annat nytt på lampfronten

inspiration & kreation

Hade en överloppslampa som jag gillat formen på men tyckt att varit trist i färgen. Den var aningen mässingtonat silvrig, och nu hade det blivit alldeles självklart att den skulle göra sig bättre i en helt annan nyans. Grönt, beslöt jag i konsultation med min sambo.

20180717_lampa

Så jag putsade den med helt vanligt nagellacksborttagningsmedel (man tager vad man haver), och då lossnade det bruna mässingstonade och den blev nittiotaligt silvrig som nån lavalampfot. Den färgen ser ni här ovanför.

Jag tejpade den runt halsen och inuti skärmen för att skydda de områden som inte skulle få färg på sig. Sen gick jag ner i källaren med min gröna sprejburk, skakade den i tre minuter och började spreja lampskärmen som jag ställt att stå upp-och-ner. Och sprejade. I den halvdunkla belysningen sprejade jag faktiskt så mycket att det blev alldeles rinnigt och ojämnt.

Rookie mistake.

Följande dag putsade jag bort all färg igen. Med nagellacksborttagningsmedel. Tog sin tid men jag bara orkade inte gå till järnvaruhandeln nedför gatan och köpa aceton.

Sen började jag om. Sprejade ett tunt lager, lät det torka. Sprejade ett till, lät det torka. Och sen efter det tredje lagret, då var den klar och jag nöjd.

Som så ofta var det sköldpaddan som vann detta lopp.

20180719_lampaklar

Kolla så fin den blev! Älskar den gröna nyansen, fatta att det finns EN (1!) grön färg i sprejfärghyllan på Prisma och att den är så här fin. Det behövs ju inga fler då, trots att jag trodde att denna skulle vara för ljus för min smak. Gillar också hur fint den gör sig mot den något kopparfärgade halsen. Och den mjuka formen i den yttre delen av skärmen kom fram mycket bättre, innan hade jag nog beskrivit den som ganska rak. Nu ser jag ju att den är kurvig och rund.

Honestly quite pleased, summerar jag eftersom att vi på sistone fastnat för brittisk reality-tv om inredning på Netflix. She was chuffed, she absolutely adored it, säger narratorn med myspysighet hen tagit i från tårna med. Actually rather delightful, tänker ni. För ni hänger med i referensen till den typiska jargongen i programmet oavsett om ni sett det eller inte, så enastående är ni.

Så det är mitt simpla DIY-tips åt er: Spreja trist lampa i en käck färg. I flera tunna lager.

Har nu också fixat ännu en till lampa hit hemma (mycket belysning på sistone), har efter nån veckas sökande äntligen fått tag på en sån där takfläkt med rottinginslag. Tycker de är fina men är osäker till lampkuporna, eventuellt får den vara utan. Eller kanske nån som läser detta har tips om var man kan köpa skärmar med gängor? Sådana man skruvar fast alltså. Hur som helst, den ska vi hämta idag och förhoppningsvis hängas upp i sovrummet. Den allra senaste inredningsdillen är att skarva gardiner, det fantiserar jag om som bäst. När man hittar fina på loppis men de är för korta, det är ju så sjukt störande. Måste finnas ett sätt att lösa det, särskilt om man låtsas att det är lite sådär frikonstnärligt boho-chic. Ja ja. Ett senare inlägg.

Annonser

they see me rollin’

inspiration & kreation

20180711_rollin

Som kvinna har jag funnit min plats i köket. [paus för 50-talskäck jingel] Efter att jag skrev av mig om det här rummet för någon dag sen tog jag tag i ett par av frustrationsområdena och plockade således fram målartvätt och skruvmejsel.

Har sedan tagit ner de meningslösa hyllorna ovanför vedspisen och preppat väggen där bakom helt klart. Eller va fan vet jag vad det var men jag bestämde att det fick räcka så. Har också hunnit måla den biten utav köksvägg med två lager av vit målarfärg som lämnat över sen vi målade väggarna i förra lägenheten.

