Kategori: inspiration & kreation

Linum, Gossypium, Bombyx

Kreativitet går alltid i faser för mig (gör kanske så för alla?) och vissa perioder bubblar jag av idéer och grejer jag vill göra. Andra perioder får jag just ingenting gjort alls förutom att odla mitt självförakt. Det är ganska extrema svängar när man riktigt tittar på det. Ibland undrar jag om det är normalt men jag tänker att åtminstone vippar gungbrädet åt båda hållen så antagligen är balansen någorlunda okej ändå.

Som jag nämnde i förra inlägget har jag just nu fått dille på att sy barnkläder, och viljan att skapa bara sjuder inom mig. Pyser! Brusar! Puttrar! Som kolsyra eller ärtsoppa, oklart vilket. Egentligen har jag inte hunnit mycket längre än dit ännu. Har inte så värst mycket konkret att visa upp från det, menar jag. Kanske borde jag inte nämna det förrän det är förbi och jag hunnit åstadkomma mer? Kommer jag prata ihjäl det såhär?

Men viljan är är så länge intensiv och spretig och jag studsar av och an mellan impulserna och idéerna. Så jag har från första början satt regeln åt mig att jag får inte påbörja nästa projekt innan jag avslutat det senaste. Jag MÅSTE ha tålamod och uthållighet den här gången! Så att jag inte sen sitter på en hel hög med ofärdiga projekt som Blenda växer ur medan jag är inne i en annan period som mest går ut på att jag ligger på soffan och är förbittrad på att jag är så hopplöst oproduktiv.

20190704_silkelinnebomull

Just nu är det tre textilier som snurrar i huvudet. Beiget linne som gjorts på stjälkar och rötter från växter i släktet Linum. Senapsgul bomull som fått sina fibrer från de vissnade blommornas frökapslar i växtsläktet Gossypium. Honungsgyllene silke vars trådar kommit från kokonger som spunnits av fjärilslarven i släktet Bombyx. Jag undrar vad de ska bli!

Har förresten lärt mig ett knep för att identfiera äkta silke från konstfiber. Det är att bränna en liten bit och sniffa. Jag var osäker på min guldiga tygbit som är lite grov i texturen. Jag testade själv genom att dra loss en tråd från kanten, tvinna ihop den och tända eld på den. Luktar det som bränt hår — då är det äkta vara!

Det kunde kännas skittråkigt att inte få vara impulsiv och hoppa från det ena till det andra, men med barnplagg känner jag ändå en större frihet på ett annat sätt. Jag känner inte samma press att behöva veta vad jag sysslar med eller att jag borde ha ett mönster jag kan följa om det ska bli till nåt. Det är skönt att slippa, för det brukar lite suga musten ur mig. Det är som att det med barnplagg är mindre risk med att bara tänka ut hur jag vill ha det och klippa bitarna därefter och se vart jag hamnar. Har inställningen att om det blir helt fel så är det (om än störande och snopet) åtminstone en lärdom — mindre material och kortare tid har gått åt än om jag försökt och misslyckats sy åt mig själv.

Men så är det förstås också på grund av samma mönsterfrihet som jag redan, efter provningen av byxprojekt #2, överväger att låta det vänta och gå vidare till nästa. De blev ju ändå för stora? 🤷‍♀️🙃

En kommentar

Tartan, harlekin och lantgårdsdjur

20190628_hemaat

Gick till Röda Korsets loppis i förmiddags och mest gick besöket ut på att Blenda skulle klämma på varje grej på leksaksavdelningen medan jag skulle titta på. (”Titta! Titta!”) Men där emellan hann jag sticka ner ett par grejer i korgen, utöver den gula Teletubbien som jag främst köpte för att muta Blenda med när hon plötsligt blev så trött och grinig.

De egentliga fynden var de här två:

20190628_pusselglas

Ett träpussel, vilket också var exakt vad som var orsaken till loppisbesöket. Blenda hade sån dille på pussel i morse, det märks att det klickat för henne nu och att hon fattar grejen. Det vill jag ju gärna uppmuntra så jag tyckte att hon kunde få ett pussel till, och på SPR/RK finns ganska ofta sådana. Det här med söta lantgårdsdjursungar fastnade vi båda för idag. (Märker nu att enda föräldern som inkluderats är en tupp. Genusglasögonormen noterar!)

Ett gammalt harlekinrutigt dricksglas. Tycker det är så fint! Dras till udda glas, gärna får de vara färgade (ÄLSKAR den här bleka ölgula nyansen) och gärna får de vara i modell större än standarden. Det är dock ganska sällan jag får tag på sådana så min samling är liten.

20190628_loppamyra

Här med en nyfiken liten katt för storleksreferens.

20190626_briositty

Och här en bild från i förrgår, på den där vagnen som är på första bilden, som ju också ett ganska nytt loppisfynd! Fast det var via nätloppis som jag hittade den. En tartanrutig Brio Sitty, gissningsvis från tidigt 90-tal.

