från en cyberstad nära dig

inspiration & kreation

I tisdags befann jag mig i Katternö ett par timmar och där i garaget fanns lådor med mina gamla pappersblock, rithäften, några skolböcker och allt möjligt sådant. Hann inte gå igenom dem men jag fick i alla fall syn på denna lilla teckning.

20180918_linscybercity

Lin’s Cyber City. Så som min hemsida hette cirka år 1996, efter att den allra först hetat ungefär Linnea’s Homepage, och innan den expanderade till Lin’s Virtual World.

Klistermärket har fastnat där i misstag i efterskott, efter att jag skannat in illustrationen och låtit den pryda sajten högst uppe. Så låt inte glasstrutarna vilseleda er, det var en högst seriös design. Eller alltså inte ironisk i alla fall.

Man skulle inte tro det när man såg på den där bilden, men faktum var att jag den där tiden fick en del förfrågningar på att göra grafik till andra tjejers hemsidor. Det var liksom de med tillgång till en skanner som fick göra sånt, bara. Framför allt var alla mycket ivriga till att ha något eget att det inte spelade sån stor roll om det var snyggt eller inte. Unikt var ändå lite coolt fast det var fult som stryk.

Minns exempelvis att jag gjorde en bakgrund med en bård till vänster (det var mycket sånt på nätet under 90-talet) med en gris på sig. Som jag tecknat med färgpennor. På det där typiska sättet med några cirklar inuti varandra ni vet. Tryne, huvud, kropp. Knorr överst.

Ja, vad ska vi säga? Det var simplare tider på den grafiska avdelningen.

Och jag tänkte nästan nostalgisera över tiden då man gjorde grejer för hand. Jobbade analogt, digitaliserade det sen. Men så kom jag att tänka på ett tvådagarsprojekt jag ägnade mig åt år 2015, som vid ett skede av processen såg ut såhär:

20150627_blomster

Det vill säga, min nuvarande header! Här har vi b, r, y och g.

En gång cybercitybo, alltid cybercitybo. Fast inser att min sajt antagligen borde ha hetat Lin’s Cyber Countryside istället. Being i slutändan a lantis and uppenbar naturtönt and all.

Förresten, är det bara jag som är gammalmodig som inte förstår grejen med att döpa bloggen efter sig själv? Alltså för det finns ju redan något med mitt namn som spelar en ganska avgörande roll i mitt liv, så att säga. Jag tycker det skulle kännas svinkonstigt att den här bloggen hette Linnea Portin. Det är ju jag? Och nån kvinna i Uppsala som jag hittat på FB. Är HON min blogg? Kan hon bli? Linnea Portin (fast den andra i Uppsala) skulle den i så fall heta. Lite frestad ändå.

Annonser

fixa galleri är väl ingen konst

inspiration & kreation

Fast allt är förstås relativt. Det kan nog vara en konstnärlig utmaning, för det.

Har nyligen insett att jag får hänga om tavlorna i vår tambur lite tätare eftersom att jag trots allt vill ha plats för fler på väggen, och därför har jag tittat närmare på galleriväggar på nätet för ~*inspiration*~

Och nu tror jag mig ha så gott som deschiffrerat vad som gör en tavelvägg BRA, i mitt tycke då. Häng med så länge jag leker expert!

gallerivaegg_struktur

  • HÄNG LÅGT. Ett vanligt misstag folk gör när de hänger tavlor är att hänga dem alldeles för högt. Det är SÅ obekvämt att se på.

    Häng dem istället så att ungefär översta tredjedelen av tavlan finns i ögonhöjd, så att du får slappna av i blicken (och nacken) när du tittar på dem. ÄVEN om du hänger dem ovanför en soffa eller byrå — de ska antagligen ändå hängas lägre än du tror. Hänger du tavlor i ett barnrum ska du förstås sänka dem ännu mer, eftersom att de är till för minipersonerna att titta på, så utgå ifrån deras ögonhöjd.

    Även när du gör en gallerivägg är det är viktigt att blicken har ett objekt att landa bekvämt på, så häng ”navet” i ögonhöjd. Bygg ut därifrån.

  • TÄNK UTANFÖR 2D-LÅDAN. Vi lever ju i 3D! Det vill säga, det blir tråkigt med endast platta saker. Sätt in nån tavla på rejält utstående canvas, en med maffig guldram, eller förstås något mer skulpturerat som sticker ut.