Ett rör från fläkten trädde fram då jag tog ner ena hyllan men vet ni, jag föredrar det faktiskt så. GUD så jag kunnat störa mig på den där hyllan. Så grund, så dum, så blä.

Tror det blir bra! Adjö hylla! Adjö beige! Eller som Metallica skulle säga: EEEXIT shite, EEENTER whiii-iiite, taaake my haaand, we’re off to roller-roller-land.

Nä okej okej. Långsökt.

ELLER som Metallica skulle säga då: Searchiiiiing… seek and… seek on.

Okiedokie gott folk, känner att jag måste kompensera hur det här gick genom att ge er en saftig detalj om något. Som att jag exempelvis, helt krejsigt, har på mig en blöja på bilderna! Va?! Stämmer det? Ja så ser det allt ut va! Vad som har hänt för att leda till den situationen kan vi bara gissa oss till. Det är så lite vi kan lita på till full säkerhet här i livet, trots allt. Förutom kanske Pampers, eller Libero, eller vilket som vill styra upp lite spons.

Åååh se nu hur snyggt jag fick ihop det där! Ping alla samarbetsvilliga företag. Hur kan man INTE vilja att jag ska bära ens blöjor?

om ett kök

inspiration & kreation

Jag går ju ofta och fantiserar om hur vi skulle kunna renovera här hemma men än så länge känns allt ganska avlägset. Köket är ett av de rum som nog är i behov av en ganska ordentlig makeover, det är varken fräscht eller särskilt funktionellt, men tillsvidare får jag nöja mig med småfix. Har på sistone ägnat mig åt lite sånt.

20180708_koek_001

Köket är ett rektangulärt rum och längst in åt sidan finns det ett slags litet krypin. Den platsen väntar på ett grönt köksskåp som väntar där hem-hemma i Katternö, och det är väl lite därför jag inte förrän igår då hängt upp något på väggen. Blev till slut ändå så trött på att stirra på den tomma väggen. Slog in tre spikar, hängde upp mina ormplanscher. Alfreds fåtölj står också där sen några veckor, där brukar han sitta och jobba.

Jag fantiserar om att sätta köksskåpen och arbetsbänk längs med den här väggen. Ett annat alternativ är att platsbygga ett litet skafferi längst till vänster, som sträcker sig från golv till tak. Kanske ett trekantigt hörnskafferi? Sen så skulle jag gärna vilja frigöra en sån här takbjälke som finns i taket där var den där väggen går in en bit, som ni ser till vänster. Om det inte blir för krångligt. Nu är den liksom inkapslad i panel.

Bakom skåpet till höger, där jag tillfälligt hängt en ampellilja och gömt undan spriten ifrån serveringsvagnen som fått flytta upp på vinden nu då Blenda blivit så rörlig och kvick, så finns en bonusytterdörr till trapphuset. Den är säkert jättefin och jag skulle så gärna ta fram den, måla den någon härlig djupgrön eller djupblå nyans, och ställa en hylla i metall framför. ELLER låta den skymta fram bakom en vinklad arbetsbänk som får gå ut till hörnet kanske. Men nu är den alltså dold av ett skåp plus kyl och frys.

Det är alltså ganska många saker som jag skulle vilja klämma in i denna bortre del av rummet och jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas få plats med allt.

20180708_koek_002

Sen har vi fönstret.  Jag kan inte räkna hur många gardiner jag har testat i detta kök, och inga har jag tyckt att känts rätt. Ingen har definitivt sett bra ut, jag har fått nöja mig med okej. Många av de jag hade i mina gömmor kändes så plottriga mot träpanelsväggarna. Det skrek liksom obebodd mormorsstuga — annars helt charmigt, tycker jag, men inte något jag vill bo i på heltid.

