Välkomna till fyndens tid

inspiration & kreation

Känns som att det är fyndens tid nu. För jag gör så många bra loppisfångster nu, hittar mycket som är precis sånt som känns precis rätt. Och nu menar jag inte att låta helt The Secret-dillig, men jag tror det att jag visionerat mig fynden på förhand är en starkt bidragande orsak till fyndlyckan.

För det är faktiskt så att i alla fall då det gäller loppis så är ett av tricken att rikta in sig på en specifik sak. Det GÅR alldeles utmärkt att bara ströloppa också, absolut har jag gjort överraskande och superfina fynd på så vis också — men det händer nog mer ofta att jag gör sådana fynd som är exakt vad jag letat efter. Sen så går jag ju ganska ofta på loppis också så oddsen är ju tämligen bra på min sida på grund av det då.

Visste ni att om ni tappat bort något, typ förlagt era nycklar, så kommer ni (troligtvis) hitta dem mycket snabbare om ni säger ”nycklar, nycklar, nycklar” som ett mantra under tiden ni letar? För då vet liksom hjärnan vad den letar efter. Ni släpper inte ut bilden av era nycklar ur huvudet. Hjärnan är blixtsnabb på att känna igen dem då. Nu orkar jag inte googla källa på det här men alltså jag har läst detta nånstans och jag tror på det.

För det brukar ju ibland vara så att människan inte hittar det som finns rakt framför ögonen på henne. För min del så märker jag sådana gånger att jag varit disträ och fastnat i det där att ”nu är nåt borta” snarare än ”nu letar jag reda på det”. (Den som söker hen letar.) Det har visat sig vara mer effektivt att istället fokusera på det som är borta.

Och jag tänker att det är samma princip som gäller på loppis! Så tänk igenom vad du vill ha. Du måste inte behöva definiera det (”hängselbyxor i stentvättad denim”) bara du har ett hum om vilken stil/känsla det rör sig om (”som nåt en flapperdansös med en dragning åt det ockulta skulle haft till vardags”). Vet du (ens ungefär) vad du vill ha så kommer du mycket lättare kunna fånga en glimt av det bland allt annat och hjärnan kommer säga DING DING DING!! CHANS FÖR FYND HÄR.

Så har jag gjort när jag en tid hållit upp ögonen för en en vintage mockajacka i någon brun nyans, eftersom den jag köpte när jag var gravid blev för stor. Och de senaste två-tre gångerna jag gått på loppis har jag också varit specifikt inriktad på en tjockare jacka med luddig krage, ni vet sådär trevligt sjuttiotaligt.

20181108_jackafram

Ding ding ding, där var den! Denna kokosgarnerade chokladpralin till jacka. Två flugor i en smäll, både mocka och ludd. På Combo i förrgår, för 5€. FEM EURO.

När jag såg den var Blenda redan mycket urtrött på loppishyllorna och ville hem (what a rookie), och det blev NÄSTAN så att jag inte tog den eftersom jag inte hann prova den ordentligt. För jag tänkte att jag har ju bestämt att jag ska vara sträng, inte köpa sånt jag inte är säker på, och så vidare.

20181108_jackabakdetalj

Men ibland måste man väl få chansa lite. Grejen är att jag tycker det är SVINSVÅRT att fokusera på nåt om Blenda är grinig, kan liksom inte tänka en endaste tanke till dess slut och utvecklar nåt slags konstigt tunnelseende som känns som att jag typ bara tittar på saker i ögonvrån och aldrig ordentligt?? Litade alltså inte riktigt på mitt öga eller fokus där. Så jag försökte hastigt avväga för- och nackdelar mot varandra och då sa magkänslan: Jamenvisst. Den prickade ju ändå så många av mina vill-ha-kriterier och kostade inte skjortan. (Förbryllande uttryck att använda i denna kontext.)

Och sen började den också kännas precis sådär rätt som jag hade hoppats att den skulle. Är så nöjd! Den hade gärna kunnat vara typ en halv storlek mindre men tänker också att hellre en halv storlek för stor än för liten.

Märket är Kestilä med skinn från Dialuxe. Vad ska vi uppskatta årtioendet till? Min första tanke var ju sjuttiotal. Men tycker att den även har en klar sextiotalsvibb. Särskilt då att den är så rak och inte rejält formsydd som mycket var under 70-talet.

20181108_jacka_diptyk

Och så här ser den ut på men bilderna är urusla. Min mobilskärm har spruckit tvärs över framkamerans lins och det resulterar i märkliga ljuseffekter (sällan snygga) och extremt mycket grynighet. Som att kameran tappat ett dussin megapixlar eller så?? Weird.

20181108_jacka

Gillar november hittills!

Har egentligen fler tips på hur man lyckas med loppisfyndandet, men är inte säker på att de är riktigt allmängiltiga. Men säkert kunde de passa nån annan än mig ändå? Eller så kanske jag får utarbeta mer generella riktlinjer. Skulle ni vara intresserade av det?

Funderar förresten också hårt på att setta upp en webbshopp med mina forna fina fynd som jag inte använder längre. Eller det SKA ske nångång för det skadar ju inte att testa innan de slussas vidare tillbaka till loppis igen — det är bara tiden som saknas. Plagg har jag påsar fulla av.

