

Hela dagen uppmärksammade förresten vädret min födelsedag med att släppa konfetti. Trevligt!

20171228_009

Denna trettiofyraåring uppskattade det.

svenska dagen och enmånadsdagen

galej & samkväm

Igår på förmiddagen åkte vi in till barnrådgivningen för den första månatliga kontrollen (Blendushka är nu 56 cm lång och väger redan 5,4 kg) och på eftermiddagen packade vi in oss i bilen och åkte norrut för Svenska dagen-firande i Jakobstad där Alfred tilldelades ett pris utav Österbottens svenska kulturfond. Mina föräldrar barnvaktade under tiden och inga värre incidenter eller bedrövelser inträffade under de cirka tre timmar vi var borta.

Närmast incident var väl då en trio skönsjungande kvinnor som gick under namnet Harmony Sisters Reunion stämde upp i Sulle salaisuuden kertoa mä voisin och allt lät jättevackert men också lite gråtartat sorgset och mina bröst spände till som fasen, antagligen som reaktion på detta gråtlika?? Hann tänka MEN GAHH JAG KOMMER LÄCKA meeen så kom jag ihåg amningsinläggen jag preppat behån med och kunde således pusta ut. Biologi va. Vilket bokstavligt freak of nature.

I övrigt var det en trevlig kväll. Lyckat program som inte blev långtråkigt, vilket ändå känns ganska sällsynt för dylika tillställningar (eller är det jag som håller på att bli gammal?). Bra folk som deltog, tyckte många verkade så himla sympatiska. För mig sjukt härligt att komma ut och känna på den riktiga världen lite, att trä i mina nya örhängen och ta på mig en blus jag köpte under graviditeten men som då inte ens gick att stänga, underhållas och sedan dricka kaffe med nya bekantskaper som visade sig vara både vänliga och roliga och samtalen blev både lättsamma och givande. Ja, kul helt enkelt!

IMG_20171106_205922

Min mor satte igång med fotosession då vi kommit hem till Katternö igen efter festligheterna, och Blenda höll sig nöjd ungefär halvvägs genom denna photoshoot och sedan grät hon mer eller mindre tills att vi avverkat några kilometer riksåtta under vinterdäcken. Inte så mycket till avslappning vid kvällskaffebordet, alltså.

IMG_20171106_205925

Ooch just nu kör dagens enmånadsåring lite på samma grej igen så jag får visst sätta punkt här. Innan läckage inträffar, ni vet, eftersom det tydligen är en grej! Ah ja.

i alla sina dagar

galej & samkväm

20170610_puss

I går var vi bjudna på bröllopsfest. Miika och Annichen gifte sig i höstas och nu när sommaren äntligen anlänt blev det dags att fira detta ordentligt.

20170610_konfetti

Bland annat med konfetti, kolla kolla så fint!

20170610_linnea

Min förändrade varmluftsballongartade kroppshydda medförde en utmaning för garderoben. Till sist var det en klänning jag fått av Anna som räddade situationen, efter att jag höjt midjan med några stygn så att den befann sig under bysten istället. (Fast så svällde mina fotleder så att jag ändå såg ut som en stoppad korv, ja ja.)

20170610_haegg

Häggarna står i full blom häromkring och jag snubblade nyligen över en poetisk beskrivning av fenomenet i ett uppslagsverk. Citatet jämför häggens blomstring med en brudslöja och det känns verkligen precis rätt. Mycket passande!

”[…] och liksom genom ett trollslag står häggens svällande och doftande blomsterskrud färdig, frigjord från vinterknopparnas fängsel, ett mästerverk av naturens slösaktiga alstringskraft, ty ingen skönare brudslöja kan den unga Flora ikläda sig vid vårsolens möte.” – Bilder ur Nordens Flora, Carl Lindman

20170610_jimmaja

Många vänner till brudparet uppträdde, bland annat Jim och Maja som framförde en fin duett med denna låt.

20170610_miikaannichen

Senare dansade brudparet och jag hoppas de fortsätter dansa likadant genom livet, livet igenom. Med lätta fotsteg, lätta leenden och lätta hjärtan, och med en kärlek med tyngd i lyckan.