Med det i åtanke var det väl lite småironiskt att den gardin som jag till sist tyckte att funkade bäst var en duk som min morfars syster Ester virkat. Ville ha lite kontrast dit, så igår flyttade jag två amplar med silverrankor till fönstret och håller tummarna att de ska trivas lika bra där. Fönstret vetter åt nordöst och får en del morgonsol men resten av dagen står det i skugga. Hoppas det ändå är tillräckligt mycket ljus och att de växer sig riktigt frodiga. Om de vantrivs får jag fixa murgröna istället, som jag läst att trivs bäst i halvskugga till skugga.

Och fönsterbrädet, som vi äntligen skaffade för några veckor sedan, bångnar som fan. Får nog byta ut det till något i robust trä vid ett senare skede, då inte heller vitt. Men tillsvidare fyller det sin funktion.

Överlag så tror jag att träpanelen ställer till det mycket för mig — hur man än gör så blir liksom stilen lite lantlig. Och det är bara inte jag, vet ni, jag får liksom inte till det.

Nu fotade jag inte resten av köket på grund av oreda men vi kan ta en titt på hur köket såg ut på mäklarbilderna!

klemetinkatu9_12

Här syns alltså det där lilla krypinet bättre. Och vad jag fantiserar om är, i princip, att förflytta arbetsbänken och det rubbet nittio grader till vänster. Fast i en annan utformning då. (Nu just lutar det mot raka svarta skåp. Gillar hur en massiv bit ek ser ut som arbetsskiva mot svart, men är osäker på hur praktiskt det är. Är extremt klottig.)

Då skulle jag sedan, mot den väggen som blir fri, ställa det gröna köksskåpet så att det fick träda fram i ljuset mitt emot fönstret och inte stå undangömt i en dunkel vrå. Ni ska få se köksskåpet sedan då vi lyckats hämta det, det är ett gammalt ett som mina morföräldrar fick i bröllopsgåva.

klemetinkatu9_13

Och här ser vi köket fotat ifrån andra hållet. Till vänster kommer man in, dörren till höger leder till ett litet pigrum som ska bli Blendas sovrum. Det långa fönsterbrädet som fanns där innan hade ben undertill — hmm, kanske något att härma.

Som ni ser så finns det inte jättemycket diskbänk och jag tycker också ofta att det är lite väl trångt där. Inte minst för att vi ställt en liten torkställning på utrymmet som finns vid sidan av vasken — trots att vi bor i Finland så finns det ingen torkställning i köksskåpet!! Aldrig varit med om något liknande. Är ändå helt okej med det, men har insett att jag vill ha öppen förvaring där. Vill slita bort allt som finns där ovanför, provoceras extremt mycket av de vita hyllorna. Så fula, så ofunktionella.

Skulle också mycket gärna flytta på ugnen/spisen någon annanstans och således få lite mer diskbänksyta där, men vet fan inte vart. En del lägenheter i detta hus har gjort sig av med sina Högforsspisar, alltså den stora vedeldade, men jag tycker att den är så charmig! Vill behålla den. Ska sätta upp en rejäl stång att hänga kastruller och stekpannor från ovanför den.

klemetinkatu9_11

Och här fotat ifrån dörren då. Mina kompisar Karin och Karolina var hit för ett år sedan och hjälpte mig måla alla träfärgade väggar vita. Blev ju verkligen cirka tusen gånger bättre efter det. Blir lite chockad då jag ser de här bilderna, att jag/vi faktiskt såg potential i detta! Haha. Det är ett sånt virrvarr. Vit vägg, beige väg, stora kakel, små kakel, en nyans trävägg, en annan nyans träskåp, en tredje nyans fejkträgolv! Och så vidare.

