Kategori: inspiration & kreation

tant grön

20130224_kappa_00120130224_kappa_00220130224_kappa_003

Befinner mig i Katternö där jag & Jim vaktar katterna. Igår besökte vi några loppisar i Jakobstad och jag hittade denna mossgröna rymliga vinterkappa av Åbobaserade märket Milgo för ynka 6€. Internet hävdar att företaget Milgo registrerades år 1974 (& upphörde 20 år senare) så jag gissar att kappan tillverkades då nångång, under mitten av 70-talet. Tittar man på skicket den är i så skulle man däremot tro att den var tillverkad typ igår — den är m.a.o. helt i toppskick, knappt använd alls.

Och på tal om gamla kläder som inte har kommit till så värst regelbundet bruk; skorna! De köpte jag (nåja, mamma) 1996 eller 1997, jag gick på sjuan i alla fall. Mina skolkamrater tyckte att de var löjesväckande höga (ja, det var andra tider då…) och ville gärna klargöra den åsikten för mig, så jag mjäkade ur och använde dem sen knappt. Nu, runt sexton år senare, har jag tagit dem i bruk igen. Take that, Sursik skola!

tant gredelin

Som tidigare omtalat — nu över till ytligheterna: Det är så sällan jag tar på mig en klänning att jag tänkte i lördags att det måste ändå förevigas. (Ja varsågod, internet, och tack för påhittat visat intresse!) Dock skedde förevigandet några dagar senare för det känns ganska kontraproduktivt att även dokumentera tidsbristen då man befinner sig i den, även om man också befinner sig i klänningen.

lilaloppislook

Har en svag punkt för klänningar som ser ut som något Sue Ellen Ewing hade burit om hon bara var uppskattningsvis 250% tantigare, så när jag såg denna plommonlila plisserade sak med knytkrage så kunde jag inte motstå den fast den var för stor. Jag lyfte den några centimetrar i axlarna, minskade den nån tum i sidorna, och sen hann jag inte med mer korrigering fast det inte skulle ha skadat att lyfta och minska lika mycket till. Mina skor är förresten lite coolare än vad de ser ut för de har en klumpig klack, men, ärligt talat, så är de ändå töntiga. Och tantiga, jag bestämde mig för att låtsas att det var något jag eftersträvat. Skor är alltid svårt. Får så vansinnesont i fötterna av de flesta skor som ser ut som något man faktiskt vill ha på fötterna ens.

lilaloppislyster

Check out the lyster! Bältet är ett annat loppisfynd, men sen några år tillbaka.

Sen var typ det första jag gjorde att tappa en bit potatissallad på klänningen så nu har den en mörk fettfläck på ena sidan. Duktigt.

P.S. Förr på Facebook fanns det en massa test man kunde göra, minns ni dem? Minns ni Dallas-testet? Jag blev Sue Ellen. Jim blev J.R. Sen blev vi ihop. Jeps!
2 kommentarer

klipp och klistra

dakotakristen

Japp. Det är Dakota Fanning och Kristen Stewart. Jag kände mig ganska löjlig då jag gjorde det här, men jag behövde en bild på två bästisar till min Vänskap deluxe-text på Blemma.

Jag har på sistone verkligen fastnat för kollage-pysslandet, just för Blemma. Det är avslappnande och kul också att ”skapa något”, även om det förstås inte är från scratch. Sånt gör jag aldrig till min egen blogg, jag fotar ju mest då, men på Blemma så känns det dumt att posta en massa personliga fotografier. Så då brukar jag istället försöka fixa såna här kollage, och det är ganska nytt för mig att alstra något endast i illustrativt dekorationssyfte, utan att ha en tanke eller mening bakom djupare än ”det måste passa artikeln”. När jag utbildade mig till bildartesan ville våra lärare hemskt gärna att man skulle berätta något med det man gjorde, alltså, det räckte sällan att liksom måla en tulpan för att ”tulpaner är fina ju”, typ. Det där blev jag ganska trött på ett flertal gånger under tiden jag gick i den skolan men i efterhand har det hängt kvar. Jag är sällan intresserad av konst om tankearbetet bakom känns ofullbordat eller slarvigt — inte att förväxlas med enkelt, jag tycker tvärtom ofta mycket om enkla och spontana idéer. Jag uppskattar estetik förstås, och jag kan se en målning av en fin tulpan och tänka ”Wow, fin tulpanmålning!”, men där tar nog mitt engagemang slut. (Om inte tekniken är jättejättehäftig, då beundrar jag det en stund.)