Med vänliga hälsningar,
er personliga loppare

Annonser

Fyra köksdrömmiga tankar

inspiration & kreation

Ni minns kanske att vårt kök är omodernt och slitet. Detta betyder förstås att jag köksdrömmer mig bort ganska ofta, vilket bara är bra, för det hjälper mig ringa in vad jag gillar och tror att skulle funka. Här är fyra punkter jag tänker på i dag. Välkomna med till drömmarnas land!

koeksdroemmar_hyllor

ÖPPNA HYLLOR. Det har blivit ett faktum att sådana ska vi ha. Fast också tillräckligt med vanliga köksskåp med dörrar så detta kräver viss planering känner jag. Hur som helst så tänkte jag att sånt som ofta cirkulerar gärna kunde få stå framme, samt fina vin- och drinkglas. Det vill säga sånt som vi ändå för nuvarande så sällan använder i detta hushåll att det oavsett hinner bli dammigt mellan bruken. Kanske lite konst på översta hyllan. Eller serveringsbrickor, har några stycken i trä med fin patina i gammal guldfärg, till exempel.

Bilden här ovanför till höger är kanske inte den mest inspirerande men det är den typen av hyllor jag tänker mig, dels på grund av praktikalitet. Aluminium från gamla goda Ikea (Ekby Mossby). Gillar förstås mörkt trä men känner jag mig rätt kommer jag bli frustrerad och ängslig att ”förstöra”. (Fast hittar jag redan slitna och missfärgade hyllor i gediget trä på loppis så kanske jag tänker om där.) Och är man en slarver som undertecknad så vill man nog prioritera praktikalitet.

koeksdroemmar_vaexter

SLINGRANDE GRÖNSKA. Naturligtvis! Har nu just ett par silverrankor som hänger i amplar från gardinstången och de börjar ha riktigt långa revor. Hade tänkt att de skulle få dingla kors och tvärs i fönstret som insynsskydd men de hamnar i klämrisk när vi vädrar. Så nu leker jag med tanken på att slå in pyttetunna krokar i taket här och där, och låta revorna sprida ut sig över hela kökstaket istället.

Gillar också idén att låta en gren agera ampelhängare. Har faktiskt en ypperlig gren som jag i förra bostaden hängde från taket och använde som klädstång, hittade den vid sidan om trottoaren på väg hem från affären en gång. WOW EN RIKTIGT BRA KÄPP, tänkte jag. Har utav samma orsak inte kunnat göra mig av med den. Kanske vore det dags att ta den i bruk igen men som blomsterstång.

koeksdroemmar_tapet

DJÄRV TAPET. Känner mig lockad att nån gång i tiden sätta in något färgsprakande och stormönstrat ovanför köksskåpen. Bara något som skymtar, egentligen, inte ens så som det är på bilderna att det återkommer mellan hyllor och/eller diskbänk och väggskåp. Utan mer som en tjock bord högst upp. Hmm. En fördel med detta är ju dessutom att det skulle gå åt ytterst lite tapet på så vis. Bra användningsområde för den där udda rullen man hittar på loppis.

Ett enkelt sätt att kolla om man vill göra detta är förstås att rulla ut en tapetrulle liggande, trycka fast den med lite målartejpsrullader eller nåt annat temporärt, och se hur det ser ut. Det ska jag göra nån dag! Kan vara en urusel idé, jag vet faktiskt inte. Återkommer hur som helst till den gång på gång.

koeksdroemmar_faerger

SOBER FÄRGSKALA. Nu strider ju detta lite emot det jag sa om färgsprakande tapet alldeles nyss, men så är det vet ni, människan är full av motsägelser. De senaste åren har jag blivit så väldigt typisk och vill ha köksgrunden i vitt, svart och matta trätoner. En del metall, eller ska vi säga rostfritt och krommat, också. Ledord GEDIGET liksom. Natur × textur. Ursäkta men är jag en nordisk 30-nånting vit kvinna? O ja.

Fördelen med att ha insett att det ju är sånt jag vill ha, är att jag blivit betydligt mer vänligt inställd till våra kökslukor i furu. Materialet är ju extremt hållbart och det är förstås urdumt att renovera bara för att man tycker att något känns omodernt. Nej, ska  göra småfix istället, ge dem nya knoppar, kanske dra nåt varv med nötbrunt betslack över dem (om jag vågar). Vi kommer bli tvungna att någon gång lite grundligare renovera eftersom golvet har en grop i sig, heh heh… (antagligen är det bara nån skiva där under som knäckts men man vågar väl inte leva med det hur länge som helst heller utan att undersöka saken) och då det sker så vill jag istället för att köpa helt nytt gärna återanvända så mycket som möjligt. Hoppas det blir möjligt!

(Alla bilder hittar ni på min Pinterest.)

Tvåminutersregeln

inspiration & kreation

Jag hörde ett sånt bra life hack igår, eller jag tror att det kan vara bra fast jag inte aktivt testat det ännu. Har haft en oproduktiv (skrev först oproDUKTIG, hashtag truthsayer), motig vecka och nätterna har varit usla, dels på grund av bebis men också till stor del på grund av oproduktiviteten och motigheten som hållit mig vaken. Ska också erkänna att jag har njutit av att vara vaken ett par timmar efter att alla lagt sig, alldeles för sent på dygnet för att få något gjort, men det har varit så skönt att bara vara, vet ni? Hur som helst så har det blivit snöbolligt, helt enkelt. Kanske är det därför jag är så peppigt inställd till detta livsknep, ser fram emot att dela in nästa vecka i tvåminuterssjok så ofta som möjligt och se vad som händer.

Knepet heter tvåminutersregeln och är för alla er som har svårt att få saker gjorda utav en orsak eller annan.

