blomstrande överljus

hem & bohag

Alla dörrar i vår trappuppgång har fina, brokiga insynsskydd — alla förutom våra då. Våra dörrglas tycks vara hemmagjort frostade och fast jag är lite avundsjuk på de som har färggrannt mönstrat så gillar jag också detta diskreta som känns rätt tidlöst. Då passar det utmärkt att överljusen, alltså fönstren ovanför, bara har varit helt transparenta och obehandlade — det är alltså där vi serverats en ypperlig chans att påfågla! (Eller ska vi säga papegoja? ← *foreshadowing*)

Jag har gärna velat ha något som visar på lite personlighet. Har letat på flertalet butiker men det lilla jag hittat har varit så oerhört färglöst, tamt och uttjatat. Liksom helvitt med sirliga krusiduller och nätta fjärilar som att man vill att ens fönster ska se ut som ett fjompigt tryck på t-skjortor på en reahylla på KappAhl år 2007. Hade börjat ge upp med att hitta rätt.

Men som vi alla vet så har man cirka trehundrasjuttioen procent större chans att hitta saker då man inte letar efter dem. Så när jag häromdagen stod i affären med en halvgrinig Blenda i famnen och väntade på att Alfred skulle hämta gräddfil, så bläddrade jag lite i tapetproverna i närheten. Sedan i dekorationsplasten föreställande marmor, sten och trä. Och där, lågt ner och halvt dold bakom en hög med pafflådor, uppenbarade sig denna vårbomb:

20180211_overljus

Current mood: 😍

Vi kom förvisso inte undan fjärilarna, men vi fick i alla fall rejält med färg och mer kyrkovibb än trikåsjabb. Dessutom som bonus en papegoja och ett par trollsländor, samt förstås en massa tjusigt blomster. Det är vi nöjda med! Känns helrätt.

Mönstret heter förresten Spring Chapel — och visst är det som att våren redan slagit ut ovanför vår entré. Blessed!

Annonser

dagen vi upptäckte elden

hem & bohag

20171203_kakelugn

Sitter i soffan, lyssnar på en prasslande glöd i kakelugnen, dricker kaffe och äter gräddkolor. Inte fy skam. Det är första gången vi eldar här! Det tog sin tid, trots att vi har tre platser för vedeldning. Två kakelugnar, en Högfors.

I går kväll monterade vi äntligen isär soffan och flyttade schäslongdelen från dess vänstra sida till den högra. Tidigare var det som att själva vardagsdelen utav rummet bara var en liten hörna av det. Ganska trångt och klumpigt snarare än ombonat och mysigt. Nu är det annorlunda. Plötsligt blev det betydligt lättare att möblera rummet, det öppnade sig mycket bättre och blev luftigare och rymligare.

20171203_vardagsrum

Ja, nu ser det ändå ganska trångt ut på bild men för att i alla fall få ett hum om den makalösa förändringen kan ni föreställa er att möblerna tidigare var inträngda på cirka två tredjedelar av ytan de nu tar upp.

Det är tänkt att vi inom denna månad ska fixa väggen bakom soffan. Tror att det var i oktober vi bestämde det. Har vi haft och har vi fortfarande gott om tid på oss? Jadå. Kommer vi lyckas? Tveksamt.

decembergrönt

hem & bohag

20171201_groent

Kom hem med några buntar grönt i dag, till katternas förtjusning. En bukett gran och en liten cypress. Ett knippe tall och några kvistar eukalyptus. Gissa om det doftade gott i bilen.

20171201_krans

Sedan band jag en julkrans för första gången! Fast jag pyntar mer för yule än jul, men hur som helst. Använde grönt garn för att få ihop grenarna och som stomme offrade jag en ståltrådsklädhängare som jag böjde ut och gjorde så rund som möjligt. Tips tips.

Jag hade valt ut gran och eukalyptus för kransen för att jag tänkte att det skulle se trevligt ut och dofta gott. Det tycker jag det gör också, men min poäng är att det var för estetiska skäl som jag valt den kombinationen. Sedan när jag gjort klart den så insåg jag att jag ju lyckats välja två träd från varsin sida av jorden, från varsitt halvklot, nord och syd, för ett pynt inför en ekvinox. Ha! Sånt gillar jag. 