Alltså gud vad jag babblar. HUR SOM HELST, skulle pengar och tid inte vara ett issue så skulle jag helst slita ut precis allt förutom den vedeldade spisen. Jag skulle bryta upp golvet (det är inte äkta trä, men det ser ni kanske) och till och med strippa väggarna på panel och klä in dem i något slätt. Sedan skulle jag börja därifrån, kolla potentialen. Jag har aldrig bott i en lägenhet där jag gillat köket. Eller i en där köket varit nytt — oftast har de haft minst ett tjog år på nacken. Ofta har de varit klantiga på något sätt också — i detta är exempelvis vasken monterad fel väg så att hela skåpet undertill upptas av rören. Eller, rättare sagt, längst ut är det fyllt av rör. Där bakom dit ingen når, där finns det istället förvaringsutrymme. Kranen är inte heller rörlig och vasken ganska grund, och direkt man ställer ett fat dit och sätter på kranen så lyckas strålen alltid på något otroligt sätt träffa fatet så att massor av vatten sprätter vidare ner på golvet. Sjukt störande och bara så jävla KORKAT. Det skulle vara kul att bara en gång i livet titta omkring sig i sitt kök och inte mötas av saker man inte tilltalas av, retar sig på och avskyr som fan. Jag fattar hur privilegierat och i-lands-berättigat det här låter men jag menar, man kan väl få fantisera lite va.

trearmat lamparmatur

inspiration & kreation

Skulle det vara roligt att se aningen mer inredningshelhet snarare än detaljer? Ja, det skulle säkert vara en uppskattad variation. Kommer det hända? Eeehnä. Inte inom den närmsta tiden. Vi fortsätter tillsvidare med instagrambeskärningarna.

20180626_trippellampa

Här har vi dagens fynd som jag testhängt på en ledig krok i taket och sekunden därpå blivit typ blixförälskad i den. Tidigare idag då jag såg den på loppis fick jag en bra magkänsla men att jag skulle bli så här förtjust kunde jag inte förstå då när jag knäppte en bild på den och skickade åt Alfred, ”Vad tror du förresten om denna gröna trippellampa?”, ”Ja varför inte!”, ”Tror det kan va tjusigt”.

Den ska hänga i vardagsrummet sen, hoppas den passar in lika bra där som den gör här! Just nu hänger en äggformad skranglig grej som jag fiskade upp ur en container utanför mitt jobb en gång där. Den är sådär 50-tals-bastig eller hur jag ska beskriva den, och jag börjar vara rejält trött på den trenden som vi ser överallt nu. Även om jag egentligen tycker att prylarna i sig är ganska trevliga. Ser ändå fram emot att ha något lite mer rejält där i taket, inget fjomsigt. Inget som skapar randiga spindelnätsskuggor över hela rummet, även om det också var kul en tid.

Önskar jag visste mer om den nya lampan! Den väger mer än en skulle tro, stommen är i metall och skärmarna i glas. Känns gedigen men har ingen aning om ålder, om den är tio år gammal eller femtio. (Fast ok, knappast så ändå.) Fantiserade ursprungligen om att skrapa bort färgen från två av skärmarna och måla om dem i andra färger (turkost, gult), för att härma italienskt mittsekeldesign liksom, men nu gillar jag det gröna mot det svarta så mycket att jag skippar det, i alla fall tillsvidare.

Här var det tänkt att jag skulle komma in på något intressant som ni skulle läsa med nöje, men istället har Blenda skrikit till och fortsatt göra det varje gång jag smygit ifrån henne — faktum är att hon har psykisk tortyr-slugt nog inväntat det ögonblick då jag har hunnit så långt att jag precis satt mig vid skrivbordet igen. Tror att allt är frid och fröjd. Att jag ska få fokusera på annat än att ligga och vänta på att få skavsår på bröstvårtorna. Då. Då har hon skväkt till. Så jag har lagt betydligt mer tid på amning än vad jag egentligen vore okej med och nu är det mitt i natten och mitt huvud sa PLURK. Vilket är hur det låter då det spottar ut min förkrympta lilla hjärna i en plåtburk där den ska förvaras över natten. Kanske längre. Återkommer då den är på plats igen!

om ett trepersonerskök

inspiration & kreation

20180601_koeket

Köksbordet — som jag för en tid sen målade grönt med sån stor motgång att jag blev så arg att jag numera HATAR gröna bord och köpte en dyr vaxduk från Finlayson att gömma helvetet under — har fått genomgå ännu en makeover. Blenda utvecklade ovanan att dra i duken och det var inte jättebehändigt. Spatserade bestämt ner till järnvaruhandeln nerför gatan igår och hämtade svart blank målarfärg.