Kanske för att ni inte tycker att tiden räcker till eftersom en stor del av den går åt att angsta över att saker måste göras. Låter det bekant?

Kanske för att ni, ärligt talat, tenderar vara slarviga? Såna som drar ut kläder ur garderoben men tycker ni inte hinner med att vika in dem tillbaka och ni ska göra det sen, men vänta, plötsligt är det ett berg av kläder? Och när ska en hinna ordna upp det?? Låter det också bekant?

Kanske för att ni är lagda åt prokrastinering? Såna som i dessa Messengertider blivit urusla på att ha kontakt med folk eftersom lättillgänligheten sätter en oförklarlig press på er, en som får er att titt som tätt bara inte fungera? Så att ni läser mejl när ni egentligen är upptagna och sen glömmer att svara? Eller så att ett meddelande kan kännas som ett fönsterkuvert innehållande ett kravbrev (det är det sällan) och detta får det att knyta sig i magen på er och ni tänker ”jag tar itu med det där sen då jag sansat mig” och så plötsligt har ni ägnat ett sekel och fyra Buffy-maraton åt att vänta på att planeterna ska alignera sig i en rät linje och ni ska känna att jamen nu så nu är jag redo att ta itu med alla krav som inte ens någonsin fanns?? (OCH ÅH VÄNTA nu har det dessutom blivit pinsamt att det dröjt så länge, sååå nu kommer det antagligen ta ännu mer tid innan ni samlat er tillräckligt för att ta er över den tröskeln också?) Va, låter det fortfarande bekant?

Är ni jag eller??

Så då är regeln sån att vi ska ställa oss frågan: Tar det under två minuter att göra? Är svaret ja, då måste vi göra det direkt. Är svaret nej, då får vi skjuta på det lite. Det är helt okej. Men, blott ynka två minuter har vi väl så gott som alltid tid med och ork för.

En annan fördel är att ska vi göra något som känns jävligt jobbigt, så kan vi till exempel tänka så här: Ja, okej, det kommer vara jobbigt, MEN jag får bara sätta två minuter på det. Sen måste jag ha det gjort och då ska jag tänka på nåt som får mig att må bättre. Då är det över. Och dessutom, oftast känns det ju skönt att ha jobbiga saker avklarade.

Ja, jag vet inte, kanske är sånt ganska självklart för de flesta? Kanske det ANTAGLIGEN är meningen att såna riktlinjer ska människan förstå av sig själv utan att behöva få en klar regel presenterad för sig som verktyg för att Hantera Livet. Eller känns så, som att jag bara missat det, medans friska, sansade, välbalanserade människor be all like ”Öööh välkommen till vuxenlivet din smutsiga lilla idiot”.

20181021_esmeralda

Ett annat tips är husdjur.

Och det knepet har jag faktiskt hittat på HEEELT själv och iiingen annan har tänkt den tanken förut så det så

Har ni nåt annat life hack (for life dummies eller ej) på lager? Vill inte avslöja för mycket men de kan tänkas behövas här borta.

Fruktansvärda fynd

inspiration & kreation

Utanför Röda Korset-loppiset står nästan alltid ett par köpvagnar med gratisgrejer som man får ta. Oftast är det böcker och udda, små prydnadsföremål. Jag har till exempel tagit en tesil i typ flätad bambu, mest för att jag gillade hur den kändes. Pepparkaksform för små hjärtan. Rottingkrokar att sätta upp på väggen. Ett par böcker.

En gång var jag nära att ta en gigantisk, härlig, mörkgrön barnvagn från cirka 70-tal, men jag ångrade mig sen eftersom att inredningen var gjord i plast och det verkade så svettigt, och för att jag inte riktigt visste var jag skulle ha plats för den. Jag pendlar fortfarande mellan att intensivångra att jag inte tog den, och att känna mig superstolt över min tillfälliga självdisciplin.

20181015_frukt

Och idag blev det bland annat dessa. Sex servettringar och ett servettställ med naturens eget godis-tema i trä. Tyckte de var för gulliga för att låta vara kvar! Har aldrig ägt servettringar förut. Men nu hörni, nu är jag redo att ställa till med propra middagar med säkert inbuntade servetter. Nu är jag megavuxen. Jag menar, UPPENBARLIGEN. 👀

Men jag känner plötsligt att jag har ett enormt glapp i min allmänbildning för jag kan inte räkna ut vad den gula frukten uppe till höger är. Päron? Papaya? Mango? Om du tycker att det är självklart vad det är så kan du väl snälla säga. Jag tycker att den mest liknar en potatis men gissar att en sån ändå inte hör hemma i fruktsalladen. Även om det skulle vara liiite typiskt finländskt att inte kunna hejda sig från att smyga med några nypotatisar i en sån ändå. (Och liiite typiskt potatisfinländskt av mig att nu fundera hmm kanske inte skulle vara så illa ändå? 🤷)

Ett knippe veckofärska loppisfynd

inspiration & kreation

Alltså vilket härligt höstväder! Älskar när ett tunt molntäcke är spänt som en sval bomullsmarkis över himlen på hösten. Egentligen gillar jag det alla årstider men kanske särskilt hösten ändå, solen är så skarp då och ligger så lågt att man annars blir bländad vart man än tittar.