Jag har nämligen FORTFARANDE inte klätt om Emmaljunga Rion, den andra gamla vagnen som hade sånt slitet tyg. Jag hade börjat känna mig rejält stressad av detta eftersom att inte bara var våren långt på väg men nu var sommaren här och ingen användbar skön retrosittvagn hade vi ännu fast jag visste hur mycket Blenda hade tyckt om att provåka den och jag kände mig skyldig för att jag inte fixat det än. Vilket fick det att kännas ÄNNU mer motigt och svårt att fixa det. Eller jag hade börjat på men fick skrota det på grund av att tyget inte funkade, sen försökte jag färga det ursprungliga tyget för att dölja det solblekta men färgen fäste inte, sen tänkte jag bara sy på nya kantband för det var ändå de som var mest nötta, men så hade jag köpt för smal snedremsa för ändamålet och DÄR kände jag bara: Nää-ä. Nu räcker det.

Samma kväll kollade jag annonser på Findit och hittade den här! Som dessutom har sin lilla varukorg kvar! (Det saknar den andra, något som alltid besvärat mig.) Alla är glada och nöjda. Stommen till den andra vagnen bor på vinden. Kanske kommer jag ännu sy nya kläder åt den en vacker dag nu när tidspressen och prestationsångesten släppt? Vi får se!

2 kommentarer

Ett bo som är en orm som heter Bo

20190612_boorm_002

Kolla kolla vad jag sssssytt! En sovorm! En bo-orm! Smidde planer att sy en redan förra sommaren, men kom av mig innan jag ens hann börja. Det blir så med en del projekt att jag mest bara ägnar tid åt tankearbetet. Sen att ta itu med det praktiska kan liksom skuffas en bit framför en hela tiden, tills att det faller av nån osynlig bordskant. Eller änden av den mentala världen kanske. När Blenda förra hösten fyllde ett så började det kännas allt mer som att vi missat chansen för sovorm innan det blivit poänglöst att ha en. Att det liksom är mest när ett barn är riktigt litet som en har användning av en lång orm-tub att boa in det i. Men det hade jag väl ändå fel om?

Häromveckan hälsade jag på min kompis Karin och hennes halvåring Agaton (här pausar vi en stund för att beundra det fantastiska namnet), och så hade hon gjort en sån fin sovorm åt honom. Då grämde det verkligen att jag aldrig tagit tag i saken. Blev så inspirerad och beslöt att det var dags att tänka om!

Nu när vi planerar att Blenda så småningom ska få flytta till en större säng mejkar det  igen mer sens med något som fyller upp och håller om vid sidorna. I synnerhet eftersom att det kommer bli ett litet glapp mellan madrass och karm, då sängen är av utdragbar modell och därför är bredare i ena änden. Så vad lämpar sig då bättre än en trevlig boaorm att agera klämvänlig buffert? Jag kan komma på väldigt få saker!

20190612_boorm_001

Så jag grävde i mina tygpåsar och hittade fyra snarlika mönstrade tyger. Jag klippte bitar i varierande format men alla 45 centimeter på bredden. Sydde ihop dem huller om buller. Valde att sätta in lite mörka, dramatiska bladsilhuetter mellan de dova, väna blomstersjoken, för ett stänk svärta behövs ju alltid. Tyckte att det såg för romantikgulligt ut utan de mörka bitarna. Svanstippen och tungan fick bli svärtade de med, men huvudet beige. De slutna ögonen broderade jag med knapphålsinställningen på symaskinen. Längden fick bli vad den ville bli och den blev knappa 3,5 meter, fast då är tungan inräknad.

Efter att jag sytt ihop alltihopa förutom ett hål vid änden, så fyllde jag ormen med innanmätet från tre gamla, men i alla fall nyligen tvättade, vanliga huvudkuddar. När jag tog ut den tillplattade fyllningen ur dem gick den att dra isär till mindre bitar och på så vis fluffas till igen. Så jag behövde inte ens köpa ny fyllning åt ormen! Så nöjd med att jag hade allt material där hemma redan. Och till sist sydde jag ihop hålet för hand.

20190612_boorm_003

Tadaa! Här ser vi väl ändå goda potential för en lång vänskap va. 🐍

”Den skulle kunna heta Bo”, föreslog jag när Blenda tittade på medan jag nålade ihop bitarna under magen på den. Japp japp, guilty as charged, jag hade lekt med orden igen. Bo som i ett hopringlat ormbo, som i en kramgo boaorm och som i ett hem, ett litet mjukt ett som man vill krypa ihop i.

Blenda såg med ens så högtidlig ut när hon drog ett djupt andetag och nickade instämmande. Jag vet inte om hon förstod mitt förslag men hon var så intensiv i att hålla med och godkänna det jag sa. Så nu verkar den heta Bo!

20190612_boorm_004

Fast den ser ju också lite ut som en Törnrosssssa.

7 kvadratmeter

När detta hus byggdes år 1923, så byggdes också en extra köksingång för varje lägenhet och i varje lägenhet ett litet rum invid köket. För hembiträdet, tjänsteflickan, pigan — vad hon än kallades. Ett pigrum. Åtminstone hette det så i bostadsannonsen. Det är bara sju kvadratmeter litet, och snart ska det bli vår egen lille piges alldeles egna! Kommer bli smuk!