Alltså, jag är ju inte så förtjust i jul. Men däremot i pyssel, och astronomiska händelser pysslar jag gärna inför! Solens återvändo är ju en ganska stor en.

Men det här med julen, håhåjaja. I flera år har jag velat skippa den helt och hållet, och för ett par år sedan gjorde jag i princip det också. Var bara ensam hemma och tyckte det var ganska skönt. Samtidigt är det ju trevligt med något slags firande men att fira jul på traditionellt vis blir nog aningen för ofta för mig att göra det varje år. Många av ingredienserna i jultårtan ger mig i stort sett bara ångest. Hela konsumtionsaspekten, det materialistiska fokuset, både det att vilja ha saker själv och att hitta rätt presenter åt andra, pressen att umgås och ha det så förbannat trevligt — helt omöjligt för mig när jag alltid är så sabla sur runt den tiden. Den kristna delen av högtiden kan jag inte relatera till heller. Så det hela känns bara inte som så mycket att hänga i julgranen, som man säger.

Nu när jag bildat (egen) familj så känns det också som att det är dags att skapa egna traditioner. Innan Blenda blir så stor att hon binder/vänjer sig vid dem, tänker jag, så vi har ju med andra ord ännu viss tid på oss. Julen är till för de små sägs det men jag är lättad att den nog inte är till för de riktigt små ändå. I år kan jag ännu vara ganska obrydd i hur det blir. Men sen! Hur ska vi göra sen? Liksom vi kommer väl knappast ha någon julskinka här i huset någon gång, till exempel, men det skulle vara kul med någon slags mattradition ändå. Och ska vi ”fira” på julafton eller ska vi go all-in hedning och fylla bägaren med vin på vintersolståndet istället? Ägna julafton åt, ack jag vet inte, meditation och/eller storstädning? Pulkåkning och filmmaraton?

Hur skulle ni fira jul om ni fick hitta på helt fritt? Nollställ allt, om ni vill! Eller inget alls, om ni hellre vill det.

djungelspräckligt

hem & bohag

20171022_kruka

Har på sistone haft många idéer och planer som tävlat om min tid och fokus, så många att det är svårt att hinna eller orka med dem i den takt jag skulle önska fast de flesta är små. Det kliar i fingrarna nästan konstant och jag gillar att det är på det sättet, att jag har ett litet lager med påhitt att rota bland när jag känner att det kunde vara dags. Eller jag försöker se det på det viset istället för att bli frustrerad på att jag så sällan hinner eller orkar. Försöker. Det underlättar förstås att jag är ledig, också.

En sak jag gjort är att jag sprätte lite akrylfärg på en svart kruka. En sån där typisk grej som går i ett nafs bara man sätter igång, men utav någon orsak så förmår man inte sätta igång fast man vill och i flera veckor tänker man åh det vill jag göra. Den där rövsparken jag behövde var att hitta en växt för krukan.

20171022_rundkalatea

Hade inte tänkt köpa fler växter men att närma sig reahyllan på blombutiken kan verkligen väcka ha-begäret till liv. Allt som oftast hittar jag något där som är extra svår att säga nej till, som denna ståtliga rundkalatea, Calathea orbifolia. Föll pladask för de maffiga, runda, randiga bladen. (Förstås — det är ju som välkänt stora grönväxter som gäller.)

I alla fall, inköpet sporrade mig att plocka fram pensel, akrylfärger samt kraftpapper för att skydda golvet. Sen satte jag igång.

20171022_spraeckel

Gult, ljusgrönt och en mörkare turkos är färgerna jag använde. Tycker det blev ganska tjusigt, nästan som nån slags mineral eller äggskal eller handgjort papper.

