Assietter & blombuketter

inspiration & kreation

20191031_assietter

Hej och åter välkomna till loppisbloggen. Nu har jag här en knippe aningen asymmetriskt runda assietter med etsade och frostade blombuketter i botten. De flesta hade ett litet klistermärke med texten ”Made in Poland” på dem så jag antar att de fått stå relativt oanvända. Nu när jag diskat dem, först efter att jag fotat, ser de riktigt fina ut. Åtta stycken som jag betalade fyra euro för sammanlagt.

20191031_blombuketter

Ahh, underbara vildblomster. Blåklockor, maskrosor, timotej, med mera. Ganska tydligt en knock-off av Kosta Bodas Ulla, eller hur? Till och med en fjäril har ju fått komma med. Och kanske är det just på grund av denna snarlikhet som det är ABSOLUT OMÖJLIGT att hitta info om dem på nätet. Snart tar jag faktiskt den där hypotetiska Loppisluskarna-gruppen i bruk.

För ja, jag kunde förstås inte hålla mig och skapade redan gruppen. Så den hypotetiska gruppen existerar, om än fortfarande ganska hypotetiskt ändå. För jag började förstås tveka och sen dess har jag inte rört den. Är det någon vits? Kommer den användas? Kommer den floppa? Är det en fånig, långsökt idé? Men visst skulle det vara fint, bara ett ställe att posta ens loppisfynd och berätta vad man vet om dem. Och efterlysa mer info om dem förstås. Men det skulle inte få bli någon hetsig köp-och-sälj-grupp i alla fall. Fast kanske en gemensam försäljnings-/efterlyses tråd en gång om månaden kunde vara roligt? Kanske ett ”secret santa”-utbyte av loppisfynd fast typ tills Vändagen (som Alla Hjärtans Dag heter i Finland) istället för till jul? Okej nu hjärnfjärtar jag bara. Men sådana möjligheter finns ju! Rent hypotetiskt.

Annonser

Gårdagens bloggmemo

inspiration & kreation

20191030_kaffematta

Hej hallå gott folk. Jag sitter på golvet med mitt kaffe och datorn i soffan. Solen sken in rakt i mitt ansikte (grr blir GALEN på sånt) och eftersom jag fortfarande inte har någon vettig arbetsstation att söka mig till blev det så här. Jag har suttit här och påtat lite med bloggen eftersom jag irriterat mig på den förra layouten på sistone, och hoppas att förnyandet samtidigt ska ge mig boosten att vara mer aktiv här.

Ni känner väl till det knepet? När det känns tråkigt att blogga kan det vara dags att den får en makeover. Då kan det kännas nytt och festligt igen. Förra månaden fixade jag till exempel en ny header med fet text ovanpå de pressade blommorna, men det krävdes fler förändringar — kanske var det rent av den nya headern som skar sig mot den gamla layouten — så nu är den också en annan och jag har tagit in ett par nypor blekt linnearosa (som blommorna) bland det jordiga bruna. Känner mig typ som en ny person! (Skojar bara lite.) Gillar förresten att headern numera ser en aning ut som att nån planterat om de pressade blommorna i blöt mylla.

74626951_2445944322157789_1321158895464349696_o.jpg

Ja ja ja jag vet jag vet! Superhögt allmänintresse för detta, folk blir galna, bloggen svämmas över, servrar kollapsar, internet går sönder.

Bäst jag aktar mig och genast byter ämne.


Fick ni inte memot? Alltså det här inlägget i går när jag skrev det? Inte? Det kan bero på att jag aldrig skickade det. Hamnade på villovägar istället — blev lite FÖR inspirerad och fortsatte i ett ämne som jag aldrig nådde nåt slut i. Återkommer om det vid nåt senare skede! Nu sätter jag punkt här innan jag tappar bort mig i punkt-punkt-punkterna igen. Bloggmemorandum slut.