Idag förde jag upp köksstolarna (såna där Fanett-liknande) upp på vinden och tog istället ner mina två gamla som jag haft i över tio år. Mörkbruna med säten klädda med solblekta medaljongmönster i guld mot en tidigare mörklila bakgrund. Lite spartanskt att bara ha två stolar i vuxen storlek i köket men samtidigt är vi ju sällan fler än så här så hakuna matata.

Medaljongtyget kändes inte så aktuellt längre så jag ville förstås klä om sitsarna. Bläddrade igenom min tygsamling och hittade detta:

20180601_tyget

Som jag nu märker att är lite suddigt på denna bild men jaja. Är så nyfiken på varifrån mönstret härstammar! Tycker det ser ut att vara baserat på någon gammal väv eller rya. Det för mina tankar till den där urfinska som Gallén-Kallela ofta hade i bakgrunden på sina målningar.

Och plötsligt känns köket lite trevligare igen! Drömmer förstås om att renovera hela alltihopa (köksskåpen i gulnat, mörknat trä har då verkligen sett sina fräschare dagar) men i väntan på att det ska bli mer rimligt för ekonomin och hela livssituationen så sparar jag bilder, inspiration och en del insikter på Pinterest och nöjer mig med småfix.

västliga stilfunderingar

inspiration & kreation

20180529_002

Ja ja det är lite väl mycket på gång där med både pärlväst och hatt och stentvättartade jeans, men ser ni det förstod jag inte då. Jag var helt lyckligt omedveten OCH slapp få solsting.

Spontanköpte västen i vintras. Var så trött på att tänka förnuftigt och vintrigt och bara drogs till tyngden i den och hur den på något sätt skrek SIX + JOEY I BLOSSOM. Aktuell referens va?

Hur som helst tyckte jag det var dags att använda den nu men så blev det bråttomt när vi skulle iväg och hann aldrig riktig *känna efter* och det är först nu i efterhand som jag märker att jag klätt mig typ som jag gjorde för många år sen. Fallit in i gamla mönster. Kanske samma som sist jag använde väst? Nu inser jag ju att jag egentligen hade velat välja en helt annan byxmodell, det hade kunnat reda upp den här mjä-känslan jag har nu.

Det retar mig en smula att jag har sådana plagg i min garderob, sådana som jag inte vill kombinera med vad som helst. Det är nytt för mig, så har jag inte känt förr.

20180529_001

Jag bryr mig inte så mycket i att vara trendig men wow så jag vantrivs med att känna mig omodern. Eller egentligen utdaterad, är kanske ordet. Det blir liksom lite pinsamt. Som att duckfejsa på bild. Så passé.

Vilket ju känns ganska fånigt, att fungera så, men nu gör jag det.

Häromdagen fick jag besvara några frågor och en av dem var att förklara titeln på den här bloggen. Brygd hette ju ursprungligen Häxbrygd, och jag svarade bland annat att förr var jag mer intresserad utav fler krusiduller att strö ut runtomkring mig. Nu gillar jag istället att skala av, sa jag, så då blev det Brygd. Samma sak gäller nog min klädstil, inser jag. Jag märker av det särskilt bra när jag ser på de här bilderna från i tisdags. Att det inte riktigt känns som jag längre.

20180529_004

Men glad och nöjd var jag för det! Fast jag kanske låter västen gå vidare ändå. Jag tycker den är fin, men… tja. Vi får se. Egentligen blir jag allt mindre inne på att saker ska vara fina och mer på att de ska kännas rätt, ändå.

Har ni förresten nån sån där gammal utstyrsel ni särskilt minns med tillhörande skamsköljning som accessoar? Det blev väl en hel del sådana under tonåren för min del men det var andra tider då och jag tänker att sånt hör till dem.