Men vi har förstås stött på problem. Håhhåjaja, vad annars? Men jag orkar inte gå in på det nu så vi hoppar rakt in i fantasierna istället. Här är ett axplock bilder och ledord som inspirerar just nu —

pigrum_blommigt_mysigt

Blommigt & mysigt. Det skulle vara lätt och säkert på sitt sätt fiffigt att låta alla väggar vara vita i det lilla rummet med sitt smala fönster som vetter mot nordost, men… är det inte lite roligare att växa upp i ett rum med lite färg och lite mönster på väggarna ändå? Åtminstone på en av dem? Ja, det tror jag. Så därför lutar det starkt mot att vi ska göra nåt så väldigt tidigt 00-taligt som att satsa på fondvägg!

Blomster är det som gäller. Vacklade av och an mellan det och konfetti och snarlikt småmönstrat grafiskt, men ärligt talat, kommer vi inte se på sånt om ett par år och bara ”Jaha så ni inredde rummet under sena 10-talet då”? Blommor är ju dock eviga. Men eftersom jag tycker att småblommigt lätt blir för plottrigt blickar jag mot de stora, blaffiga, retrotapeterna…. som då igen tenderar ha en ganska tydlig årtioendestämpel de med. Så jag har siktet ställt på sådana med en mer designklassisk vibb än den bjärta omoderna biten man finner i taket på ens morföräldrars sommarstugas utedass, typ. Som Orla Kielys Rhododendron till vänster, och till höger förstås Maija Isolas Unikko för Marimekko, som båda två ändå känns rätt tidlösa enligt mig.

Jag har förresten också hittat en tapet som påminner ganska mycket om Marimekkon, fast inte lika grafisk eller *Finländskt Hushåll*-stämplig. Den föreställer också vallmo och det är ju nåt som jag tycker att skulle vara ganska passande för vår Blenda Mo… Har dock inte köpt ännu. Mest för att jag försöker nå någon slutsats angående en annan tapet jag också verkligen vill ha men inte kan bestämma var den i så fall ska vara.

Ja och så mysigt. Det ska det såklart vara. I ett sjukvadratmetersrum så finns det inte särskilt många alternativ, faktiskt! Heheh. Jag hoppas och tror att en vänlig blomsteräng på väggen ska göra det lagom ombonat. Vill ju ha det trivsamt men ändå kännas att det är rymligt. Bland det värsta jag vet är när man myser till det i soffan och virar in sig i filtar och sen ska man stiga upp och så SITTER MAN FAST och filtarna liksom hänger fast på en alldeles sträva som kardborrar och soffan blir typ kvicksand och ughähähäähähhhhghhh. Så hemskt. Och vad jag menar är att DEN känslan vill man helst undvika inredningsmässigt också. (Tur att jag förtydligar va? Ifall nu nån fått för sig det motsatta.)

pigrum_djuriskt_traeigt

Djuriskt & träigt. Så inte rätt adjektiv i bruk här men jag orkar inte klura ut hur jag skulle uttrycka det rätt så vi kör såhär nu.

Vi har sedan första början lobbat stenhårt för att Blenda ska bli en stor djurvän eftersom vi varken är sadister, psykopater, eller helt jävla dumma i huvudet, och jag är särskilt överförtjust i temat djur ur den lokala skogsbygden. Hon har en duglig samling mjukisdjur föreställande ekorrar, rävar, lodjur, björnar och sånt. (När hon pussat på lejon och pingviner har det varit lättare att ställa tillbaka dem på hyllan, hur söta de än varit. Lite knäppt men det här tanketemat har räddat mig från så många spontanköp, heh.) Och nog skulle det vara jäkla gulligt att föra in sådana djur på nåt sätt i inredningen! Men tror det blir via små detaljer snarare än tydligt tema. Tänker typ tavlor och förstås igelkotten och kaninen som hon sover med varje natt och därför alltid väntar i sängen. (Bubblare: Och genom byråknoppar — mer om detta längre fram i inlägget.)

Angående det träiga så säger jag gärna baj-baj till de allra flesta MDF-skivor och dylika ytor. Skönt att kunna möblera med gamla loppisgrejer och arvegods. Hennes säng, till exempel. Snart börjar det bli dags för Blenda att lämna spjälsängen och jag har varit inriktad på en ordentlig träsäng med rejäla gavlar. Tidigare i veckan skickade mamma bild på hennes farmors och farfars gamla säng som stått ute i Gamla Ladan (den har alltid hetat så hos oss, ladan en bit bakom huset) vem vet hur länge och som eventuellt kunde vara bra som barnsäng. Nu tänker ni kanske, vaddå, dubbelsäng åt en ettåring, det var väl ändå att ta i? Det håller jag med om. Men ser ni den forna tidens äkta makar måste ha varit enastående resistenta mot sömnbrist och trötthetsgnabb för där fortsatte de krypa ner, tillsammans, varje kväll i den utdragbara sängen som rymmer en dryga 70 centimeter bred madrass! (!!) Tror den kommer bli perfekt åt Blenda, den ser precis ut som en sån som jag föreställt mig. Ni ska förstås få se sen! Och den är minst lika träig som den på bilden ovanför. Så ✔ på det!