Trä och keramik

inspiration & kreation

Jag vet inte hur intressant människor i allmänhet tycker att det är med loppis-haul-inlägg, men i alla fall den här loppan är ett fan och postar ni ett sånt ska ni veta att jag gladeligen läser det. Och därför skriver jag dem själv också! I ärlighetens namn är de ju de ju även de enda inläggen i kategorin ”haul” som inte är motbjudande. Värst är typ Wish-haul-inlägg. A la ”jag beställde en massa billigt skräp, nu ska vi kolla hur floppigt allt är, kul va!!”. Nä. Det är fasen inte content, det är bara dumt.

Hellre då att man köper andras bortlagda skräp. I de högarna kan man finna skatter! Visst visst, det blir kanske inte kvalitetscontent i bloggen det heller, men i livet hörni! I livet.

Här är mina senaste fynd, vilka alla råkade följa temat trä och keramik:

20191017_snaecka.jpg

Vi börjar med det finaste, en handslöjdad vägglampa i form av en snäcka. Kanske från 40-tal eller däromkring? Sladden är lite risig så jag ska föra den till en elektriker så den ska få ny el. Sen tänkte jag att den skulle få bli min sänglampa, och då jag hittar en missmatchande åt Alfreds sida av sängen ska han få den.

På baksidan finns otydbar text i blyerts och en halv etikett med ordet ”slõjd”, med en tilde i stället för ö-prickar, och det verkar mest troligt att detta är från ett nordiskt grannland typ Danmark. Åtminstone ploppade det mest upp .dk-domäner när jag googlade på det. Men i övrigt vet jag inget, fast jag ihärdigt luskat och snokat. Borde det inte finnas någon fb-grupp för sånt här detektivarbete? Typ LOPPISLUSKARNA eller nåt sånt? Där vi som gillar sånt kan hjälpas åt i vår fyndiga forskning. Ska jag starta en? Är ni med?

20191020_aeggkoppar.jpg

Tre stycken äggkoppar i trä och keramik. De bruna och gröna hör till ett ”egg set with salt shaker” som tillverkades på 70-talet, den gula och röda möjligtvis nåt decennium äldre och eventuellt från Japan.

20191020_fat.jpg

Ett litet porslinsfat i kvirkelformat. Storlek assiett ungefär. Näpen dam med hypnotiska ormar. Tänkte att endera får det pynta någon tom plats i kökshyllan, eller så får det bli ett som jag sätter ringar och smycken på. Signerat JL -72.

20191020_ljusstake.jpg

Och sist men inte minst, en ljusstake i trä och mässing! Gillar den mjuka formen och att den är en sån där genomskärningsskiva (ok, det MÅSTE finnas nåt fiffigare namn på det där) och att barken fått sitta kvar. Lite sjuttiotaligt bohemiskt naturromantiskt. Blir nog mysigt med gräddvita ljus i!

P.S. På tal om loppis, är det bara jag som retar sig på att loppisrace heter loppisrace och inte det logiska lopplopp? Hallå va.

Champinjonhjärtat

inspiration & kreation

20191004_maala

Min civilstatus är gräsänka, den har varit så sen i förrgår morse och är det tills i kväll. Blenda har varit förkyld med snuva och riktigt hög feber (40 grader!), men hon har hanterat det som en sann champion. Eller champinjon, som jag tycker att man borde säga på svenska. (Vem är med mig?)

Själv har jag däremot varit helt slutkörd, i synnerhet om kvällarna. Sjuklingens tupplurer har inte varit långvariga och jag har hunnit med cirka ingenting om dagarna. Vi har tittat på massor av tv, det har i princip varit enda sättet att få henne att faktiskt vila. Nu har hennes feber äntligen gått ner och det är en lättnad både för henne, för mig och faktiskt för er också, för annars skulle jag kanske snart bli tvungen att blogga något om att det känns oroligt i ”mammahjärtat” (urk), som folk tycker om att säga.

Jag tror jag förstår hur folk menar att det känns men jag avskyr hur det uttrycket låter. Som att man måste klargöra att MITT hjärta känner EXTRA mycket av detta jobbiga eftersom det är ett sånt där speciellt MAMMAhjärta och just därför är det också ett sånt GODHJÄRTAT hjärta, bless my heart.