Däremot, för åtta-nio år sedan, så minns jag att jag en höst- eller vårkväll hade en kort snävkjol i svart stretchig denim och med den hade jag fasen overknee-strumpor ovanpå strumpbyxor OCH med detta nå slags platåsandaletter i mocka. Vad i helsike tänkte jag då?? Tror dessvärre också att strumpbyxorna var tigerrandiga, förvisso i tämligen diskret svart och mörkgrått, men ändå. Det kändes väl okej då jag lämnade lägenheten men alltså direkt jag träffade andra människor så ville jag bara gömma mig! Gick omkring och kände mig så jävla floppig hela kvällen. Skäms fortfarande hahah. Vansinnigt!

världsgotdagen

inspiration & kreation

Eller hur vi nu ska försöka översätta World Goth Day. Den dagen inträffade igår, den 22 maj, och händelsevis råkade jag ta på mig en svart långkjol. Ganska gothigt ändå. Visste dock inte dagens tema förrän flera timmar senare.

20180522_folkskollaerare_001

Köpte den vida kjolen när jag var höggravid och den gick naturligtvis inte att stänga då. Har sedan dess hunnit längta efter att både rymmas i den och att vädret skulle passa den, och senare halvglömma att den fanns. Nu skymtade jag den i garderoben, drog den på mig, fick fast varje knapp, och kände mig direkt som Nicolette Grant i Big Love ungefär. (Bra känsla!)

20180522_folkskollaerare_002

Och Alfred tyckte att jag såg ut som en folkskolelärare!! (HAHA!) Alltså, han har ju inte fel.

Lite OOTD-info på det då (fast sånt kanske är ganska överflödigt egentligen? O welp antar den här bloggen får mer utfyllnadsbabbel då):

  • Småprickig blus. Loppis, Indiska. Syns inte riktigt men är nån slags dov mörkturkos i bottnen.
  • Långkjol. Loppis, No 1 Collection från Kappahl. Starka 90-tals-vibbar från etiketten. Knappar framtill hela vägen ned, på bild försvann de in i skuggorna och svärtan. #worldgothbutton
  • Övrigt. Skor, loppis, Ecco. Tygkasse, min Shakespeare-kasse. Syns ju icke här då men har några rader ur En midsommarnattsdröm tryckt på sig, ”Lovers and madmen have such seething brains” och så vidare. Ibland när jag använder den märker jag att folk försöker läsa vad det står på den och det gör mig oväntat glad varje gång. Känns som att den gallrar ut galningarna och älskarna. Låt barnen komma till mig, säger denna folkskollärare fromt.

Ellen skickade för övrigt såna SJUKT bra frågor på förra utstyrselinlägget och jag har inga svar komponerade ännu (och det kan ni ge er småspik på att jag ska plita ihop) men jag ville bara rikta lite uppmärksamhet åt det faktum att hon är så sabla bra!

Over & out. Eller jag menar tack för idag, slut för idag.

att klä fram sig

inspiration & kreation

[funky bass slap music]
Hey, what’s the deal with mom jeans?

20180518_001

Jag brukar tycka att det är spännande att se bilder på vad folk har på sig — särskilt då det gäller personer vars bloggar jag följer eftersom att jag redan har en grundnyfikenhet på dem då, och tycker att klädsmaken ger ännu en dimension till personerna.

På hur folk väljer att klä sig så ser vi så mycket annat än klädstil. Det är en ytlig bedömning att förmoda att plaggen vi tar på oss bara handlar om yta. Kläder kan berätta så mycket om en person. För att uttrycka det lite sloganartat så klär vi fram oss lika mycket som vi klär oss.

Som mina jeans som ju skriker morsa, ha ha. Eller Seinfeld! Eller nåja. De skrek morsa eller Seinfeld för några år sedan, men nu ser man ju UNGDOMEN i liknande. Fast det var ju inte riktigt så jag menade att kläder kommunicerar, men.