(Blenda uttryckte förresten sin uppskattning för hyllbilden när hon tidigare i kväll kollade på min barnrum-tavla på Pinterest. Gott tecken!)

pigrum_luftigt_krispigt

Luftigt & krispigt. Jag slits väl någorlunda mellan två stilar, dels detta ljusa och spröda och så det ombonade och lite mer murriga som framträder bättre på de övriga bilderna. Egentligen är det kanske mer viktigt för mig att rummet känns lätt och öppet än att det är mysigt och mjukt. Men jag vill ju ha både och. Går det att kombinera båda två? Ja, det måste det ju gå!

Bakom örat sticker jag trevliga detaljer så som vita knoppar på en träbyrå i vacker nyans. Faktiskt har jag detta på gång — jag och Blenda surfade på knoppar tidigare ikväll och hon hittade sina favoriter, som jag tänkte inhandla och fästa på hennes byrå som är i ganska samma nyans som den på bilden. (Spoiler alert men det är porslinsknoppar i form av vita kaniner. Eller ska vi säga skogshare i vinterskrud?) Kolla hur jäkla FRÄSCHT det är med vita knoppar mot den färgen?! Sen tänker jag också att det säkert är ganska tryggt att satsa på många pigga färger med mycket vitt runtomkring. Så kan man knyta ner det till jorden igen med tillräckligt mycket brunt och trä och naturmaterial bara.

Och psst. Vill ni se mer i samma stil så kan ni alltså kolla in min Pinterest. Är oftast inte så aktiv där men i spurter så.

7 kommentarer

I’ve got a theory! It could be bunnies! 🐇

20190430_pupu_001

Jag trodde att det bara var Blendas dagis som hittat på något så festligt som Valborgsmaskerad, men under dagens lopp så visade det sig att det tydligen är en tämligen utbredd tradition i Finland. Var fanns den då jag var liten?! Den hade i alla fall inte nått Pedersöre då ännu, tyvärr. Älskar maskerad ju! Och som ni ser på bilderna i inlägget så är det inte alldeles långsökt att dottern och jag kommer ha detta gemensamt. (Även med hennes pappa. Ifall det är oklart för att ni inte sett ens en sekund av hans sketcher.)

Blenda klädde ut sig till en kär figur vars namn hon nyligen lärt sig säga: en pupu. En kanin, finskans motsvarighet till engelskans bunny. Ett gulligt låneord.

20190430_pupu_002

Kunde fixa utstyrseln själv och på ganska kort tid, vilket är ett plus i kanten. Fick göra en sån där garnbollspompom för första gången på cirka 25 år säkert, ett annat plus i kanten! Ett tredje plus var att vi redan hade de flesta beståndsdelarna till utstyrseln där hemma. Eller så trodde jag, felaktigt.

I slutändan var det bara tröjan som redan fanns i hemmet, plus ståltråden jag använde till öronen. Men byxorna tänkte vi att hon får använda i sommar hur som helst och jag fick tre par vita ankelstrumpor som jag ska försöka använda slut på, eftersom att de endast såldes i fempack. Känns lite bättre än att köpa en dräkt/ett plagg som bara används en gång ändå.

Sen tycker jag inte om den idén heller, att köpa helt färdigt istället för att fixa ihop själv. Det hade helt säkert funnits snyggare öron att köpa om en hade letat, till exempel. Men näj! Maskeradutstyrslar ska inte vara alldeles perfekta och uppenbart KÖPIS. De får gärna vara ganska nödlösningsartade och synbart heimlaga. Däri ligger charmen! Om ni frågar mig då.

Nu stör jag mig på att jag låter snobbig (fast på fattigmansvis, ahah), som att det var finare och sååå duktigt med hemgjorda utstyrslar. Ursäkta. Inte så jag menar. Fattar verkligen att folk väljer att köpa för att det inte direkt lockar att pyssla eller att hitta tid för att pyssla. Dömer inte! Finns ju en ganska (snar) gräns för hur mycket tid och energi jag tycker att är roligt eller rimligt att sätta ner på en maskeradutstyrsel också. Men ska ändå säga att jag tycker det är trist när perfekta, flawless köpeutstyrslar allt mer normaliseras, eftersom att det sätter ribban lite onödigt högt för allesammans.

Fast forward till nästa år då Blenda visar intresse för en skir Frozen-klänning eller pösig Angry Birds-kostym eller whatever det är som kidsen gillar då, och jag bara ”Jaaa självklart endast det bästa för mitt barn 😍😍😍 💸💸💸”. Oops. Kommer bli JÄKLA pinsamt att tänka på att jag nånsin skrivit det här då.

Vill man vara fin får man lida Pinterest

Hittade detta inlägg i utkasten, publicerade det inte då jag skrivit det i början av januari. Med andra ord evigheter sedan! Men bättre sent och så vidare.

Ni förstår, jag drabbades av akut skam för att den här bloggen kretsade kring så mycket yta då. Eller det gör den väl fortfarande. Började känna mig som en stereotypt ytlig bloggare och tyckte det var alldeles för pinsamt.

Men tänk om jag ÄR ytlig då! Tänk om jag GILLAR yta! Jag kan väl ha ett djup för det.

Hur som helst så återkom då tankarna ständigt till stil, och fortfarande är det väl lite så. Längtan efter en känsla av pånyttfödelse avtar ju inte direkt den här tiden på året då våren kryper närmare. Så jag slösurfar på Pinterest en massa, och här kommer en hög med sånt jag hittat där. På sånt jag alltså dragits till. (Nämen det menar jag väl ändå inte? Så avant garde!)