20170610_dans

Precis så här.

fy sjutton

galej & samkväm

20161231_cava

Detta var på nyårsafton, då såg jag fräschare ut än jag gör nu. Mådde också ungefär hundra gånger bättre, men vi ska inte prata om det riktigt ännu.

20161231_linneor

Pincurlade håret och fick till ett sjuttiotalsdiskofluff som jag var förbluffat nöjd med, trädde i mina nya Kuutar-örhängen jag fick i födelsedagspresent av föräldraskapet, korkade cavan och hängde här hemma med Alfred och Jakob tills att klockan närmade sig midnatt.

20170101_fyrverkerier

Då gick vi ut och vi hann nästan fram till fyrverkerishowen tills tolvslaget. Senare hann vi också hitta min kompis Anna efter många om och men, hälsa på henne på en privat fest, vända om och gå till Jakobs för att hämta vin till den festen men stanna på vägen på varsin shot. Tillbaka på festen började jag sedan plötsligt blöda näsblod, överraskande på det viset att jag sällan gör det men inte supermärkligt med tanke på att jag hela förra veckan haft lite feber nu som då och tvingats snyta mig rätt ofta, så blodkärlen har säkert blivit sköra, och tacksamt på det viset att jag just då befann mig i ett badrum, så papper var nära till hands. Sakta men säkert började det då bara kännas som att kanske det är lika bra att avrunda innan min näsa får den briljanta idén att förvandla festen till den där scenen i The Shining. Var hemma runt klockan tre och tillbringade hela gårdagen med att ligga i soffan, först utav extrem tröttma men senare och merparten av dygnet utav lättja.

20170101_linneajakob

Här ser ni då Jakob och jag, och om ni undrar hur vi känner varandra så kan vi säga såhär att Jakob är Alfreds bättre hälft, jag är hans sämre. Vi fick skäll för hur tråkiga vi såg ut på bilden till vänster så det är tur att vi känner till tricket för att spexa till vilket sammanhang som helst. Det är bara att följa tumregeln. 👍

20161231_linneaalfred

I.o.m. att det på föregående bilder såg ut som att jag gått ut i morgonrock och nattlinne under vinterkappan så vill jag förtydliga att det var en kjol. Den är egentligen en del av en dräkt jag köpte på loppis tidigare i vintras, har också en matchande blus men har än så länge inte vågat klä mig i den blekrosa skapelsen från topp till tå.

Och nu är jag inte i skick alls. Förra veckans föraningar om sjukdom var inte bluffar utan förkylningen bröt i morse ut på riktigt, även om jag i efterhand inser att det säkert var något sådant som spökade i går också under min genomslöa dag. Då jag vaknade med ond hals, tungt huvud, värkande leder och sån där konstig svidande feberhud så var det något som brast. Jag blir ibland så jäkla bräcklig då jag blir sjuk, i synnerhet om det varit mycket sådär annars — och det har ju det, oktober, november och december har fört med sig mycket stress och press och fast majoriteten av det varit av den roliga sorten så tenderar det bunkras upp. Bygger en damm som sedan spricker, så som den gjorde i morse. Gick bara omkring och snyftade, hulkade och snorade i självömkande misär här hemma på morgonen innan jag insåg att det enda rimliga att göra är att boka tid till arbetshälsovården och sjukskriva mig fast det tog emot. Skulle också ha radiopratat i dag men klarade inte av det heller. Blev riktigt knäckt utav hela situationen, men nu när jag sovit och vilat mera mår psyket bättre medan de fysiska symptomen håller i sig. Det var en bisarr härdsmälta jag var med om i morse, men åtminstone kortvarig.

Så, tjugohundrasjutton har hittills varit jättebra, men också jättedåligt. Fy sjutton så bra, fy sjutton så dåligt. Överlag har jag inte haft någon rivstart på året, direkt, men en mjukstart är väl likväl en start. Trots min sjukdom (nös nyss tre gånger på raden precis som jag skrev ”sjukdom”) så känner jag mig riktigt inspirerad för det nya året. Vill inte utmana ödet så mycket att jag skulle säga att det kan bara bli bättre, men rimligtvis så tycker jag att det torde gå åt det hållet. Ska i alla fall träget sträva ditåt.