20180518_002

Funderar på hur jag klär mig och vad det säger. Jag använder så gott som aldrig klackar numera eftersom att jag prioriterar bekvämlighet. Jag tycker överlag att jag nu för tiden klär mig ganska praktiskt (annat var det förr, herregud, spets och chiffong) men är nog i slutändan ganska kompromisslös med min stil. Känns inte ett plagg rätt spelar det egentligen ingen roll hur funktionellt det är. Jag äger till störst del loppisplagg, helt klart mycket på grund av att jag gillar att känna mig unik. (Japp, så ounik är jag, hehe.) Och så är jag dessutom ganska snål, fattig, en vän av miljö samt ovän av den samtida oetiska modeindustri. Men den allra främsta orsaken till alla mina loppispaltor är att jag älskar när saker har en historia — jag är nostalgisk. Det tycker jag definitivt att brukar synas på mig. Jag har nästan alltid något plagg på mig som är tio-tjugo-trettio år gammalt eller mer, eller nytillverkat i sådan stil, med klara kopplingar till ett förflutet årtionde. Jag gillar att sticka ut, men vartefter jag blivit äldre också att smälta in. Jag trivs bäst när jag gör både och.

Så, i alla fall, jag tänkte härma Peppe och försöka göra fler OOTDs. Detta inlägg pyntas då av dagens!

20180518_003

  • Läderjacka. Loppis, ingen etikett. Har ägt den i nästan tjugo år (men gissar att den har minst dubbelt fler på nacken) och har precis tagit den i återbruk. Kroppsligt är jag ännu lite mitt emellan storlekar och det är få jackor som känns riktigt bra på mig, men denna passar!
  • Viskoskjorta. H&M, köpte den förra vintern. Extremt bra cost-per-wear på denna, använder den flitigt eftersom den korta lite flygiga modellen ofta är precis vad jag vill ha. Passar förstås särskilt bra till byxor med högre midja, vilket jag ofta använder.
  • Mom jeans. Loppis, märket är det tämligen obskyra Choose Life. Hittade nyligen byxorna i en låda i mitt rum i Katternö, köpte dem för tio år sedan men vågade aldrig använda dem då. Den som spar, etcetera.
  • Mockaskor. Loppis, Ecco. De var knappt använda då jag fann dem för ett par euro för några år sedan.
  • Läderväska. Loppis, eller närmare bestämt Etsy och en försäljare baserad i Storbritannien, ingen etikett. Min födispresent åt mig själv i vintras.
  • Beb. DIY, Backa & Portin. Hahaha nä usch förlåt.

Har för övrigt tagit till att uttala jeans som schaans, det var nåt insideskämt med Alfred som sedermera spårat ur och nu för tiden tror jag nästan att de heter så. Sen kan ni ju gissa hur jag uttalar vintage och image! Men där har jag backup — garage, bagage, bandage, massage, mirage. Blir knepigt sen då man kommer till ord som mage och krage bara. Som man uträttar sitt bäddage fastställer ens liggage, som man säger.

Och nu, om ni ursäktar mig, ska jag gå och klippa mina hårtoppar. Det var inte ett medvetet stylingtips att de skulle se friterade ut. Färgar förresten inte håret längre sen några år tillbaka och nu märker jag att hårrötterna ser lite gråskiftande ut längst fram? Knappast är det så men detta måste sannerligen undersökas. Har längtat efter gråa strån!

hej / hej

inspiration & kreation

Inför mors dag hade Alfred fixat fingerfärg och kartong. Han avslöjade på förhand vad han hade på gång, eftersom han gissat att jag kanske ville vara med och pyssla. Det ville jag! Själv hade jag faktiskt redan anat (och hoppats!) att det var precis nåt sånt här han planerat.

20180515_tamburhand

Det var inte jättelätt att få en sjumåning att förstå vad vi hade föreställt oss, så det var bara på plus att ha ett större antal vuxna händer tillgängliga… och pappersark också, för den delen. Till slut lyckades det ändå ganska bra tycker jag. Ett morsdagskort! Mitt första!