En annan kruka som jag (och Alfred) gett en makeover ser ni förresten här, och bananträdet i den var för övrigt fyndad på samma reahylla. Och nu vill jag pynta fler krukor. Typ genast! Hmm, vad blir nästa teknik?

att fläta ihop ett hem

hem & bohag

20170831_tambur

Tidigare i veckan blev jag så frustrerad på att jag inte får något vettigt jobb gjort (allt är så obekvämt, det är alltid något med kroppen som skaver, trycker eller klämmer och jag kan således inte koncentrera mig för fem penni), men då började jag tömma tamburen som varit översvämmad med flyttlådor och dammråttor. Blev direkt på mycket bättre humör, efter att jag hade surat i flera dagar. Sån lättnad att i alla fall få något gjort. Det var inte första gången jag tömde den, knappast sista heller, men hur som helst kom jag längre denna gång. Fick upp några tavlor på väggen, till exempel. Lyckades placera saker där de känns rimliga. Och sånt.

Stör mig en aning att golvprojektet skjutits upp på obestämd tid, men som tidigare sagt så vore det urusel tajming att renovera nu. Nåja, har något att se fram emot istället. Tamburen (och sovrummet) kommer få sig ett rejält lyft en vacker dag — vilken klar förbättring jag än tycker att tamburen just nu gått igenom från dess dammiga kaos för en vecka sen, så är den inte ens i närheten av klar ännu. Snyggare ska den bli. Och det är ganska kul att tänka på!

20170902_barnstol

Nu står också denna barnstol där i tamburen. Den hittade vi på loppis för ett par dagar sedan, och den var så fin och så förmånlig att vi slog till fast det nog kommer dröja ett tag innan vi får avsedd användning för den. Mycket nöjd med att vi tog den, och tillsvidare får andra små varelser låna den. Den är ursprungligen från Ikea förresten, modellen heter Gulliver.

20170902_korgetc

Överlag har mina loppisfynd på sistone tenderat matcha ett visst signalement: Vävt och flätat. I dag åkte vi på loppisrace till Sundom och där fick jag syn på den stora korgen uppe till vänster. Tycker att den ser lite ut som en kittel då den står på tre ben, samt att jag gillar att den har ett lock. Köpte den och de sex klädhängarna som är inflätade i smala plastremsor av en trevlig kvinna som direkt erbjöd sig pruta på priserna då hon såg att jag tittade på hennes grejer.

Annat på bild är ett tidningsställ med metallstomme som jag loppade i Jakobstad för ett par veckor sedan, samma runda korg som annars står i tamburen, en alfabetsmatta som inhandlades samtidigt som barnstolen och en stor rosagul matta som allt ligger på som även den fyndades ganska nyligen. Var tveksam till den och trodde den skulle skära sig mot mattan vi redan hade i vardagsrummet, men den visade sig matcha precis lagom! Så glad att jag valde att ge den ett försök till sist. Här hade jag motvilligt surfat omkring på typ trehundraeuros dyra (och mestadels fula) mattor och tänkt att jahapp idén med en matta till får jag ju fetglömma, och så hittar jag denna för en tjugolapp. Ett sant kap!

20170831_puffetc

Avslutningsvis, eftersom att jag också hade en sån här bild som visar en annan del av tamburen som jag ställt någorlunda i ordning. Även här med ett flätat inslag, den mörkblå korgen som jag köpte på rea på Indiska i somras. Bland det första vi tog hit till lägenheten, faktiskt.

Jovars hörni. Det går i snigelfart det här, men det rör sig åtminstone i rätt riktning då när det gör det! Och det får räcka så. Det gör faktiskt det.

guldgusti

hem & bohag

Augusti betyder att utflytten är avklarad. Vi tömde och städade det sista av bostaden i går och även denna gång var det, som alltid, mer jobb än förväntat — även om jag själv sluppit undan en hel del av det i.o.m. mitt, eeh, tillstånd då. Detta är något som varit både skönt för latmasken i mig och störande som fan för resten av mig. Är liksom van med att brottas mentalt mot lättjan, inte mot fysiska handikapp som att jag måste sätta mig ner med jämna mellanrum och annat sådant urdumt. Men nåjo nåjo, helt tillräckligt tungt har det varit i alla fall och just nu är det ju mest som att vi förflyttat kaoset från ett ställe till ett annat, men jag tror bestämt att det väl brukar vara så — och nu ska det hur som helst inte göras på en lång, lång tid igen. PRISA HERREN. Kan inte förstå att vi fan äger denna bostad?! Så här permanent har jag inte bott sedan jag flyttade hem-hemifrån ju, och det börjar bli en skock med femton-sexton år sedan eller så.