Förresten, kände ni till uttrycket ”vara full i sjutton”? Lärde mig det nyss, det betyder att vara full av påhitt, vara spjuveraktig, att ha glimten i ögat. Älskar att många av oss inledde ’17 precis så, bokstavligt och bildligt. Det är sällan sånt sammanstrålar så bra.

trettiotre

galej & samkväm

20161228_33

En vecka efter den mörkaste dagen på året, det vill säga i går, fyllde jag år. En del tror kanske att det är tråkigt att fylla så här mitt emellan julafton och nyårsafton, men där tror de fel. Decemberslutet var världens megafest när jag var liten och numera gillar jag att det verkligen känns som att det har dubbla potential att bli en slags nystart kring varje årsskifte. Som att jag får vända blad både i min personliga kalender och i den allmänna. Alltså sen blir det ju sällan en omstart i verkligheten, men i teorin känns tanken fylld av möjligheter.

Har hittills samlat på mig trettiotre stycken levnadsår och vänner har upplyst mig om att jag nu åldrats en tredjedel in på nittionio, hade äntligen blivit myndig om jag varit en hobbit, samt att jag nått den så kallade Jesusåldern (ty han lär ha varit i min ålder när han dog). Wikipedia informerar mig vidare att enligt vissa källor utförde samma bibelsnubbe 33 stycken mirakel, samt att siffran är kopplad till något som kallas ”kristusenergi”, d.v.s. den uppoffrande och upplystna energin som han utstrålade från korset. Ska jag korsfästas är det alltså detta år! Kom ihåg det, eventuella haters! (Tror att min utstrålning i den situationen mer skulle ha sin grund i självömkan, totalskräck och en väldigt hämndlysten Gamla Testamentig ilska, dock.) En persisk muslimsk teolog vid namn Al-Ghazali som levde för cirka niohundra år sedan menade för övrigt att i himlen är alla personer 33 år gamla — tycker att detta låter jäkligt lovande för det kommande året och ser fram emot ett himmelskt liv här på jorden. Enligt numerologi är 33 det tredje mästartalet och står för andlig upplysning, är kopplad till indigo färgenergi som står för högre medvetande, ”från det fysiska till det andliga”, vilket jag tycker att låter 1) flummigt och 2) spännande, eftersom jag bara tycks bli mindre och mindre spirituell för varje år, har liksom inget tålamod med sånt längre. Men skam den som inte kan ändra sig! Så är detta alltså året då jag börjar meditera, oironiskt använda instagramhastaggen #blessed eller gå på gym? Vem vet?!

Hur som helst, även min mer vetenskapliga hjärnhalva har trivia att gotta sig i, så som att enligt Newtonskalan kokar vatten vid 33 grader, samt att människans skelett har 33 ryggkotor. Sen är det också en massa matematisk gegga som jag inte begriper mig på, så som att talet är ett ”centrerat dodekaedertal”. (Okej?) Men Wikipedia har också den goda tonen att informera att trettiotre är ett ”extraordinärt tal”, vilket jag låtsas att betyder exakt vad det låter som och inte över huvud taget har en matterelaterad åsyftan. Med andra ord: Jag fyllde extraordinär!!

party animal

galej & samkväm

20161002_myra

Så som Myra ovanför har jag känt mig hela helgen, fast utan att hinna bete mig så. Istället har jag besökt två fester, båda roliga och mycket bra, men har varit så trött (och nykter) att jag inte kunnat känna mig som att jag är på rätt plats. Jag känner mig så trist när jag går nånstans och när jag är väl där inser jag att jag är stel och handlingsförlamad och i stort sett oförmögen att hitta saker att säga, men det finns inte riktigt mycket jag kunnat göra åt det. Tröttheten kom över mig lagom tills att arbetsveckan var över och energin räckte mer eller mindre till att jag skulle orka ta mig ut, men inte mycket mer. Kan inte skaka av mig den här känslan av missnöje över den saken, fast jag ändå har haft en bra helg och allt, men jag kunde ha varit mer där. Jag kunde ha varit en av de personerna som omfamnats och absorberats av den där uppsluppna stämningen, men istället har jag känt mig litet som ett främmande objekt. Någonting kantigt bland någonting mjukt. Emellanåt blir det bara så oerhört uppenbart att jag i grunden är introvert och att stora sammankomster därför är svårhanterliga för mig när energinivån redan är låg. Det känns som att jag på nåt vis missar festen, vet ni? Som att jag grips av FOMO fast jag är där.