    Det måste naturligtvis inte vara ”konst”, heller. Inkludera för all del lampor, klockor, krukväxter i väggamplar och vad allt annat i galleriet. Men jag menar framför allt: var inte heller rädd för att spika upp sånt vi vanligtvis inte sätter på väggarna. Har du till exempel en fin käpphäst från barndomen? En stilig hatt som tillhört farfar? Ett par spetshandskar som mormor hade när hon gifte sig? Häng upp! Lovar att det blir snyggt och dessutom personligt — vilket också syns.

gallerivaegg_faerg

  • FÄRGCIRKULERA. Det blir tråkigt om allt går i exempelvis blått, bara blått blått och mera blått. Men du är kanske lite osäker på färgkombinationer? Ett säkert tips är att utgå ifrån en bit i färgcirkeln och sen slänga in den som finns mitt emot den. Mitt emot blått hittar vi orange och på bilden ovanför till vänster har de brytit av det blåa med varma rostiga toner i ett fåtal bilder. Ser ni hur fint nyanserna går ihop? Och det blåa är ändå det som knyter allt samman eftersom den färgen är jämnt utbalanserad runtomkring.

    Men det går också fint att blanda hur fritt som helst, som bilden till höger illustrerar. Jag tror så här: Kör man på sånt man gillar, sånt som KÄNNS rätt i magen, så kommer det passa ihop. Eller ska vi kanske säga, att det kommer man själv att tycka i alla fall. Och det är väl det som är det viktiga.

  • MIND THE GAPS. Det är lättast att få det snyggt om du håller samma avstånd mellan alla objekt. Men det blir mer intressant om du vågar variera det — inte mycket, men med några centimetrar.

    Sätter man ihop en grupp med tavlor närmare varandra så ger det intrycket av att de hör ihop. På så vis kan man styra ögat att betrakta dem som en helhet. Kanske fyra mindre kan motsvara en större för att bygga upp en symmetri? Kanske du kan placera en tavla litelite ”fel”, en bit för långt ifrån eller för nära, för att ge helheten en spontan och lättsam känsla?

    Blir själv tokig när en tavelvägg har några centimeters utrymme mellan alla objekt, förutom på ett ställe där två ligger precis kant mot kant. Det är som en dåligt beskuren bild, det kan reta ögat nåt så fruktansvärt. Blicken dras dit gång på gång.

gallerivaegg_mixedmedia

  • MIXA MEDIER. Din samling blir intressantare om uttrycksmedlen är blandade. Tänk glansigt foto, mustig oljemålning, kritigt litografi, blek akvarell, mjukt broderi, och så vidare. Den kommer kännas genuin så. Tycker det är lite snopet när tavelväggar är uppbyggda utav en drös med posters bara.

    Gillar man posters så ska man naturligtvis använda sådana, men jag tycker det är viktigt att man ser möjligheterna i en gallerivägg. Du har chans att skapa något där. Det kan bli ett verk som dessutom betyder något för en och förmedlar känslor — mer än bara en snygg vägg, liksom. Var inte rädd för att låta det ta tid att bygga upp den.

  • STÖRST, BÄST OCH VACKRAST. Nu är detta, som så mycket annat, såklart en smakfråga men jag gillar inte när tavelväggar blir för plottriga. Tycker det känns skräpigt när de är uppbyggda med små, små tavlor och föremål. (Har tidigare haft en just sådan i ett forna vardagsrum så tycker jag får säga så.)

    Vill man hellre förmedla fingertoppskänslan av en konstgallerist snarare än skrothandlare så kör man på större tavlor. Men eftersom skrothandel egentligen är mycket mer spännande än konstgalleri så ska vi inte vara rädda för ett fåtal mindre objekt heller. Men nog välja dem noggrannt och sparsamt.

gallerivaegg_personlighet

  • VÅGA. Konst är inte bara till för att vara nätta bilder. Konst ska väcka känslor och tankar, göra intryck, tala till en på många andra plan än bara det estetiska. Så var inte rädd för att slänga in sånt som du tycker att känns kusligt, humoristiskt, förföriskt eller utmanande. Våga titta på det som väcker ditt intresse.

    Personligen skulle jag också akta mig för tydliga trender. Till exempel ananasar eller kaktusar som vi sett överallt en tid nu. Snart kommer vi uppfatta sådana som väldigt omoderna och vi kommer inte vilja ha dem på våra väggar då längre. Lite som med ugglorna och hjortarna, om ni minns dem.