Och med det sagt så går vi vidare till ett annat typiskt och inte alls himla-med-ögonen-framkallande föräldrafenomen och pratar om hur BEGÅÅÅVAD ens barn verkar vara!

😎😎😎

20191004_maalningar

Ping närmsta konstgalleri?? De här gjorde hon i fredags och jag tycker de är så fina. Jag imponeras konstant av hur mycket hon lär sig och upptäcker just nu, och visar oss. Som färgskalorna hon valde! Och de upprepade formerna! Och allt! Har hon så där bra öga för sånt eller råkade det sig bara?

Häromdagen spelade hon på sitt lilla ryska leksakspiano och i princip allt låter vackert som kommer ur det, men hon spelade då något som nästan var en återkommande melodi. Eller det kändes liksom som att hon hade koll på vad hon höll på med. Och man undrar, är hon musikalisk? Är hon konstnärlig? Ja, det är spännande att se hur hennes identitet liksom tycks veckla ut sig framför en.

20191004_blenda

Lillkonstnären mitt i det kreativa flödet. Här ser hon ju ganska frisk ut ändå, snorfri under näsan och allt, men ATT skenet bedrar. Här döljer sig en feber på 39 grader och lite till. O ja — helt klart ett champinjonhjärta i den här tultan.

Som för övrigt just i dag har sin sista dag som ettåring! Känns sentimentalt i mammahjärtat, hörni. Bless her heart.

Nobody’s perfect

inspiration & kreation

Det händer saker på den interiöra hemmaplanen igen efter en tämligen lång tids stiltje. Vi är såna periodare. Väggar spacklas och slipas, andra målas, draperier hängs och fler gardinslösningar testas. Men som vanligt är det mesta så på hälft att det inte är särskilt mycket att visa upp just nu. Det är inte så kul att läsa om sånt utan att se bilder så jag ska inte pladdra. Även om jag är ganska förtjust i en linneduk jag loppade och nu testhängt i köksfönstret. (A.k.a. problemområdet — bländande sol om morgnarna, ingen alls resten av dagen.)

20191003_speglar

Här syns i alla fall en del av vår nya förvaringsmöbel till hallen, en gammal byrå som vi hämtade från Petsmo och alldeles precis rymdes in i bagageutrymmet då vi flyttade fram baksätet. Puh. ÄNTLIGEN ordentligt djupa lådor att fösa ner våra mössor, vantar och halsdukar i! Precis rätt tajmat inför vintern.

Ovanpå den väntar det senaste tillskottet till spegelväggen ovanför. Mindre kistformat gravallvar och mer handmålad groda. Har länge tyckt att spegelkonstellationen sett konstig och trist ut, och funderade att en skvätt kitsch kanske kunde styra upp det på rätt kurs.

Det var förresten aldrig meningen att jag skulle bli en sån som främst fyllde min blogg med ett ytligt skyltande av konsumtionsivrande, materialismromantiserande loppisfrossa, men hej —

20191003_flawless

 

 

Smärtan, hjärtan och böcker

inspiration & kreation

Jag är alldeles mör och konstig i huvudet, det känns som att det är fyllt med smuldeg som någon knådat hela dagen och nu vill det bara få lämnas ifred. Om det mejkar nån sens? Jag antar att det inte gör det. Men jag har alltså haft migrän hela dagen och, eh, tja.

Med synbortfall! Det är allt nytt det. Särskilt drabbat är vänstra ögat, där finns en fläck i mitten som bara inte vill snappa upp något. Jag blev LIVRÄDD första gången det hände, för jag mådde annars bra och plötsligt kunde jag bara inte se om min kompis bebis hade hår på huvudet eller inte. Eller, jag kunde skymta det i utkanten av mitt fokusområde, men när jag vände blicken mot det så kunde jag inte se det. Fast det konstiga var att det fanns ju DÄR, ändå, i synen menar jag. Det var inte som att det blev vitt eller svart eller ens bara suddigt, men av nån orsak så kunde jag bara inte se det. Det var NÅT slags glapp där men jag kan absolut inte beskriva det. Helknäppt.