Ja ja, vi kollar vad jag samlat och skrivit —

20190105_vardagsklanning

Vardagsklänningen. Som funkar minst lika bra till fest, men ger en avslappnad vibb. Så i något okomplicerat material, först och främst. I en avskalad modell, d.v.s. utan pynt som inte fyller en klar funktion. Gärna med stora knappar i kontrasterande färg. Tror stenhårt på att 2019 blir knappens år. De ska banne mig synas nu!

20190105_gubbrock

Gubbrocken. Eller alltså att blanda både rock- och gubbighet. Eller för den delen tantighet! Att rocka till gubbiga eller tanta till det rockiga, hur man nu ser på det. Verkligen inget nytt, men ändå. Tycker det är en bra balans.

20190105_1910

1910-talsinspirationen. Luftiga blusar och toppar med broderie anglaise och grov spets. Titta på den 100 år gamla blusen till vänster och föreställ er ett par moderna byxor till. Så snyggt. Kanske särskilt stiligt med ett par bra jeans.* (Är förresten 2019 året då knyppling gör comeback? Det skulle inte förvåna mig.)

* Så skrev jag då i januari och två månader senare ser vi den vita skira 1910-talsblusen i kombination med blåjeans ÖVERALLT. Tänkte radera för det kändes liksom lite obvious, men det var inte *LIKA* självklart i januari i alla fall så jag bestämde att jag får suck it up och försöka stå ut!

20190105_svartvitt

Simpliciteten. Svart och vitt och med en vibb av tidlöst klassiskt. Men materialen får inte vara för glansiga eller slinkiga, då blir det fel. Lite grovt ska det vara. Gillar t.ex. att ändarna på det svarta hårbandet är råa och smått fransiga. Eller, ska vi säga, jag gillar att det FÅR vara så. Det måste inte vara så jävla polerat. De svarta knapparna på den vita kjolen gör förstås också en hel del. Kontrastrikt, back to basics.

20190105_langrandigt

Långrandigheten. Vi har ju sett en hel del ränder på längden det senaste året men då mest på ett mer jämntjockt, tystlåtet sätt. Mer klassiskt och tvättat linne-diskret, ni vet. De här ränderna gör ju utstyrslarna mer spralliga. Ibland är det kanske exakt vad man behöver? Vet inte om randigt är min grej men sätter bakom örat att i alla fall prova när jag får syn på nåt jag kunde gilla. Det är ju gratis.

Åter i realtid vill jag tillägga att GUD VAD FRUSTRERANDE det är med ”mode” och ”stilinspiration” på nätet för liksom INGET är ju anpassat för 1) sansade människor eller 2) finländsk väderlek. Man söker på höst- eller vårkläder och det som dyker upp är främst lämpligt för högsommar? HmmMMMmm!! Så rimligt att folk bor här! Lycka till med att hitta snygga, varma idéer för verkligt vinterväder. Eller fan ens endera. Alla ”cute” outfits ”for winter” innebär typ att nån ung kvinna har bara ben med kort, snäv klänning, öppen jacka och INGEN halsduk men så lårhöga mockastövlar ”for staying warm and cozy 😊”. Och jag tänker liksom: You mean while staying inomhus eller? Fast där har man inte skor på sig så kanske vi byter om då och tar på oss byxor då va?

Det hjälper sen inte att jag blivit en mycket gammal människa, en sådan som som tycker det ser fullkomligt idiotiskt och bara fan DÅLIGT ut när ungdomen (UNGDOMEN) går omkring med blottade anklar i minusgrader. Det är ungefär det värsta jag vet näst efter folk som använder v-ringade jackor/kappor UTAN HALSDUK mitt i smällkalla vintern. Så att halsen och kanske en bit av bringan, beroende på tröjan, är blottad. Det ser så hemskt ut! (Kanske ännu värre: Lorelai Gilmore-halsduken, örk.)

Sen blir jag ibland något fundersam över sådana utstyrslar jag uteslutande ser på Pinterest och dylika källor men aldrig i verkliga livet. Är det meningen att de ska funka på riktigt och är det tänkt att vi ska gå på dem? För kombinationerna tenderar vara aningen opraktiska och ibland undrar jag att jaha men skiter vi bara i sånt nudå? Och ska vi också i vår/sommar/höst bära slinkiga sidenkjolar med pösiga mohairtröjor och så bara fötter i slingbacks? Jag fattar inte! I VILKEN VÄRLD BOR NI? Där det uppenbarligen är tjugo grader på marken och blir tio grader kallare en meter högre upp? Säg var! Jag frågar för jag vill hemskt gärna besöka och berätta att JAG BLIR GAAALEN PÅ ER.

10 kommentarer

Naturromantiska applikationer

Gjorde en loppistur med mamma i fredags. Fick alltså fler fynd den dagen än retrovagnen, som jag f.ö. nu påbörjat renoveringen av. Har tagit loss klädseln och ska börja sprätta upp sömmarna för att kunna använda bitarna som mönster. Men det var inte det jag skulle berätta om nu.