Men nog om det. Mycket glad för att jag ändå kunde närvara vid konstnärlig verkstadsinvigning, finfin bröllopsfest, samt att jag och Johanna fick göra en liten roadtrip till Jeppis och tillbaka.

Ska försöka ägna merparten av denna söndag åt sedvanliga måsten och borden, d.v.s. städa. Det är kaotiskt här igen, och hur gärna jag än skulle vilja skylla detta på att vi för stunden har tre katter här (Esmeralda gästar oss igen), så är jag rädd att det likväl är jag som sprider kläder och kaffekoppar omkring mig. Äsch.

inspelningsdag två

galej & samkväm

20160803_ivankallan_001

Regin är igång. Inspelningarna för filmen som Alfred regisserar har inletts i går/förrgår och i morse åkte jag med ut till Österö där jag lekte regiassistent, coachade en kvinna som gjorde skådespelardebut, knäppte bilder och senare såg en trollslända äta en levande humla och det var fullständigt uppfuckat och jag är fortfarande traumatiserad av knastret.

20160803_ivankallan_002

Såg också en SUPERGULLIG båt.

20160803_ivankallan_003

Men åter till filminspelningen, där kameramannen fick nog och rodde iväg. Så det blir ingen film.

ELLER så blir den trickfilmad! Så kan vi säga.

20160803_ivankallan_004

Tillbaka på filmbasecampet, någon ungdomslokal, med en del av det glada gänget.

Jag har återvänt till Vasa och det var fruktansvärt att köra hem över en lång bro där färjor gick förr. Tyckte det var en aning obehagligt att sitta på när vi körde över den andra vägen i morse, men fy blä örk att köra själv och det medan jag är så trött som jag är. Vet inte om jag har berättat om det förr i bloggriket, men alltså jag har en återkommande mardröm där jag kör bil på en lång jävla bro och vattenytan är så hög att den ibland flyter över bron som f.ö. sällan har en reling ens och long dröm short: dödsångesten är ett faktum. Jag brukar däremot alltid vakna innan jag drunknar, vilket kanske skulle betyda något ifall att den där bron inte skulle vara evigt ändlös. Skulle alltså kunna tillbringa resten av mitt liv med att köra på den, ifall jag hamnar i koma som låter mig drömma eller utvecklar en slags sömnsjuka där jag aldrig vaknar igen. I alla fall, blev ganska hispig i bilen idag men lugnade ner mig genom att påminna mig själv om att det inte är min mardröm jag genomlever, utan detta är verkliga livet, där det t.ex. går att bromsa och backa och vända om och parkera och lägga sig i fosterställning och panikpipa i baksätet ifall att bron plötsligt skulle råka hamna under vattenytan framför en.

Efter tre-fyra timmars sömn är jag ganska dimmig i huvudet, som ni kanske förstår. Åskvädret som härjat av och an i tre dagar verkar ha nått sitt crescendo inatt. Låg vaken och försökte att inte bländas av alla blixtar som trängde in genom mörka gardiner och lyste upp rummet. Gillar ovädret, men mer de nätter då jag inte ska vara uppe med tuppen följande morgon. Åskan har varje gång under dessa dagar kommit så plötsligt — ena minuten är det fint väder, klarblå himmel och gassande solsken, och den andra är det plötsligt mörkvioletta moln, regn, hagel och muller överalltifrån. Alltså bokstavligen, det har skiftat supertvärt, inom ett par minuter är det som att leva i en helt annan värld än den en bebodde för två klunkar kaffe sen. Spännande tider minsann. Säger en som pratar om vädret, eeh.