    Vore det så att jag verkligen, genuint, gillade ananasar och kaktusar så skulle jag ändå försöka hitta ett lite mer ouppenbart sätt att inkludera dem i galleriet än genom typiska posters. Kanske jag kunde fynda ett oljestilleben föreställande ett fruktfat med bland annat ananas på sig? Kanske jag kunde ställa en riktig kaktus på en liten hylla? Ni fattar. Så våga vara lite egen, alltså.

  • SKIT I REGLERNA. Jag tycker det är extremt trist när varje tavla har samma typ av ram, något som ofta brukar förespråkas. Tycker inte heller alls att det är nödvändigt att galleriet har en jämn, rät linje någonstans. Tvärtom tycks jag dras mer till de gallerier som inte har det.

    Viktigast är ju att man själv är nöjd och har koll på vad man gillar. Så jag tycker man kan strunta i allt jag och andra sagt och göra som man vill.

    Förutom kanske tavelhöjden. Den blir man bara så illa tvungen att skärpa sig med och rätta sig efter.

billy den förste

inspiration & kreation

Efter en lång tids uppehåll har vi äntligen kommit igång med att fixa och dona lite här hemma igen. Vi jobbar långsamt, en bit åt gången. Andra skulle säkert bli galna på vår slöa takt men egentligen finns det bara fördelar med detta, särskilt om man är van med att bo med provisoriska lösningar sådär som hyreslägenheter ofta ger en. All sakta-mak-tid har gett oss (eller i alla fall mig) tillfälle att grundligt bena ut vad som funkar för oss, eller kanske allra främst vad som inte funkar.

För några veckor sedan var jag så nära att beställa ett öppet hyllsystem att montera fast på vardagsrumsväggen, men jag mesade ur eftersom jag blev orolig att väggen var täckt med gipsskiva och att det skulle bli för tungt för den. Väggen var sist och slutligen inte i gips men pausen gav mig ändå tid att tänka igenom saken och inse att det känns fiffigare med ett hyllsystem som 1) står mycket stadigt i.o.m. småbarnsår på kommande här, så helst både att den vilar på golvet och är fastskruvad i väggen, 2) täcker så gott som hela väggen från golv till tak så alltså högre än den jag tänkt eftersom hallå utrymmessmartare, 3) har kanter på sidorna så att föremålen ramas in och inte liksom svävar omkring i det öppna, om ni förstår hur jag menar, tänker att det lätt blir grötigt och rörigt så, och 4) dessutom extraknäcker med att gömma saker vi inte vill visa bakom skåpdörrar.

Drömmen vore förstås platsbyggd av en krum, gråsprängd snickare i blåa hängselbyxor och ständigt en penna bakom örat. Men nu har vi ju både katter och bebis som ska ha mat varje eviga dag.

Så därför blev det istället gamle gode Billy. Ni vet, han från Ikea. Aldrig riktigt brytt mig i den hyllan förr men nu har jag letat land och rike runt (läs: internet) och börjar förstå charmen. Väldigt väl, till och med! Faktiskt så pass bra att jag förberedde en bildpresentation åt Alfred som jag sedan enkelt övertygande honom med. Trodde han skulle anse mig vara dillig i skallen som hux flux ändrade åsikt om vad för slags hylla vi skulle ha. Det gjorde han inte! Han tyckte likadant.

Ett par timmar senare, tidigare i dag, skickade jag in en beställning på en hop av dem. Får dem nästa vecka, iik! Väldigt standardligt val utav hylla och kanske lite tråkigt färgval men tänker att vitt ska smälta in i väggen. Beställde också en kvartett skåpdörrar till så att vi kan gömma saker längst ner. Tog modellen med påbyggnadshylla överst så de ska bli hela 2,37m höga. Takhöjden här är 2,80 så då kan vi ännu ställa lite grejer överst också. Tror det blir bra!

Lite Pinteresthämtad Billyinspiration på det då? Ja, det tycker jag.

billy_skap

Vi börjar med bilden som upplyste: aha! Skåp! Förstås! Gillar tanken på att mestadels låtsas att skåpdörrarna bara är vägg och med ett axelknyck ställa föremål precis framför om vi så vill. Vi kommer väl knappast förvara vardagsbrukssaker på andra sidan gångjärnen ändå.