Istället skulle jag visa ett konstverk jag fyndade:

20190223_applique

Ett landskap i applikationsteknik! Tycker det är så fint och så speciellt. Så rikt på känsla! Så livligt! Ser både tålamod och hetsighet, glädje och frustration. Slutresultatet ändå sprudlande.

Blir så nyfiken på varifrån det härstammar! Har dessvärre inte hittat någon signatur ännu men hoppas att en ska uppenbara sig när jag lossar på passepartouten. Har bara kikat försiktigt där under, men ska ta den helt loss och ge alstret en en prydligare en samt en ram förstås. Bilden kostade ungefär ingenting (2,50€) och antagligen är det väl någon glad amatör som ligger bakom, men vad gör det.

Blir på bra humör av den! Alla små stygn, gjorda både för hand och med maskin. Rosorna (tulpanerna?) i rabatten som också flyter i vattnet. Och så den lilla, lilla segelbåten, som kanske är en pappersbåt nu när jag tänker efter. Solens spretiga spindelstrålar, molnens duggregniga textur. Nä-ä hörni. Det här är fasen konst det. 😍

Och ser det inte ut som vår? Det är kanske därför jag uppfattar den som så hoppfull. Så ny.

Min trendspaning för 2019 är förresten just sånt här — en friare form av appliqué. Vi har ju sett en stark applikationstrend på framför allt ungdomskläder de senaste åren. Och för några år sen var det papperskollage som gällde som konstnärligt medium, men sen dess har vi ju gått över till att pyssla med garn och textilier. Men vem orkar hålla på och knyta makramé längre? Ser jag en till långfransad väggbonad så somnar jag. Och att brodera korsstygnstavlor med oväntade budskap är ju de facto högst väntat numera.

Nä, då tror jag starkt på kollage i textilier och garn istället! Fria tyglar, väldigt abstrakt, fast eventuellt också en hel del naturromantik nu när jag tänker efter…? Visst kommer det en sån våg nu? Skulle det inte ligga precis i tiden? Ute: Inne. Inne: Naturen. Eller hur va?

4 kommentarer

Her name is Rio and she dances on the sand

Har aldrig förstått mig på barnvagnsnördar, hörni. Men säger förstås ”nördar” i all välmening — inget fel på att fördjupa sig i ett visst intresse! Har bara personligen tyckt att vagnar varit en så extremt ointressant jäkla djungel att navigera sig genom. (Och varför är liksom 99/100 av dessa nördar mammor? Var är papporna? Jag bara undrar.) Tyckte det var svintungt att sätta sig in i vagnutbudet ens en bråkdel, men vi måste ju eftersom att vi ju var så illa tvungna att köpa en vagn när bulle i ugnen var ett faktum. (Alltså då när vi väntade Blenda, obs.) Skulle det inte ha stressat mig så mycket skulle det antagligen ha sövt mig.

Men nu förstår jag ju att källan för mitt oförstånd inte varit vagnarna, utan att de varit moderna! För jag har, förstås (eftersom jag är en levande loppisklyscha), gått och utvecklat en fäbless för den gamla sortens! De från cirka 70- och 80-talet. Det får inte vara för många krusiduller eller för ~*vintage*~, men tunna ramar i krommat stål, smala stora hjul — ja tack.

En retrosittvagn med skönt gung. Nog skulle det vara nåt det. Med däck som knastrar härligt mot gruset när man går med Blenda till och från dagis i vår. Så har jag tänkt de senaste veckorna och förstås samtidigt hållit koll på loppisar och annonser. Tidigare i veckan slog det mig att jag kunde ju be min mamma hålla utkik på loppisarna i Jakobstadstrakten, för att bredda på sökfältet. Så jag skickade ett fåtal bilder på vad jag ungefär tänkt mig.

Följande dag har hon hittat en! Och dessutom för 2€! Hahaha alltså det är inte klokt. Och i går skulle hon hit till Vasa så då fick vi den. Här går det undan!

20190223_emmaljungario

Titta! En Emmaljunga Rio! Det har jag kommit fram till efter några om och men. Instruktionsmanualen som fortfarande fanns kvar (!) angav att det var modellen Kimi, men mina efterforskningar har visat att det inte stämmer. 🤓☝️ De två modellerna var så gott som identiska förutom två huvudsakliga skillnader, nämligen att 1) Rio saknar sufflettspännare, och 2) Kimi saknar fullt liggläge. Därmed måste denna vara en Rio!

20190223_emmaljungario_diptyk

Den härstammar från 90-talets mitt, verkar det som. Nyare än jag hade gissat. Om jag förstått det rätt så är den en så kallad ”Stockholmsmodell”, och är alltså lite smalare än många andra vagnmodeller för att den ska rymmas bra i trånga utrymmen. Tunnelbanor och sånt ni vet. Hos oss betydde detta att den rymdes in genom ytterdörren! Eller alltså den ena sidan av dubbeldörrarna, ska vi säga. Kändes extremt lyxigt, fastän vi nu kanske inte kommer rulla den ut och in genom dörrren så ofta.