Ett fåtal närbilder ifrån detta kaotiska tillhåll då? Jajjamensan.

20170801_001

I sovrummet står denna blekgröna byrå som hängt med mig ganska länge redan, den hittade till mig via min mor som fyndat den på loppis. Ovanpå står två stackars växter som levt ett hard knock life. Till vänster en fikus som vi fått i present och som först växte så det knakade och sedan helt plötsligt tappade en massa av sina blad (kvack, skrev nyss ”barn”?! hjälp) tills att bara två eller tre fanns kvar, men den har tack och lov börjat återhämta sig. Sen har vi en monstera som i början av sitt liv som medlem i hushållet Portin-Backa fick totalstryk av Selma och sedan inte tillräckligt med solljus, att döma utav bladstorleken. Hoppas den ska trivas bättre där den står nu. Skrinet i metall är Alfreds och innehåller bl.a. vackra gamla armbandsur och andra små skatter!

20170801_002

I tamburen står en rottingpall vars bruna sits redan är helt lurvig utav kattpäls. Loppade den för ett par veckor sedan då jag insett att det blivit en rejäl prövning att få på sig skorna utan att sitta ner, den har dessutom två djupa förvaringslådor undertill så den kändes som en smart möbel. Ska hitta på något festligare med den där sitsen, men vet inte vad ännu. (Broderi? Textiltryck?) Hur som helst, på den låg min väska & plånbok och matchade. (Bredvid ett halvt ormhårspänne jag hittat i min ficka.)

Angående väskan: I flera månaders tid hade jag surfat Etsy på gamla väskor i mörkbrunt läder, men utan att köpa någon. Sen fann jag den där på loppis för ett par slantar bara, ha! Älskar sånt. Den är mindre än de jag spanat på men rymmer i alla fall plånbok, telefon, nycklar, läppomada och typ en påse Samarin och ett par Panadol — och vad mer kan en gravid kvinna behöva släpa med sig? Utöver ett foster och flera kilo extravikt då.

20170801_003

Tycker det är skitkonstigt att se mina händer på bild så här, de är så svullna att jag knappt känner igen dem. Har hittills gått upp cirka 13 kilo under denna graviditet och bäst gör sig denna bonusvikt i tämligen horisontellt soffläge, helt klart. Allt annat känns liksom lite onaturligt bara.

Sist jag skrev så tror jag att jag sa något om att det då var tamburen som var i ordning. Så ligger det inte alltså längre till, den saken höll väl max i två dagar. Nu är tvärtom alla rum i oordning, men något som är roligt med att flytta är att även mindre åstadkommanden känns som gigantiska framsteg — vi jublade t.ex. när tamburslampan var upphängd och jag längtar tills att rullgardinerna är uppsatta i sovrummet. Men redan småsaker som att hitta en bra plats för en solkig tambursspegel får mig att känna mig alldeles sprallnöjd. Bra känsla! Jag vet att ni vet hur den känns. Ska forska vidare i huruvida den också kan uppnås genom att putsa bort fläckarna från tidigare nämnda spegel. Håll tummarna! För större åtaganden än så orkar jag fasen inte med i dag, hah.

08:00 till 20:00

hem & bohag

20170726_0800

Vår innergård är GANSKA HELT OKEJ. Den här bilden tog jag i morse, prick klockan åtta, genom köksfönstret. Under gårdagskvällen tog vi ut katterna i koppel där och vi strosade omkring i närmare en timme, det finns så många träd och buskar och stigar att utforska där. Någon hade rensat rabatten på vänderot, a.k.a. katteleka (Valeriana officinalis), och slängt dem i en hög med rötterna kvar. Plockade åt mig dem för att ge åt katterna, fick några rejäla torvor med starkt doftande rotväxt. Ska se om de går att torka och spara som kattgodis, eller kattknark, tills regnigare dagar.