I alla fall, det är skönt att släppa allt det där nu som då, att bara göra nånting och slippa alla krav på att man ska berätta något genom bilden, och även den där prestationsångesten över att den skulle behöva vara så fruktansvärt bra. Den ska inte stå själv, den ska ju bara illustrera en artikel, och då är det helt andra regler som gäller och det är hur kul som helst för mig. Plötsligt känns det helt okej ändå att klippa in bilder på tonåriga aktriser och använda en pigg och ljus färgskala, för det har liksom inget med mig att göra egentligen. Skönt!

På tal om konst och sånt här så finns en intervju med min kompis och Blemma-medarbetare Ida-Lina på Hufvudstadsbladet, läs! Och så ska man förstås läsa Blemma också, om man inte redan har. Vi är inne i en publiceringsvecka där nu, så fastän man har kikat in innan så kan det finnas nya grejer där. Jeppjepp.

4 kommentarer

tyllrosediadem

20130127.jpg

Igår pyntade jag ett tunt metalldiadem med egenhändigt ihopsnurrade tyllrosor, eftersom de tygblommor jag hittade i affären endera var för stora, för pastelliga, för neoniga, eller för dyra. Jag är lite för missnöjd för att gå med på att detta är det slutgiltiga resultatet, diademet förtjänar inte ens att förevigas med en vettig kamera så som det ser ut nu. Tänker att det kanske blir lite bättre om jag ansar den ena rosen, annars får jag försöka reda upp det på något annat sätt… känner mig ganska motsträvigt inställd till att börja om precis från noll. Det var svårt ju att få tyllrosorna att se ut för nåt! Kanske dels för att jag jobbade i halvmörker med ett öga på Butch Cassidy and the Sundance Kid, men också för att jag är otålig och vill att såna här småpyssel ska gå snabbare än ljusets hastighet. Äsch.

Inga kommentarer

interiör

Funderar på inredning och inredningsbloggar, och hur de populäraste av det senare 99% av gångerna tycks följa samma rena stil. Det är vitt, grått, svart, silver, emellanåt lite inslag av shabby chic. Blanka soffbord, rena ytor, sparsamt fyllda hyllplan, smart förvaring och så vidare. Typ max tre dekorationsföremål och då är det en Iittala-vas, en ljusstake och en slät dekorationssten med något ord som ”LOVE” skrivet på, eller ett kursivt ”Happiness” utsågat i träfaner hängt på väggen.

Lever folk faktiskt så? Kan inte riktigt förstå det, varken hur det ens är möjligt eller (om vi ska vara helt ärliga) varför man ens vill. Men sen är jag ju också en kronisk påsamlare och slarvmaja, så vad jag känner inför den där stilen avslöjar naturligtvis mer om mig själv än om andra personer. Jag slits lite mellan beundran och förundran, kryddat med en gnutta avundsjuka och samtidigt lite avsky. Jag gillar inte den där stilen, rent estetiskt, ogillar den inte heller aktivt men den gör absolut inget för mig och när jag tänker på att själv omges av den så känns det väldigt stramt, trist och hemskt fel, därav avskyn. Det har nog något att göra med att jag egentligen inte är intresserad av nya grejer, föredrar helt klart gamla (eller åtminstone såna som ser gamla ut), helst vill jag att det ska synas att tidens tand har varit där och gnagt på hörnen och kanterna, och till på köpet gillar jag gamla saker i mängd och massor — men nog jäklar skulle det vara skönt att kunna leva i enlighet med den där sparsmakade stilrenheten ändå, ibland. Blir imponerad av människor som är så organiserade och/eller lyckas ta sig i kragen så pass mycket och ofta som det krävs för att hålla ett hem så prydligt.

Inredningsmässigt föredrar jag snarare såna hem de brukar besöka på The Selby. Jag gillar det där att det för det mesta syns att folk faktiskt bor (och kanske framför allt verkligen lever) där. Ibland går plåttret till överdrift men här är några vyer ur hem jag gillar:

theselbyfavoriter_001theselbyfavoriter_002theselbyfavoriter_003theselbyfavoriter_004theselbyfavoriter_005theselbyfavoriter_006theselbyfavoriter_007theselbyfavoriter_008

Samtliga bilder från theselby.com.

Uppenbarligen har jag en svag punkt för trägolv, tegelväggar, massor med tavlor och otippat mycket färg — speciellt i form av gröna växter, fast det kanske inte riktigt framgår helt och hållet från den här bildkollektionen. Synd att man bor på plastmatta mellan betongväggar, och allt vad det innebär. Halvbistra insikter, men trots det blev jag mer peppad att reda nästet av att sammanställa de här kollagen, så jag gick ju på plus i slutändan ändå. Ska försöka ta bilder av mitt och Jims egna (plåttriga) fågelbo nåndag!