En annan tanke jag gillar är att tejpa sån där griffeltavelplast på mittbiten utav dörrarna. Så får Blenda ha sin lilla konstnärsateljé där, sen när hon blivit gammal nog att inte tycka att krita är en delikatess. (Gissar bara att hon gör det. Det mesta är ju, nu för tiden.)

billy_bredd

Sen går vi vidare till bilden som berättade att jag med fördel kan kombinera olika hyllbredder. Då kan man nog få till en ganska levande form tror jag. Beställde själv en på 80cm och två på 40cm.

Skulle gärna ha en ännu bredare men ser ni det tillåter inte väggen där den ska stå. Och detta är ju också till Billys fördel — om vi möblerar om så är den lätt att bygga ut vid behov. Den är också lätt att ta isär, eftersom att den redan ÄR isär.

billy_faerg

Och till sist har vi bilden som visade att det inte behöver bli tråkigt bara för att det är vitt. Det är ju faktiskt föremålen man sätter i som får skina i en sån här hylla och jag ÄLSKAR ju sånt, att få tänka lite stillebenskt i hylleriet.

Hoppas jag inte ställer ribban för högt nu. Alltid lite ängsligt sånt här tycker jag, att visa ”hur jag tänkt”, för tänk om det inte alls lever upp till förväntningarna? Tänk om jag inte alls får till det lika bra? Men är också mycket peppad på att sätta igång. Får visa sen!

Två spretiga tankar:
1. Heter Billyhyllan Billy för att den är billig?*
2. Under tidigt 00-tal hade jag en dröm som jag inte minns mycket utav FÖRUTOM att jag, precis innan jag vaknade, tittade ner på mina händer. Längst ner på min vänstra handflata stod det skrivet ”All heroes die,” och på den högra ”Billy was first.” Låter inte den meningen som en absolut fantastisk start på en roman?? Hur som helst, hoppas förstås på att detta är starten på en fantastisk romans med Billyhyllan.

* Svar: nä. Googlade. Döpt efter Ikea-anställde Billy Liljedahl. Fint för honom men äsch ändå.

klara, färdiga, höstloppa!

inspiration & kreation

Gjorde några bra fynd på loppis i går. Och vad gör en millennial då? Berättar åt hela världen förstås eftersom att hen bara veeet att den är så väldigt väldigt intresserad.

20180828_loppat_001

Vi börjar med de större föremålen på bild, medsols uppifrån vänster:

  • Liten koppar(?)kruka. Den tänkte jag att ska få flytta in i sovrummet tillsammans med ett par andra metallkrukor som står där. En växt ska den också få förstås. Eventuellt får den bli en ampel, det skulle ju vara lätt fixat då den ändå redan har handtag.
  • Stor, låg flätad korg i rotting. Rymmer två katter om de någonsin skulle få för sig att vilja sova tillsammans. Ska sticka in denna under bokhyllan, de gillar ju att ligga och sova lite i skymundan.
  • En rolig kudde som jag använde för att distrahera Blenda med då hon blev lite kinkig mellan hyllraderna, och hon kramade den så ömt att jag direkt bestämde att den skulle få följa med hem. Tycker dessutom att björnen påminner om henne en aning?
  • Flätad näverväska som jag tänkte att ska få hänga på en vägg eller dörr någonstans. Den är snarare avsedd för förvaring än accessoar alltså. Håller ofta utkik efter prydlig förvaring som kan stå framme, mycket roligare än fula plastlådor som man sedan gömmer inne i ett skåp till exempel.

20180828_loppat_002

Och sen de mindre föremålen:

  • Ett par örhängen i form av små kattfejs i trä. Mycket söta, om ni frågar mig. Är lite dålig på att använda örhängen men försöker bli bättre på det och då är det kul med något nytt, lätt och kattigt i sortimentet.
  • Dörrknoppar! I form av en giraff och en zebra, som ni ser. Antagligen får de flytta in i Blendas rum någon gång sen, det är ännu oklart men tyckte att jag ändå ville slå till. Blev väldigt ivrig då jag såg dem för jag trodde att de var väggkrokar att hänga saker på, och sådana skulle jag vilja ha en drös av för att hänga hattar på i tamburen. Men jag vill ju att de ska vara lite festligare än bara helt vanliga knoppar eller krokar förstår ni. Önskar att jag var mer händig så att jag kunde tälja egna djurhuvuden i trä eller skulptera dem i lera eller nåt.