Alfred hade åkt till Pensala över dagen för att hjälpa sin far med lite skogsarbete och jag bestämde att det var dags för Blenda och mig att promenera till Comboliina, vilket alltså är ett ganska stort loppis som ligger en knapp kilometer härifrån. Inte långt, men ändå går jag dit ganska sällan. Eftersom det är privatpersoner som säljer där och prissätter själva kan fyndpotentialet variera enormt. Känns ibland så himla snopet att traska på där och kolla igenom 100+ bord och hitta precis NOLL. Som att allt som finns är typ fjolårets Cubus och Gina Tricot och slippriga H&M-toppar från fem år sen. Särskilt när så mycket av utrymmet numera är reserverat för nya produkter, typ överskottslager och sånt kanske? Hur som helst känns det störigt när så mycket är nytt. Vill ju ha gammalt.

Men under dagens besök hade jag fyndgudarna på min sida! Och har till och med tagit bilder på inköpen, utspridda på sängens skrynkliga lakan. Låter det inte fancy va? Vi kikar —

20181011_linnebyxor

Vitt hålbroderat linne i bomull. Ett gammalt från H&M, på den tiden då damkläderna hette Hennes Collection. Så kanske sent 90-tal? Leker lite med tanken på att färga detta, men bara en mörkare vit nyans i så fall. Har de senaste månaden utvecklat en totaldille på vita nyanser, vilket är ungefär det märkligaste jag någonsin skrivit. Menmen där är vi nu. På Tvärtemotgatan i Bakochframland. Uppochneriversum.

Byxorna är varmt och dovt plommonlila, högmidjade, rakt bredbenta och i manchestersammet. Ska vi säga score? Score! Märket är inhemska Pola, grundat 1927, vars produkter frekvent dyker upp på loppis här i Finland. Tyvärr är de lite för korta i grenen för mig, men jag har granskat insidan och tror det ska gå att rätta till. Håll tummarna! Så ja, eventuellt score, ska vi kanske säga.

20181011_klaenning

Barnklänning i bomull. Än så länge för stor för Blenda men jag kunde bara inte motstå den. Provade den på henne och hon såg ut som en proper vinterdröm på prärien. Märket är återigen ett gammalt H&M, etiketten bär titeln Up To 7. En kvick googling gav inga resultat och jag orkade inte gräva ner mig i det, men gissningsvis rör det väl sig om 90-tal igen. Klänningen är förresten ”made in England”, något som spontant känns ganska sällsynt i dagens klädproduktion för H&M…

20181011_koftapolo

Och mer H&M blir det, men de här två relativt nya. En ljus kallgrå bomullskofta med svarta knappar. Är så svag för kontrasterande knappar nu för tiden, tycker det är så snyggt. Är ju också koftnörd sen förr. Men den här var likväl åt Blenda.

Det är också den ribbstickade beigea polon, också den från H&M och i organiskt bomull och så himla mjuk. Blenda blev alldeles överförtjust i den och rultar redan omkring med den på sig, som nån liten beatnikpoet på LSD.

20181011_klaenningpyjamas

Mer åt Blenda, och här blir jag ytterst tveksam till hur intressant detta nu är, just de här plaggen som ändå är ganska precis sådana man ser överallt på alla barnavdelningar just nu, men ja ja. Jag har redan laddat upp bilden. Ni kan scrolla förbi.

Klänning/tunika från H&M, eftersom att jag har lite svårt att säga nej till leopardmönstrat. Leopardmönstrat är dessutom en neutral färg, om ni inte visste det. Fast då ska den helst vara så naturtrogen som möjligt, den här är ju uppenbart inte tillräckligt brun. Äsch. Blir efterskottstveksam till köpet nu, den hade fått vara finare faktiskt. Nåjaaa. Åtminstone syns väl inte bananfläckar så värst bra på den! Och sådana blir det många av.

Den ljust dammigt rosa pyjamasen med vitt spräckel köpte jag eftersom vi nyligen varit tvungna att pensionera ett par som blivit för små och det visat sig att det löns att ha ganska många pyjamasar att cirkulera mellan. Denna från Lindex. Tycker de ofta har fina, mysiga grejer där på bebavdelningen. Många skogsdjur nu i höst.

Och det var de sista av dagens fynd! Så över till ett par fångster från tidigare i veckan. Då gjorde vi ett snabbesök på Folkhälsans Loppis och Retrobazar ute i Smedsby. Alltså det är ett (1) ställe men heter så.

20181011_skjorta

Här en kornblå barnskjorta i bomull igen. (Märker ni temat?) Men denna är trots barnstorleken inte åt Blenda, hon skulle f.ö. drunkna i den, utan åt mig. Det är en väldigt rymlig 120 alltså. Har en längre tid varit på jakt efter korta skjortor och har därför ganska ofta spanat på barnavdelningarna, men denna är den första som kunnat dubbla som liten vuxenskjorta lika bra som normal barnskjorta. Hot’s Company är märket, vad nu än sen det är. Gillar att den har en liten western twang också. Axelok och silverknappar.

20181011_kappa

Och sist men definitivt inte minst, en beigespräcklig vinterkappa med kaffebruna accenter. Märket är finländska Master-Coat, som tillverkade damkappor från 1977 och cirka tjugo år framåt. Vad ska vi datera denna design, sent 80-tal? Tidigt 90? Men den känns samtidigt lite 20-talsinspirerad på, med den stora fuskpälsklädda huvan som vilar över axlarna som en bred sjalkrage. Blir lite extra kär i den nu då jag ser den på bild — kontrasterna, spräckligheten, texturen, känslan. Den är i rymligaste laget fast storleken är 32 vilket i övrigt skulle vara alldeles för litet för mig. Så man får bara tänka på hur överdimensionerad den egentligen var tänkt att vara och konstatera att allt är relativt.