4 kommentarer

i min väska

Jag försökte göra en sånhär ”I min väska”-grej i helgen då jag var hem-hemma och kattvaktade och hade ganska tråkigt, men bilderna blev så misslyckade att det aldrig resulterade i något blogginlägg. Igår såg jag att Helena hade tänkt samma tanke (lite knäppt!) men kommit längre än vad jag gjort. Tänker att det skulle vara kul om det här spred sig över Ratata-bloggarna så jag gjorde ett nytt försök:

20130123_vaeska

Den väska jag använt den senaste tiden är mera säck än väska, ihopsydd av rektangulära läderbitar, fodrad och nertill fransad. Jag köpte den på loppis i Jakobstad för några år sedan, den är hemmagjord. Den går inte att stänga ordentligt men dras ihop ganska bra när man hänger den över axeln, men jag har funderat på att fixa om den där mekanismen så den ska gå lite bättre att stänga.

I alla fall, i väskan finns:

  • Telefon i ett fodral av läderbitar i lila och svart, de flesta bitarna har mocka-sidan utåt. Jag sydde det själv och jag avverkade ett helt paket med symaskinsnålar och nervändar under tiden, argh.
  • Nyckelring med bl.a. en stor uggla (loppis) för det är bra att ha något gigantiskt sammanlänkat med nycklarna så de är lätta att hitta.
  • Plånbok, också från loppis.
  • Liten sidenpåse med hörlurarna till telefonen i, ibland också USB-laddaren — fast, för det mesta brukar jag lämna den här påsen hemma, det är bara om jag ska nånstans lite längre som jag tar med den.
  • Mentholcigaretter, tändare, ett av de cirka dussinet cigarettmunstyckena jag fick av pappa, vilka tillverkats i munstycksfabriken i Jakobstad då den ännu fanns.
  • En kamera, sen just vilken kamera brukar variera lite. Oftast får min DSLR hänga med men den använde jag för att ta bilden så min ena Yashica fick ta dess plats. Har faktiskt haft med mig den hit och dit också, den är en kompaktkamera och har inbyggd blixt så den är behändig på det viset, men att faktiskt fota med den också brukar vara svårt att komma ihåg. (Skärpning!)
  • En annan liten väska ihopsydd av rektangulära läderbitar, denna är min mammas gamla. I den brukar jag i sin tur ha:
    • Nycklarna, åtminstone då jag också har min DSLR i väskan eftersom jag inte har något lämpligt fodral till den, så kameran inte ska repas alltså.
    • Ett par nödtamponger, kan ju va bra att ha.
    • Mineralpuder plus borste.
    • En täckstiftspenna.
    • Läppomada. Två sorter, tydligen! Lika så bra, jag DÖR utan läppomada och tappar jag ett så överlever jag i alla fall.
    • Ett läppstift, utifall att man stannar ute tills kvällen och man vill piffa till sig lite snabbt och enkelt. På sistone har det varit ett aubergine-lila som jag fått av min syster som följt med mig.

Ja, det var väl det. Tadaa.

2 kommentarer

vad är motsatsen till konvalescent?

Känner mig dum för att jag för en gångs skull inte haft en hemmasittarhelg och ändå har jag inget att show for it. Jag & Jim har t.ex. hälsat på hos Franks och Carlas där jag drack en margarita som var så stark att jag blev lullig trots min ljusgråa månad (under en sån är gränsen en drink, alltså). Vi har träffat Anna på D.O.M. och hängt där i flera timmar. Och fotografisk dokumentation på detta? Nada. Så här är istället ett kollage jag gjorde för Blemma ganska nyligen, med tema framtid:

siaframtiden

Angående framtidssiande så spår jag att min närmaste framtid kommer tillbringas liggande på soffan och/eller i sängen, har nämligen stegring på 37,4°C och ont i halsen, m.m. Yaaaaaaay, säger jag på Jeff Wingerska.

Inga kommentarer

2012 rent ytligt; juli till december

Jag hade ju påbörjat en garderobsrelaterad årsgenomgång för nästan tre veckor sen, oops. Här hittas januari till juni, och nu fortsätter alltså den senare halvan av tjugohundratolv.

JULI & AUGUSTI;

ytligt2012julaug

I juli levde jag i princip i olika vadlånga kjolar, förutom i Berlin där det var värmebölja och jag fick ofta användning för ett par shorts som ser ut som en problematiskt kort kjol. I augusti fick man plocka fram sammetskavajen, jeansen och/eller strumpbyxorna och ställa ballerinorna på hyllan. Jag hade använt en solhatt i slokmodell för att undvika solsting under Tysklandsresan, hemma i Finland igen övergick jag mot slutet av Augusti till att använda en slokhatt i filttyg istället för att skydda mot duggregnet som alltid tycktes falla. Klädde mig mest i helsvart, förutom den guldbeigea kjolen och den midnattsblåa spetsblusen, vilken f.ö. är vintage och har funnits i min garderob i ett par år, men så gott som identiska kopior har man kunnat hitta på H&M en bra tid. Den har förresten knappar på ryggen, borde förstås ha tagit en bild av det för det är lite det som gör den.