stupränner omkring

galej & samkväm

20160721_linnea_001

Befinner mig just nu i en stuga i Katternö, där jag sovit de två senaste nätterna, även om den senaste natten är den första natten på hela den här veckan som jag faktiskt känner att jag sovit. Åkte norrut efter jobbet i onsdags och tog semester, även om det var först sent under gårdagskvällen med popcorn i en stor skål och Stranger Things på Netflix (måste förresten prata mer om den serien nångång) som jag kände av att jag började varva ner. Vi firade min mammas 70-årsdag igår, en knapp månad i efterskott, på Katternö Byagård.

20160721_linnea_003

Alfred, som tog de här bilderna bakom byagårdsknuten, tyckte att jag såg ut som en president på dem. Själv känner jag mig alltid något som en sjöfarare i den där gulddubbelknäppta klänningen.

20160721_linnea_00220160721_linnea_004

Äh va fasen, två bilder till på det då. Med tanke på hur slutkörd jag var och hur mycket jag sprungit omkring den dagen så kändes det i efterhand mycket passande att det var vid en stupränna jag råkade stå.

Vi har nyss varit ut och filmat Jean-Michel Backlund för en hemlig specialbeställning som jag inte vet om någonsin blir offentlig. (Det är ju f.ö. inte jag som är hans egentliga kameraman, men jag fick hoppa in som vikarie den här gången.) Ikväll ska vi ut och äta med en hop kompisar till Pavis och imorgon tänkte vi försöka oss på gammaldags torg om vi orkar, och senare på en skvätt traditionellt Skolparkshäng på kvällen. Ah, Jakobs Dagar. Det är trångt och långa köer överallt, men jag gillar det. Har ännu inte hunnit åka in till stan sen vi anlände till nejden, så det ser jag fram emot.

20160722_naeckrosor

Hittade massor med näckrosor då vi var ute och filmade, så en bild på dem får avsluta rapporten. Kan för övrigt meddela att Selma sover med oss i stugan och springer omkring utomhus resten av dygnet. När jag lockar på henne kommer hon mer eller mindre galopperande över gräsmattan, lite som en ko som släppts ut på grönbete, men ivrigt och målmedvetet. Ganska otroligt vilken bra katt hon är. Lycklig och lyckad.

& mer midsomrig mat, med mera

galej & samkväm

20160625_matbord20160625_grillmaestare

Vi hoppar tillbaka till midsommartider (ofrånkomlig fråga: tar det aldrig slut? kortfattat svar: nä) för på midsommardagen åt vi minsann mat igen, men den gången på terrassen istället för ute på gräsmattan. Och som den semipålitliga men ack så förutsägbara bloggare jag är, så tog jag bilder på detta.

20160625_tallrik

Nypotatis med pikkalaka (smält smör med spad från potatiskoket) med både stam och kronblad av gräslök. En grillost som smalt på grillen till Alfreds stora frustration, och onekligen går det ju att undra hur i helvete producenterna tänkte där, riktigt. Den smakade dock bra. När det visade sig att det fanns en överhängande risk att all ost skulle glida mellan gallren ner i grillkolen så fyllde jag paprika med fetaost, gräslök, svartpeppar och en klick smör, som alltså fick joina grillfesten.

Det bruna som ser ut som en tunn biff är bröd. Brukar göra varianter på i princip pinnbröd som plattas ut och placeras på grillen tills det fått en okej färg. Midsommardagens bröd var gjort på fullkornsvetemjöl, vatten, en skvätt olja och klick smör. Dosering är oklart, det gäller bara att få fram en bra konsistens. Kryddade denna gång brödet med örtsalt, vitlökspulver och färsk gräslök.

20160625_nyponros

För övrigt kröntes midsommardagen med mulet väder, och som den solskensfrånvända goth at heart jag är så tyckte jag att detta var jättehärligt.

20160625_midsommarros_00220160625_midsommarros_001

Och midsommarrosorna tajmade sin blomning perfekt i år igen. Gillar att de alltid går att lita på.