Hur som helst, sen dess har jag läst att det är vanligt. Men i dag var det otäckt på ett annat vis. Hur bedrövligt blev det (jag), undrar ni? Nå, så att jag försökte gråta ett par gånger bara för att jag FAKTISKT TYCKTE SÅ SYND OM MIG SJÄLV. Men jag kunde inte riktigt hänge mig tillräckligt så det blev mest bara nån sekund av förvridna grimaser och inget mer.

Vartefter dagen led mot kväll lättade mitt eget lidande mer och mer, och då hittade jag faktiskt orken att fixa två tygpynt jag förberett tidigare. Jag har använt mig av sånt där papper som man kan printa på och sen stryka fast på textilier, för de här grejerna jag ska visa nu:

20190927_hjaertan

En skock hjärtan i gula, rosa, röda och bruna nyanser åt min Blenda Mosippa, som är mycket förtjust i hjärtan just nu. Är positivt överraskad av hur lyckad den här utsmyckningen blev! Och Blendushka ville byta om till den på momangen när jag visade den åt henne. Det tolkar jag som betyget väl godkänt.

20190927_litaf

En trave böcker på en tygkasse värdig en lagom nördig bokmal. Denna kasse var på specialbeställning av Alfred, han bad mig designa och göra nåt som han kunde lotta ut tillsammans med sina grejer. Jag hade egentligen uppfattat det som att kassen enbart skulle rymma hans böcker, så därav detta litteraturrelaterade ordskämt. (Jo, jag kan erkänna att jag var ganska nöjd med det, hehe.) Men kassen innehåller alltså mycket annat också! Ni kan kolla in hans inlägg här om ni vill delta i utlottningen.

Sjuttiotalets blomsterängar

inspiration & kreation

20190916_tapet_001

Ett paket kom lastat! Efter MÅNGA månaders e-spaningar, beställde jag för en tid sen äntligen några tapetrullar från retrotapeter.se, en i mitt tycke helt fantastisk sajt. Helt ärligt nästan så jag inte alls vill dela med mig av den och istället bara ruva på den själv som ett dyrbart Fabergéägg.

Men nu ska jag inte vara sån! Låt oss hoppa snabbt vidare innan jag ångrar mig. Vi tar en titt på vilka två tapeter min paketskatt innehöll —

20190916_tapet_003

Här är vallmotapeten som jag redan länge vetat att vi skulle sätta i Blendas rum. Den kommer bara pryda en fondvägg. Rummet är så litet och jag resonerade att det skulle börja kännas ännu mindre om varje vägg blev mönstrad, så vi ska istället bara måla de övriga i nån varm vit nyans för att maxa ljuset och värmen, eftersom fönstret i rummet vetter mot nordost.

Blenda, som tidigare godkänt den digitala förhandstitten på skärmen, godkände tapeten ännu intensivare när hon fick se den i fysisk form. ”Sova”, sa hon, och lade sig ner på den. Gott tecken för hennes blivande sovrumstapet, eller hur?

Tror tapeten kommer bli megafin på väggen, men när vi ska få upp den vet jag icke för det är fortfarande krångel med golvet där i rummet. (Föga förvånande, eftersom vi inte gjort nåt åt det!) Vet inte om jag nämnt nåt om golvet tidigare men det är märkliga vattenrör från/till badrum och kök längs med ena väggen och de åker ner i typ en klump med MURBRUK på golvet. Kul! Vi vågade inte röra mer då vi plockade bort ett skåp och den överraskningen uppenbarade sig där under.

Nåja. Vi sniffar lite på framtidens vallmofält och strosar vidare —

20190916_tapet_002

Här är vildblomstren — eller kanske den planterade rabatten, vad vet jag — som var orsaken till att jag inte skickade in beställningen förrän ganska nyligen. Jag fick syn på denna läckerhet och blev bara förälskad. Älskar att den ser ut som en blomsteräng, som en oljemålning, och så vildvuxen. Och liksom saftig!