Mindre lyxigt är däremot att den saknar varukorg undertill. Nooo! Ska försöka få tag på en trådback i lämplig storlek och spänna fast den med buntband. Om ingen har tips om var en kan köpa reservdelar som utgått ur sortimentet för typ tjugo år sen? Heheh…

Ett annat aber är textilierna som är väldigt slitna, både solblekta och nötta. Alltså funktionen är ju densamma, men det ser bara inte så snyggt ut. Så jag leker med tanken på att klä om vagnen, det finns folk som gör sånt! Även amatörer, och jag tror nog att jag kunde klara det om jag ansträngde mig. Mitt problem med det mesta är att om nåt blir för krångligt eller tidskrävande så ger jag bara upp. Men månne kunde promenader med vagnen i vår agera som en tillräckligt lockande morot? Blenda älskar dessutom att sitta i den, så det skulle vara elakt mot henne också att inte göra klart jobbet.

20190223_tyg

Grävde igenom mina tyglager igår och hittade två rejäla bitar av tyget ovanför, som jag loppat för nån ynka slant för flera år sedan. Kommer nog inte använda det till nåt annat eftersom att det drar till sig så mycket kattpäls. Lite sammetsyta på det. Kunde bli fint som vagnklädsel, visst? En smula mer dramatiskt säkert men det skulle antagligen också ge den en ännu äldre vibb och det är jag ju okej med. Fast ett grovt, simpelt bomullscanvas skulle också vara trevligt, men då måste jag ju köpa sånt. Vill kanske inte det.

Ååh. Får se om jag vågar ta mig an ett sånt projekt, känner nog mig ganska skraj ändå.

Ska hur som helst hålla ögonen sittvagnstränade, utifall att jag skulle råka hitta en bra retrovagn i bättre skick än denna — den här har också en del rost på ett par ställen utav chassit — men för 2€ (som dessutom mamma betalade) så måste jag säga att det ändå var ett bra kap! Och helt plötsligt har jag nästan ett nytt intresse, dessutom. Inte riktigt nörd än men vem vet vart det bär av! Gick trots allt med i två retrovagn-grupper på Facebook också, tihi. 👶🛒

Och rubriken i detta inlägg är förstås hämtad ur Durans Durans Rio, f.ö. med en heeelt åttiotalskitchfri och fullständigt tidlös musikvideo. Varsågoda:

8 kommentarer

Tre aktuella pyssel

Tycks vara inne i en pysslig period just nu. Knyter tofsar som jag sätter fast i en hissgardin, broderar ett kattansikte över små hål på en t-shirt, loppar naturvita kuddfodral att testa olika stygn på, har en halvklar idé till ett sängöverkast som inte är så mycket lapptäcke (vågar inte ta mig an regelrätta lapptäcken igen, lol, för många misslyckanden), funderar på färger för sovrumsgolvet, går igenom för- och nackdelar med olika sätt att möblera i varje rum, letar de perfekta gardinerna till vardagsrummets två fönster. Hittade dem, men ej tillgängliga. Så nu vill jag DIY:a. To be continued på det, om det blir av.

20190111_tofs

Det var dessa tofsar här ovanför som utlöste denna fingerkittlighet. Efter att jag gjorde detta så blev jag lite besatt vid att fortsätta pyssla. Loppade hissgardinen häromveckan och ville spexa till den lite, så varför inte med tofsar. Hade några färgglada nystan med tunt bomullsgarn som jag köpte billigt från Tiimari när de gått i konkurs. (RIP, Tiimari.) Överväger att fylla på med en vit tofs mellan varje färgglada, men hänger mest på om jag nånsin får lust med det. Inte jätteviktigt.

Under det dryga 1½-året vi bott här har jag testat sjuttioelva olika gardinlösningar i köket och det har alltså varit SVÅRT. Detta känns bäst hittills och jag hoppas att det inte bara är nyhetens behag som gör det. Fönstret vetter mot nordost så det kommer inte särskilt mycket ljus in där, så jag vill ju inte blockera allt för mycket av det. Förutom på mornarna, då solen skiner rakt in som det helvetesklot den är. Så jävla obehagligt. Så då vill man ju ha nåt som skyddar mot det.

Dessutom är det ganska bra insyn från innergården — eller det har väl att göra med att vi så ofta sitter precis vid fönstret som gör att jag kan känna mig lite som att jag sitter i en utställningsmonter där. Det är inte särskilt många som rör sig på gården, men ändå. Hoppas att silverrankorna och ampelliljan ska frodas där och bygga upp lite insynsskydd. Ampelliljan köpte vi i förrgår, inte bara åt oss själva utan även åt katterna. De uppskattar den!

20190111_mjau

Detta broderade jag under tiden Blenda tupplurade i går. Definitivt inte det prydligaste jag någonsin gjort men man måste ju börja nånstans! Det var på fri hand och jag har ingen sån där ram att spänna upp tyget på när jag broderar, men det kanske inte heller skulle gå när det är trikå.

Broderiet sitter på en t-shirt som hade fått ett par små hål på bröstet när jag klippte hårtopparna en gång. Blev lite för ivrig alltså och blev ganska irriterad på mig själv för t-shirten är av så behaglig kvalitet. (Fast den drar åt sig en del katthår, desssvärre, men det är ju svårt att komma ifrån det.) Nu sydde jag ihop hålen! Katten ska ännu få ögon, tror jag, även om jag också gillar detta.