20180828_loppat_003

Kuddens baksida. Gillar sånt här, när sidor hänger ihop! Tror det fröet såddes tidigt i mig, när jag som riktig liten (tre-fyra-femåring?) hade ett par skor där ena skon hade kattens huvud plus halva kropp, som fortsatte med andra kroppshalvan och svansen på andra skon.

En grej jag glömde ta bild på är en liten gosedjurselefant sydd i reflextyg. Den ska få dingla från Blendas vagn i höst. Äntligen har höstfyndens tid börjat!

den hemliga trädgården

inspiration & kreation

Ni vet ibland då man går på loppis och så får man syn på en grej som man bara tittar på en halv sekund och så tänker man ganska beslutsamt att det kan inte vara sant. För det känns inte verkligt att man ska hitta precis den grejen och så tittar man igen, en halv sekund senare, och det känns nästan som att man då ska tappa bort saken igen fast man håller den i handen, och så jag kan inte tro det är sant men jo det är det. Eller vet ni?

En del har väl det där med designerprylar eller sånt. Delar ur en ovanlig servis de samlar på. Jag mest bara med saker som prickar rätt.

20180820_rostapet

Som denna ljuvliga tapet, rullad med baksidan utåt, som gjorde mig alldeles knäsvag att kika på. Tyvärr på en ynka omärkt rulle så jag har ingen aning om varifrån eller närifrån den är och kommer knappast kunna få tag på mer av den. Den känns tunn och väldigt papprig i ytan, sträv. Jag vill nog tro att den har några decennier på nacken men svårt att säga, tapeter i retrostil har förstås tillverkats i många år de med. Ping alla tapetexperter antar jag!

Nu ska vi bara mäta, räkna och undersöka kvaliteten så att vi vet om det löns att försöka sätta upp den på väggen. Om inte så ska jag nog rama in en bit, som Kakan tipsade om.

Men jag hoppas på att den ska få täcka in väggarna i ett litet skrymsle som jag länge fantiserat om att ge en mönstrad tapet. Jag hade idéer om att det gärna skulle få vara som en liten skogsglänta, men nu tänker jag att en rosenberså, en hemlig trädgård, kanske är lika fint.

Det är ett rum, eller egentligen kan vi kalla det ett mellanrum för det är alltså så pass litet, som ligger mellan tambur, städskrubb, kök, badrum och alkov till vardagsrum. Det har med andra ord fem dörröppningar och inte särskilt mycket vägg. Räcker tapeten någonstans så borde det alltså vara där!

Har någon förresten läst Frances Hodgsons Burnetts Den hemliga trädgården? (Har för övrigt bloggat om den för några år sen här.) Brukar tycka att de bästa loppisturerna känns som skattjakt men idag kände jag nog mig mer som Mary, Mary, quite contrary, som hittade gläntan till den bortglömda gamla rosenträdgården.

prickar i registret

inspiration & kreation

20180819_linneaprickig

Förra veckan köpte jag en sockervaddsrosa blus på loppis. Ville neutralisera färgen lite och min lösning för detta var: textilfärgpennor! För jag har nämligen också drömt om en småprickig blus.

20180819_prickig_001

Så jag började med att dutta små svarta prickar över ena framsidestycket. Ganska glest till först och sen fyllde jag i där jag tyckte att det behövdes.

Skyddade också blusen med en tidning på insidan eftersom materialet var tunt och tuschen sipprade lätt igenom ett tyglager.

20180819_prickig_002

När första framstycket var klart var det bara resten kvar då. Andra framstycket, ärmarna och bakstycket. Oket och kragen lät jag bli.

Eftersom jag inte ville att prickarna skulle vara regelbundna var det ett ganska lättsamt pyssel. Det tog en dryg timme att dutta ut varje en, men jag kunde slötitta på tv under tiden. (Såg bland annat sista avsnittet av Big Love så nu har jag äntligen sett den från början till slut.)

20180819_prickig_003

Textilpennorna blödde ut en gnutta här och där på materialet, men jag har bestämt att det ska vara så. Lite som en färginventerad stjärnhimmel. Men kanske mest som hallonglass med lakritskrisp.

Hur som helst ett enkelt DIY jag kan rekommendera! Textilfärgpennor hittar du exempelvis på Clas Ohlson. Köpte själv en ask med sex färger så ska definitivt också försöka mig på att pynta lite vita bebiskläder nån dag.

spegel spegel på golvet där

inspiration & kreation

Jag har väl pratat om att jag har planer på att göra en spegelvägg här hemma? Jag samlar gärna på mig gamla, slitna speglar på loppis för det ändamålet.