Hängde upp handavtrycket på tambursväggen i eftermiddags och tycker att det känns passande och glatt där, som en liten Blendahälsning då man kommer och går. ”Hej” var ju också hennes första ord. Hej hej!


Just som jag hade skrivit klart det här inlägget så läste jag en kommentar, fast inte riktad åt mig då, angående huruvida folk bara vill läsa om yta (trender, inredning och sånt) i bloggar. Och nog är det märkligt — fast denna diskussion är en som titt som tätt bubblar upp i bloggosfären och fast jag varje gång slår fast att DEN ÄR DYNGA (nej, bloggosfären är inte ytligare än resten av världen), så märker jag ju också att den lyfter fram nån rädsla som ständigt tycks dölja sig där långt bak i ryggraden.

Går på dravlet varje gång och glömmer för ett ögonblick dagboksaspekten av bloggandet, fast det alltid varit det (eller i alla fall den känslan) som utgjort grunden för mig. Jag ifrågasätter ungefär, men vilken nytta har folk av detta inlägg? Vad tillför det andra, på vilket vis är det inte bara ännu en instagrammad hotellfrukost?

Ska folk tycka att jag är ytlig nu? Saknar jag djup nu? Ja kanske. Skulle gråta över det men min brunn är helt enkelt bara för grund tihi.

månskensdans och sommarbris, vemodsvärme och nostalgipirr

inspiration & kreation

Ibland slår jag upp sentimental musik på Youtube istället för på Spotify bara för att få ta del av andra människors nostalgi via kommentarerna. Det känns som att det blir en annan värld där, eller kanske framför allt en annan tid — ibland räcker det med bara en mening för att måla upp en tydlig bild mot musiken i bakgrunden.

Några exempel:


”I was 10 years old catching lightning bugs in the summer moonlight in the front yard with my friends while this was playing on my mom’s AM radio.”

”I moved to New York City from New Delhi in November of 1972. I was 18 years old and wasn’t a very good English speaker. My parents had given me all their savings for me to come and start a life in America. I was terrified when I first got here. I had no house, friends, family, or a job. After I left the airport I flagged over a cab. During the ride, this song played on the radio. I was amazed by its beauty and melody. It gave me a feeling of warmth, and comfort in this new land. Since then, I have developed a chain of laundromats, found love and had 3 children and 7 grandchildren. Nearly everyday I listen to this song. And I have enjoyed every minute of its sweet rythym.”


”So many memories… Singing in the kitchen with my mom. Mowing the lawn in the middle of summer. Driving to work in my first car. Amazing how a simple song can recall so many emotions.”

”Remember hearing this when my dad was in Vietnam. Seemed very sad back then.”

”Funny how the mind works. I had forgotten this song but in the first two measures I smelled a smell, tasted a taste, and felt a feeling I have not felt since 1973.”


”1st song I heard stepping off plane back from Nam. I look at the song in a different light than most people. Don’t take life for granted.”

”Reminds me of the trailer park I lived in as a young kid. The road was not even paved (South Mississippi) LOL. My dad was in the military and had just come back from Vietnam and I remember my mom waiting for him to come home from work. Miss you both so much….your son Richard.”


Råkade sig att Vietnamkriget blev ett återkommande tema i folks minnen, men så var också alla låtar från år 1972.

I alla fall, gillar man den här typen av musik så kanske en spellista jag petar på ibland kan intressera. Ville ha grunden i sån musik som det ibland känns som att bara spelas på såna där små bensinstationer med halvsunkiga caféer, av den typen man knappt ser längre eftersom att stora ABC-trafikbutiker konkurrerar ut dem. Man brukar liksom bara fånga dem i misstag annars, plötsligt dyker de upp på en obekant radiokanal och man tänker ”Åh! Den här!” och så rätar man på sig lite, lyfter blicken, kommer ur sitt skal en aning. Så kapslar de in något. Doften av varmt damm och spilld bensin. Känslan av att vara på väg. Något lite sentimentalt och hoppfullt, tryggt och spännande.

 

Vilka låtar får er att känna det där vemodsvarma nostalgipirret?