Det var allt! Eller inte så lite heller. Ganska många plagg att köpa på en vecka tycker jag men tacka vetja second hand. För miljön och plånboken och så vidare ni vet. Fast då tyckte jag också att kappan var just och just inom rimlig gräns i sitt pris. Trots det var den sammanlagda summan ändå bara 28€.

Jag och Blenda är ensamma hemma igen och nu kan jag inte längre distrahera henne med Teletubbies på den andra skärmen. Hon sitter i min famn och griper tag i allt så har något märkligt hänt i inlägget skyller jag på henne. Hon är också märkbart och ljudligt frustrerad på att jag inte ägnar henne tillräckligt med uppmärksamhet. Måste natta denna besynnerligt månghänta varelse innan mitt tålamod brister! Ajöss!

Ny människa pratar samma gamla yta

inspiration & kreation

Känns som att allt jag gör nu för tiden, eller i alla fall skriver om, är att ansa mina toppar och rensa min garderob, och det är också vad jag gjort sen sist. Det har fått mig att känna mig som en ny människa denna gång. Så ni får försöka stå ut med denna upprepighet. Eller skita i det!

Vet inte vad som hände men häromkvällen kände jag mig nästan lite pirrig. Kändes ungefär sådär som att komma tillbaka till högstadiet efter ett lov och man hade en idé om att NU fan, nu ska jag ha en Ny Stil och den ska va COOL jävligt cool och denna stickade pullover ska vara nyckeln till det.

Fast nu har jag ingen stickad pullover. Däremot en någorlunda ny garderob, alltså bokstavligt. Utsida monterad, innanmäte gallrat.

Alfred har fixat det sista av själva möbeln (DEN 👏 HAR 👏 DÖRRAR 👏) och jag har satt undan en rejäl hög med plagg som ska bo uppe på vinden ett tag. Har fortfarande mycket kläder kvar men är också ännu mer inspirerad att fortsätta rensa och leka sträng kurator. Byta ut halvbra mot helrätt. Orka ta itu med simpla reparationer. Våga försöka sy om sånt som jag inte tycker sitter så bra som det kunde och som jag därför sällan använder för att jag mest gillar idén snarare än verkligheten. Känner mig så PEPPAD att satsa på kvalitet trots min livslånga kärlek till kvantitet.

Och angående andra ytligheter så har jag har oräkneliga gånger blivit arg/bedrövad när jag sett en bild på mitt hår eller gått förbi en spegel. Så jag klippte igen några centimetrar av det, bara knix tjipp med saxen i tio minuter. Jag har nog aldrig förr njutit så mycket av att säga ajöss till kluvna toppar och urtunnade längder.

20180726_sjuttiotaligt

Det här var i slutet av juli men har inte direkt ett överflöd av färska utstyrselfotografier att visa. Så de här får illustrera klädesplagg jag behållit och hårtoppar jag kapat.

Fattar förresten inte riktigt detta slitage. Jag färgar inte mitt hår längre sedan några år. Jag har, hittills i år, fönat håret kanske tre-fyra gånger och aldrig ens så länge att det blivit helt torrt. Jag har inte använt lock-/plattång på kanske två-tre år. Jag tvättar håret max två gånger i veckan, mitt schampo är milt och jag använder alltid balsam. Jag är sparsam med stylingprodukter, förutom närande oljor, leave-in-balsam och sånt. Jag gör inpackningar ibland, om än sällan, men ändå. Jag använder ”snälla” hårband. Men det är ju i stort sett alltid i tofs/knut här hemma. Antar att det sliter. För det slits uppenbarligen som FAN. Jämfört med förr.

Men på plussidan kan jag berätta att mitt hårfäste (hormonchockat, som resten av kroppen) inte är lika skalligt längre. Nu har jag fem centimeter lång luddig päls i en krans runt fejset istället. Man vet att man varit lågt ner på snyggstegen då till och med det känns riktigt tjusigt. Men allt är relativt och nu snackar vi i jämförelse med djupa vikar och flikar och gläntande hårbotten bland glesa strån. Såatt. Pälskrans I love you!

Från en cyberstad nära dig

inspiration & kreation

I tisdags befann jag mig i Katternö ett par timmar och där i garaget fanns lådor med mina gamla pappersblock, rithäften, några skolböcker och allt möjligt sådant. Hann inte gå igenom dem men jag fick i alla fall syn på denna lilla teckning.

20180918_linscybercity

Lin’s Cyber City. Så som min hemsida hette cirka år 1996, efter att den allra först hetat ungefär Linnea’s Homepage, och innan den expanderade till Lin’s Virtual World.

Klistermärket har fastnat där i misstag i efterskott, efter att jag skannat in illustrationen och låtit den pryda sajten högst uppe. Så låt inte glasstrutarna vilseleda er, det var en högst seriös design. Eller alltså inte ironisk i alla fall.

Man skulle inte tro det när man såg på den där bilden, men faktum var att jag den där tiden fick en del förfrågningar på att göra grafik till andra tjejers hemsidor. Det var liksom de med tillgång till en skanner som fick göra sånt, bara. Framför allt var alla mycket ivriga till att ha något eget att det inte spelade sån stor roll om det var snyggt eller inte. Unikt var ändå lite coolt fast det var fult som stryk.

Minns exempelvis att jag gjorde en bakgrund med en bård till vänster (det var mycket sånt på nätet under 90-talet) med en gris på sig. Som jag tecknat med färgpennor. På det där typiska sättet med några cirklar inuti varandra ni vet. Tryne, huvud, kropp. Knorr överst.