Okej, samlade på mig dem tidigare också eftersom jag tycker de är så förbaskat fina och besitter stundom noll självbehärskning — men nu i och med spegelgalleriet har jag äntligen ett ändamål att referera till.

20180813_spegling

Den stora kistformade uppe till vänster är min farmors gamla och jag har haft med mig den genom många bostäder. Minns att jag fotade ett självporträtt i den på min 20-årsdag, hehe. Resten av speglarna på bild är alla loppisfynd, den uppe till höger med ljusblåa lister är det senaste tillskottet. Den hittade jag i Jakobstad igår.

Jag hade tänkt att jag skulle sätta upp spegelväggen i kontoret då det är lite dunkelt där eftersom det ligger i en alkov. Nu funderar jag att istället spika upp dem i tamburen som också är ett dunkelt rum många timmar om dygnet. Vill gärna få in så mycket ljus som möjligt där. På en annan tamburvägg har vi ju många tavlor så det skulle på det sättet också kunna bli en rätt trevlig förlängning på den.

Fast det är kanske lite synd att speglarna då hamnar så högt upp, ovanför en stor helfigursspegel som redan hänger där, men tänker att det kan vara mer en fin bonusdetalj snarare än huvudsakligt blickfång. Eller är det slöseri på så fina speglar?

Äsch, svårt det här. Vill ju ha spegelgalleriväggar överallt?? Bra orsak att samla vidare i alla fall. Ändamålet speglar medlen, eller vad vi ska säga.

kila vidare

inspiration & kreation

20180806_kila_001

Hej hallå där. Här sitter jag och försöker visa upp mina gamla byxor med nya breda ben.

Jag har nämligen gjort om ett par jeans som varit så gott som raka i benen. För smala för att klassas som utsvängda, men samtidigt lika mycket för breda för att pricka den avsmalnande mom jeans-looken.

20180806_kila_002

En gång för några år sedan när jag klippte av ett par svarta jeans till shorts sparade jag restbitarna bland mina tyger med resonemanget att de kan vara bra att ha.

Det brukar sällan stämma men jodå, plötsligt en handfull år senare händer det! En bit svart denim var precis vad jag behövde.

20180806_kila_003

Så jag klippte till två långa trianglar utav resterna och sprättade upp jeansen längs med innersömmen. Lika långt som kilarna var höga, minus en halv centimeter för sömnsmån. Sen var det bara att nåla fast och sy ihop igen.

Kilarna är inte samma svarta nyans som resten av byxorna men det gillar jag. Jag ville ändå ha dem lite diskreta men inte osynliga, och just så blev det! Vill man göra kilarna ännu mer iögonfallande funkar det förstås också att fälla in dem i sömmen längs med utsidan av benet istället för insidan.

20180806_kila_004

Nu är jag redo att kila vidare in i augusti! Ses där.

rotting trendspotting

inspiration & kreation

Minns en av de första loppisarna jag och mamma brukade frekventera, en halvhemlis nere i källaren i Wärtsiläs nedlagda fabrikslokaler i Jakobstad. Där doftade det avgas, damm och garage och man var tvungen att gå igenom en bit av det som eventuellt varit parkeringshus för att komma fram.

Känns som att vi alltid passerade män med typiskt fabriksutseende (skägg, arbetsbyxor, omoderna glasögon, smusiga händer, hår som vuxit sig lite för långt för deras frisyr) som hängde i något hörn och rökte. Ibland mötte vi dem då de bar på någon gammal, nött maskin som jag sällan visste vad var för.

Genom en tung metalldörr kom vi sedan in till ett härligt virrvarr från betonggolv till lågt tak. Tog i våras en gammal läderjacka i återbruk som jag mycket möjligt kan ha köpt där.

Senare kom tjugohundratalet, euron och då hade loppis som koncept blivit coolt. Sen dess är det svårare att göra bra fynd eftersom att så många andra hinner före en.

Men! Än idag kan man ha turen på sin sida ibland och hinna först! Och andra gånger kanske bara ingen annan vill ha det man själv vill ha. Det är tur det med.

Och tur tyckte jag faktiskt att jag hade tidigare i somras då jag, även då på ett av Jakobstads loppisar, hittade en somrig handväska.