Jag kunde inte låta mig själv beställa ett paket med Blendas tapet, utan denna. Men var skulle vi ha den? Skulle den passa in någonstans hos oss ens? Jag har ju embraceat det mer minimalistiska så som cirka alla andra och tänkt att väggarna får vara målade i ljusa, diskreta nyanser. Och så kommer den här och väcker min ständigt närvarande inre maximalist med en jädra smäll, eller en BOOM, den slog ner som en blomsterbomb. Kunde inte sluta tänka på den.

Till slut stod jag i kontoret. Tittade mig omkring. Tänkte: Ja för fasen. Här ska det bli en prunkande glänta i den något mer nertonade lägenhetsskogen. Och nu har vi tillräckligt med rullar av tapeten för att den ska kunna svepa in det rummet, som ju är en slags förstorad alkov i anslutning till vardagsrummet, i sann blomsterprakt.

Och precis så som Alfred avskyr när jag gör, så har jag ändå börjat tveka efter att jag redan bestämt mig. 😬 (Trial-and-error-taktiken KAN bli rätt enerverande, det ska medges.) Brukar tycka att det mesta går att kombinera men nu känner jag mig plötsligt villrådig. Blir det för sovrummigt? För mycket? För skärigt mot vardagsrummets inredning? Ack, den som det visste. Ruvar vidare på denna nöt istället då.

Kruka på fot, fisk på fat, björnar på pusselkloss

inspiration & kreation

Ska inte gå in på min trötthet så jättedjupt, men har i dag varit så sömnig att när jag lämnade ensam med Blenda en stund på eftermiddagen så fanns det inget annat val än att gå ut, annars hade jag somnat. Och när jag går ut går jag ju helst på loppis! Lyckligtvis har Blenda hittills bara sagt nej en enda gång av de väldigt — jag menar VÄLDIGT — många som jag frågat om hon vill komma med. Den gången var dock inte i dag.

20190904_krukafiskguldlock_001

Och tur var det! Vi fyndade båda två grejer vi fäste oss vid. Som en kruka på fot från östtyska Strehla, för min del. (Och Blenda tyckte om att plocka sina fynd i och ur den senare, så den uppskattades även av henne.) Jag har ett par vaser från samma tillverkare från förr, gillar deras laseringar. Denna i nötbrunt och midnattsblått.

Är i den långsamma processen att byta ut en del av mina trista krukor till mer unika och trevliga loppisfynd som denna… men är tveksam till att nån av växterna jag redan har skulle passa i den. Det borde ju vara en mjuk och rund växt som får hänga lite över kanten på den. Som en glanspilea eller plättar i luften. Nu har jag dock ingen sådan och det är osäkert hur väl Alfred skulle ta emot att jag införskaffade en växt till. (Vi har redan tjugo. Although, vi har haft fler. Survival of the fittest.)

20190904_krukafiskguldlock_002

Mitt favoritfynd var kanske ändå fiskfatet. Direkt jag såg det kände jag att jag måste ha det. Vissa saker bara talar ju till en på det sättet, ibland genom ett näpet litet fiskfejs. Tycker det är så fint! Till exempel att servera vindruvor eller salmiakchokladkulor på.

På tal om grejer som Alfred försöker hindra mig från att köpa så sa han redan nej till flertalet fiskfat i helgen. Men till båda våras försvar så var de i glas. Ett sånt har vi redan! Men i keramik? Nope! Tänk så prydligt det kan ordna sig emellanåt! 🙃

Och Blendas fynd var ett klosspussel med motiv ur sagan Guldlock och de tre björnarna! Direkt jag visade lådan åt Blenda blev hon sådär lustigt beslutsam som hon blir ibland, granskade bara hastigt och ivrigt — sen locket på och så lade hon ner lådan i vagnen (som jag använde som varukorg just då) och svarade väldigt övertygat ”Ja” på mina frågor om huruvida hon ville ha det, tyckte om det, och så vidare. Jag var ärligt talat lite tveksam för jag tänkte att hon ändå var för liten för det. Men jag lät mig övertalas. Och Blendushka gick senare omkring och kramade lådan medan hon väntade på att jag skulle bli klar. Lekte massor med klossarna när vi kom hem. Kanske inte på det sätt som är avsett, men ändå!