Annat som har hänt sen sist är att min dator föll i golvet från soffan i söndags. Den verkade klara sig tills att den flera timmar senare låste sig totalt och då jag skulle starta om den så gick det inget vidare. Köpte en ny men har inte blivit helt kompis med den ännu, även om den har klara fördelar så som att den väger typ ingenting, blir inte överhettad så att låren blir röda om den hänger i famnen, samt att flerfingerssystemet eller vad det heter på touchpaden fortfarande fungerar. Ah ja.

Har för en stund sedan återvänt till Klemetsögatan från Långviksgatan: Flytten pågår alltså ännu. Främst är det ju Alfred som har flyttat saker, han är nu och lastar bilen med ännu fler grejer, och jag känner mig ganska meningslös som inte ens KAN dra ett redigare strå till stacken. Utöver det här att jag inte får lyfta så tungt så har också min kropp börjat mer märkbart ge upp. Mina fötter värker så ofta och så mycket att jag helst inte står/går i längre perioder än typ tio minuter åt gången och utöver detta så har jag också utvecklat karpaltunnelssyndrom i bägge händer, men särskilt höger. D.v.s. jag är fumlig, svag och det gör ont när jag försöker greppa tag i något. Förstår inte varför jag inte läst/hört mer gnäll om hur sabla TUNGT det är, eller kan vara, att vara gravid. Vi tillbringade alltså bara ett fåtal timmar med att packa och flytta saker i dag och jag tog många vilopauser där emellan, men det känns ändå i kroppen som att jag hållit på nonstop sen i morse typ. HELT kaputt! Pathetic! So sad.

Nåja, nu är klockan prick åtta igen fast tolv timmar senare. Känns som ett lämpligt ställe att avsluta detta riktningslösa inlägg. Ska försöka fösa omkring lite saker i tamburen — det är nämligen systemet ett rum åt gången som gäller för en någorlunda ordning här. Sedan i går prioriterar jag tamburen, eftersom det bara är lite mer harmoniskt att komma hem då. I några sekunder, i alla fall. Synd att golvet ännu ska fixas om där! Annars kunde det nästan räknas.

inflytten

hem & bohag

20170721_inflytt

Exakt en månad efter att vi skrev på köpebrevet — 21 juni — så flyttade vi in — i fredags, 21 juli. Det var också min sista arbetsdag innan semestern och bilden ovanför togs från utpustningsposition i soffan samma kväll. Vi tog siesta den här helgen fast det fortfarande finns mycket att göra innan månadens slut, och redan det känns oerhört lyxigt. Pysslar på här hemma (HEMMA!!) i lugn takt, jag har t.ex. under gårdagen skruvat ihop en bokhylla och hängt in de kläder som fortfarande passar denna arma kropp i en garderob, men har också slappat mycket och tupplurat två gånger, minns f.ö. inte när jag sist skulle haft ro att ta en riktig tupplur så det känns ganska jäkla 1) mirakulöst och 2) HÄRLIGT. Har utöver detta även besökt loppisar och gått på förträffliga Dunkirk på bio, ätit nyfriterade vårrullar på torget och senare färska jordgubbar doppade i citrus-mascarpone-glasyr, som lämnat över från två kladdkakor jag bakade i torsdags, här hemma i soffan. Nu sitter jag i samma soffa med en katt på var sida av mig. Ska äta några jordgubbar och sedan skrubba ett par dammiga plastmattor med tallsåpa, mest för doftens skull, och kanske plocka in lite grejer i hyllan och sånt, för ordningens skull. Det går långsamt, men det tar sig. Ser fram emot att låta saker finna sina platser i lugn och ro här. Nu när mina dagar blivit åtta timmar längre så känns renoveringsprojektet inte heller lika oövervinneligt eller evighetslångt. Visst har vi helt tillräckligt med jobb kvar att göra här också och det lär väl antagligen dröja en stund innan vi kommit så långt att vi exempelvis bemödat oss få golvlisterna på plats här i vardagsrummet, men äh, orka tänka på det nu. Har ju faktiskt både söndag och semester. Försöker jag intala mig själv.