20190112_nystan

Sen har jag fortsatt frihandbrodera, väldigt abstrakt och planlöst. Gick på loppis igår kväll enkom för att hitta naturvita eller beigea kuddfodral att brodera på. Hittade tre! Så nu ska jag testa olika stygn och tekniker är det tänkt. Har börjat på som ni ser. Vill ha mycket olika texturer, fransar och tofsar. Hehe. Har ställt siktet på något lite sådär artsy-fartsy-hantverkar-bohem-gediget om ni vet hur jag menar?

Just nu har vi en massa soffkuddar i sammet, alla olika färg. Var jättenöjd med det för ett år sen men var väl uppe i nån trend fast jag inte fattade det då — har alltid älskat sammet ju! — men nu har jag ändå tröttnat och tycker det börjar kännas passé. Alltså, vet att man egentligen inte ska haka upp sig på sånt, och hade jag inte kommit på att jag vill PYSSLA FRAM mina egna fodral så hade jag låtit det va. Ja, vi får helt enkelt se om jag känner likadant om dryga femton år då jag äntligen broderat klart alla kuddfodral!!

Har egentligen haft ganska oflyt på sistone vad det gäller estetiken. Det senaste fiaskot var två par gardiner som jag köpte för ett par dagar sen. Då jag hängde upp den första så var det bara så jävla FEL. De var vita med pilblad i ett par dovgröna nyanser och jag tänkte att det skulle se stiliserat lummigt ut. Men nej, det såg bara urtrist ut. Grafiskt på ett sirligt sätt, fy fan. Det värsta jag vet! (Ok viss överdrift men gillar det inte.)

Förstår inte, tycker det händer så ofta att det blir fel nu för tiden, jämfört med förut! Jag tycker att jag förr hade ett säkert öga och visste vad som skulle funka med vad. Kände min smak, helt enkelt. Men jag antar att något händer med min stil för nu blir det alltså ganska ofta pannkaka. Så trots att jag kan känna mig otålig över att vi inte renoverat nästan alls här så måste jag samtidigt inse fördelarna med den saken. Vem vet vartåt det här barkar av när jag fan till och med beställt enfärgade beigea gardiner. Jag menar. Ni hör ju! Inte är jag den gamla jag inte. Skulle aldrig ens övervägt det men de senaste månaderna har jag dragits ditåt. Frustrerande att förändras då det floppar, men i övrigt är det väldigt roligt! Känns som att jag utvecklas och dessutom nu äntligen håller på att landa nånstans. Njuter storligen av denna kreativa fas! Pom-pom!

2 kommentarer

Garderobsnack till lust och ledord

Jag svamlade om stil för nån dag sen och blev samtidigt irriterad på att jag alltid är så långrandig. Kan läsa gamla inlägg och störa mig som fan på att jag inte satte punkt tidigare eller strök var tredje mening ungefär. Poängerna försvinner in i allt annat att inte ens jag själv har så lätt att minnas dem sen. MÅSTE LÄRA MIG HÅLLA MIG KORTFATTAD. Är 2019 året då det äntligen händer? Just nu verkar det fan inte lovande för nu dravlar jag iväg igen. Ahh.

Här kommer ett försök på att sammanfatta mig själv. Och då blir det såklart i punktform!

20180727_paljetter_002
I all ärlighet inte det mest genomtänkta köpet under fjolåret men en pärl- och paljettbeströdd klänning i äkta silke för några få slantar så tyckte jag att jag ändå kunde *unna mig* en gång i livet.

Ledord för garderoben 2019 och framåt:

  • Spänn åt den röda tråden. Iaktta vilka plagg jag använder, försök hitta vilka de gemensamma nämnarna är. Undvik felköp genom detta.
  • Ge inte upp i jakten när jag väl identifierat vilka plagg jag vill ha och behöver. Särskilt vad det gäller basplagg. Vill jag ha en perfekt svart skjorta så ska jag inte kompensationsköpa en skjorta som är halvbra eller mörkgrå. Det funkar inte så.
  • Betala mer för plagg som är extra viktigt att är bekväma, praktiska och snygga. Särskilt skor. Jag vill hellre ha ETT par riktigt bra skor per säsong än fem par halvbra. Satsa på kvalitet som jag kan använda i flera år.
  • Fixa de plagg jag loppat med tanken att de kunde bli perfekta. Visst, risken finns att plaggen istället blir oanvändbara, men om de förblir så som de är så kommer jag ändå inte hitta den användning för dem som jag vill ha. Det vinner jag inget på. De kommer bara ta upp utrymme i min garderob och det kommer göra mig missnöjd med den.
  • Klamra inte fast vid plagg utav nostalgiska skäl. Det är okej att inte vilja göra sig av med allt, men då ska de flyttas bort på förvaring. I garderoben ska det bara finnas kläder jag (fortfarande) gillar att använda.
  • Det ska vara både KUL och ENKELT att välja vad jag ska ha på mig. Det ska kännas BEKVÄMT och (själv)SÄKERT att gå ut i plaggen jag äger.

Ja ja. #goalz etcetera. Ett sånt typiskt ”för min egen skull”-inlägg det här blev. Är knappast så engagerande, tänker jag, men så får det vara då.

Har förresten inte för vana att göra upp mål eller planer för garderoben. Eller typ nåt alls. Men VEM VET, kanske det funkar, och kanske är 2019 förändringarnas år!

4 kommentarer