20190904_krukafiskguldlock_003

Utav klossarna kan man alltså göra sex olika motiv beroende på vilken sida av kuberna man vänder uppåt. Förhandstittar på motiven följde också med på fem små affischer, det sjätte motivet är själva omslagsbilden på lådan. Jag googlade runt lite och det verkar ha blivit tillverkat på 70-talet. Bra fynd! Bravo Blenda! Bra smak!

På andrahandsfronten något nytt

inspiration & kreation

20190816_golv.jpg

Kände en tid att jag inte borde blogga om annat innan jag skrivit klart om resan, men de inläggen är så sjukt tidskrävande att göra så jag ska nog tillåta mig själv att varva in lite annat också. Så tråkigt att vilja blogga om X men känna ”nej, måste blogga om Y först”, men inte ha lust eller tid just då, och av den orsaken inte blogga Ö H T.

Så! Tänkte att vi kunde bryta upp med lite annat lättsamt och mer materialistiskt. Jag dras ju allt till det minimalistiska (vilket knappast framgår utav detta inlägg…) men you know that we are living in a material world and I am a mångsidig girl va. Eller som vi skulle säga i dessa KonMari-tider: Jag försöker välja grejer som spark joy. Och jag har kommit över en del andrahandsfynd på sistone som gjort mig glad! I dag t.ex. en mörkgrön, ojämn, handgjord blomkruka när vi åkte på loppisexkursion till Laihela, men har ingen bild på den att trolla fram nu. Istället kan jag visa…

20190816_rollakan

En matta! Eller två mattor! För en tid sen fick jag totaldille på röllakanmattor, handvävda yllemattor med geometriska motiv. Den stora hittade mamma åt oss i vintras. Den är runt 2 × 3 meter och formgiven av Brita Svefors, troligen nångång under 1960-talet. Designen heter Opal, vilket händelsevis råkar vara Blendas födelsesten och såna små sammanträffanden gillar jag ju. När vi hämtade den av mamma drog vi ut den på gården och skyfflade snö över den som vi sen borstade bort, hade faktiskt tänkt göra ett inlägg av detta. Men det verkar jag aldrig ha gjort! Nå, så kan man tvätta och damma av mattor bara det finns ett tillräckligt tjock täcke med torr snö på marken.

Men det var egentligen inte den jag skulle visa utan den andra, den mindre! Den hittade jag i går när Karin och Agaton hälsade på och vi gick på loppis. Den har Ingegerd Silow formgivit och designen heter Örbyhus, denna troligtvis skapad under 1950-talet. Tror att den hamnar i kontoret sen! Tillsvidare njuter jag av den extra värmen de bruna nyanserna skänker vardagsrummet där den vilar ovanpå den kallare mattan.

20190816_koksprylar

Många köksgrejer! Samlingen ovanför plockade jag och Alfred (och Blenda) åt oss häromveckan då vi, med hans familj, gick igenom några lådor som en framliden släkting lämnat efter sig. Det var verkligen supersvårt att inte plocka på sig ett helt berg av saker, fanns så mycket fint och gulligt och elegant. Sånt vi valde:

Blommig soppkopp med fat från Villeroy & Boch med serien Xenia; litet kakfat på fot i mörkbrunt glas; orange bakform; tredelad serveringsbricka (som fick Alfred att se extra mycket fram emot nästa gång vi ska äta burritos); emaljerat durkslag i klassisk ljusgul och blekgrön färgskala; två gröna kålassietter från portugisiska Secla.

Den gräddvita träburken luktar tyvärr lite illa efter en mögelfläck, men jag har skrubbat och behandlat för att försöka råda bot på den situationen. Om det lyckas så tänkte jag ge den åt Blenda att gömma saker i, fast tänkte också ta bort den flagnande målarfärgen och gnida in den med olja istället. Eller vad det är man gör för att få fram träets lyster och sånt. Den är för shabby chic så som den är nu, har jag kommit fram till. Men gillar formen och känslan jättemycket!