SEPTEMBER & OKTOBER;

ytligt2012sepokt

Köpte ett par boots för hösten, de kom flitigt till användning. Loppade en kjol med blommor i olika nyanser av blått och mässing mot en svart bakgrund, använde den rätt flitigt i september. Jag kortade av en gammal stickad tröja med stjärnor på och sen sydde jag också nån slags kofta med fransar men jag har hittills bara använt den en gång för den blev kortare än vad jag tänkt mig och jag är missnöjd. Mitt go-to-plagg för vardagar var en leopardmönstrad tröja (och här hemma oftast också leopardmönstrade haremsbyxor till, hånskrattade ganska mycket åt mig själv när jag gick förbi helfigursspegeln). Där hem-hemma i Katternö hittade jag ett gammalt 90-taligt månhalsband i min skrivbordslåda, det tog jag i bruk igen och inte ens egentligen på ett ironiskt sätt.

NOVEMBER & DECEMBER;

ytligt2012novdec

I slutet av året satsade jag på återvinning ur min egen garderob. Använde t.ex. mynthalsbandet från Turkiet flitigt den här tiden, vilket jag köpte 2005. Jag letade fram de utsvängda manchestersammetsbyxorna uppe till höger som säkert börjar ha tio år på nacken, använde dem på juldagen. Med en skjorta stoppad innanför kände jag mig lite som en mindre cool version av Debra Morgan. Sen tog jag också min gamla vinterkappa i bruk igen, den köpte jag för 10 mark back in the day. Ja, mark. Jag var 16! Den som spar hon har. På bloggalan var det svart spets och leopardmönstrat bälte som gällde, och på nyårsafton var det lila spets och mockabälte som fick fixa festfeelisen. Köpte den där lila blusen då jag bodde i Nykarleby, det var kanske år 2007 eller 2008, och jag har aldrig använt den innan. Den hade axelvaddar, foder och guldknappar, men jag har sprättat bort, sytt om och mamma bytte knappar i den så länge jag sminkade mig inför nyårfirandet.

Ja, där var det. Blir alltid väldigt tveksamt inställd till en del utstyrslar då jag ser bilder på dem i efterhand, men det tycks höra till. Jag tycker dessutom alltid att de ser sämre ut på bild än i verkligheten men det känns som att det är lite fel väg. Det borde ju vara lättare att fejka till en smickrande bild, men jag är tydligen skitdålig på det. ELLER så har jag bara urdålig självbild, bokstavligen alltså, jag menar i speglar.

från vinrött till plommonlila

20130108_purpur

Jag tänkte att jag ville ha flera kläder i varma purpurnyanser och det fick jag också under loppisrundan med mamma igår. Det blev två tröjor, en i velour och en mönsterstickad i sammetsgarn, en klänning i nån slags polyesterblandning som har ovanligt mycket lyster, och utöver det också två väskor, ryggsäcken i tjock bomullsväv (jacquard kanske?) och portföljen i läder- och mockaimitation. Jag är ganska inne på material eller snarare kanske textur — det är alltså inte att förväxlas med kvalitet — så därav dessa beskrivningar. Jag har under det här senaste året undvikit att inhandla plagg i tunna trikåtyger och det har varit svårt ibland att motstå de där billiga t-shirtsen på loppisarna men jag vet att de ändå inte kommer till användning. Igår när jag bläddrade bland klädhängarna på loppis och fick tag på en blus i sån där riktigt mjuk och fladdrig trikå så kom jag på mig själv med att rysa till lite av vad jag antar är något slags inlärt obehag. Det är inte så att jag har emot tyget i sig men att själv klä mig i det tar emot ganska mycket, just nu i alla fall. För tillfället favoriserar jag helt klart sammetsartade tyger, har på sistone använt mina sammetsbyxor så flitigt att de till sist sprack! En lång repa från paspoalfickan där bak både uppåt och neråt, som tur var jag där hemma då det hände, men buhu alltså. Trist när favoritkläder går sönder beyond repair.

4 kommentarer

collier (smyckessorten, inte hundrasen)

20130105_halsband_duo.jpg

Fyndade ett halsband på loppis igår, det till vänster på bilden. Det till höger köpte jag för sju och ett halvt år sedan som en souvenir från Turkiet, har tagit det i bruk på sistone och det var så länge sen sist att det känns som nytt. Jag känner mig t.o.m. som ny, har i så många år bara använt långa halsband som hänger ner till någonstans mellan solar plexus och naveln. Kul med lite omväxling emellanåt.

Inga kommentarer