Ja, vad ska vi säga? Det var simplare tider på den grafiska avdelningen.

Och jag tänkte nästan nostalgisera över tiden då man gjorde grejer för hand. Jobbade analogt, digitaliserade det sen. Men så kom jag att tänka på ett tvådagarsprojekt jag ägnade mig åt år 2015, som vid ett skede av processen såg ut såhär:

20150627_blomster

Det vill säga, min nuvarande header! Här har vi b, r, y och g.

En gång cybercitybo, alltid cybercitybo. Fast inser att min sajt antagligen borde ha hetat Lin’s Cyber Countryside istället. Being i slutändan a lantis and uppenbar naturtönt and all.

Förresten, är det bara jag som är gammalmodig som inte förstår grejen med att döpa bloggen efter sig själv? Alltså för det finns ju redan något med mitt namn som spelar en ganska avgörande roll i mitt liv, så att säga. Jag tycker det skulle kännas svinkonstigt att den här bloggen hette Linnea Portin. Det är ju jag? Och nån kvinna i Uppsala som jag hittat på FB. Är HON min blogg? Kan hon bli? Linnea Portin (fast den andra i Uppsala) skulle den i så fall heta. Lite frestad ändå.

Fixa galleri är väl ingen konst

inspiration & kreation

Fast allt är förstås relativt. Det kan nog vara en konstnärlig utmaning, för det.

Har nyligen insett att jag får hänga om tavlorna i vår tambur lite tätare eftersom att jag trots allt vill ha plats för fler på väggen, och därför har jag tittat närmare på galleriväggar på nätet för ~*inspiration*~

Och nu tror jag mig ha så gott som deschiffrerat vad som gör en tavelvägg BRA, i mitt tycke då. Häng med så länge jag leker expert!

gallerivaegg_struktur

  • HÄNG LÅGT. Ett vanligt misstag folk gör när de hänger tavlor är att hänga dem alldeles för högt. Det är SÅ obekvämt att se på.

    Häng dem istället så att ungefär översta tredjedelen av tavlan finns i ögonhöjd, så att du får slappna av i blicken (och nacken) när du tittar på dem. ÄVEN om du hänger dem ovanför en soffa eller byrå — de ska antagligen ändå hängas lägre än du tror. Hänger du tavlor i ett barnrum ska du förstås sänka dem ännu mer, eftersom att de är till för minipersonerna att titta på, så utgå ifrån deras ögonhöjd.

    Även när du gör en gallerivägg är det är viktigt att blicken har ett objekt att landa bekvämt på, så häng ”navet” i ögonhöjd. Bygg ut därifrån.

  • TÄNK UTANFÖR 2D-LÅDAN. Vi lever ju i 3D! Det vill säga, det blir tråkigt med endast platta saker. Sätt in nån tavla på rejält utstående canvas, en med maffig guldram, eller förstås något mer skulpturerat som sticker ut.

    Det måste naturligtvis inte vara ”konst”, heller. Inkludera för all del lampor, klockor, krukväxter i väggamplar och vad allt annat i galleriet. Men jag menar framför allt: var inte heller rädd för att spika upp sånt vi vanligtvis inte sätter på väggarna. Har du till exempel en fin käpphäst från barndomen? En stilig hatt som tillhört farfar? Ett par spetshandskar som mormor hade när hon gifte sig? Häng upp! Lovar att det blir snyggt och dessutom personligt — vilket också syns.

gallerivaegg_faerg

  • FÄRGCIRKULERA. Det blir tråkigt om allt går i exempelvis blått, bara blått blått och mera blått. Men du är kanske lite osäker på färgkombinationer? Ett säkert tips är att utgå ifrån en bit i färgcirkeln och sen slänga in den som finns mitt emot den. Mitt emot blått hittar vi orange och på bilden ovanför till vänster har de brytit av det blåa med varma rostiga toner i ett fåtal bilder. Ser ni hur fint nyanserna går ihop? Och det blåa är ändå det som knyter allt samman eftersom den färgen är jämnt utbalanserad runtomkring.

    Men det går också fint att blanda hur fritt som helst, som bilden till höger illustrerar. Jag tror så här: Kör man på sånt man gillar, sånt som KÄNNS rätt i magen, så kommer det passa ihop. Eller ska vi kanske säga, att det kommer man själv att tycka i alla fall. Och det är väl det som är det viktiga.

  • MIND THE GAPS. Det är lättast att få det snyggt om du håller samma avstånd mellan alla objekt. Men det blir mer intressant om du vågar variera det — inte mycket, men med några centimetrar.

    Sätter man ihop en grupp med tavlor närmare varandra så ger det intrycket av att de hör ihop. På så vis kan man styra ögat att betrakta dem som en helhet. Kanske fyra mindre kan motsvara en större för att bygga upp en symmetri? Kanske du kan placera en tavla litelite ”fel”, en bit för långt ifrån eller för nära, för att ge helheten en spontan och lättsam känsla?

    Blir själv tokig när en tavelvägg har några centimeters utrymme mellan alla objekt, förutom på ett ställe där två ligger precis kant mot kant. Det är som en dåligt beskuren bild, det kan reta ögat nåt så fruktansvärt. Blicken dras dit gång på gång.

gallerivaegg_mixedmedia

  • MIXA MEDIER. Din samling blir intressantare om uttrycksmedlen är blandade. Tänk glansigt foto, mustig oljemålning, kritigt litografi, blek akvarell, mjukt broderi, och så vidare. Den kommer kännas genuin så. Tycker det är lite snopet när tavelväggar är uppbyggda utav en drös med posters bara.