i see a brunt floor and i want it painted vitt

hem & bohag

20170715_golv

Tänkte att det var dags för en liten mellanrapport om vad som händer i lägenheten dessa dagar. Golvet i vardagsrummet har sandpapprats i flera varv för att få bort lacken, samt skurats i lika många varv för att bli av med dammet. Använde bara vatten för de sista två skurningarna och när golvet hade torkat igen så började vi i går på att pensla på det första lagret målarfärg. Folk har uttryckt förundran över att vi vill måla över ett trägolv, men alltså jag börjar inse att jag nog inte egentligen gillar träfärgat golv så mycket. Särskilt inte när det är så spräckligt och flammigt som detta, ni ser ju själva på bilden ovanför! Känns liksom smutsigt, som i en allmän bastu. Och där på bild hade det ändå bleknat ett par nyanser utav att lacket tagits bort.

Färgen är Tikkurilas Betolux Akva och när vi hämtade den tidigare i veckan var jag så trött att jag inte orkade tänka på nyanser så vi tog den helt obrutna vita grundfärgen bara. I efterskott kanske inte det allra allra smartaste valet med tanke på att det gör så att rummet är draperat i cirka fifty shades of white, men sen å andra sidan så skulle det också vara omöjligt att pricka exakt den vita nyans som redan finns på endera dörrkarmar (antikvitt?), fönstervägg (vaniljvitt?) eller kakelugn (snövitt?) och så vidare. Så whatevs, kritvitt kan säkert bli fräscht.

20170715_alfred

Som ni ser på bildan ovanför är väggen till höger en beige nyans, och den nedre hälften är dessutom klädd i nån slags säckväv som fanns bakom en träpanel som tagits bort. Den väggen ska såklart fixas och behöver målas, sååå övriga väggar ska ju även de i något skede målas, så jag antar att vi får försöka jämna ut alla nyanser i samband med det och göra alla väggar lika kritvita som golvet, så då gör det knappast så mycket att kakelugn och karmar är i andra nyanser. Egentligen ska man väl måla väggar först och golv sist, men just här så var det mest praktiskt att få golvet klart först så att vi har någonstans att sätta alla möbler när vi sen flyttar in på allvar och dessutom sliter upp golv i andra rum.

Målarfärgen kan målas ett andra varv efter bara en timme så vi hann med två varv i går kväll, men det kommer nog krävas ännu ett tredje för att bli kvitt all flammighet. Den är i alla fall dryg och så går det snabbt att måla då vi är två som håller i penslarna.

20170715_selma

Annat nytt är att vi fick vår leverans från Ikea i torsdags och Selma tycker att den nya soffan är väldigt bekväm. Hon fattade nog inte riktigt grejen, voj voj. I fredags monterade vi ihop sängen som är en ur Malm-serien med fyra lådor undertill, och det är typ helgalet hur mycket förvaringsutrymme vi plötsligt fått! Sjukt skönt. Så det är ett hett tips, särskilt till er vars bostäder inte erbjuder särdeles många skrubbar och garderober och sådant.

Ett annat tips är till er som går i bostadsköpstankar och som, liksom undertecknad, gillar mysiga men luftiga lägenheter i gamla trähus med vitmålade trägolv: Denna! Min kompis Maria säljer sin fina tvåa på Urmakaregatan, som också ligger i mina nya hoods. Måste prata mer om dessa härliga, lummiga kvarter nån gång men nu ska jag traska till affären och köpa tejp så att vi faktiskt kan börja kalla stadsdelen vårt hem nån jäkla gång dååå.

fix & trix

hem & bohag

20170708_fix

Har hämtat ut en tub med ett par affischer i från posten och (hittills) ramat in den ena av dem. Trycket är en förstoring av det gamla fotografiet på min farmor m.fl., som i originalversion är mindre än vykortsmodell. Skannade det i hög upplösning och trixade om det lite så att det fick jämna marginaler och en vit passepartout, och nu sitter det i en ram på 50×70cm. Är sjukt nöjd med hur det blev, SJUKT. Är också ganska stolt över att världshistoriens snyggaste fotografi råkade finnas inom min släkt, men okej okej, är kanske något partisk i min bedömning utav den saken. Men ändå! Hängde tavlan på en skruv som redan fanns i tambursväggen och någonstans däromkring ska nog trycket få hänga kvar, tror jag bestämt. Tror att jag kommer megagilla tamburen sen när den är klar, föreställer mig att den ska bli pigg, luftig och personlig.