20180512_rottingvaeska

Jag behövde-behövde egentligen ingen väska efter att ha hittat min perfekta, men likväl så har jag dragits till idén om något mer statement-artat. Något att slänga över axeln då man går på fest. Denna stadiga rottingväska för 4€ tyckte jag att var en närmast briljant utveckling på den tanken!

Samtidigt så betyder väl loppisarnas uppsving också att de får in mer material. Att folk donerar sina gamla prylar och paltor mer än förr, när sånt hade lite mer av en skräp-stämpel. Men det innebär också att loppisplatserna fylls med plagg och saker som tillverkades för bara ett par år sedan — det är ganska tråkigt, samt äckligt då man tänker på det konsumtionsmässigt. Och det är ju svårt att inte. Allra bäst vore det ju att alla slutade köpa de där trendprodukterna, men å andra sidan är det kanske aaaningen perspektivlöst av mig att säga så, just i samma inlägg som jag dedicerat åt en inhandlad väska i flätat naturmaterial.

Men jag ska återkomma om trender, loppis och hållbarhet tror jag. Måste bara samla tankarna först!

annat nytt på lampfronten

inspiration & kreation

Hade en överloppslampa som jag gillat formen på men tyckt att varit trist i färgen. Den var aningen mässingtonat silvrig, och nu hade det blivit alldeles självklart att den skulle göra sig bättre i en helt annan nyans. Grönt, beslöt jag i konsultation med min sambo.

20180717_lampa

Så jag putsade den med helt vanligt nagellacksborttagningsmedel (man tager vad man haver), och då lossnade det bruna mässingstonade och den blev nittiotaligt silvrig som nån lavalampfot. Den färgen ser ni här ovanför.

Jag tejpade den runt halsen och inuti skärmen för att skydda de områden som inte skulle få färg på sig. Sen gick jag ner i källaren med min gröna sprejburk, skakade den i tre minuter och började spreja lampskärmen som jag ställt att stå upp-och-ner. Och sprejade. I den halvdunkla belysningen sprejade jag faktiskt så mycket att det blev alldeles rinnigt och ojämnt.

Rookie mistake.

Följande dag putsade jag bort all färg igen. Med nagellacksborttagningsmedel. Tog sin tid men jag bara orkade inte gå till järnvaruhandeln nedför gatan och köpa aceton.

Sen började jag om. Sprejade ett tunt lager, lät det torka. Sprejade ett till, lät det torka. Och sen efter det tredje lagret, då var den klar och jag nöjd.

Som så ofta var det sköldpaddan som vann detta lopp.

20180719_lampaklar

Kolla så fin den blev! Älskar den gröna nyansen, fatta att det finns EN (1!) grön färg i sprejfärghyllan på Prisma och att den är så här fin. Det behövs ju inga fler då, trots att jag trodde att denna skulle vara för ljus för min smak. Gillar också hur fint den gör sig mot den något kopparfärgade halsen. Och den mjuka formen i den yttre delen av skärmen kom fram mycket bättre, innan hade jag nog beskrivit den som ganska rak. Nu ser jag ju att den är kurvig och rund.

Honestly quite pleased, summerar jag eftersom att vi på sistone fastnat för brittisk reality-tv om inredning på Netflix. She was chuffed, she absolutely adored it, säger narratorn med myspysighet hen tagit i från tårna med. Actually rather delightful, tänker ni. För ni hänger med i referensen till den typiska jargongen i programmet oavsett om ni sett det eller inte, så enastående är ni.

Så det är mitt simpla DIY-tips åt er: Spreja trist lampa i en käck färg. I flera tunna lager.

Har nu också fixat ännu en till lampa hit hemma (mycket belysning på sistone), har efter nån veckas sökande äntligen fått tag på en sån där takfläkt med rottinginslag. Tycker de är fina men är osäker till lampkuporna, eventuellt får den vara utan. Eller kanske nån som läser detta har tips om var man kan köpa skärmar med gängor? Sådana man skruvar fast alltså. Hur som helst, den ska vi hämta idag och förhoppningsvis hängas upp i sovrummet. Den allra senaste inredningsdillen är att skarva gardiner, det fantiserar jag om som bäst. När man hittar fina på loppis men de är för korta, det är ju så sjukt störande. Måste finnas ett sätt att lösa det, särskilt om man låtsas att det är lite sådär frikonstnärligt boho-chic. Ja ja. Ett senare inlägg.