    Gillar man posters så ska man naturligtvis använda sådana, men jag tycker det är viktigt att man ser möjligheterna i en gallerivägg. Du har chans att skapa något där. Det kan bli ett verk som dessutom betyder något för en och förmedlar känslor — mer än bara en snygg vägg, liksom. Var inte rädd för att låta det ta tid att bygga upp den.

  • STÖRST, BÄST OCH VACKRAST. Nu är detta, som så mycket annat, såklart en smakfråga men jag gillar inte när tavelväggar blir för plottriga. Tycker det känns skräpigt när de är uppbyggda med små, små tavlor och föremål. (Har tidigare haft en just sådan i ett forna vardagsrum så tycker jag får säga så.)

    Vill man hellre förmedla fingertoppskänslan av en konstgallerist snarare än skrothandlare så kör man på större tavlor. Men eftersom skrothandel egentligen är mycket mer spännande än konstgalleri så ska vi inte vara rädda för ett fåtal mindre objekt heller. Men nog välja dem noggrannt och sparsamt.

gallerivaegg_personlighet

  • VÅGA. Konst är inte bara till för att vara nätta bilder. Konst ska väcka känslor och tankar, göra intryck, tala till en på många andra plan än bara det estetiska. Så var inte rädd för att slänga in sånt som du tycker att känns kusligt, humoristiskt, förföriskt eller utmanande. Våga titta på det som väcker ditt intresse.

    Personligen skulle jag också akta mig för tydliga trender. Till exempel ananasar eller kaktusar som vi sett överallt en tid nu. Snart kommer vi uppfatta sådana som väldigt omoderna och vi kommer inte vilja ha dem på våra väggar då längre. Lite som med ugglorna och hjortarna, om ni minns dem.

    Vore det så att jag verkligen, genuint, gillade ananasar och kaktusar så skulle jag ändå försöka hitta ett lite mer ouppenbart sätt att inkludera dem i galleriet än genom typiska posters. Kanske jag kunde fynda ett oljestilleben föreställande ett fruktfat med bland annat ananas på sig? Kanske jag kunde ställa en riktig kaktus på en liten hylla? Ni fattar. Så våga vara lite egen, alltså.

  • SKIT I REGLERNA. Jag tycker det är extremt trist när varje tavla har samma typ av ram, något som ofta brukar förespråkas. Tycker inte heller alls att det är nödvändigt att galleriet har en jämn, rät linje någonstans. Tvärtom tycks jag dras mer till de gallerier som inte har det.

    Viktigast är ju att man själv är nöjd och har koll på vad man gillar. Så jag tycker man kan strunta i allt jag och andra sagt och göra som man vill.

    Förutom kanske tavelhöjden. Den blir man bara så illa tvungen att skärpa sig med och rätta sig efter.

Billy den förste

inspiration & kreation

Efter en lång tids uppehåll har vi äntligen kommit igång med att fixa och dona lite här hemma igen. Vi jobbar långsamt, en bit åt gången. Andra skulle säkert bli galna på vår slöa takt men egentligen finns det bara fördelar med detta, särskilt om man är van med att bo med provisoriska lösningar sådär som hyreslägenheter ofta ger en. All sakta-mak-tid har gett oss (eller i alla fall mig) tillfälle att grundligt bena ut vad som funkar för oss, eller kanske allra främst vad som inte funkar.

För några veckor sedan var jag så nära att beställa ett öppet hyllsystem att montera fast på vardagsrumsväggen, men jag mesade ur eftersom jag blev orolig att väggen var täckt med gipsskiva och att det skulle bli för tungt för den. Väggen var sist och slutligen inte i gips men pausen gav mig ändå tid att tänka igenom saken och inse att det känns fiffigare med ett hyllsystem som 1) står mycket stadigt i.o.m. småbarnsår på kommande här, så helst både att den vilar på golvet och är fastskruvad i väggen, 2) täcker så gott som hela väggen från golv till tak så alltså högre än den jag tänkt eftersom hallå utrymmessmartare, 3) har kanter på sidorna så att föremålen ramas in och inte liksom svävar omkring i det öppna, om ni förstår hur jag menar, tänker att det lätt blir grötigt och rörigt så, och 4) dessutom extraknäcker med att gömma saker vi inte vill visa bakom skåpdörrar.

Drömmen vore förstås platsbyggd av en krum, gråsprängd snickare i blåa hängselbyxor och ständigt en penna bakom örat. Men nu har vi ju både katter och bebis som ska ha mat varje eviga dag.

Så därför blev det istället gamle gode Billy. Ni vet, han från Ikea. Aldrig riktigt brytt mig i den hyllan förr men nu har jag letat land och rike runt (läs: internet) och börjar förstå charmen. Väldigt väl, till och med! Faktiskt så pass bra att jag förberedde en bildpresentation åt Alfred som jag sedan enkelt övertygande honom med. Trodde han skulle anse mig vara dillig i skallen som hux flux ändrade åsikt om vad för slags hylla vi skulle ha. Det gjorde han inte! Han tyckte likadant.

Ett par timmar senare, tidigare i dag, skickade jag in en beställning på en hop av dem. Får dem nästa vecka, iik! Väldigt standardligt val utav hylla och kanske lite tråkigt färgval men tänker att vitt ska smälta in i väggen. Beställde också en kvartett skåpdörrar till så att vi kan gömma saker längst ner. Tog modellen med påbyggnadshylla överst så de ska bli hela 2,37m höga. Takhöjden här är 2,80 så då kan vi ännu ställa lite grejer överst också. Tror det blir bra!