Burken och kannan i form av söta jordgubbar tänkte jag sätta tillbaka i ”inte ha”-högen efter att Alfred påpekade att inte skulle vi ju köpa dem om vi såg dem på loppis, MEN så fick Blenda syn på dem och gick omkring med den lilla jordgubbskannan och var alldeles för gullig för att Alfred skulle kunna vägra den, och då kunde inte jag heller förstås. Även om det kändes lite såhär ”…eh jaaahapp” då vi kom hem. Men de ÄR ju gulliga! Och åtminstone inte särskilt utrymmeskrävande. Plus att de verkar spark joy för Blenda i alla fall som mycket gärna vill titta och känna på dem.

20190816_hylla_001

En möbel! En mycket dammig och smutsig en, det ser vi, men vad fasen är det för nåt? Frågar åt en katt.

20190816_hylla_002

Jomen det är ju en liten hylla. Eller serveringsbord i två våningar? Det kan jag inte svara på. Oavsett, jag tilltalades verkligen av möbeln och lucky me så kunde jag fråga ”Blenda, tycker du om den här?” till vilket hon genast svarade ”Ja”. Enkelt val då! Jag tänkte att den kunde passa som typ nattduksbord i hennes rum, kanske med en charmig klämlampa fast på stången där överst, några böcker och gosedjur på hyllorna, och så vidare. Men sen har jag börjat tänka att kanske jag själv ska ha ett nattduksbord? Vi har ju inga. Som nå vilddjur sätter vi saker på golvet bara. Kanske ska vi ha missmatchande nattduksbord och nu får jag börja hålla upp ögonen efter ett till litet bord? Ja, det kunde ju va roligt!

20190816_hylla_003

Och kolla nu, inte tar det ens jättemycket utrymme om det inte skulle råka komma till användning på direkten. Måste bara skrubba rejält och limma lite, sen ska det nog bli väldigt fint!

Och där var de fynden jag förberett för er denna gång. Ska nu låta detta inlägg matcha bordets egenskaper och fälla ihop det! Ajö!

Höstvisekrax

inspiration & kreation

HÄJ. Kolla vilken hurtig mockaruta som står här och kladdar! Ärligt talat mådde jag ganska illa efter en för kort natt och för mycket kaffe, men jag tuggade tappert ingefärstuggummi och just här var jag på väg att göra det som alltid gör mig gott, d.v.s. gå på loppis.

20190803_mocka_001

Hösten spatserade visst in på året redan i augusti den här varvet runt solen. Eller får man säga så utan att nån blir upprörd eller nedstämd? Jag kände mig själv ganska obstinat gentemot faktumet att det var dryga tio grader på plus när vi återvände till Finland, men nu har jag redan börjat förlika mig med att sommaren är över. Snopet om det inte blir tillräckligt varmt för att bada mer, men det går ju inte att påverka. Det är bara att rymma fältet och låta det skördas.

När jag cyklade iväg till loppis igår kändes det faktiskt riktigt mysigt att dra på sig en stickad tröja och mockajackan. Sen höll jag förvisso på att få värmeslag då jag klev över tröskeln och befann mig inomhus igen, utan nå egentlig ventilation verkade det som, och det hjälpte inte särskilt mycket att ta av sig jackan heller, så jag gick omkring där och kände hur jag blev svettig i tinningarna MEN spanade likväl efter höstkläder. För nog vet vi ju vartåt det här bär av. Åt Blenda hittade jag en vinröd jacka i manchestersammet. Hemmasydd och robust. Ett perfekt fynd att göra i början av en ovanligt kall augusti. Annat än de gammallaxrosa byxorna i tunn viskos jag sist och slutligen köpte åt mig själv trots att min uppmärksamhet egentligen riktades åt annat håll, men… tja… det blir ju en sommar nästa år också. Men den ligger långt borta nu.