Annat vi gjort i dag är att sandpappra trägolvet i förberedelse för att måla det. Alfred gjorde det mesta av det jobbet och jag övergick till att fylla på med ett lager av köksväggsmåleriet där färgen inte helt räckt till förra helgen, vi handlade en ny liten burk tidigare i veckan. Golvet med plast-, linoleum- eller vilket-material-det-än-är-matta har vi inte vågat börja riva ännu, och kanske är det sist och slutligen smartare så här, att vi börjar med det golv som kräver minst fix så att vi har det färdigt så snart som möjligt. Hade varit trevligt att ha sovrumsgolvet någorlunda klart när vi flyttar in på riktigt, men det är dessvärre inte rimligt att vi skulle hinna med det. Så nu får vi istället flytta omkring lite inuti lägenheten vartefter vi kan, det ska väl gå det med.

För varje besök ser jag mer fram emot att flytta in, samtidigt som jag också börjar gilla lägenheten mer. Alltså, gillade den såklart till att börja med också, men det är lite som att bitarna faller på plats vartefter. Det är tryggt och det är rimligt samtidigt som det är spännande och ganska overkligt, i positiv mening. Fick en sån bra känsla där i dag, det sandpapprade golvet var blekare och gav redan en lättare och fräschare känsla till rummet, och då är det inte ens målat än. Träpanelen ska också bort därifrån och lyckligtvis finns den bara på en vägg, men kommer säkert göra en mycket märkbar skillnad för rummet i alla fall. I köket hade vi hade flyttat köksbordet så det stod intill fönstret, främst för katternas skull eftersom vi hade med dem i dag och fönsterbrädet som de satt på sist står lutat mot väggen i tamburen, och jag satt där mitt i kökskaoset en stund och kände bara något slags pirrigt lugn sprida sig i kroppen. Märkte att det börjat kännas mer som ett hem — inte som att det är helt där ännu, men som att det onekligen kommer bli. Senare gick jag in till det blivande sovrummet och tittade på det golv som tidigare i veckan kändes så jäkla krångligt att riva, var så jävla stressad över det och massa annat, och så kändes golvet ändå plötsligt helt hanterbart. Svårt, säkert, men flera steg ifrån för svårt. I köket putsade jag lite färgklott ifrån dörrkarmen till det blivande barnrummet medan jag funderade på olika möjligheter som finns för det rummet, fast det är litet, och att det är ett rum som vore helt okej att kunna kalla sitt eget ändå. Att jag skulle nog tycka om att sitta där vid ett skrivbord och blicka ut över grönskan utanför fönstret, eller att ligga i sängen och titta på trädkronorna som vajar i vinden mot en klarblå himmel och släppa tankarna fria tills de nådde samma höjd. Precis som jag gjorde när jag var yngre, i mitt eget barndomsrum. Katterna verkade dessutom glada och nöjda och när de mår bra så mår jag också bra, kan vi generalisera utan att det är en jättestor överdrift. Jo, det blir bra det här.

Har förresten haft en löjligt intensiv vecka och har dåligt samvete för att jag hunnit med så dåligt här på bloggen. Har fått så många fina kommentarer nu igen och de värmer alltid även om jag är sämst på att svara på dem inom acceptabel tidsgräns. Men ni, ni är däremot bäst. Är så tacksam för allt vad ni delar med er, allt från tröstande och vänliga ord till berättelser om hur era egna graviditeter eller känslor till föräldraskap har varit svåra. Det här låter säkert lite tillgjort och fånigt men det är faktiskt mäktigt att ta del av. Det är inga småsaker ni bidrar med, de väger tyngre än guld och är värda minst det. Tack.