Lite Pinteresthämtad Billyinspiration på det då? Ja, det tycker jag.

billy_skap

Vi börjar med bilden som upplyste: aha! Skåp! Förstås! Gillar tanken på att mestadels låtsas att skåpdörrarna bara är vägg och med ett axelknyck ställa föremål precis framför om vi så vill. Vi kommer väl knappast förvara vardagsbrukssaker på andra sidan gångjärnen ändå.

En annan tanke jag gillar är att tejpa sån där griffeltavelplast på mittbiten utav dörrarna. Så får Blenda ha sin lilla konstnärsateljé där, sen när hon blivit gammal nog att inte tycka att krita är en delikatess. (Gissar bara att hon gör det. Det mesta är ju, nu för tiden.)

billy_bredd

Sen går vi vidare till bilden som berättade att jag med fördel kan kombinera olika hyllbredder. Då kan man nog få till en ganska levande form tror jag. Beställde själv en på 80cm och två på 40cm.

Skulle gärna ha en ännu bredare men ser ni det tillåter inte väggen där den ska stå. Och detta är ju också till Billys fördel — om vi möblerar om så är den lätt att bygga ut vid behov. Den är också lätt att ta isär, eftersom att den redan ÄR isär.

billy_faerg

Och till sist har vi bilden som visade att det inte behöver bli tråkigt bara för att det är vitt. Det är ju faktiskt föremålen man sätter i som får skina i en sån här hylla och jag ÄLSKAR ju sånt, att få tänka lite stillebenskt i hylleriet.

Hoppas jag inte ställer ribban för högt nu. Alltid lite ängsligt sånt här tycker jag, att visa ”hur jag tänkt”, för tänk om det inte alls lever upp till förväntningarna? Tänk om jag inte alls får till det lika bra? Men är också mycket peppad på att sätta igång. Får visa sen!

Två spretiga tankar:
1. Heter Billyhyllan Billy för att den är billig?*
2. Under tidigt 00-tal hade jag en dröm som jag inte minns mycket utav FÖRUTOM att jag, precis innan jag vaknade, tittade ner på mina händer. Längst ner på min vänstra handflata stod det skrivet ”All heroes die,” och på den högra ”Billy was first.” Låter inte den meningen som en absolut fantastisk start på en roman?? Hur som helst, hoppas förstås på att detta är starten på en fantastisk romans med Billyhyllan.

* Svar: nä. Googlade. Döpt efter Ikea-anställde Billy Liljedahl. Fint för honom men äsch ändå.

Klara, färdiga, höstloppa!

inspiration & kreation

Gjorde några bra fynd på loppis i går. Och vad gör en millennial då? Berättar åt hela världen förstås eftersom att hen bara veeet att den är så väldigt väldigt intresserad.

20180828_loppat_001

Vi börjar med de större föremålen på bild, medsols uppifrån vänster:

  • Liten koppar(?)kruka. Den tänkte jag att ska få flytta in i sovrummet tillsammans med ett par andra metallkrukor som står där. En växt ska den också få förstås. Eventuellt får den bli en ampel, det skulle ju vara lätt fixat då den ändå redan har handtag.
  • Stor, låg flätad korg i rotting. Rymmer två katter om de någonsin skulle få för sig att vilja sova tillsammans. Ska sticka in denna under bokhyllan, de gillar ju att ligga och sova lite i skymundan.
  • En rolig kudde som jag använde för att distrahera Blenda med då hon blev lite kinkig mellan hyllraderna, och hon kramade den så ömt att jag direkt bestämde att den skulle få följa med hem. Tycker dessutom att björnen påminner om henne en aning?
  • Flätad näverväska som jag tänkte att ska få hänga på en vägg eller dörr någonstans. Den är snarare avsedd för förvaring än accessoar alltså. Håller ofta utkik efter prydlig förvaring som kan stå framme, mycket roligare än fula plastlådor som man sedan gömmer inne i ett skåp till exempel.

20180828_loppat_002

Och sen de mindre föremålen:

  • Ett par örhängen i form av små kattfejs i trä. Mycket söta, om ni frågar mig. Är lite dålig på att använda örhängen men försöker bli bättre på det och då är det kul med något nytt, lätt och kattigt i sortimentet.
  • Dörrknoppar! I form av en giraff och en zebra, som ni ser. Antagligen får de flytta in i Blendas rum någon gång sen, det är ännu oklart men tyckte att jag ändå ville slå till. Blev väldigt ivrig då jag såg dem för jag trodde att de var väggkrokar att hänga saker på, och sådana skulle jag vilja ha en drös av för att hänga hattar på i tamburen. Men jag vill ju att de ska vara lite festligare än bara helt vanliga knoppar eller krokar förstår ni. Önskar att jag var mer händig så att jag kunde tälja egna djurhuvuden i trä eller skulptera dem i lera eller nåt.

20180828_loppat_003

Kuddens baksida. Gillar sånt här, när sidor hänger ihop! Tror det fröet såddes tidigt i mig, när jag som riktig liten (tre-fyra-femåring?) hade ett par skor där ena skon hade kattens huvud plus halva kropp, som fortsatte med andra kroppshalvan och svansen på andra skon.

En grej jag glömde ta bild på är en liten gosedjurselefant sydd i reflextyg. Den ska få dingla från Blendas vagn i höst. Äntligen har höstfyndens tid börjat!