Fast det är samma höstvisa varje år så känns den varje gång så ny. Att strosa på och dras till det murriga, kabelstickade, rejäla. Nystartskänslan är så starkt sammankopplad med hösten. Det är liksom lite pirrigt. Är förstås inte ensam om att känna så. Mycket av det måste väl härstamma från hur skolåret ser ut? Skrev en text om det för några år sen och minns att det var så många som kände likadant: De ville handla nya pennor och anteckningshäften, de ville Hitta Sin Signaturfrisyr eller förnya garderoben, de ville skriva att-göra-listor och pricka av rad efter rad på hösten. I går morse satt jag på sandlådekanten och läste en grej i Vbl där intervjuobjektet pratade om samma sak. Höstens längtan efter nya tag och grepp och riktningar.

20190803_mocka_002

Min typ av ny är egentligen gammal. Nu pratar jag förstås stil och kläder. Det är vad jag föredrar, förutom kanske vad det gäller skor, strumpor och underkläder. Händelsevis exakt vad som inte syns på bilden av det jag har på mig! Hehe. Allt annat är från loppis. Och det var jag så himla nöjd med! Jag kände mig lite ny, fast som mitt gamla jag, då jag såg mig själv i spegeln och märkte att så mycket var begagnat igen.

Det senaste året har jag handlat fler nya plagg än vanligt, vilket jag känner mig skyldig för emellanåt. Har ju rensat ur min garderob rätt mycket (som alla andra som hört talas om kapselgarderober eller Konmari-metoden) och har numera bättre koll på vad den innehåller. Nu som då får jag därför en idé om vad den saknar. Det är där jag brukar fylla i med nytt, då jag inte hittar det begagnat. Jag trivs i de nya plaggen men känner mig tråkig när allt jag har på mig är nytt. Lite som att jag tappat en detalj av min personlighet. Jag är ju loppis-Linnea?? Jag saknar det som hade följt med om kläderna varit begnande. Historien och känslan av singularitet. (Eller åtminstone en mer begränsad pluralitet.) Kanske dags att låta mitt gamla vara mitt nya från och med nu i höst? Säga nepp stopp till nytillverkat en längre tid framöver? Jag borde ju rimligtvis vara ganska bra på det men ändå är jag skraj för att fastställa det, svart på vitt.

Som så ofta när jag använder begagnat så undrar jag: Vem hade detta innan mig? Vem var hon med den här jackan? Vilka resor åkte den med på? Blev hon förälskad i nån när hon hade den på sig en kväll på dansen? Bar hon den över armen när hon gick över torget och höll ett barn i andra handen och var stressad, jäktad, och barnet stretade emot och ville ha Hubba Bubba? Ni vet. Sånt som liv består av bara. Små saker, men jag blir nyfiken.

Det fascinerar mig lite det där, att det kan vara så annorlunda för människor. Jag vet ju att en del tycker helt tvärtom, att det är superljuvligt när allt är splitternytt och fräscht och vill knappt ha något annat. Men jag är inte sån. Jag skulle nog inte klara av att flytta in i ett nybyggt hus, till exempel. Fast, handen på hjärtat, kanske mindre för att det inte lockar så mycket och mer för att jag skulle vara superängslig för att grisa ner och nöta och förstöra, hehe. Som jag vet att jag skulle!

NÅJAAA fasen vad jag pladdrar. Ska nog börja runda av här.

20190803_mocka_003

I dag är det sensommar, och nog känns det bra det också, men i går var det så påtagligt höst. Blenda och jag gick ut strax innan klockan åtta och jag hade satt på henne en senapsgul stickad tröja under en fodrad jacka och luften var skarp och kall och Blenda upptäckte rönnbärsklasarna i träden. En person, en av de få andra vi såg, såg ut att huttra i sin morgonrock när hon var ute med sin hund. När Blenda en stund innan åt sin morgongröt landade en stor kråka i trädet utanför köksfönstret och jag slog upp fönstret och friskheten, kylig och klar, strömmade in och rummet och långt där utifrån, bortom diset, hördes ett ekande KRA KRA KRA, ett sånt som fyller hela himlen och tycks dyka upp från horisonten. Så som en del läten gör, sådana stillsamma, kyliga höstmorgonar.

Det var nog det kraxet som satte höstvisetonen. Inte mig så hemskt mycket emot, ändå.